Historik

"Frösåker, en gammal sätesgård, härligen belägen vid en vik av Granfjärden där en å rinner ut i Mälaren", Skrev Graus år 1754. Om åkerbruk i förkristen tid med offer till Frö vittnar namnet Frösåker och många fornminnen på moränhöjderna kring golfbanan, där vikingaskepp en gång seglade.

Den förste kände ägaren, riksrådet Magnus Johansson Ängel skänkte år 1291 godset till kyrkan och det blev en av ärkebiskopens gårdar under medeltiden. Efter reformationen kunde tyskättlingen Graus tillbyta sig Frösåker, det blev tre generationer Graus, en hel rad friherrar Gyllenstierna och ett par generationer von Post som ägt gården. Efter obestånd vid sekelskiftet köptes Frösåker av patron N J Johansson och tillföll genom hans dotter tre generationer Ral.

Ruiner från den älsta delen av gården (1200-talet) ligger intill 7:ans green och vid vägkröken i "salpeterbacken" ligger ruiner efter en ladugård där man på kunglig order, av spillning framställde amoniak-salter till krut. År 1598 plundrades gården av i Västerås förlagda dalkarlar under striderna mellan hertig Karl och kung Sigismund.

Idag står två flyglar på var sin sida om källaren till ett ståtligt hus som brann ned just när det blivit färdigbyggt på slutet av 1700-talet. I samband med bygget förskönades gården av C Gyllenstierna med park, trädgårdar, druv-, persiko- och vinhus. Han anlade nya torp, eldria, smedja och stenladugården i dansk stil. Traditionen säger att den byggdes av ryska krigsfångar.

Under von Post-tiden anlades tegelbruket för att tillverka dräneringsrör och tegel. Leran bröts vid dagens dammar och fraktades med spårbundna vagnar dragna av hästar ner till tegelbryggan.

I början på 1900-talet blomstrade gården igen under Nils J Johanssons ledning och tegelbruket moderniserades. Årligen levererades 1 1/2 miljoner tegel till Stockholm med egna ångbåtar, mjölk sändes till mejeriet på Ängsö, lin, ull och trädgårdsprodukter till Västerås. Ladugården inrymde oxar, grisar, får och över 100 kor och i stallet stod 12 par hästar.

Andra tider kom, med arbetslöshet och länets högsta skatt. Tegelbruket och trädgårdsodlingen måste läggas ned och själva jordbruket blev olönsamt. Torp såldes till sommargäster, statarbostäder blev hem åt personer med arbete i Västerås och ladugården stod tom. Men så byggdes golfbanan och med den räddningen för den gamla stenladugården och det öppna landskapet vid Frösåkersviken.