Den människan som är svårast att berätta om är ... Örebroare från början, en hederlig stad föresten men väldigt tråkig om man vant sig vid Stockholm, vilket jag gjort nu efter sådär 20 år. Men, det opersonliga och stressiga momentet i storstaden är mycket negativt för den mänskliga organismen. Stockholm verkar i mycket vara avsett att underlätta mänskliga orgasmer istället, det hela är en enda stor, opersonlig köttmarknad. Tjejjer här tänker sällan på annat än sitt och andras utseende, det tycker jag framgår av deras sätt. Hemskt med inskränkta människor. Här i stan är det svårt att träffa en sådan, som går att prata med, så man måste ut på landet ibland. Här framgår lite av min personlighet, starkt kritisk till mycket, och säger nästan alltid min åsikt rakt ut, vilket givetvis ger problem när jag umgås med mindre tillräkneliga individer, vilket jag försöker undvika numera. Det har varit svårt eftersom jag tycker mycket om att spela schack, och inte i klubbform. Utanför klubbarna, på de fria schackställena, dräller det av konstiga människor. De flesta är dock ärliga och pålitliga, och det är trots allt det som är viktigt. Men det konstiga är att så många schackspelare inte förstår att koncentra- tion är ett viktigt inslag under spelet. Många stör och bär sig åt som barnungar (i bästa fall) under spelet. På kulturhuset i Stockholm är det visserligen inte så att spelarna är mindre konstiga än ute på klubbarna, men friheten att komma och spela uppväger det mesta. Där finns en som räcker ut tungan eftar varje drag, en som har sitt naturliga beteende som Monte Python (och det är roligt) en fullständigt hemsk tysk som ryter åt allt och alla, och en trevlig person som dock springer ut och pinkar på Palmes grav mellan partierna. En mycket stark spelare som sitter och slöspelar och skojjar med sina motståndare istället för att gå med i en tråkig klubb. Det finns en märklig figur som vem som helst av spelarna skulle kunna gifta sig med eftersom han råkat få ett personnummer som en flicka. Och flera av spelarna verkar ligga åt det hållet. Speciellt en av alkisarna, den som tidigare skrek ut sitt hat mot sådant. Några av åskådarna (spelar aldrig men kommenterar desto mer) luktar container och sover kanske i sådana. Andra åskådare hänger ner med huvudet över spelet så man knappt ser utan måste spela blint om man inte har mage att säga ifrån, vilket dock inte alltid hjälper, utan kan leda till ett psykopatutbrott från vederbörande. "Psykopater och dåliga kamrater" blir en rubrik i en ev. bok om schack- livet i Stockholm. Antagligen det största kapitlet. MEN schacket ÄR en möjlighet att träffa människor av alla slag i nästan alla länder, sådant är ovärderligt. Och spelet i sig är oöverträffat. I övrigt är jag ingenjör, elektronikområdet och har vidareutbildat mig inom dataområdet i Uppsala bl.a. Men jag har (alltför) många intressen och läst sådana ämnen som filosofi och lite psykologi. Har haft firma i ca 10 år inom audio-området, men nu lagt elementen på hyllan, hoppas bli av med dessa snart. Jag fick tillslut fram ett par högtalare som enligt flera "guldöron" håller mycket hög klass, motsvarande 50.000 kr paret, materialkostnaden var ca 4000 kr styck för 10 år sen. Och jag jobbade med rörförstärkare, gjorde en delvis egen konstruktion. Var bekant med den nu tyvärr avlidne Jan Lodström, en av världens kunnigaste inom rör-området. Men han åt bara fet mat. Jag drar mig nu långsamt tillbaka för en framtida tillvaro som författare. Och just nu funderar jag på om jag ska bosätta mig utomlands. Jag har släktingar i flera länder så valmöjligheten är stor. Som författare kommer jag att ägna mig en hel del åt det filosofiska området. Jag har också viss fallenhet för det humoristiska området, faktiskt en del åt crazy-hållet. Friheten med husbil tilltalar mig mycket, jag har haft ett antal och så mycket erfarenheter att en bok om detta med tillhörande tekniska problem och lösningar är att vänta. Jag har vänner inom det juridiska området, några arbetar på viktiga poster. Detta inklusive en långdragen civil tvist om fastigheter som jag ägde på 80-talet, har gjort mig intresserad av rättsrötan. Det är påfallande vilka "svin" som förekommer inom advokatkåren t.ex. Dessa (som är vanliga i Stockholm) har som största förmåga att överdebitera. I övrigt klarar de knappt grundskolematte. Slarviga och nonchalanta när väl ett uppdrag erhållits. Vissa driver mål som de vet är dömda att förloras, med stora kostnader för klienten, men advokaten tänker bara på sig själv. Mina erfarenheter av detta räcker inte till en bok ännu, men jag funderar på att samla in material från hela landet om detta och skriva också om sådant. Meningen med livet ? Ja det borde ju jag kunna svara på som har läst filosofi. Det finns ingen egentlig mening, annat än att leva, uppleva och slippa plågas. Universum bara finns där, du och jag likaså. Det finns en naturlag som plågar tillbaka de människor som plågat andra, förr eller senare. Alldeles osvikligt. Varför finns den lagen, vem eller vilka kontrollerar oss ? Det är tydligen meningen trots allt, att vi ska utvecklas till ansvarsfulla och hederliga individer. Men detta är enligt min mening en "delmening" med livet, inte den "totala" meningen, livet bara "är" , och medvetandet är den högsta utvecklingen, likaså som det säkert finns en idealisk form av medvetande, som bäst bevarar ordningen i universum. Ordningen är tidlös, tiden existerar bara för kaos. De största frågorna anser jag vara förhållandet mellan ordning och kaos och medvetandets förhållande till dessa saker. Är du intresserad av sånt här så läs mina framtida böcker. Då hoppas jag att mina insikter har ökat. Hans Caplan