Dagbok för Husse och Matte till:
Zorro - Africana´s TAU

Här tänkte vi dela med oss våra erfarenheter och kunskaper om hur det är att äga och uppfostra en hund, - Rhodesian Ridgeback.

Dag 1, 990725
Vi kom fram (efter 50 mils bilfärd) till Anita klockan tre på eftermiddagen, pirrig i magen, många frågor dök upp i huvudet. Är vi vettiga som hundägare ? Det är ett stort ansvar.
Vi har pratat om en hund så länge nu och nu är man på väg att titta på en! Vi fikade och många frågor fick vi svara på:

- Varför vill ni ha just en ridgeback? Jaa, varför vill vi det, det har varit självklart så länge att det skulle bli just en sån.Det stod stilla i huvudet på mig, vad svarar man på en sån fråga? Jag ville för allt i värden inte svara fel, men Anita verkade nöjd med svaren hon fick.
Vi tittade på kort på tidigare hundar hon haft och valpar hon sålt. Vi fick se ett kort med en RR som drog en släde, det tyckte de visst om. Det måste jag bara prova tänkte jag, fast jag måste nog träna på skidåkning först.
Vi hade det ganska mysigt hos Anita och efter en stund kände jag och Tobias att vi kunde slappna av mer och mer, då säger Anita att vi kanske ska gå till hundarna och titta på honom. Vi var inte sena att resa på oss från bordet i köket.
Vi gick ner till hundgården och där stod två små mörkbruna valpar, jösses vad söta de var.Vi fick låna ett koppel till Tau som han heter.Vi gick in i köket och satte oss, Anita visade hur man skulle masera ner örat som stog på sne och klockan nio skrev vi på ägare-pappret, pust!! Anita kände att vi var okej.

Jag var förvirrad det lilla yrvädret vi hade tagit oss an sprang omkring på köksgolvet som ett vilddjur, bet på allt han fick tag på, blommor, knoppar på lådorna , papper och allt - jag/vi sprang efter. Anita måste tycka att jag är konstig, tänkte jag, men hon var hur lugn som helst (tur att någon var det!).

Hon sa med lite norrlänskt dialekt
- Jaha, det är jobbigt med valpar och det är ett stort ansvar. Ni får inte tveka nu utan han ska kännas rätt för er.

Han kändes rätt! På darriga ben stapplade vi ut som lyckliga hundägare, med en valp som var som en jojjo i kopplet.

990727
Det har gått några dagar, vi var förberedda på att det skulle bli tufft i början efter den föreställningen han visade i köket uppe i Sunsvall. Men han sover, äter (inte så mycket,men han har ju nyss fått ett nytt hem.), busar, biter inte på möbler...ännu...Kissar inne ibland.
Vi behövde bara gå en gång med honom för att visa vart tomt gränsen går. Så nu kan vi ha Zorro lös på tomten, det är ganska skönt att slippa springa efter.
Vi blev lite fundersamma - han är inte rädd för något, det är ju ett plus poäng, men borde han inte ty sig till oss? Inte gör Zorro det i varje fall.

- Han tycker allt är roligt utom matte och husse.

990729
Vi åkte upp till sommarstugan, Zorro ramlade i vattnet 2ggr från bryggan men nej han vart inte rädd för varken bryggan eller vattnet.
Tobias bror Pontus och hans flickvän Jenny kom till stugan för att träffa Zorro. Det skulle dom inte ha gjort kom vi på efter ett tag, men Zorro tyckte tvärtom.

- Han avgudade dom och husse och matte var fortfarande dom mest tråkiga personerna i världen.

Zorro skuttade runt och hade jätte roligt med dem, och där stod vi svarta i ansiktet av avund! ;-)

990731
Vi bestämde oss för att vara själva med hunden ett par dagar, lära känna varandra. Det kanske blir rörigt för honom när det är så mycket folk runtomkring hela tiden. Vi busade, gosade, gick på skogspromenader med fika och lärde oss regler vad som gäller hemma.

Inte i soffan, inte i sängen, inte tigga, inte bita, mycket att komma ihåg.

När vi tyckte att vi visste lite mer om varandra så åkte vi ut till ett par kompisar som har två hundar, Rocky - 1 år, korsning mellan RR och Grand Danois och sendan Igor - 5mån, Grand Danois.
De blev goda vänner på en gång.
Zorro är fortfarande inte rädd för något eller någon, han formligen tuggar sig igenom Igors läppar, öron , ja hela kroppen. Då blev vi lite fundersamma är valpar så hårdhänta? Varje gång vi träffar andra hundar är det likadant,dom vuxna hundarna säger ifrån och Zorro tuggar vidare. Vi frågade oss fram på brukshundsklubben i Arboga och de säger att så gör dom flesta valpar.

Det är mycket man inte vet och jag antar att det tar några hundår innan man kan kalla sig för en bra hundförare...