Godkväll!
Jag såg just på TV "Vem älskar Yngve Frej" och kom att tänka på när jag som pojk var hos farfar och farmor i Dalarna.
Det var i slutet av 30-talet och början på 40-talet.
Då kom det ibland in en tjock tant som satte sig innanför dörren i köket. Hon hade daladräkt och sken som en kopparkittel. Hon sade inget, log bara och rätt vad det var så hade hon gått igen. Men alla tog det helt lugnt.
Farfar låg på kökssoffan, han var mager och luktade som det gjorde på höloftet och i stallet. Jag kunde sitta på honom och binda papperssnören runtom.
Vi sade nästan aldrig något till varandra, men vi gick och plöjde tillsammans. Jag vevade upp vatten i en galvaniserad hink inne på gården och vattnade hästen. Han drog i sig en tio-femton liter. Så klampade han in i stallet och vi selade av.
Och farmor for runt som en bålgeting.
Men vi åt kalvkött från jordkällaren.
Ja, apropå att titta in i stugan.
Innan allt blev värderat och uppdelat.
Tillbaka