Jag längtar till skogens stillhet
till de täta stigarnas led,
för att känna hur friden växer
när det mesta har gått på sned.
Att bli famnad av skogens gömmor
och känna hur ron växer till,
få stå där och tacka Honom
som det bästa oss bara vill.
Vi behöver en stund av stillhet
en avskildhet fylld av ro,
gå då ut i skogens dunkel
och på nytt få styrka och tro.
Upplev en silvrad morgon
när det blänker ur daggpärlor små,
känna friden stå tätt intill dig
och på mjuka barrstigar gå.
Ur diktsamlingen