Allt eftersom tiden gick insåg jag att det kanske viktigaste med min lilla "styrmetod" var att vi som "biprodukt" åstadkom att eleverna lärde sig använda dator regelbundet i kommunikation, arbete och presentation. Varje dag tog de emot och skickade uppgifter, sökte upp, hämtade och lagrade material på olika ställen i nätverket. ( Något som man annars inte gjorde utan satt bara med sin "gör-det-själv"-bok.) Resultatet av detta ständiga arbete blev att nätverkets struktur blev en del av deras "världsbild". Den blev det de såg omedelbart bakom datorernas fasad. Denna "internalisering" kan man endast uppnå om eleven går i "labyrinten" dag efter dag tills den blir en del av hennes "mentala struktur"- det som hon lägger till det omedelbara.