Skinskallarnas synsätt som poltitisk retorik!

Den amerikanske filosofen Fykuyama gjorde häromåret sensation med påståendet att "historien är slut".

Frågan är bara om inte detta är en halvmesyr. Om den någonsin börjat.

Kring detta hamnar man i tvivelsmål när man läser regeringens integrationspolitiska motion.

Där heter det bland annat:

"Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en Gemensam historia".

Och vidare:

"Den samtida tillhörigheten i Sverige och uppslutningen kring samhällets grundläggande värderingar har därför Större betydelse för integrationen än ett gemensamt historiskt ursprung."

Det motionsförfattarna, säkert välmenande, säger är att historien, i betydelsen det som de facto hänt, förändras i Takt med tidsbundna politiska och sociologiska förändringar.

Eller, om man vill uttrycka det råare:

Att mängden invandrare betyder att vi ur ett allmänt medvetande måste förtränga Engelbrekt, Gustav Vasa och Resten.

Och indirekt:

Att invandringen berövat oss ett nationellt arv.

Det är skinnskallarnas synsätt, att invandringen utgör ett hot mot vår nationella indentitet, som här förverkligas i Politisk retorik.

Man kan se det som ett utslag av samma missriktade hänsynstagande till andra kulturer som fått rektorer att Inställa både nationalsång och luciafirande eftersom vissa elever är främmande för dessa kulturyttringar.

Det rör sig om en nationell flagellantism och självuppgivenhet utan motstycke i andra länder.

Självklart finns i nationen Sverige en gemensam historia av grundläggande basfakta, milstolpar i landets Utveckling. Vad som sedan hänt inom denna ram, och vilka processer som utlöst olika förändringar, kan Diskuteras, och så sker oupphörligen. Kvinnornas historia, arbetarklassens historia, den ibland blodiga kampen Om politisk och ekonomisk makt. Tolkningen av skeendet handlar om utgångspunkt. Det flyttar inte freden i Brömsebro eller mordet på Gustav III.

De invandrare som kommer hit vet i allmänhet inget om detta historiska förspel. Men de träder in i en struktur Som är resultatet av vår historias konvulsioner. Inte sällan är de faktiskt intresserade av vad som tidigare hänt i Detta land. I takt med politikernas och skolbyråkraternas valhänta hantering av historieämnet (det är ju numera Avskaffat) har allt färre, också infödda svenskar, något begrepp om det.

Vad integrationsmotionens författare ger uttryck för, fast på ett mildare, lite fjantigt sätt, för tanken till Stalins Praktik: att skära bort delar av det historiska skeendet så att helheten passade aktuella politiska syften. Eller, Som det heter i motionens text: "...en ny nationell gemenskap...bör skapas." Hur då?

Ska Gustav Vasa göras svart? Gustav II Adolf till avkomma efter en bosnisk flykting?
Ska drottning Kristina bli kvar i Sverige och leda kvinnokampen?

När olika demokratiska nationer- mer eller mindre diskret- inom skolsystemets ram försökt skriva om sin historia Har det skett för att de har haft något att skämmas för.

England och Frankrike för sina imperialistiska excesser, Tyskland för sin nazism, USA för indianutrotning och Vietnamkriget.

Vad har vi att skämmas för?

Blodbaden och våldtäkterna under 30-åriga kriget?

I så fall är det nog dags att byta nationalsång och ta bort det där "då ärat ditt namn flög över jorden".

Fast det är klart- får politikernas nollställning av den historiska kunskapen fortsätta ett tag till, så kanske alla Tror att dessa ord syftar på Björn Borgs fem Wimbledonsegrar och Gunde Svans alla OS-guld i skidspåret...