Tankar i Ligurien, Björn Afzelius --------------------------------- Intro : D G D G D G 1. Om man lever i en ankdamm, och är fullständigt tillfreds, A D tror man snart att gölen är en ocean. Då blir näckrosen en urskog G A D och man själv en mänsklighet, och på varje fråga har man själv ett svar. G D G D Och allt bortom horisonten känns skrämmande och fel, G D A D som ett onaturligt, obegripligt spel. Då blundar man och jäser G A D av självbelåtenhet, och dumheten blir snart ens religion. 2. ( Accord som i vers 1 ) Då sitter man i Stockholm, i Lund och Göteborg, tre flugskitar i utkanten av världen, och bedömmer och förkastar, På krogar och i kök, och avgör vad som har och saknar värde. Där vet man mer om Kina, Peru och USA än dom töntar vet som levde där en dag. Man behöver inte fråga dom själva hur det är, och man behöver varken läsa eller resa. G C F Bb 3. Det är som om man i Kairo kräver köttbullar med lök C F som smakar som om mamma hade gjort dom. Eller som att på caféer Bb C F i Paris beställa sill, och om dom tvekar peka tinningen emot dom. Bb F Bb F Som att hålla Bajen före en sketen pyramid, Bb F C F och en schottis före Beethovens mystik. Då blir man sån som tysken Bb C F är i Norditalien, och då får man all den kärlek man förtjänar. 4. ( Accord som i vers 1 ) Ja, kärleken är vacker, det är männsikorna som är ful. som Wennberg säger när han är på örat. Ska man skylla på systemet eller kanske på sig själv. Vem bestämmer vad man anser man ska göra. Men den som bara blundar är inte riktigt blind, även om det vore satans så bekvämt. Och om folkhemspräktigheten ger en ständigt bryderi får man kanske gå och titta sig i spegeln. 5. ( Accord som i vers 3 ) Från min klippa i Ligurien ser jag bönderna som går och svänger sina liar ner i dalen. Dom arbetar med kroppen, under solens vita klot, för gamlingarna, kvinnorna och barnen. I min stuga är jag allting, ute i världen ingenting. Vilket värde vill jag sätta på mig själv.Vill jag någonsin begripa den jord vi springer ur får jag nog se till att va en smula ödmjuk.