jag är på väg hemmåt. jag riktar min rödsvullna näsa dit, där jag påstås bo. jag låter de gröna skorna, springa fram över regntung asfalt. jackan känns för tunn, livet för långt. Stjärnorna har gömt sig. kommer inte fram, trots mina febrila danser på taket. i stället faller regnet, några daggdroppar här och där. låt oss glömma ondskan. kryp in i min värme. |