molnen smeks av skymningsglöden;
lyser på livets sinande flöden,
som mellan unkna bäddar sträva
på jakt efter att någon kväva
och med lögnen sväva

molnen dansar med fängslande rop -
lockar fram månen och hennes skimrande hop;
får ytan att bedårande blänka
när kyssen berör för att sänka,
att misstanken dränka

den kalla öderymden tar över allt,
får molnens sista suck att falla kallt;
slickar med en iver allt det vida
medan falskheten i djupet kan höras kvida -
en tillfällig njutning med änglasken att rida

ett blödande sår flyter fram;
fortsätter mot en smutsig damm,
som redan av intet är slukat;
avlägsen den klarhet som illusionen dukat,
löftesrika frukter som någon redan har förbrukat

rännilar av blod ses över ytan glida;
mörkret bugar underdånigt vid berövarens sida,
i tystnad famnande resterna av en dödsdömd dag
befläckad av alla återkommande slag;
av tomhet gjutet falskhetens lag

Skriven av: Brimstone of Raven