Söndagen den 30 November 1997
Tacka Karl XII
för att Sverige finns

I dag för 279 år sedan befann sig Karl XII utanför den belägrade norska staden Fredrikshald. Karl XII hade inlett ett sista allvarligt försök att erövra Norge från arvfienden Danmark. Haldens fästning var den strategiskt viktigaste på vägen in i Norge. Svenskarna grävde sig sakta fram närmare murarna. På kvällen den 30 november 1718 gick Karl XII ner i löpgravarna för att inspektera arbetet. För att bättre kunna följa grävningsarbetet på en ny löpgrav, klättrade kungen upp mot bröstvärnet i den gamla linjen. För att stå stadigt sparkade han in två fotfästen i väggen, placerade bägge armbågarna på krönets kant och fick då huvudet ovanför bröstvärnet. Befälhavaren för de belägrande svenska trupperna var en fransman, överste Maigret. Maigret, han och hans näramste man stod nedanför kungen. Maigrets huvud var i nivå med kungens stövlar. Enligt rapporten efteråt såg de hur kunge stödde hakan i vänster hand och stirrade rakt mot fästningen. Novembermörkret Iystes upp av brinnande beckkransar på fästningen och då och då av det skarpa Ijuset från Ijusbomber. Skottlossningen pågick hela kvällen både från fästningen och från en annan dansk-norsk anläggning som hette Ovanberget sexhundra meter till vänster om kungen. Norrmännen sköt med musköter och artilleri. Druvhagel, kartesch- och muskötkulor ven över de svenska löpgravarna och slog in i skanskorgarna. Från sin ställning kunde Karl XII tydligt se fästningen och arbetet på den nya linjen. Han kunde också se den förbindelsegång som grävts mellan den gamla linjen och den nya linjen ca tio meter från kungen.Teoretiskt kunde vem som helst stå där i gången och sikta på kungen upplyst av skenet från en lysande ljusbomb.

Det var en kall natt. Kungen hade sin kappa svept om sig. Nu var klockan mellan nio och tio på kvällen den 30 november 1718. Överste Maigret tyckte att kungen hade exponerat sig tillräckligt länge; han ropade åt honom att vara försiktig. " Var inte rädd", svarade kungen där uppe. Det var hans sista ord.
  Plötsligt sjönk hans huvud ner. Han hade fått en kula i tinningen. Kungens fötter gled ur fotstödet. En svag rossling hördes. Ingen rapporterade knallen av ett skott på nära håll, däremot pågick beskjutningen från fästningen hela tiden. Den dödande kulan hade gått igenom den ena och ut genom den andra tinningen, det vänstra ögat trängde ut ur sin håla. Karl XII blev trettiosex år, fem månader och tretton dagar.

  "La piece est finie; allons souper!" Skådespelet är slut. Låt oss gå och äta middag, lär Maigret ha utropat.


  Omedelbart efteråt kom ryktena igång. Vem hade skjutit kungen? I dag vet man att det fanns flera mordkonspirationer mot kungen. Hans egen svåger, Fredrik av Hessen reagerade med misstänkt snabbhet snabbast, som om han vetat att något skulle hända just denna kväll. Under kuppartade former såg han till att hans hustru, Karl XII:s syster Lovisa Ulrika blev utropad till regent. Fredriks sekreterare hade setts nere i löpgraven intill kungen, strax innan den dödande kulan kom vinande.
  Han hade normalt ingenting där att göra, han brukade aldrig vara där. Nu var han där och så fort kungen var död red han till Fredrik, som uppenbarligen satt uppe och väntade och kunde dra igång sin väl förbredda plan.

Det har utförts otaliga ballistiska provmätningar kring Halden. Det har skjutits genom plåtburkar, cementrör, häst- och grishuvuden. Det har skjutits genom filthattar och med alla tänkbara sorters ammuniton. Digra luntor har skrivits, akademiska karriärer har satts på spel. Historiker har, på historikers vis blivit dödsfiender för resten av livet. Alla har försökt bevisa den ena eller andra mordteorin. Ändå vet man inte i denna dag om kungen dog av ett slumpskott eller av en mördares kula. Nya skrifter och böcker med nya "bevis" och nya vinklar publiceras varje år, men alla skriverier är bara spekulationer eftersom ingen vet med säkerhet exkat var kungen stod och på vilken höjd över marken.

Det mest sannolika är att det existerade flera mordkonspirationer, men att ingen av dem hade kommit till skott, då kungen stupade för ett druvhagel i någon av dessa norska kartescher som hela tiden avfyrades över de svenska linjerna. Kungen hade helt enkel stuckit upp sitt huvud en gång för mycket. Ingen kan göra som han gjorde under 18 år, utan att en dag bli straffad för det. Han var inte hård mot skott, trots allt.
  Det gåtfulla skottet gav upphov till många myter och legender. Några menar att det inte var kungen som stupade, utan en okänd officer, men att kungen tog detta som förevändning att äntligen få vända kriget ryggen och ge sig iväg. Han lär ha setts ridande genom Skåne, på väg till Amerika. The King is allways alive.

Med kungens död, rasade hela den svenska multinationella och mångkulturella stormakten och en ny era inleddes, frihetstiden. Karl XII var en gåtfull och svåråtkomlig person. Han måste självklart ses som en historisk person som agerade under sin tid och med sin tids värderingar. Med tanke på hur många och hur starka Sveriges aggressiva fiender var och hur gigantiska problemen var, blev resultatet av Karl XII:s regeringstid inte en katastrof för Sverige, utan tvärtom. Tack vare honom och den andra som då rådde i landet, uthärade och överlevde folket och riket som en självständig nation. Trots allt.