Sammanfattning

Hösten 1995 arbetade jag som "pedagogisk samordnare" för en grupp datautbildare på ett Datortek. Under resans gång framförde jag förslag till förbättringar men hade stora svårigheter att få mina datautbildare att anamma dem. Våren 1996 blev jag själv datautbildare. Denna uppsats är en redogörelse för mina idéer och hur det gick för mig när jag själv hamnade "på golvet" och fick chansen att förverkliga idéerna.

Det bör understrykas att min kritik är min uppfattning av situationen. Jag menar den inte som en absolut objektiv redogörelse över vad som "verkligen" ägde rum. Den framförs här i syfte att belysa vad som ägde rum "i mitt huvud" när mina pedagogiska idéer växte fram. Med "misslyckandet" syftar jag mest på mitt eget misslyckande som "pedagogisk samordnare". Det faktum att jag "flyttar ner" till eleverna där jag har makt att genomföra mina idéer innebär att jag ger upp som "horisontell" ledare.