|
Spår: 1. Absolute Purity 2. The Enchanted 3. Endlessly Searching 4. Silencing the Sorrow 5. Loss of a Life 6. Tragedies 7. Quest of Serenity 8. Rejection of What You Percieve 9. Surmounting the Masses 10. Longing For Destiny |
Ett helt nytt band bestående av bla Erik Rutan, gitarrist i Morbid Angel och Hate Eternal, och Martina Astner som medverkat på flera Therion-skivor.
Man skulle väl kunna se musiken som någon sorts blandning mellan Morbid Angel och Therion. Det är bara Martina som sjunger och det gör hon som man är
van att höra henne göra i Therion. Musiken i övrigt har en del snabba gitarrpartier men är annars inte på långa vägar lik Morbids snabbhet, utan är i
stället tung och mysig. Titelspåret och tillika första låten på skivan är absolut bäst, slår dom andra låtarna med hästlängder. Detta är en ganska speciell
skiva, jag tror inte jag har hört något liknande tidigare. Väldigt bra, denna skiva måste ni lyssna på!
www.hateeternal.com/alas/ |
|
Spår: 1. The Epsilon Exordium 2. Atlantis Ascendant 3. Draconis Albionensis 4. Star Maps of the Ancient Cosmographers 5. The Ghosts of Angkor Wat 6. The Splendour of a Thousand Swords Gleaming Beneath the Blazon of the Hyperborean Empire (part III) 7. The Dreamer in the Catacombs of Ur 8. In Search of the Lost Cities of Antarctica 9. The Cronicle of Shadows 10. Six Keys to the Onyx Pyramid |
Bal Sagoth, bla. kända för sina extremt långa sångtitlar, är ett brittiskt metalband jag kom i kontakt med i och med deras förra platta "The Power Cosmic".
Den nya plattan bygger vidare på samma tema och musiken känner man igen. Eftersom båda mina skivor med Bal Sagoth är promoexemplar har jag inte läst några
låttexter men musiken är ju förtrollande bra och det är ju den jag utgår från. Ofta kallas bandets musik för symfonisk black metal men det kan jag nog inte
hålla med om. Bortsett från sågarens emellanåt skrikande röst som ligger långt bak i ljudbilden ser (eller hör) jag inget som låter black metal i musiken.
Bal Sagoth är helt enkelt nyskapande och spelar en typ av metal som jag inte kan placera i något fack men den är helt klart symfonisk och det märks att bandet
är skickliga musiker. Detta är något som alla metalnördar måste känna till!
www.bal-sagoth.co.uk |
|
Spår: 1. Countdown to Ruin 2. Driven Through the Ruins 3. Fragile Emotional Disorder 4. Profoundemonium 5. Sign of the Shameless 6. In Frustration's Preludium 7. In Frustration's Web 8. Released at Last 9. Image of Hope 10. Disappointment's True Face 11. The Haunted |
Detta gillar vi! Norsk goth i stil med Tristania och The Sins of thy Beloved. Riktigt bra och fräscht med en lysande produktion. Det är så här vi vill ha det,
omväxlande snabbt och lungt, growlsång och kvinnlig ren sång, synth och dubbelkagge, melodiöst värre. Jag har aldrig hört detta band tidigare och köpte därför
plattan på chans. En mycket lyckad chansning! Enbart en person som antingen inte gillar hårdrock eller är otroligt trött på goth kan ha något att klaga på.
Anledningen till att jag "bara" ger den en fyra är att Tristania fortfarande innehar förstaplatsen, inte mycket kan bli bättre än dom. Denna platta är dock ett
måsteköp!!
www.redheaven.com |
|
Spår: 1. I am Nothing 2. Mouth 3. Fader 4. Look At Me Now 5. Illumination 6. Something Real 7. Divided 8. Sell It to the World 9. Never Again 10. Control 11. No Reason 12. World Pretending |
Paradise Lost är väl ett band som alla som gillar lite tyngre musik har hört någon gång. Många vet dessutom att den senaste plattan "Host" inte var vad man hade
hoppats på. Dom lät ju som Depeche Mode! Nu har dom däremot tagit ett halvt steg tillbaka vilket jag välkomnar. Nu är gitarrer i centrum igen istället för synthar
och effektboxar. Sångerna är fortfarande av samma typ som på Host och det är fortfarande mer synth än på "One Second", som jag anser är deras senaste (och kanske
sista) bra album, men på det hela får Paradise Lost godkänt. Det känns som det var tusentals år sedan man fick höra goth/darkwave-soundet...
www.paradiselost.co.uk |
|
Spår: 1. Fear And Wonder 2. Blessing Upon the Throne of Tyranny 3. Kings of the Carnival Creation 4. Hybrid Stigmata - The Apostasy 5. Architecture of a Genocidal Nature 6. Puritania 7. IndoctriNation 8. The Maelstrom Mephisto 9. Absolute Sole Right 10. Sympozium 11. Perfection or Vanity Bonus: Burn In Hell |
The kings are back! Det första jag hörde av denna platta var "The Maelstrom Mephisto" på P3 Rock, och redan då insåg jag att detta skulle bli en riktig
kanonplatta. När man nu då äntligen får lyssna på skivan i sin helhet blir man inte ett dugg besviken. Sedan senaste plattan (Spiritual Black Dimensions)
har man bytt ut en del medlemmar, mest på musiken märks det på att Tjodalv har blivit ersatt med Nick Barker (från Cradle of Filth). Jag tycker att trummorna
låter mycket mer och bättre än under Tjodalvs tid. Den ena gitarren spelas numera av Galder, bas av Vortex och synth av Mustis. Studion är ochså ny, nämligen
Studio Fredman i Göteborg. Min favoritplatta med bandet är ändå fortfarande "Enthrone Darkness Triumphant" men "Puritanical Euphoric Misanthropia" kommer inte långt
efter, den är betydligt bättre än Spiritual Black. Ett måste för alla som gillar musik i den lite mörkare och hårdare skolan!
www.dimmu-borgir.com |
|
Spår: 1. Critical Mass 2. Python Zero 3. Zentinel 4. Magma 5. Birth Reverse 6. Needle 7. Plasma Pool 8. Flyineye |
Ett av mina favoritband inom norsk Goth Metal har nu släppt sin nya platta. Jämfört med den senaste innan, All Little Devils, har bandet både tagit ett steg
tillbaka och ett steg framåt. Tillbaka därför att flera av låtarna (framför allt Plasma Pool) låter lite black emellanåt, lite som Dismal lät förr i tiden.
Ett steg fram för att den samtidigt känns betydligt modernare, ännu mer elektronik är inblandad. Bandet har i alla fall inte utvecklats i helt fel steg och
jag rekommenderar den för den har ett skönt sound av "modern goth". Anja Natasha sjunger lika bra som vanligt och där har bandet en stark fördel (som nästan
alla band med kvinnlig leadsång då och då). Det är klart, musiken på den här skivan tar ytterligare ett steg bort från den raka goth som Tristania och T.S.O.T.B
levererar men gillar du dessa band bör du åtminstone ta en titt på skivan.
www.dismaleuphony.net |
|
Spår: 1. Narcosynthesis 2. We Disintegrate 3. Inside Four Walls 4. Evolution 169 5. The River Dragon Has Come 6. The Heart Collector 7. Engines of Hate 8. The Sound of Silence 9. Insignificant 10. Believe In Nothing 11. Dead Heart in a Dead World Bonus 1: Next In Line (video) Bonus 2: What Tomorrow Knows (video) |
Seattlebaserade Nevermore är ett av mina ganska nya favoritband, lite som om man tänker sig gamla Metallica med mycket tyngre musik. Inget powermetal-band
som så många verkar tro som inte har hört dom tidigare. Nog om bandet, nu till deras senaste skiva Dead heart in a dead world. Jag kan bara säga en sak: riktigt
riktigt bra. Man går ut hårt med Narcosynthesis och fortsätter med ett gäng bra låtar (framför allt The Heart Collector). Som bonus får man även två videospår,
What Tommorrow knows och Next in Line. Warrel Dane sjunger som vanligt mycket bra även om det kan ta ett tag att lyssna in sig på bandet, man får för sig att
han ska sjunga lite mer Death Metal för att matcha musiken. Vidare har Nevermore en riktigt skicklig trummis, Van Williams. Lyssna på denna plattan, ni kommer
att gilla den !
nevermore.the.nl |
|
Spår: 1. Path 2. Struggle 3. Romance 4. Pray! 5. In Memoriam 6. Hyperventilation 7. Beyond Time 8. Hope 9. Kaamos 10. Coma 11. Hall of the Mountain King 12. Until it Sleeps 13. Fight Fire with Fire |
Finnarna i Apocalyptica som har blivit internationellt kända med sina Metallicacovers på cello. Nu har de släppt eget material
som jag tycker är bättre än deras gamla covers. Första spåret Path är det bästa, det har dom dessutom spelat in
en video till som gick ganska bra på VoxPop. Efter den följer ytteligare nio egenskrivna stycken som är vackra och ändå
mycket hårda. De tre sista spåren är covers, en av Grieg och två Metallica. Denna skiva är klassisk musik men den passar
ändå bättre under kategorin hårdrock.
www.apoclayptica.com |