En videokonferens kan beskrivas som ett verktyg som gör det möjligt för människor att samtala face-to-face, med hjälp av ljud- och bildkommunikation, trots att man ej befinner sig på samma plats. Videokonferenser kan delas in i två system, grupp- eller individuella, beroende på användningsområde.

Vilken utrustning företagen vill ha i sitt videokonferensrum är upp till de själva men det är att rekommendera att man har en enkel teknik. Det finns olika märken på mjukvara med olika funktioner och det gäller för företag att hitta det som passar just dem. Bra miljö, rätt attityd och klar struktur symboliserar en bra videokonferens.

Experterna spår en informationsexplosion inom en snar framtid. Människor kommer att kommunicera och dela information utan att bry sig om tid, plats eller medium. Runt sekelskiftet kommer antagligen all kompressionsteknik att finnas på våra PCs moderkort. ATM och nätverksinfrastrukturen kommer att förse oss med informationstjänster som avancerade multimediatjänster. De flesta analytiker tror att telefon och PC kommer att integreras till en enhet.

1 Inledning *

2 Vad är en videokonferens? *

3 Historik *

4 Användningsområde *

5 Organisation *

6 Teknik *

7 Användarnas beteende framför kameran *

8 Framtid *

9 Avslutning *

Förkortningslista *

Källförteckning *

Vi som studerar på det systemvetenskapliga programmet termin 5 hösten 1998 har fått till uppgift att skriva en rapport inom Datakommunikation. Vår grupp valde att utforska området kring videokonferenser. Ämnet är aktuellt då användningsområden och tekniken för videokonferenser expanderar ständigt. Syftet med rapporten är att vi skall få kunskap om och insikt i hur datakommunikation kan användas. Dessutom är det ett kreativt steg i läroprocessen.

Arbetet skapar en allmän överblick i hur videokonferenser uppkom, hur de används idag, vilken teknik som krävs samt dess framtidsutveckling. Vi beskriver även hur utvecklingen har fortlöpt och hur organisationer har påverkats av bildkommunikation. Dessutom ger vi en teknisk beskrivning av olika system.

Torbjörn Billing ansvarar för videokonferenser på Telia i Malmö. Han gav oss en första inblick, med hjälp av en praktisk demonstration av hur det fungerar, vilken utrustning som behövs och av vem systemet används. Dessutom har vi sökt information i litteratur, tidskrifter och via Internet. Då utvecklingen inom detta område är explosionsartat har det varit svårt för oss att veta vilken teknik som används just idag. Orsaken till detta är att det finns väldigt lite litteratur som är aktuell, författarna hänger inte med i utvecklingen.

En videokonferens kan beskrivas som ett verktyg som gör det möjligt för människor att samtala, face-to-face, med hjälp av ljud- och bildkommunikation trots att man ej befinner sig på samma plats.

Beroende på vilket system man använder sig av finns det begränsningar för hur många som kan delta både vad gäller antalet personer vid en plats eller hur många grupper som medverkar vid konferensen. På Telia i Malmö använder man sig av ett system utvecklat av PictureTel där det i princip inte finns några begränsningar alls. Den största videokonferensen som Telia ansvarade för involverade 55 orter i Sverige och där man i Malmö var 85 deltagare. Många gånger är det konferensens innehåll eller ändamål som styr hur många som deltar.

Videokonferenser är ett mycket generellt begrepp och därför delar man in det i två system, grupp- eller individuella system beroende på användningsområde.

Med gruppsystem avser man system som stödjer videokonferenser av större format, med många deltagare. Videokonferenser av detta slag kan antingen använda sig av stationära system, så kallade studiosystem eller av system som är "flyttbara", så kallade Roll about-system. Studiosystem används i specialinredda rum där ljud- och ljussättning är specialanpassad för just videokonferenser. Där finns också mikrofoner och kameror som oftast är fast monterade. Det mera flexibla Roll about-systemet möjliggör att man kan flytta systemet dit man önskar ha konferensen, till exempel till arbetsrum eller sammanträdesrum.

Desktopkonferens och bildtelefon är exempel på vad man menar med individuella system, det vill säga system avsedda att användas person till person. Vid desktopkonferenser kompletteras en vanlig PC, Macintosh eller arbetsstation med en kamera, telefon och programvara för videokonferenser. Här kan man förutom de vanliga videokonferens funktionerna också använda andra funktioner, som till exempel att bearbeta samma dokument, så kallade interaktiva funktioner. Bildtelefon är även denna avsedd för person till person användning och skillnaden mellan bildtelefon och desktopkonferens är främst att bildtelefonen inte erbjuder andra interaktiva funktioner än just videokonferens. Den används främst för att man skall se varandra och kunna visa till exempel bilder för varandra.

Redan 1927 demonstrerade Bell Telephone Laboratory hur televisionsprincipen i kombination med telefon kunde utnyttjas för en bildtelefontjänst. I slutet av 60-talet uppstod tävlan om den potentiella marknaden mellan olika telefonbolag.

Bildkompression blev verklighet i början av 1980-talet då CLI (Compression Lab Inc) introducerade en kodek för fullt rörliga bilder. Tillsammans med NEC (Nippon Electronics Corp) var CLI i princip de enda aktörerna på marknaden. Detta förändrades dock under 1980-talets gång och alltfler aktörer visade sig, däribland Picture Tel Corp och Telecom Corp. Kvaliteten av bildöverföring förbättrades också under 1980-talet.

I april 1986 höll Televerket sin första videokonferens över Atlanten, men videokonferens var inte något helt nytt för dem. Runt om i landet hade Televerket redan ett 20-tal TV-studios där man höll TV-möten inom landet, vilket skedde via telenätet. Men ännu var det inte så många företag som hade upptäckt fördelarna med videokonferenser och Televerkets studior stod ofta tomma.

Vid denna, Televerkets första konferens över Atlanten, gick sändningen analogt via en kabel ifrån Televerkets studio till telestationen i Farsta. Här omvandlades den digitalt och kablades till satellitstationen i Tanum med en hastighet av 2 Mbit/s. Överföringshastigheten därefter från satelliten i Tanum till satellitstationen i Etam i USA var 1,5 Mbit/s.

Under 1985 hölls 600 TV-möten i Televerkets regi, och av dessa var 85% interna möten för Televerket. Kostnaderna för att hålla en videokonferens var under mitten av 80-talet betydligt högre än de är idag. Då kostade själva sändningstiden 5000 kronor den första halvtimmen och därefter 2000 kronor varje kvart. Dessa priser gällde endast den svenska deltagarparten.

Videokonferenser har alltså funnits i Sverige i mer än 10 år, men det var först i början av 90-talet användarna fick upp ögonen för det och utvecklingen tog fart. De viktigaste pådrivande faktorerna vad gäller videokonferenser var under första halvan av 90-talet utvecklingen av ISDN i Europa och USA och standarden H.320.

Videokonferenssystemen befann sig ännu i introduktionsstadiet med begränsat antal användare och begränsad teknik. Man strävade mot interoperabilitet mellan gruppsystem. De gruppsystem som utvecklades och som fanns tillgängliga på marknaden kom ifrån leverantörer som CLI, AT&T, PictureTel, VTEL och BT. Samma leverantörer utvecklade dessutom den första generationen desktopsystem. Under 1991 var det gruppsystemen, för så kallade studiolösningar, som stod för så gott som hela marknaden.

Videokonferenser sågs till en början som ett lyxredskap för företagsledningar, men i och med Roll about-systemen kom videokonferenser att få en plats i det vardagliga arbetet. Roll about-systemen slog igenom ordentligt i Europa under åren 1990 och 1991. En orsak var den flygrädsla som infann sig under Gulfkriget och många organisationer och företag tvingades söka alternativa kommunikationsformer.

Vid denna tid låg, vid bra bildkvalitet, överföringshastigheten på 384 Kbit/s och systemen baserades på standarden H.261 som då var ny.

Den viktigaste förändringen var att funktionen för videokonferens blev tillgänglig på persondatorn. Man började utveckla programvara för gruppdistansmöte, eller "collaborative computing", från persondatorn. Stora leverantörer av denna programvara var IBM med Person-to-Person och Fujitsu med Desktopkonferener.

Den första generationens digitala bildtelefoner för digitala förbindelser kom under denna period. Bland leverantörerna kan nämnas Tandberg, GPT och Hitachi. Bildtelefoner för analog telefoni har funnits under stora delar av 80-talet men lanserades under denna period av AT&T och BT/GEC Marconi.

Förutom att persondator och telekommunikationskulturerna nu möttes i en apparat skedde också en uppbyggnad av en helt ny infrastruktur för information och för multimedia. Denna infrastruktur byggdes upp för att alla på sikt skulle kunna nå varandra.

Tidigare begränsades användandet av videokonferenser då det bara fungerade om utrustningen var densamma i båda ändar av förbindelsen. För att användningsområdet för videokonferenser skulle kunna växa var man tvungen att hitta en annan lösning på detta. Som en naturlig följd präglades därför perioden av en strävan mot öppna, leverantörsoberoende, system till en allt lägre kostnad. Från att tidigare legat på 50-75% av gruppsystemkostnaden sjönk kodekpriset till endast cirka 25-50% av kostnaden.

Kostnader för att exempelvis använda Telias utrustning för gruppsystem är nu nere på en rimlig nivå. Inom Sverige kostar det 1000 kronor per ort och timme oavsett hur många som deltar på varje ort, medan det till USA kostar 6000 kronor i timmen.

Antalet bryggor som möjliggör flerpartskonferenser ökade mycket starkt, vilket gjorde att man kunde skönja en väldig ökning vad gäller användning av flerpartskonferenser från såväl gruppsystem som desktopsystem.

Priserna på gruppsystem sjönk under denna period snabbt. Under år 1996 tog försäljningen av videokonferenssystem ett rejält kliv uppåt. Enligt prognoser från undersökningsföretaget Telespan ökade försäljningen med 500 procent, jämfört med 1995, och uppgick till 550 000 enheter. Detta berodde bland annat på att standarder för videokonferenser äntligen låg fast och man var inte längre låst till att hålla videokonferenser med andra som använde samma system från samma tillverkare.

Den typ av videokonferenssystem som såldes bäst på många marknader var Roll-about-systemen, det vill säga system som man kan flytta med sig. Utvecklingen kom nu så långt att man hade möjlighet att ansluta faxar eller persondatorer till systemen, för exempelvis presentationer från datorn. En strävan vad gäller utveckling inom gruppsystem var att man ville kunna använda interaktiva tillämpningar mellan desktopsystemen och gruppsystemen vilket möjliggjordes genom att man bygger in persondatorfunktioner i gruppsystemet.

Om människor deltar från mer än två ställen kallas konferensen för flerpartskonferens. Som nämnts ovan är det möjligheten att nå vem som helst, var som helst som hade stor betydelse under perioden. I Sverige var antalet bryggor, MCUer (Multipoint Control Unit) relativt få, vilket ledde till att de allra flesta videokonferenser var tvåparts videokonferenser. Andra orsaker till att flerpartskonferenser ej hölls i så stor utsträckning var att användarna inte riktigt såg behovet. Det krävdes både utbildning och övning för deltagarna, då det inte är helt enkelt att använda flerpartskonferenser. Dessutom visade det sig vara tekniskt komplicerat att få konferenserna att fungera som avsett.

Under 1994 blev videokonferens en tillämpning på persondatorn. Intressant är också utvecklingen av desktopsystem som använder vanliga analoga telelinjer. I oktober 1994 lanserades system som möjliggör både videokonferenser och interaktiva tillämpningar över den vanliga analoga teleledningen.

Videokonferenser används både i den offentliga och privata sektorn. Då den tekniska utvecklingen har gått framåt, både vad gäller hård- som mjukvara och då kostnader i samband med detta blivit mera överkomligt, har videokonferenstekniken spridits till fler områden.

Videokonferenser används i olika syften. Med hjälp av denna teknik kan man, om man arbetar med kunder/samarbetspartners på distans, spara tid. Detta leder i ett vidare perspektiv till att möjliggöra decentralisering av arbete och fler människor kan arbeta hemifrån, vilket ger en ökad flexibilitet. Det är framförallt viktigt för företag som finns utanför storstäderna att satsa på kommunikationsteknik för att dra nytta av dessa fördelar.

Videokonferenser fyller även en social funktion då man kan se varandra under tiden man diskuterar och samarbetar, till skillnad från andra tillvägagångssätt såsom telefon, post och fax.

För ett mindre företag, med en eller några få anställda, kan det vara nödvändigt att samarbeta med andra företag, och då är videokonferens ett utmärkt hjälpmedel. Ett exempel är CIM & BIM Arkitektur AB i Hunnebrostrand. Denna firma, som inte har några anställda utom ägaren själv, kan genom videokonferenser ha daglig kontakt med andra arkitektfirmor. Utan tekniken hade den enskilde företagaren fått lägga mycket mer tid på att resa istället. Genom en dator med videokamera och mikrofon samt kompletterande datorer med datakommunikationskort och programvara såsom applikationsdelning och filöverföring, telefon och fax skapas en komplett arbetsplats. Nätverket tar hand om skrivartjänster, fungerar som back-up under projekten och sköter kommunikationen med resten av de andra arbetsplatserna via multiprotokollrouters. Sändningshastigheten är godtagbart vid 2x64 Kbit/s. Det krävs en större investeringskostnad men sedan är det förhållandevis låga löpande kostnader.

Det är en fördel om samarbetspartners ser samma ritning när de diskuterar och erfarenhet säger att det blir färre missförstånd än om man skickat bilden per post. En annan fördel är att det går att få svar direkt när man sitter och grubblar vilket gör att man snabbt kan gå vidare i arbetet.

Problem kan också infinna sig om det är så att några få lär sig videokonferenstekniken vilket gör företaget beroende av dessa personer. Personalvård för att få behålla kompetent folk, och bredare spridning av kunskap kan underlätta detta.

Videokonferenssystem används vid distansutbildningar vid vissa högskolor, exempelvis från Kungliga Tekniska Högskolan till Visby och från Umeå Universitet till Västerbotten och Norrbottenslän. Anledningen till videokonferensutbildning är det bristande utbudet av högutbildad arbetskraft i dessa områden. Det är helt enkelt svårt att hitta kvalificerade lärare. Dessutom ökar konkurrensen mellan högskolorna och det är viktigt för små högskolor att hålla en hög kvalitet på undervisningen.

Undervisning som genomförs på detta sätt kräver dock att utbildningen anpassas till tekniken. Till exempel bör man inleda undervisningen med seminarier i pedagogisk utveckling. Att inleda kursen genom att först träffas och lära känna varandra förbättrar videokonferensen. Då är det lättare att ha överseende med dålig bildkvalitet och man kan koncentrera sig på ljudet eftersom man redan har skapat sig en bild av den man talar med.

De elever som går en sådan här kurs för första gången kan inte undvika att ta del av en del störningsmoment på grund av ovana och okunskap. Viktigt är att sändningarna inte blir för långa då det krävs högre grad av koncentration än om man hade haft en vanlig föreläsning. Föreläsaren måste tänka på att vara mindre rörlig och att förvissa sig om att den bild han talar om verkligen ligger i bild hos deltagarna på andra orter. Det krävs även mer arbete då föreläsaren måste göra om materialet så att det lämpar sig för TV-skärmen. Föreläsaren sköter även panelen själv, samtidigt som han föreläser, vilket en del människor tycker är svårt. Man kan dock ha förprogrammerade kamerainställningar.

De stora problemen idag med vad gäller denna form av undervisning är dels att ISDN-tekniken inte fungerar tillfredsställande och dels att universiteten har en oförmåga eller ovilja att använda tekniken.

Det finns även undervisning via markbundna TV-sändningar. På morgnar och förmiddagar är TV-nätet sällan utnyttjat och då kan man köpa sändningstid av Kanal 1 eller TV2. Om studenterna har en dekoder kan de avkoda sändningen och ta del av utbildningen. Fördelen med detta är en fullgod bild- och ljudkvalitet medan nackdelen är att det inte är möjligt med tvåvägskommunikation. Interaktiviteten löses via telefon och fax, det vill säga studenterna kan ringa in och prata med läraren under eller efter sändningen

I flera kommuner finns det möjlighet för myndigheter och företagare att hyra in sig på videokonferenser. Dessa anläggningar håller ofta en hög standard. Sändningshastigheten är vanligtvis 2x64Kbit/s men kan ställas om till högre hastighet om så krävs. Viktigt är att utrustningen skall vara enkel att hantera. Vad gäller uthyrning av dessa anläggningar är det väsentligt att det går att få tillgång till systemet på kort varsel. Användningen blir komplicerad om man måste boka en månad i förväg och dessutom kanske är beroende av studiomän.

Skara kommun införskaffade 1994 en videokonferensutrustning i syfte att behålla och utveckla nyföretagandet på orten. Men studion har inte lockat till sig företagen. Detta tror kommunen beror på att det är lite känsligt att hyra in sig i andras lokaler där man kanske inte har full kontroll över vem som hör vad som sägs. Företagen ser hellre att de har en egen utrustning.

Inom den offentliga sektorn byggs nätverk och skapas kontakter med hjälp av bildkommunikation. Civildepartementet planerar ett projekt där detta hjälpmedel skall användas mot olika medborgarkontor. Exempelvis har Timrå kommun utnyttjat bildmötestekniken för att ta emot EU-information direkt från Bryssel. Intresset grundas på att kommunen är mer exportberoende än andra kommuner och därmed mer beroende av den internationella utvecklingen. Sändning sker ungefär en gång i månaden.

Riksdagen har genom Telia AB installerat en bildkommunikationsutrustning som är avsedd att endast användas av regering och riksdag, det vill säga, den är inte till för uthyrning. Tekniken är viktig för politiker då de har ett behov av att ha kontakt med sina väljare, samtidigt som de inte har tid att resa runt i landet. Riksdagen använde videomöte till stöd för förhandlingarna runt EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap bifölls under ett videomöte. Även under EU-förhandlingarna spelade videomöte en stor roll.

I riksdagen använder man sig av ett gruppsystem med avancerad teknik. Dessutom har vissa ledamöter PC-baserade videokonferenssystem i sina hem, främst för att övervaka kammardebatter utan att behöva infinna sig på plats. Men om man vill delta aktivt får man använda sig av telefonen.

Bild- och datakommunikation över telenätet har visat sig vara mycket användbart inom sjukvården. Avstånden minskar, vilket sparar tid och det går snabbare att komma fram till säkrare bedömningar och prioriteringar då läkare kan mötas via bildkommunikation och diskutera patienter. Ett exempel är titthålskirurgi där man kan följa operationen på distans och ge råd till läkaren på plats eftersom man får i stort sett lika bra bild som den opererande läkaren får. Röntgenbilder och vävnadsprovsresultat kan skickas via telenätet och dator, vilket leder till förkortad tid mellan diagnos och behandling. Teleröntgenapparater finns nu på allt fler sjukhus i Sverige. Läkare kan ha jour hemma och konsulteras, via videokonferens, för tolkning av röntgenbilder.

När man inför bildkonferenser, som nytt kommunikationsmedel, inom en organisation förändras kulturen inom organisationen. Erfarenhet visar att personer med högre befattning uppskattar detta sätt att kommunicera på, medan yngre och personer med lägre befattning i organisationen är mindre förtjusta. Orsaken till detta enligt Torbjörn Billing, Telia, är att det ligger mer prestige och spänning i att resa än att deltaga i en bildkonferens.

Möten via videokonferenser är oftast mer välstrukturerade och disciplinerade eftersom tekniken kräver det. Man genomför mötet utan en massa kallprat, vilket leder till att mötet tar den tid det tar och inte mer. Vid affärsresor förlorar man mycket tid på kommunikationsmedel, och då är videokonferenser ett utmärkt alternativ. En annan fördel är att det blir lättare att ordna möten med specialister som annars kan vara svåra att nå. De behöver inte offra mer tid åt mötet än den tid mötet tar. Det är inte heller tvunget att alla deltagare medverkar vid hela mötet. Man kan vara närvarande endast då mötet berör saker som är av vikt för en själv och därefter återgå till sin arbetsplats. De två sistnämnda fördelarna tillhör dock de mer svårräknade vinsterna av videokonferenser.

För individen själv är det värdefullt att kunna komma hem till familjen på kvällen istället för att övernatta på hotell. Många som ständigt är på resande fot ser videokonferenser som positivt då de slipper allt flackande hit och dit.

Videokonferenser sparar pengar för företagen. Genom att slippa resa och betala dyra flygbiljetter och hotellrum kan man minska kostnaderna rejält. Enligt en undersökning som gjorts av intresseföreningen Telebild-användarna sparar svenska näringslivet tre miljarder kronor per år om var tredje affärsresa ersätts med en videokonferens.

Videokonferenser kan också vara kostnadssparande för högskolan. Ett exempel på detta är ett projekt som startades i de fyra småländska kommunerna Gislaved, Gnosjö, Vaggeryd och Värnamo. Tidigare åkte föreläsaren ut till personer som hade svårt att ta sig till högskolan. Men det blev väldigt kostsamt för kommunerna och därför började man se sig om efter andra lösningar. Det resulterade i en satsning på videokonferenssystem.

Videokonferenser ses som positivt i situationer då man inte känner personen på andra sidan. Det blir en annan känsla när man kan se den man pratar med. Men videokonferenser kan inte ersätta alla möten. Då det till exempel gäller kontakten med kunder är det viktigt att fortfarande träffa dem face-to-face för att bibehålla den sociala kontakten.

En klar fördel för företag är att de kan, trots distans och tack vare videokonferenser, titta på ett och samma dokument och till och med ändra i detta.

Gunnar Steiner, som är ansvarig för videokonferenser i riksdagen, menar att fördelarna med videokonferenser är att man kan ta personlig kontakt på ingen tid alls med vem som helst. Videokonferenser blir också lite mer personligt än fax och telefon, kan trots detta aldrig ersätta fysisk närvaro vid en konferens. Nackdelen, enligt Gunnar, är när stora grupper ska hålla konferens. Det är svårt då videokonferens är mellan två parter vilket gör de andra inblandade mer passiva än om de hade haft ett möte i verkligheten. Disciplinerade organiserade möten fungerar dock bättre.

Videokonferenser sker via tvåvägs ljud- och bildöverföring. De första bildkonferenserna som användes hade problem med hackighet i bild och ljud. Detta berodde på att bilden måste bytas minst tio gånger per sekund för att bli levande för användaren. Med dagens teknik är det inte längre några problem.

Under 90-talets andra hälft har utvecklingen av ATM (Asynchronous Transfer Mode) och andra nätverksoberoende distributionssätt av information pågått. Användaren skulle kunna utnyttja vilket nät som helst i sin kommunikation med omvärlden. Här spelade den snabba utvecklingen för att knyta samman LAN (Local Area Network) och WAN (Wide Area Network) via bryggor, och sammankoppling av LAN-, PBX- och WAN-förbindelser roll.

I USA har man börjat uppbyggnaden av det som kallas Information Super Highways kring ATM-teknologi. Man satsar på att få fram tjänster och produkter som gör det möjligt att använda redan befintlig utrustning. Detta anses vara det enda sättet att motivera kostnaderna för användarna. Videokonferenser och multimedia ses inte som någon drivande kraft för ATM-investeringar. Många företag ser inte något behov av dessa tillämpningar under den närmaste tidsperioden.

Interaktiv bildkommunikation delas in i bred och smal teknik. Den breda tekniken innebär kommunikationshastigheter över 2 Mbit/s och används idag framför allt inom sjukvården där röntgenbilder, som kräver hög bildupplösning och stor överföringskapacitet, visas för experter genom bildkommunikation. För vanliga videokonferenser används idag den smala varianten med hastigheter från 64 Kbit/s upp till 2 Mbit/s.

Det är det digitala flertjänstnätet ISDN (Integrated Services Digital Network), som möjliggör överföringar av ljud, rörliga bilder, ritningar och datafiler i en och samma förbindelse, vilket leder till att samtidig överföring är möjlig. Nätet tillåter överföringshastigheter som motsvarar från 1 upp till 30 telefonledningar. ISDN används främst för översändning av bilder och textfiler. En ISDN-förbindelse är antingen 2x64Kbit/s (BRI Basic Rate Interface) eller 30x64 Kbit/s (PRI Primary Rate Interface). Varianten med 6x64 Kbit/s används också mycket i Sverige, då man parallellkopplar tre ISDN-förbindelser. Vanligtvis använder man sig i Sverige av 128(2x64) eller 384(3st 2x64) Kbit/s. Telia använder själv för sina egna bildkonferenser 384 Kbit/s.

Hur mycket information som kan översändas per ISDN-förbindelse beror på hur utvecklad komprimeringstekniken är. Användningen av smala bandbredder möjliggörs tack vare komprimeringsteknik. Tekniken innebär för videokonferenser att hela bilden på exempelvis ett rum enbart skickas iväg en gång. För att skicka en hel bild, beroende på vilken upplösning man vill ha kan det krävas 2100 telefonledningar! Därefter skickas bara förändringar i bilden. Man använder sig även av rörelsekompensation vilket innebär att om en person i bilden lyfter sin arm, antar man att rörelsen kommer att fortsätta i samma riktning. Dessa tekniker gjorde att Telia började satsa på ISDN-tekniken istället för den gamla PCM-tekniken som krävde 2 Mbit/s. Det tidigare alternativet var dyrare. Nu bestäms priset av hur många ISDN-förbindelser man vill ha.

För att få en hyfsad bildkvalitet, som inte kräver snabba förändringar i bilden, fungerar det bra med två ISDN kanaler vilka ger 10 – 15 bilder/s med upplösningen 352x288 punkter. Vid användande av 6 ISDN kanaler blir kvaliteten bättre och bilden motsvarar ungefär en videobandspelares bild. Vid flera ISDN kanaler är det framförallt bilden som förbättras. Om man använder sig av två stycken kanaler används 56 Kbit/s för ljudet och cirka 70 Kbit/s till bilden (» 128 Kbit/s). Skulle man däremot använda sig av sex kanaler (384 Kbit/s) går fortfarande 56 Kbit/s till ljudet medan resterande används för bilden.

AXE är en förutsättning för att kommunicera med ISDN. De flesta hushåll i Sverige har idag AXE. Har man det inte men ändå vill installera ISDN blir det väldigt dyrt.

Idag kan man även köra bildkonferenser över Internet. Tekniken är dock inte fullt utnyttjad och därför har detta nät låg driftsäkerhet och dålig överföringskvalitet beroende på till viss del att man inte är garanterad given bandbredd. Möjligtvis är detta en potentiell konkurrent till ISDN-nätet.

Man kan även köra konferenser över Ethernet, men om man använder 2 Mbit/s överföringshastighet kan det bli problem. Ethernet har nämligen en begränsning på upp till fem användare och vid detta antal utnyttjas Ethernet till 100%, det vill säga det finns sammanlagt 10 Mbit/s. I praktiken fungerar det bäst med endast en användare. Vid hög nätbelastning blir det många kollisioner och överföringshastigheten sjunker. En lösning på detta problem är att använda Ethernet-växlar, även kallade Ethernet switch, där varje användare får tillgång till ett eget Ethernet-segment att köra på. Det vill säga alla kan få 10 Mbit/s till sitt förfogande, förutsatt att man sitter på ett och samma LAN.

Från mitten av 90-talet har dock Ethernet lanserats med hastigheten 100 Mbit/s, vilket går under beteckningen "fast Ethernet". Det förekommer även tester med hastigheter upp till 1000 Mbit/s, vilket går under beteckningen "Gigabit Ethernet".

Om en sändare vill sända ett meddelande till flera mottagare samtidigt kan även TV-nätet eller satelliter användas. När man använder dessa två sätt sker vanligtvis ingen direkt återkoppling. Vill mottagaren ge svar på sändningen använder han eller hon telefon eller telefax. Tele-X är en satellit som används för bildkommunikation. Den har stor kapacitet och kan sända tre till fyra TV-kanaler samt ett antal data- och bildkommunikationskanaler.

Standarder krävs för att olika leverantörers utrustningar ska kunna kopplas ihop med varandra och kommunicera utan överföringsproblem. Både maskinvaran och programvaran som används måste vara standardiserad för att problem inte ska uppstå när olika videokonferenssystem ska arbeta tillsammans.

De två mest kända standardserier som finns är H.32x-serien och T.12x-serien. De standarder som vi beskriver nedan gäller för hur det såg ut 1994.

Många standarder har gett utrymme för tolkningar vilket har lett till att man i åtskilliga fall har fått utrustningar som leverantörerna säger följer standardkraven men som ändå inte fungerar ihop med andra system. Att resultaten av standardproducerade utrustningar varierar beror oftast på de olika leverantörernas kodekar som har något speciellt sätt att via sina digitaliseringsalgoritmer kompensera för rörelse och bild.

Persondatorerna används allt mer inom kommunikationsbranschen. Tyvärr har standardiseringsorganen inte riktigt hängt med i den utvecklingen. Idag finns till exempel inga överenskommelser om standardmetoder för överföring av och kompression av formaterade data. Istället har de stora persondatorleverantörerna tagit steget att skapa egna standarder för att öka interoperabiliteten. Till exempel har Intel arbetat fram sin de-facto-standard Indeo.

De organ som sysslar mest med standardiseringsfrågor vad gäller videokonferenser är IEC (International Electrotechnical Commission), ISO (International Organization for Standardization) och ITU (International Telecomunication Union) vilket tidigare gick under benämningen CCITT (Consulative Committee for International Telegraph).

Den internationella standard som är vanligast och används mest är paraplystandarden H.320. Denna innebär uppfyllande av H.261, H242, H.230, H.221, G.722.

H.261 är en bildkomprimeringsalgoritm och en överföringsmekanism för bilder från 64 kbit/s till 2 Mbit/s. Den beskriver hur bilderna ska komprimeras enligt standard. Tyvärr saknade den 1994 en del nyckelelement som exempelvis specifikation av lågbitshastighet, kryptering och flerpartskommunikation. H.261 säger heller inget om samspelet mellan ljud och bild eller hur man ska koppla upp sig mot andra genom det publika telenätet. Därför för att få sin H.261 utrustning godkänd var leverantörerna tvungna att bevisa genom olika test att deras system fungerade ihop med andras H.261 utrustningar. Idag fungerar dock standarden bättre.

H.242 anger hur kommunikationsprotokollet ska fungera medan H.230 är någon sorts kontroll indikation. H.221 beskriver hur multiplexorn ska fungera. Slutligen har vi G.772 som indikerar 7 kHz ljud vid 64 Kbit/s.

H.320 är den enda standarden för interoperabilitet det vill säga videokonferensutrustningar som ska kunna kommunicera med varandra i det digitala nätet.

Många företag däribland Intel, tror att H.320-baserade blir förbehållet gruppsystem. När det gäller desktopsystem kommer antagligen andra standarder som inte är så dyra att utvecklas. Idag rekommenderar t ex EU-kommissionen PictureTel Live 100 för desktopsystem i ISDN-nät i videokonferenser med kommissionen.

För att skapa standarder för multimediala tillämpningar på telenätet finns Multimedia Teleconferencing Consortium (IMTC). 1994 skapades ett organ: Consortium for Audiographics & Teleconferencing Standards (CATS) som drivit standardutvecklingen för grafiska tillämpningar T.120.

T.120 är en paraplystandard för grafik och ska öppna möjligheter för kompatibla interaktiva tillämpningar för såväl ISDN, PBXer, LAN som för det analoga telenätet. För att T.120 ska vara uppfylld krävs att T.122-T.126 är uppfyllda .

En annan viktig standard är H.323 som är en standard för videokonferenser över Internet. Det kommer säkerligen att bli en allt viktigare standard då många videokonferenser kommer att köras över Internet i framtiden.

Det är upp till varje företag vilken utrustning man vill ha i sitt videokonferensrum men vissa artefakter krävs dock.

Den centrala tekniken i en videokonferens är bilden och bildöverföringen. Problem vad gäller bildkvaliteten kan vara att bildkodningen i regel tar längre tid än ljudkodningen. Detta orsakar fördröjningar och kan upplevas som direkt störande av den ovane. Bildkvaliteten vid snabba rörelser kan vara ryckig beroende på överföringshastigheten. Detta problem försvinner mer och mer ju bättre teknik man har.

För att man skall kunna kommunicera med andra deltagare via videokonferens krävs en kamera och man kan ha en eller flera sådana. Kameran kan vara antingen röst- eller manöverstyrd. Vid gruppkonferenser har man ofta flera kameror som är placerade på olika platser i rummet. För att få god bildkvalitet måste hanteringen av kameror skötas på rätt sätt. Om man inte har fasta kameror bör denna kunna manöverstyras av både sändare och mottagare. Den bör kunna vridas och zooma in och ut.

Ibland vill deltagarna kunna röra sig i lokalen för att exempelvis presentera någonting, då är det nödvändigt att åtminstone en av kamerorna är flyttbar och går att förändra i till exempel höjdläge. Kamerainställningen påverkar presentatörens rörelsefrihet. Ovidkommande detaljer som skyltar och växter bör också undvikas. Man ska inte rikta kameran mot en dörröppning eller ett fönster. Rörelser utanför rummet kan vara irriterande. Det kan dra uppmärksamhet från personerna och budskapet.

För att man skall kunna se den man pratar med är det lämpligt med en TV-monitor. Man kan ha två monitorer, en för att se den man kommunicerar med och en för att se sig själv.

Ljuset i lokalen påverkar också bildkvaliteten. Ett ansikte mot en vitmålad vägg är svårt att se, däremot går det bra med ett ansikte mot en mellanmörk bakgrund, gärna av textil. Färgen på kläderna är viktiga, randiga skjortor bör undvikas, ränderna "får liv" och blir vågiga. Dokumentkameran bör ställas nära den som skall använda den och på rätt sida, det vill säga ta hänsyn till om det är en höger eller vänsterhänt person som skall använda den.

Mikrofoner skall vara placerade så att alla deltagare hörs, vid gruppkonferenser har man flera stycken. Dessa kan vara fixa eller flyttbara, röst eller manöverstyrda. Ljudkvaliteten är normalt av större betydelse än bildkvaliteten. Prestanda hos olika mikrofoner, ljudvolym hos olika talare, placering av mikrofoner i lokalen med förhållande till högtalarna, samt antalet personer i rummet påverkar den sammantagna ljudåtervinningen. Tidigare var ljudet ett större problem än det är idag. Använder man moderna gruppsystem som är försedda med bredbandsljud och ekosändning, kan man klara sig med endast en enda mikrofon.

Att möblera ett videokonferensrum är svårt, man måste tänka på att både ljus och ljud skall fungera bra, samt att alla deltagare får plats. Möbleringen spelar också en stor roll, vad gäller hur man uppfattar bilden och rent akustiskt. Man möblerar efter antalet deltagare och i enlighet med mötets syfte. Det gäller att placera deltagarna så att alla syns på en översiktsbild. I de flesta fall liknar möbleringen en klassrumsmöblering eller konferensmöblering.

Färgen i bakgrunden har stor betydelse för hur bildkvaliteten uppfattas. Om bakgrunden är ljus får det samma effekt som om man fotograferar i motljus. Ljussättningen har stor betydelse för hur personerna tar sig ut i bild. Stark, hård belysning ger skarpa skuggor, medan vanligt dagsljus gör att man ser ut ungefär som på riktigt.

Om man är fler än två parter behövs en brygga som förbinder nätverk med varandra. Bryggor, även kallade MCU (Multipoint Control Unit) är en enhet som möjliggör flerpartskonferens, vilken är en slags telefonväxel för videokonferenser. Varje deltagare använder en teleledning som kopplas till MCUn. Parterna sänder ljud- och bildsignalerna till MCUn, som sammanför ljudet, så att alla hör varandra, och fördelar bilden till varje deltagare. Med en MCU kan företag koppla samman upp till 28 platser med utrustning från olika leverantörer. Flera MCUer kan ingå I ett nätverk.

Kodek är en bildkodnings- och bildkompressionsenhet för fullt rörliga bilder som används för videokonferenser. Kodek är en förkortning för kodning och dekodning till exempel för omvandling mellan analoga och digitala signaler då själva nätet i vanliga fall använder digitala signaler. Kodeken är själva hjärnan i bildsystemet. Det är där överföringstekniken sitter, det vill säga systemets mest vitala del. Kodeken fungerar ungefär som ett gränssnitt mellan bild och ljudutrustningen samt överföringen i kommunikationsnäten. Kodeken komprimerar den information som skall överföras och kodeken på andra sidan nätet packar i sin tur upp och presenterar informationen. Kodeken kan till varierande grad bestå av maskin- och programvara, eller endast av programvara. Det är framför allt kodekens kapacitet som avgör hur bra bildens kvalitet blir och hur väl synkroniserad ljudet och bilden blir.

Vid en konferens via desktopsystem har man istället vanliga arbetsstationer eller persondatorer som kompletterats med utrustning för videokonferens. De kan använda olika typer av överföring till exempel lokala nät, analoga eller digitala telefonledningar. Ett normalt desktopsystem är utrustat med ett kodekkort, en kamera och en telefon eller mikrofon och högtalare förutom programvaran för den iterativa tillämpningen.

En telefon kan finnas tillhands vid nödfall, ifall något skulle krångla kan man prata på tills problemet är löst. För att man skall kunna skicka information som skall läsas på innan konferensen, kan man använda sig av en fax.

En annan utrustning som är användbar vid videokonferenser är videobandspelare som spelar in videokonferensen för de som vill se mötet i efterhand.

Datorer används vid videokonferenser för att kunna överföra och lagra ljud och bild och vid demonstration av text och bild medan en dokumentkamera används för att kunna skriva saker så att den man pratar med kan se det, ser ut som Overhead-maskin.

För att man skall kunna skriva och skissa på en gemensam tavla, kan man använda sig av en Whiteboard/smartboard. Denna används vid gruppkonferenser och fungerar som svarta tavlan i en lärosal. Man kan lägga in fångade skärmbilder, som man kan skissa på med hjälp av ritverktyg.

För att kunna kontrollera alla kameror, mikrofoner, dokumentkameror med mera behövs en manöverpanel.

Det finns mycket mjukvara av olika märken ute på marknaden för videokonferenser. Programmen har olika funktioner och det gäller för företag att hitta det som passar just dem. I de flesta program finns whiteboard, chat, telefon och möjlighet att skicka filer. I vissa program kan man visa video och användarna har möjlighet att dela program mellan sig. Det finns också möjlighet att dela med sig av hela sin dator, så att den andra får full tillgång till den, men då går det långsamt.

Vissa företag säljer paket innehållande allt som behövs för att kunna ha videokonferens. Exempel på ett företag är Mediacom. I paketet ingår en videokamera, ISA-kort (Industry Standard Architecture), headset och ett program som fungerar både i Windows 95 och i Windows 3.x.

Ett världsledande företag av system för videokonferenser är PictureTel som precis lanserat en ny mjukvara, PictureTel 950 Conferencing for Workgroups conference-room PC. I PictureTel 950 kan man, i likhet med Netmeeting 2.0 från Microsoft och Mediacoms Mediaring VCK, få tillgång till gemensam information, möjligheter att skapa presentationer, få tillgång till Internet, sända och mottaga video samt att skapa dokument.

Netmeeting 2.0, Mediaring VCK och PictureTel 950 kan använda protokollen TCP/IP (Transfer Control Protocol/Internet Protocol) i LAN och WAN, TCP/IP över Internet och IPX (Internet Packet Exchange) samt vanlig uppringd förbindelse från modem till modem.

Alla ovanstående program har en whiteboard som gör det möjligt att importera grafer och dokument samt visa diabilder. Användare kan klippa och klistra bilder genom att använda ett gemensamt klippbord. Programmen har en enkel filöverföringsförmåga, men nackdelen med denna är att mottagaren automatiskt tar emot den översända filen, vilket inte alltid är så bra med tanke på virussmitta. Genom den ovanstående mjukvaran kan deltagarna gå igenom en presentation samtidigt. När man visar en ny sida i presentationen sker det simultant hos motparten.

I vissa program måste man veta att den andra mötesdeltagaren är inloggad och vad denne har för e-postadress för att kunna komma i kontakt. Vissa program har dessutom en begränsning eftersom dessa endast kan hantera konferenser med två deltagare till skillnad från andra som kan hantera konferenser med flera deltagare.

Det finns också möjlighet att hämta hem gratis klientprogram från företagets hemsida. Exempelvis på Mediacoms hemsida, kan man hämta ett klientprogram som gör det möjligt att dela program och Whiteboard med någon som har det kompletta VCK-paketet.

Kostnader för mjukvaran varierar beroende på dess funktioner och innehåll. Ett prisexempel på ett program exempelvis Mediaring VCK med PCI (Peripheral Component Interconnect Local Bus) kort ligger på ca 3500 kronor till skillnad från Netmeeting 2.0 som är ett billigare alternativ. PictureTel ligger på ännu högre prisnivå, omkring 13 000 kronor och uppåt beroende på hur många instickskort man har.

Bra miljö, rätt attityd och klar struktur symboliserar en bra videokonferens.

För att tekniken skall kunna användas på bästa möjliga sätt, så att kvaliteten ökar och mindre störningar uppstår skall man tänka på vissa saker.

De flesta människor kan tycka att det är obehagligt att konfronteras med kameror och TV-apparater, men man vänjer sig efter en kort tid. Även om en talare diskuterar med en person i samma studio måste han/hon tala in i kameran för att hålla ögonkontakt med deltagare från andra orter. När man vill säga något till en person som sitter i samma rum kan det lätt hända att man vänder sig åt sidan och säger något halvhögt. Detta leder till att man utesluter alla andra från det man sagt. Man bör därför även när man pratar inom samma rum, rikta sig rakt in i kameran så att alla, på båda sidor om TV-skärmen, ser den talande och hör allt. Vissa svårigheter med beteende framför kameran går att träna bort, men det kan vara svårt att förändra ett invant beteende.

I en videokonferens är man inte bara aktiv verbalt utan uttryck sker också genom kroppsspråket det vill säga genom blickar, kroppshållning, gester, nickningar och ansiktsuttryck. Att tänka på vad gäller verbal kommunikation är att man måste prata väldigt tydligt och inte så fort för att minska perceptionsgapet och för att de andra deltagarna ska förstå vad som sägs.

Det är viktigt att man inte pratar i munnen på varandra eftersom ljudfördröjningen gör att man bara kan prata en i taget för att det skall höras. Den som talar skall helst titta in i kameran, för att den som tittar ska kunna få ögonkontakt och kunna avläsa minspelet på den som talar. Störningar och oro i bilden kan lätt uppstå, det är därför viktigt att göra deltagarna medvetna om att rörelser kan störa bilden. En annan viktig sak vad gäller bildkvalitet är val av vilken färg man skall ha på sina kläder. Om bakgrunden är densamma som färgen på deltagarnas kläder, finns det risk att man "försvinner".

För att underlätta och göra en videokonferens så effektiv som möjligt kan man se till att deltagarna är väl pålästa och alerta. Mötena bör vara väl genomtänkta så att tiden utnyttjas bättre, annars kan deltagarna uppleva det ansträngande att titta på en bildskärm under så lång tid.

Experterna spår en informationsexplosion inom en snar framtid. Människor kommer att kommunicera och dela information utan att bekymra sig om tid, plats eller medium. Runt sekelskiftet kommer programvarukompression och andra komponenter för multimedial kommunikation att börja inkluderas i de persondatorer som finns på marknaden. ATM och nätverksinfrastrukturen kommer att förse oss med informationstjänster som avancerade multimediatjänster. De flesta analytiker tror att telefon och PC kommer att integreras till en enhet.

Videokonferenssystem kommer att bli allt mer standardiserade för att underlätta kommunikation mellan olika leverantörers utrustning. De flesta inom branschen förutspår ett kraftigt prisras på videokonferenser vilket leder till att människor kommer att använda videokonferenser allt mer för att kommunicera.

Fler och fler videokonferenser kommer troligen att föras över Internet som på det viset blir en stark konkurrent till ISDN och andra nät. Det gäller främst de PC-baserade videokonferenserna.

Många tror att ATM kommer att utvecklas kraftigt och bli framtidens transmissionsstandard för bredbandsnät. I USA utvecklas som tidigare nämnts "Information Super Highways" kring ATM teknologi. Man satsar på att få fram tjänster och produkter som möjliggör den utrustning som redan finns.

Utvecklingen går dessutom mot allt större nätverksflexibilitet där användaren tros kunna använda såväl ISDN, LAN och analoga förbindelser vid sin kontakt med omvärlden.

MCU-bryggor ökar starkt och leder till att allt fler kan delta i en videokonferens. Flerpartskonferenser kommer således att utvecklas allt mer. Speciellt desktopkonferenser mellan desktopsystem av alla slag och mellan desktop- och gruppsystem kommer att öka.

Det är framförallt teknikutvecklingen som är den kritiska faktorn för desktopsystem. Med allt större kapacitet hos persondatorerna och hos LAN kommer desktopsystem att bli allt populärare. Desktopsystem har som främsta fördel att det inte är så dyrt. Det enda man behöver investera i är en kamera och en mikrofon som man ansluter till en vanlig PC. I framtiden tros desktopkonferenser utgöra 45% av alla videokonferenser som används.

Majoriteten av desktopsytemen idag är inte standardiserade. Vi kommer att se en allt större standardisering. Desktopsystem som är standardiserade säljs framför allt av de traditionella leverantörerna av videokonferenssystem, som CLI, AT & T och PictureTel. En intressant utveckling är att det nu produceras en hel del desktopsystem som använder vanliga analoga telelinjer.

Ingen vet om samma stora videokonferensleverantörer kan behålla sin marknadsandel av videokonferenserna i framtiden. Det finns många persondatorleverantörer, däribland Apple, Sun, Intel och Motorola som är väldigt engagerade i desktopkonferenserna. Möjligtvis får vi se ett skifte av de stora inom videokonferenstekniken.

Det kommer att finnas allt större krav på samarbete mellan desktop- och gruppsystem. Användarna vill kunna kombinera dessa två system mer och mer i framtiden. Problemet vid en kombination mellan desktop- och gruppsystem är att det inte längre blir spontana "träffar". Vid gruppkonferenser måste man planera tid, lokal et cetera. innan mötet kan börja, medan man vid desktopkonferenser bara kan ringa upp om det är något ämne man vill diskutera.

De flesta desktopsystem använder sig av LAN. I dagens läge kan konferensen bli lite ryckig, men morgondagens LAN kommer att kunna hantera ett kontinuerligt flöde av information, vilket tar bort ryckigheten.

I framtiden kommer enklare system att krävas. Användarna vill kunna använda alla de interaktiva hjälpmedel som finns utan att ta hjälp av någon utomstående.

Antalet människor som arbetar på distans bara växer. Videokonferenser kommer att förflytta resandet från fysiska motorvägar till digitala sådana. Med standardiserad teknik och minskade telekostnader tror 54% av svenska näringslivets toppchefer att de kommer att ha nytta av videokonferenser i framtiden. Ett genombrott kommer att komma när man kopplar tekniken till enskilda arbetsplatser, men detta lär slå igenom först år 2000 då datorerna, nätverken och telekopplingar blir tillräckligt kraftfulla. Priset på utrustningen kommer också att sjunka väsentligt i framtiden.

Vad gäller distansutbildning kommer dessa att öka då en högre utbildning inom de flesta yrken lär krävas. Exempelvis kan vårdbiträden fortbilda sig till sjuksköterskor, och då dessa människor ofta är äldre personer som är bundna till en plats med familj och hus kommer det att bli nödvändigt att flytta utbildningen till dem.

Inom det regionalpolitiska arbetet kommer bildkommunikation att öka. För små kommuner är det viktigt at kunna hävda sig i konkurrensen och ge utbildning till sina yngre kommuninvånare. Man ger, genom denna teknik, en möjlighet att kunna använda sig av experter, vilket ger undervisningen en högre kvalitet. Bildkommunikation ger också möjlighet till utbildning på platser som ligger långt från högskolor.

Inom sjukvården är det en vision att kunna operera på distans. Tekniken har ju, genom att kunna skicka röntgenbilder och provresultat, skapat nya vägar mot en bättre vård för alla.

Inom rättsväsendet kommer bildkommunikation vid förhör att minimera både kostnader och olägenheter för de berörda. Vittnesförhör kan i känsliga fall, såsom misshandel eller dråpförsök underlättas av interaktiv bildkommunikation, då vittnet vill undvika kontakt med gärningsman. En nackdel är att gärningsmannen kan känna nervositet, då kameran är riktad mot honom, och visa ett missvisande kroppsspråk.

Försäkringsbolagen kan använda bildöverföringstekniken för att bedöma skadeverkningar på avstånd. Man kan även underlätta rådfrågning till huvudkontoret från lokala representanter.

Journalister kan använda sig av denna teknik för att genomföra intervjuer med folk på distans. Då behöver man inte lägga ner tid och pengar på resor. I politiskt instabila länder kan utvecklingen av detta media öka informationsflödet ut ur landet via satellitsändningar.

Genom billigare priser skulle man kunna underlätta för handikappade att kommunicera med vänner och släktingar. Exempelvis skulle det bli möjligt för hörselskadade att kunna kommunicera på teckenspråk, även om avstånden är avsevärda.

Arbetet med att undersöka videokonferensens funktion, användningsområde och uppbyggnad har varit intressant och lärorikt. Genom ett studiebesök på Telia i Malmö har vi tack vare Thorbjörn Billing fått möjlighet att se hur systemet fungerar i verkligheten vilket väckte vårt intresse att själva se oss som framtida användare av systemet.

ATM (Asynchronous Transfer Mode)

BRI (Basic Rate Interface)

CATS (Consortium for Audiographics & Teleconferencing Standards)

CCITT (Consulative Committee for International Telegraph)

CLI (Compression Lab Inc)

IEC (International Electrotechnical Commission)

IMTC (Multimedia Teleconferencing Consortium)

IPX (Internet Packet Exchange)

ISA-kort (Industry Standard Architecture)

ISDN (Integrated Services Digital Network)

ISO (International Organization for Standardization)

ITU (International Telecomunication Union)

LAN (Local Area Network)

MCU (Multipoint Control Unit)

NEC (Nippon Electronics Corp)

PBX (Public Branch Exchange)

PCI (Peripheral Component Interconnect Local Bus)

PRI (Primary Rate Interface)

TCP/IP (Transfer Control Protocol/Internet Protocol

WAN (Wide Area Network)

Berti Valention. (1997) Datakommunikation. Falköping: Gummenssons Tryckeri AB

Computer Sweden nr 49 1996 Videokonferenser svårt i dagens nät

Computer Sweden nr 68 1996 Med videoteknik tas högskolan ut i landet

Computer Sweden nr 13 1997 Videokonferenser börjar bli ett etablerat alternativ

Computer Sweden nr 24 1997 Videokonferenser sparar miljarder

Datavärlden nr 5 1996 Video minskar inte reslusten

Johansson S, Stenbacka S. (1995) Sett och hört via bildkommunikation - användningsområden och erfarenheter. Teledok Rapport 96 1995. Stockholm

Läträ T (1995) Våga vara visionär. Om att använda videokonferenser idag och imorgon. Teledok Rapport 97 1995. Stockholm

Mikrodatorn nr 7 1996 Videokonferenser trollar bort avstånden

Mikrodatorn nr 7 1997 Konferenssystem till vrakpris!

Modern Elektronik nr 10 1986 Sluta att resa - videokonferera!

www.cs.umu.se/local/kurser/TDBD07/VT - 98/esem/esem1.html 1998-12-05 16.10. Videokonferenser

www.picturetel.com/products/grpshrp.htm 1998-11-26 16.00

www.pictel.com 1998-11-26 16.00

www.videokonferens.com 1998-11-12 12.00 Du som arbetar framför kameran

Vi har också haft hjälp av Torbjörn Billing, ansvarig för videokonferenser, på Telia Malmö som visade oss hur videokonferenser går till den 26 november 1998.