Rogsta
Rogsta är den gård i Stigtomta som har mest anknytning till
släkten Hasselquist. Hit kom farfars farfar Per Olofsson 1820 från
födelsehemmet Ene Nedergård i Stigtomta med hustrun Ingrid Nilsdotter
och de två äldsta barnen Per och Gustav. Lördagen den 19
juni 1824 föds farfars far Johan Oskar Pettersson här. Fadern
är då arrendator på Rogsta. 1826 har Per Olofsson övertagit
Rogsta, nu som rusthållare. Att vara rusthållare innebar att,
mot skattefrihet, hålla med en soldat, ryttare, som också tjänade
på gården. Ryttaren anvisades en bostad , vanligtvis ett torp,
och på Rogsta hette det Lilla Sandstuga, och kallades grenadjärtorpet.
Till gården hörde också flera andra torp och "lägenheter",
d v s bostäder utan egen mark. En sådan lägenhet var Rogstorp,
där det under en period fanns mejeri, en annan Rogsmo, som var lanthandel
från tidigt 1870-tal till in på 1950-talet. 1835 avlider Per
Olofsson i vattusot, en gammal benämning på vätskeansamling
i kroppen orsakad av hjärtsvikt eller njurinflammation. Han är
då bara 46 år. Änkan Ingrid är 45 och de tre sönerna
22, 18 och 11 år. Den yngste är farfars far. Rogsta är
en ganska stor gård, som gott och väl kan ge familjen försörjning.
Dessutom har änkan Ingrid ärvt 1/3 av sin fädernesgård
Eneby på andra sidan en vik av Hallbosjön. Äldste sonen
Per Pettersson hade väl också räknat med att, som brukligt
var, ta över efter pappan.
Kanske har man inte kunnat komma överens,
kanske har det funnits reella bevekelseskäl för en annan ordning:
Per Pettersson flyttar till moderns födelsegård Eneby, blir
hemmansägare där och så småningom kyrkvärd i
Stigtomta. I stället blir det näst äldste sonen Gustav Pettersson
som tar över som rusthållare på Rogsta och modern flyttar
sedan också till sin förstfödde på Eneby. När
hon avlider där 1851 blir Gustav ensam ägare till Rogsta. Dessförinnan,
1845, har också hans lillebror, vår farfars far, Johan Oskar
Pettersson lämnat Rogsta.
Någon gång i början av
1840-talet gifter sig Gustav med Anna-Brita Ersdotter från Stora
Malm strax söder om nuvarande Katrineholm. Kanske har hon varit gift
tidigare, kanske var barnet "oäkta", men en dotter förde hon
i varje fall med sig i boet. Gustav och Anna-Brita får fyra barn:
Gustav Arvid, Johan Oscar, Amelie Augusta och Claes Hjalmar, alla med släktnamnet
Gustavsson, som man också behåller även sedan patronymikon-seden
upphört. 26 år gammal, 1872, flyttar Gustav Arvid Gustavsson
till Flen och gifter sig där. Kontakten med föräldrarhemmet
upphör dock inte.
Under några år i början av 1890-talet
bor hans son Gustav Hjalmar på Rogsmo, kanske för att praktisera
i lanthandeln med bokföringen där, han kallar sig för bokhållare.
Året därpå, 1873, är det dags för nästa
barn att flytta hemifrån: Johan Oscar Gustavsson beger sig till Julita.
Han håller sig fortfarande till närområdet i Södermanland.
Redan sommaren 1875 är han emellertid tillbaka på Rogsta, där
han gifter sig med Maria Sofia Stenberg från Tunaberg. De bosätter
sig på Rogsmo, där Johan Oscar skall ta hand om lanthandeln
tillsammans med sin syster Amelie. 1877 anställer han sin kusin Thurina
Rosina Hasselquist som biträde. Hon har arbetat ett par år hos
en handelsman i Östra Husby och har alltså hunnit skaffa sig
en viss yrkeskunskap. Det har nog inte hjälpt, ty Johan Oscar är
ingen affärsman, i själva verket är han familjens svarta
får.
Frågan är om han inte tvingas att lämna affären
- med eller utan fallskärm - 1884, då han med sin hustru och
en femårig son, Johan Hugo, flyttar ända till Garpenberg.
Samma år flyttar också Thurina till sina föräldrar
i Floda. Frivilligt? Eller är det så, att den nye handelsmannen
Claes Callerstedt inte vill ha henne kvar?
Redan i slutet av 1887 är
så Johan Oscar tillbaka i Rogsta igen. Han hyr bostad på familjeägda
Rogstorp och uppger sig nu vara bagare! Nytt yrke alltså, men bättre
karaktär? Säkert inte! I april 1891 varnas han av kyrkoherden
för "oenighet" i äktenskapet, vilket verkar vara en mild omskrivning
för näst intill allt utom ren brottslighet. Redan i augusti samma
år får han sedan en ny varning och nu med mycket större
tyngd: kyrkorådet står bakom den. Ingenting tycks dock hjälpa
utan det hela slutar med skilsmässa i oktober 1893.
Det här var
naturligtvis en präktig skandal i det lilla Stigtomta med sina 1800
invånare bland vilka den nu 76-årige fadern var en aktad man
och den äldre brodern kyrkvärd. Dessutom har lillebror Claes
Hjalmar hunnit bli en bildad karl med både studentexamen och fil
kand, dock utflyttad till Stockholm innan skandalen blir offentlig. Året
därpå, 1894, avlider fadern den 27 mars.
Än idag visar
en ståndsmässig gravvård, att han var en betydande son
av sin bygd. Där begravs också hans hustru fem år senare.
Kvar på gården finns dottern Amelie. Hon gifter sig samma år
som fadern dör med en 17 år äldre änkling, Karl
Johan Karlsson, som dessutom får överta gården, något
som säkert var föremål för mycket tisssel och tassel
i Stigtomta det året.
Samma år säljs också Rogsmo
handel till Carl Eriksson, vars son, som antar släktnamnet Rogsmo
driver den ännu 1947. 1917 klipps sista banden med Rogsta av. Då
köps gården av Knut Oskar Lundbladh, vars sonson äger den
ännu 1996.
Gå till någon av de andra sidorna |
||||||||
| Stockholm | Stigtomta | Knutte | Rogsta | Côte d´Azur | Costa del Sol | London 1999 | Irland 2000 | Första sidan |