Bilder har ibland en speciell egenhet. De återges ur fler än ett perspektiv samtidigt. Det är en rätt abstrakt idé som kan ligga till grund för hur bilden börframställas för att motivet ska framgå så självklart som möjligt. Det rör sig om en teknik som poängterar vissa av motivets företräden, såsom horn, klövar, snablar, m.m., när det gäller djur, och t.ex. hjul, när det rör sig om vagnar. Återgivning av motiv ur flera perspektiv kan inte minst ge bilden ökad djupverkan. Denna speciella bildteknik har noterats redan av forskare som arbetar med grottmålningar. Breuil, t.ex., en av de första att försöka datera grottmålningar, ansåg att förekomsten av, respektive frånvaron av ´twisted perspective´ - vridet perspektiv - kunde användas för uppdelning av grottmålningar efter stil och period. Ett djur där kroppen avbildats i profil, kunde ha fått hornen avbildade som om dessa betraktades framifrån.

Paul G. Bahn menar att ett djurs klövar kan ha poängteras i en bild genom ´vridet perspektiv´ för att erinra om djurets klövspår, dvs. spårbild, spåravtryck. Bland hällristningarna finns över hela världen åtskilliga exempel på hur flera perspektiv blandats för att återge en scen så fördelaktigt som möjligt.

Uppenbara exempel på hur perspektivet ´vridits´ inom hällbildskonsten utgörs av exempelvis vagns- och plogbilder. Plogbilderna, som är rätt begränsade till mängd och spridning, förekommer i 9 fall i Bohuslän och någon gång i Valcamonica, Italien. Plogscenen från Hamn, Kville sn, Bohuslän, visar den plöjande mannen i profil, medan det hitre dragdjuret vikits ner, för att inte skymma bildens övriga element, dvs. ploganordningen och det bortre dragdjuret. En i stort sett exakt motsvarighet till denna plogbild finns vid Valla Östergård, Tossene sn, i Bohuslän.

Vagnsbilder, ett motiv som förekommer oftare än plogbilder, finns från Afrika till Bortre Asien (Alma-Ata), i Valcamonica, Italien, och i Skandinavien. Eftersom hjul har en karaktäristisk form när de ses ifrån sidan, och kan bli rätt intetsägande när de betraktas ifrån ovan, är det vanligt att de inom hällkonsten återges just som om de betraktades ifrån sidan, medan övriga delar av ekipaget kanske ses ovanifrån. Rished och Backa är ett par platser som kan nämnas i det sammanhanget. Ja, visst är det för-undrande att vagnsmotiv kan vara så lika varandra i skilda delar av världen. Ett motiv som i gott och väl hundra år framlockat fantasifulla tolkningar är den s.k. "solbilden på Aspeberget", Tanum sn. De flesta hällristningskännare har menat att det rör sig om just en solsymbol, endera omgiven av sina tillbedjare, eller framställd med solstrålar ristade som händer. Två figurer, sannolikt kvinnor, finns intill den.

Litteratur: Bahn & Vertut 1988, Anati 1994, Valcamonica Rock Art; Burenhult 1981, Stenåldersbilder