Tour -92

Sommaren -92 bar det av till Spanien, ner till Magnus föräldrars hus. Nere i Villa Martin var vi väntade av Åsa, Jan-Eric och lillebror Per. Men det tog nästan en hel vecka att ta oss dit, för vi skulle köra ner om San Remo och vidare längs franska rivieran med avslutning på OS i Barcelona.

Sträckan Hbg - San Remo körde vi i ett streck, vi hittade en rätt rolig väg som tog oss in i Italien och tillbaks till Frankrike igen, tre gånger, innan vi kom till San Remo, samt att helt plötsligt var vi alldeles ensamma på en motorväg som verkade helt ny. Det gick som bara den på denna ödsligt tomma väg, tills vi kom fram till en vägtull. Där stod en kille och sopade lite planlöst när vi kom rullandes i mot honom. Han tittade upp och stannade tvärt i en pågående soprörelse, Magnus vevade ner rutan och frågade var man skulle betala, för där fanns inget folk i båsen. Då säger mannen att vägen inte är öppnad ännu så det är nog bäst att vi bara kör iväg. Hur vi kom in på den vägen har vi fortfarande ingen aning om.

Med stopp bara för tankning & lättning, var vi rätt trötta och ville ta ett rejält dopp i medelhavet vid ankomsten. Föga viste vi att det varit lite blåsigt där, så längs strandkanten var det fullt med tång och annat skit. Det stoppade inte oss, för "har man gått & lagt sig, så har man gått & lagt sig" som Eddie säger, så det var bara att hoppa i. Man var bra skitig när man kom upp.

Efter att ha käkat, gjort incheckning på hotellet och duschat sov Magnus som en stock (han duschade först), så jag & Tommy gick ut och kollade stan.

Nästa dag bar det i väg mot rivieran med plask i vattnet var timme ungefär, längs hela resans gång. I Monaco blev Tommy stoppad på väg in i en livsmedels affär, när han skulle springa efter mej & Magnus. Inte pga att han hade bar överkropp, men för att han saknade skor.

Nästa övernattning gjordes i Juan-les-Pins där Tommys farsa hade tillgång till lägenhet, men vi lyckades inte skaka fram den till vår avfärd, så det blev ett hotellrum på ett litet kyffe. Här kunde man beskåda H-D boomen redan då (tog nästan två år, innan den kom till Sverige), Harly vart man än såg.

Nästa stora mål var en stad som jag hade sett ifrån vägen mellan Narbonne och Montpellier veckan innan, hade jobbat nere i Tafala några dagar, som ligger söder om Pamplona. Staden heter Sète och ser mycket lovande ut på avstånd i skymmningen från just denna väg. Har du själv åkt där vet du vad jag menar. Vilken skithåla det var, Sète är en enda stor jävla industristad av något slag. Men där finns en stor badstrand sydväst om staden som bara måste badas i.

Nu var vi redo för att åka till en liten fiskeby och käka god mat och bo på byns enda "Hotell". Vi hade upptäckt en liten "flug skit" på kartan som heter Cap d´Agde. Vilket misstag. När skylten kom som talade om att det var dags att svänga av var det som bekant, vägkanterna bruna av torkat dött gräs och buskar. Men när vi kom till en skylt som talade om att nu var det bara några kilometer kvar, så delade vägen upp sig till att vara en tvåfilig "motorväg" med refug i mitten (hastighets skyltarna talade om att det fortfarande var en vanlig väg). Plötsligt började det att finnas levande gräs och buskar i refugen och längs kanterna. Då började vi ana ugglor i mossen eller rättare sagt ödlor i gräset.

Väl framme visar det sig att denna "lilla håla" är rena party stan, det tar för lång tid att beskriva den, men har du vägarna förbi så sväng in och tillbringa en kväll med övernattning där. Det är visst även ett nudist paradis där med sex festival och hela baletten.

Dagen efter var nästa mål att ta oss till Barcelona och se på tennis (OS -92). Det gick inget vidare då alla biljetter var slut och svartabörs hajarna dragit hem. Det blev en färd ner till strandkanten istället där vi lässte i oss mat. Förresten är det där som jag ätit min godaste Paella.

Fullt ös ner till Villa Martin. Denna sträckan känner Magnus väl till så han fick köra resten av vägen, då det skulle gå mycket fort, om vi skulle hinna med att komma fram innan ett på natten. Vid elva tiden stannade vi vid en stor restaurang som låg lite halvt ödsligt vid vägkanten. När man kom in såg man att det var ett finare ställe med uppklädda människor. Här kom vi, tre grabbar i shorts, t-shirts och skabbiga skor, vi luktade väl inte så trevligt heller. Jag vet inte om det var som de var trevliga eller att de ville bli av med oss så fort som möjligt, men vi fick en mycket god uppvaktning av vår kypare.

Efter att ha skickat in maten på nästan rekord tid, betalade vi med en stor driks till kyparen, och stack vidare, för nu var det inte mycket tid kvar. Ett par minuter över tolv kommer vi in slirandes i Villa Martin. Kör genom gatorna fram till huset och hänger oss på hornet.

Nu började det ljuva livet. Efter en natts välförtjänt sömn, gick vi till poolen och hälsade på badvakten så att vi skulle slippa behöva stå och förklara i en halv timme varje gång att vi faktiskt hörde till här. Att vi bara kunde tänka så, att VI inte skulle bli igenkända vid poolen, kan jag inte förstå. För efter första dagen, flyttade alla och jag menar alla, till andra sidan av poolen när vi kom in på området. Det var en ganska komisk situation, för det var inte så att vi var stökiga och jobbiga på något vis, utan de bara flyttade sig när vi kom. Okej vi stänkte lite och så, men det brukar man ju.

Här käkade vi gott varje dag och var på lyset från vi kom tills vi körde hem igen.

Jag bara måste berätta om toaletten på nedre plan i huset. Det är en så kallat dagen efter toalett. Man sätter sig på toaletten och lutar sig smått framåt, och vips lutar man pannan mot väggen. Där har man hållt på att somna några gånger. Några dagar senare tog vi vår tillflykt till en go-karts bana och öste så att gummit yrde. Finns förevigat på video åxå.

Min bror Anders och två av hans kompisar (Calle & Börje) var på Ibiza i två veckor och vi hade lovat att hälsa på dem. Så klart hade Anders deklarerat att vi skulle dyka upp men alla hade bara sagt "jaja bra mé dej" så när lite mer än en vecka hade gått, så dök vi upp i receptionen.

På Ibiza spenderade vi två nätter, i en tre pers lägenhet sov vi sex stycken, fast det är ju klart, Tommy sov ju på balkongen så han kan ju inte räknas. Igentligen skulle vi inte få sova där, men hotellet liksom förstod aldrig att vi inte hörde hemma där.

Det gick t.om så långt att efter en strand fest så gick vi till hotellet, vi var väl en femton pers, när vi upptäckte att Tommy och Mammut (en tjej som inte var så ful som namnet antyder) inte kom med upp på våningen. Efter ett par minuter stegar Tommy in och sa: "Va kul. Nattportiern stoppade oss och sa till mej att JAG inte fick ta med främmande flickor på rummet. He he. Ni skulle sett Mammut, hon blev förbannad och sa att hon hade bott på hotellet i över en vecka och om han kollade upp hennes pass i receptionen så skulle han få se. Så det gjorde han och då säger portiern, till MEJ, ursäkta förlåt det var inte meningen, ha så trevligt inatt." Som du förstår så visste de nog inte riktigt var de själva var.

Vi skulle åka hem till Spanien och Villa Martin redan vid nio tiden på morgonen, sista dagen och när vi satt där och käkade frukost (clubsandwich och en tolva hotshot) frågade en bartender om vi skulle vara med på biljard tävlingen senare på kvällen. Men vi sa att vi skulle ta båten hem nu, han svarade med att flina och sa "Javiiist, nog ni ska" (fritt översatt). Vi fick höra senare att Anders hade blivit tillfrågad var hans bror och fräcka polare tagit vägen, och inte förän Anders förklarat, ytterligare en gång, förstod de att vi verkligen inte hörde hemma där.

Väl framme i fastlandet igen, började Tommy ångra sig att han åt hamburgare istället för clubsandwich till frukost. För som hans mage satte igång, t.om vid svaga svängar på motorvägen satt han.......nä, han hängde i handtaget i taket för att inte få allt i brallan.

Väl framme började min solbränna att göra sig riktigt påminnd (somnade på båten), så jag började att skaka i hela kroppen. Tömde en halv flaska aftersun. Och Tommy blev inte bra i magen förrän han hade inmundigat lite Underberger, som vi nästan fick tvinga i honom.

Ja, det finns så mycket mera att berätta, men redan nu är detta dokumentet litta långt tycker jag. Så jag avslutar med att säga att vi lågpå rätt rejält när vi körde hemåt, vi körde på mindre än 23 timmar. Och vi fick en ny hjälte i Danmark, det var en tjej som åkte med sin pojkvän på en GSX 1100R. Han och Magnus tävlade en hel del från Köpenhamn och en bit norrut. Antagligen fick grabbhalvan stryk av henne när han väl stannade.