Förmodligen betraktades vi 40-talsbarn och något äldre i dag som en aning previligerade. Orsaken är att vi i många avseenden tilläts drömma och skaffa oss visioner som inte idag existerar eftersom tiden antagligen går fortare än förr... För mig måste tiden gått jättelångsamt under de här åren ute på Söder i Jönköping. Eller Torpa som det heter numera. Vi hann nämligen med att fritt blanda filmstjärnor och världsartister med våra egna lokala hjältar från scen och arena. Vår idolbild var att se ut som Tony Curtis, kunna sjunga och hålla en cigarett på samma sätt som Frank Sinatra, disponera en kvinna väntande hemma som i det mesta liknade Sofia Loren. Vidare ha samma krut i dojorna som fotbollsspelaren Timpa Simonsson, vara i stånd att tjäna lika mycket pengar så snabbt som italienproffset Arne Selmosson, spela klarinett som Benny Goodman, altsax som Charlie Parker, piano som Ove Hansson från Smålands Taberg och slutligen kunna solodribbla lika elegant som Uno Fagerberg borta på Idrottshuset (Kåken)i handbollsderbyna mot Fram och Hallby. Det här med framtiden fick anstå. Med andra ord... Så va' det....