Det var en regnig dag i Halmstad. Martin "Xarragon" Persson kom stapplande in till stan efter ett ovanligt krävande matteprov. Hjärnan nollställd, behövde egentligen en Cola, men pallade inte att lägga pengar på en. Drev in på OnOff och dräglade på berget av färska TDK-skivor som låg upptravade... Mmmm...

Plötsligt får man syn på budgetlådan, som allt som oftast har 3-4 gamla skräpspel liggande i bottnen.

Den var påfylld.

Här hittade man en hel del fina grejjer! Först Warzone 2100, som man hört en hel del gott om... =) Vatusan, det köper vi!

(Det är alltså här som svamlet slutar och recensionen börjar)

Warzone 2100 är ett strategispel i 3D, precis som svenska Ground Control, som ni snart får en recension av! Spelet har ett drygt ett och ett halvt år på nacken, och sålde riktigt uselt, trots att det var mycket innovativt och nyskapande när det kom.

Storyn i spelet går ut på att ett satellitbaserat kärnvapensystem fallerar och startar ett kärnvapenkrig på jorden. Bara ca 1 miljon människor överlever, och olika grupper bildas för att starta en ny värld. Du kommer att stöta på ett gäng fascister, och "The Collective", som de flesta Star Trek-fans snart kan gissa sig till vad det är. Resistance if futile, är allt jag har att säga.

Det som imponerar mest är hur genomtänkt och smidigt allt är genomfört i spelet. Enheter kan beordras att automatiskt dra sig tillbaka när de är skadade, och automatiskt bli reparerade vid basen. Du kan skapa ledare, som kontrollerar grupper av enheter, så att du inte behöver styra alla. Ledaren rullar runt och markerar målen med laser, så att alla enheter i gruppen attackerar det. Artillerienheter och svagare enheter skyddas automatiskt bakom tåligare enheter, och reparationsfordonen lagar alla trasiga enheter i gruppen. Mycket smidigt! Inget pillande!

Din enda resurs är energi, vilket du får genom att elda olja i dina elverk. Det blir lite trist med bara en resurs, men det överlever man. Enheter konstrueras i dina fabriker, och byggnader uppförs på platsen av dina konstruktionsenheter.

En viktig del av spelet är forskning. Du forskar fram nya vapen och chassin mm. genom att pumpa in pengar/energi i dina forskningsanläggningar. Sedan kan du bygga ihop dina egna enheter med alla komponenter du har tillgängliga. Smidigt. I ett uppdrag var jag tvungen att försvara min bas mot en attackstyrka som skulle fått min kemilärare att framstå som en liten harmlös kattunge. Ajaj, tänke man. Hade mest en massa ömtåliga, högteknologiska missilenheter som pajade bara man råkade hosta i deras rikning. Hmmm. In i design shopen, fetaste chassit, larvband, och den största kanonen i mannaminne. Muhaha. Ut och röj!

Interfacet är ganska enkelt, men fungerar ganska bra. En större radarbild skulle dock vara trevligt att ha!

En skön detalj är att du alltid har kvar din huvudbas. Du flygs in i ett område, och du har med dig byggenheter och en del stridsfordon. Bygg upp en bas och säkra sektorn. Uppdraget avklarat. I nästa uppdrag får du flyga iväg med 10 utvalda enheter till en annan karta för att rädda några dumma forskare, och medan du gjorde det har hembasen attackerats igen! Argh! Särskilt illa är det eftersom du skickade efter alla de feta tanksen du hade i basen för att hjälpa dina första enheter. Nu finns det bara några fjantiga cyborgs kvar i basen ju. Gulp!

Mellan varje uppdrag får du se en videosekvens som är din briefing inför nästa uppdrag. De är ok men inget särskilt.

Grafiken är ganska okej trots allt. Vi snackar inte alltför många polygoner, och texturerna på enheterna är riktigt lågupplösta. Detta gör dock att det hela är ruskigt snabbt. Du kan ha hela skärmen full med enheter och det hackar inte ett smack. Ljus, rök och vapeneffekter är dock riktigt snygga, synd att inte resten av spelet håller samma klass.

Jag tror att spelet skulle tjänat på att ha en tuffare design av byggnader och enheter. Illgröna tanks med en polkagrisrandig, rund sak på toppen som skall likna ett raketgevär, är liksom inte lika roligt som enheterna i Total Annihilation eller Ground Control.

Ljuden i spelet är också ganska okej, fast musiken på skivan var ganska lam. Usch!

Nu har vi smörat ganska bra... Det finns dock en del mycket irriterande moment i spelet. Dina enheter gillar inte varandra, de kör ibland omvägar för att slippa komma nära varandra, och ibland fastnar de bakom murar mm. Alla fasta vapen som kanontorn och minigunbunkrar går inte att styra, utan de skjuter på vad de vill, ganska irriterande om de jagar en stackars byggtruck samtidigt som ett eländigt missiltorn slaktar dina tanks. Ännu mer irriterande är när du får två timmar på dig att sabba en fientlig bas, bara för att upptäcka, när det är 10 minuter kvar, att det finns tre till! Morr! Eller när du förlorar för att fienden har en sketen bunker kvar av sin enorma bas!

Singleplayerdelen av delen är helt okej, men multiplayern ÄGER! Okej, de är inte det bästa spelet, men det finns inget roligare än att slakta kompisarna med dina nya "Svärmorswåffla" (japp, du kan döpa alla enheterna!). Spelet kräver inte så mycket av datorn, så de flesta kan lira det. Dock måste alla ha en varsin skiva, och du får bara två med spelet! Illa! Det borde vara som i TA/SC där man kan installera en "spawn" för multiplayer. Sen kan man vara fyra pers per skiva. Fett!

Nåja, på det hela får man väl säga att det är ett helt okej spel för 49:-. Jag har spelat det i totalt 16 timmar, säger spelet själv. Och det är skoj faktiskt. Har t.o.m. sett det för 10:- på GeKås i Ullared.

Xarragon

De ystra tanksen samlades
runt drodshippet för att
ha en hot BBQ!



Javisst, kom och smaka på
den här försvarslinjen, era
äckliga, gråa enheter!



Det bara kommer fler och
fler och fler cyborgs ända
tills... Argh!



Cyborg-infanteri är oerhört
rörliga på fältet, och billiga
att prducera med!



Det ser illa ut. De gula
fienderna slaktade mina
tanks som små lamm.



Nu ska de få igen! Nu skapar
vi "Arga Farmor". Muhaha!



Först testar vi "Arga Farmor"
på de gröna fjantarna...



Och nu slaktar vi de onda
gula eländena! Farmor
äger din lammröv!