Nästa steg var att hitta områden inom deras projekt att träna sina nyligen erövrade datakunskaper på. Under min "ökenvandring" den förlorade hösten hade jag propagerat bland mina kollegor att man måste "sy ihop" data och projekt på detta sätt. Jag uppmanade dem, utan resultat, att agera som "pedagogiska symaskiner", som jag kallade det.
Mitt första steg på denna väg, när jag nu hade chancen själv, var att ge eleverna som uppgift att presentera sin projektidé i presentationsprogrammet Powerpoint. I detta program kan man på ett enkelt sätt göra ett bild/text-spel, som antingen spelar sig självt eller drivs fram av åskådarens klickningar. Bilderna plockar man från ett existerande bildbibliotek. Detta gick rätt bra. Liksom alla andra uppgifter bifogade eleverna resultatet till mig med e-posten. När jag hade godkänt en elevs presentation lade hon den i en gemensam katalog som jag hade skapat för detta ändamål på "servern", så att alla elever hade tillgång till den och på så sätt kunde beskåda varandras produkter. Deras första elektroniska publikation var plötsligt en verklighet!
Det är anmärkningsvärt att många utförde denna uppgift innan de började eller samtidigt som de tog sina första steg i sin bekantskap med datorn. Detta tycker jag talar emot den åsikt jag ofta hör, att man måste börja dataundervisning i en viss ordning, t ex med ordbehandling, och att det inte är klokt att börja på andra saker innan man behärskar denna grund. Det är som vore ordbehandling ett fundament i ett hus man bygger. Jag är helt oenig med denna åsikt och tror den orsakas mer av lärarens begränsning och behov av ordning i sin tillvaro än av någon för eleven nödvändig pedagogisk ordning.
Att hitta tråden från ordbehandling till projekt var inte svårt. En del av allas projekt var ju att göra meritförteckningar, skriva arbetsansökningar, personliga brev m.m.
Allt detta är lämpliga uppgifter för ordbehandling.
Vad angår databasprogrammet Access, fick de i uppgift att göra ett register över minst 5 böcker. Men eftersom alla inte använde böcker i sitt projekt så kunde man lägga in sina favoritböcker i stället.
Svårast var att hitta uppgifter att utföra i kalkylprogrammet Excel. Det blev så att jag konstruerade en speciell uppgift, som jag kallade Frukter. Där räknade man på en frukthandladers inköp, svinn, försäljning och vinst. Ett sånt kalkyldokument är en matematisk model. Det fick de uppleva genom att ändra i försäljningspriserna och hitta ett pris som gav en rimlig vinst.
Alla ovanstående uppgifter bollade vi med fram och tillbaka i e-posten tills de blev klara. De blev också en del av deras barometer. Jag byggde en stapel intill de existerande staplarna där brickorna representerade olika uppgifter i respektive program, som förblev vita till de hade fått godkänt för dem. Återigen bekräftade denna "spegel" sin effekt. Barometern började bli en del av deras identitet!