Detta är en komplett artikel ur tidningen iTrafik nr 2/97.
Tillbaka
Text: Nils-Erik Lindell
Boven i dramat, när gods försvinner, är inte alltid en tjuv utan någon som slarvat vid märkning av godset eller någon chaufför, som i brådskan lyft upp fel pall på sin bil.
Vems felet än är, så är gods på avvägar en så vanlig företeelse, att Sverige behöver en godsletare. Ingemar Nilson i Göteborg tog på sig den rollen 1992, då han inledde ett samarbete med det norska bolaget Data Tracer. I Sverige arbetar han från det egna företaget, som naturligt nog heter Godsletaren. Men samarbetet med Data Tracer och med godsletarföretag i andra länder, bl a i Tyskland, fortsätter, när detektivarbetet leder utomlands.
När vi träffar honom har han just fått vittring på ägaren till fyra övergivna pallar på en terminal i Helsingfors. Den trolige ägaren finns i Köpenhamn.
– Det fanns varken mottagare eller avsändare angivet på pallarna, säger Ingemar Nilson, men på en av dem kunde jag se att varan tillverkats i Tyskland. Jag behövde bara ringa ett par samtal för att komma ägaren på spåren. Nu ska jag kontrollera, att han verkligen har förfoganderätt över godset.
Det är inga sofistikerade datasökprogram, som hjälper Ingemar Nilson i hans detektivarbete.
– Jag letar i Sverige och jag letar över hela världen och jag gör det via telefax, telefon och med brev, säger han. Det enda jag har på data är ett register över oidentifierat, obeställbart gods på terminaler och godsmottagningar. Till detta register kan en terminalhållare utan kostnad anmäla gods, vars mottagare är okänd. Först när godset är spårat debiterar Ingemar Nilson den skadelidande, d v s mottagaren eller dennes försäkringsbolag.
I planerna ingår att detta register, eller delar av det, ska finnas tillgängligt på Godsletarens WEB-sida på Internet.
Tyvärr kopplas Ingemar Nilson ofta in så sent, att spåret hunnit kallna. Först letar speditör och transportör och det kan gå månader innan de skickar sökuppdraget vidare. Nu utreder Ingemar Nilson ett sju år gammalt ärende. 1989 kom en stor sändning luftkonditioneringsutrustning, värd en miljon, till ett lager i Göteborg. Ursprungsland var Frankrike, destinationsland Angola. Utrustningen ingick i en projektleverans, men den svenske mottagaren och projektleverantören gick i konkurs och godset blev stående. Först efter denna långa tid kontaktade terminalhållaren Ingemar Nilson, som nu spårat upp konkursförvaltaren.
Ett inte alltför ovanligt problem är att mottagaren av en lokaliserad sändning uppger, att han inget saknar. Han har då antagligen redan fått en ersättningsvara eller fått sina kostnader täckta av försäkringsbolaget.
– Men någon ligger ute med pengar säger Ingemar Nilson, och denne någon kanske är beredd att ta emot försändelsen -- och betala hittelön till mig. Det är självfallet ett problem för honom, när han inte agerar på uppdrag av den skadelidande. Hittar han inte någon, som gör anspråk på godset kan han ingenting fakturera, och heller inte om han inte hittar det sökta, även om han skulle ha uppdrag att leta. Det blir mycket spilltid. I snitt räknar han med att klara av en tredjedel av sökningarna, något mer för inrikessändningar.
Nyligen sändes en kartong med, enligt fraktsedeln, tre bärbara datorer från Trollhättan med destination Bremen. Den lastades på en bil på en terminal i Göteborg, men lossades av misstag på en annan terminal i Sverige.
– Jag visste inte var den lossats. Jag annonserade i fackpress och en tredje terminal ringde och berättade, att kartongen fanns där. Det gick inte att läsa vem som var avsändaren och knappt heller namnet på mottagaren. Men jag visste nu, att det var rätt kartong och jag sökte upp försäkringsbolaget. Där upptäcktes, att kartongen inte innehöll tre, utan bara en dator. Det kan ha varit ett försök till försäkringsbedrägeri, men troligare slarv. Sändningen var en av många och det kunde ha begåtts ett misstag vid packningen.
Det finns ingen statistik över hur mycket gods som försvinner eller kommer på avvägar under transporter, inte heller hur mycket som är stulet eller hur mycket som beror på slarv. Ingemar Nilson kan dock inte se något tecken på att stölderna av enstaka försändelser ökar. Men han kan bidra med några exempel på vad som kan hända.
- Elektronikutrustning från Tyskland kördes till fel terminal i Stockholm, där Godsletaren hittade den. Värdet var 15 000 kronor.
- Fästen av brons, värda 19 000 kronor, försvann under transport från Skara till Stockholm. De hittades på en terminal i Skåne.
- Ett företag i Norrland skickade fästramar till Holland, värda 39 000 kronor. Mottagaren påstod, att de inte kom fram och vägrade betala. Efter utredning kunde Ingemar Nilson påvisa, att godset fanns hos mottagaren och firman i Norrland fick sina pengar.
- Tygfodral för silverbestick, värda 49 000 kronor, skulle sändas från Baltikum till Stockholm, men fanns inte med på trailern vid ankomsten. Ingemar Nilson hittade godset på avsändarterminalen.
- En hel container med däcksstolar försvann på väg från Sao Paulo till Hamburg Med hjälp av agenter hittades stolarna, värda 21 000 kronor, i Sao Paulos hamn.
- En låda med en hydraulmotor saknades vid lastning av en container i Göteborg. Godsletaren hittade motorn i Immingham och 280 000 kronor var räddade.
- En åkare fick av misstag med sig en pall från en Göteborgsterminal. Pallen lossades i Jönköping och returnerades till Göteborg, där man sedan inte kunde identifiera den. Ingemar Nilson åkte runt till olika terminaler och fick till slut napp. Värdet var 45 000 kronor.
- Örtextrakt från en exportör i
Göteborg kunde lokaliseras till San Franciscos
flygplats efter samarbete med ett annat
godsletarföretag Värdet var 213 000
dollar.