Resa till Zakopane
Vi tog oss per bil till Karlskrona och vidare med boskapspråm
vidare till Gdynia i Polen. Boskapspråm eftersom det på båten
förutom oss fem exemplariskt skötsamma män fanns en handfull
polska strykungar ständigt spanande efter bagage, samt 75 asfulla
knuttar från ett antal MC-klubbar i södra Sverige. Färjeturen
gick i 19 m/s, mindre aptit.
Väl i Gdynia bar det av med taxi till järnvägsstationen.
Taxichaufförerna "saknade" givetvis växel, blåsning nr
1. Men att fixa tågbiljetter gick smidigt och var billigt. 70 zloty
(~150 kr) för förstaklass till Zakopane, en sträcka på
cirkus 80 mil. Efter 8 timmar var det tågbyte i Krakow till ett riktigt
"schnellzug" som vi fick betala några dajm (zl) extra för. De
14 milen tog bara 3 timmar. Sent framme i ett snöfritt Zakopane.
I Zakopane
Från stationen blev det bulle till hotellet Dom Turysty PTTK.
Det är något liknande SFS vandrarhemskedja. Helt OK för
90 kr/person och natt. Vi fem hade två rum med två respektive
tre bäddar i varje samt gemensam hall och badrum. Efter incheckning
och urlastning skulle vi ha mat. Vi hittade en öppen restaurang förutom
McDonalds.
-Det där är plankstek! sade Morgan säkert och pekade
på en rätt. Flera av oss valde den rätten, som visade sig
vara någon slags dålig Gulaschimitation bestående av
300 g kött i buljong. Yummy…
Skidåkning i Zakopane
Det finns två liftsystem i Zakopane. Ett sydligt mot toppen Kasprowy
Wierch och ett nordligt som vi kallade "Sälenbackarna" pga deras kullighet.
Sälenbackarna var stängda eftersom det var snöfritt de backarna.
Då återstår bara Kasprowy Wierch. Om man ska dit börjar
man dagen med att ringa turistbyrån för att få veta om
liften alls är öppen. Tatrys verkar lida av ständig stormvarning.
Om det nu visar sig att liften är öppen knallar man ner till
stan och tar en minibuss för 1,5 dajm till kabinbanan. Där fogar
man sig i den långa kön. Väl i kön gäller det
att hålla koll. Tyskarna brukar ju ofta kallas Liftwaffe och liknande
p.g.a. deras lyte att tränga sig i köer. Tyskarna är som
fromma lamm jämfört med polacker. Alla känner någon
längre fram i kön och tränger sig helt ogenerat. Håller
man ut armen kan de gå under den, inga problem. Hälften av alla
som åker upp saknar dessutom skidkläder och skidor. Många
åker upp i kostym för att glassa lite med sin nyrikedom.
Kabinbanan har ju den otroliga kapaciteten av 100 pers/timme, så
det gäller att bevaka sin plats. När man efter 90 minuters stångande
kommer in i stationen skall man betala. I Zakopane kör de inte med
liftkort utan man köper en biljett för varje lift, ungefär
som karuseller på ett tivoli. Biljetten upp till toppen kostar 13
dajm, om kassan nu har växel. Väl uppe på toppen kan man
välja på några olika nerfarter. Bäst är att
åka i ensitsen eller tvåsitsen som finns på var sida
om toppen. De kostar 3 dajmare per runda och den biljetten kan du bara
nyttja vid den liften. Man kan ju inte gynna konkurrentens lift!! Kasprowy
Wierch når 1985 möh så där brukar finnas snö.
Eller is kanske stämmer bättre. De har pistmaskiner, men jag
har aldrig sett dom pista. Jag tror dom kör omkring med en Rolba Ismaskin
på nätterna, för man räknar snöfläckarna
på isen…
När man tröttnar kan man ju stanna på cafe' öken
utan rättigheter och käka en svettig Borcht. Vill man ha en glögg
får man sitta på det opersonliga fiket på toppen.
Efter några åk kanske man vill hem igen. Då går
det att åka hela vägen ner till kabinbananas start på
trevliga transportsträckor. Är det dåligt med snö
brukar det skotta ut från skogen.
Nattlivet i Zakopane
När vi var i Zakopane vecka 10 måste det varit riktig lågsäsong.
På restaurangerna var det dåligt med folk och på pubarna
var det inte mycket bättre. De som var ute var 99% polacker som inte
kunde engelska. Flickor gick dessutom aldrig ut utan galt. Bra var däremot
priserna. En halv literpolsk öl kostar 4-5 dajmare, ungefär tian
alltså. Ett annat måste är att gå på casinot.
Ta med passet bara, alla utlänningar registreras, sedan är det
bara att slösa pengar och dricka gratis snikbubbel.
Kaffe
Pass upp om du ska beställa kaffe. Vi åt frukost på
Dom Turysty några dagar. Kaffet var rätt OK, förutom att
man inte visste om man skulle få mjölk i eller inte. Men en
eftermiddag gick Stefan och jag ner för att ta en kopp. Den tjuriga
servitrisen med kronisk mens frågade om vi skulle ha "kaffe normales"
eller"kaffe expresso". Vi ville ha vanligt kaffe och beställde "normales".
In kommer subban med två koppar innehållande halva höjden
kaffelösning och andra hälften SUMP. Halva koppjäveln var
full med SUMP. När vi klagade och sade att detta inte går att
dricka blev den redan sura (normalt polskt humör) kärringen skitsur.
Efter tjat och tandgnissel, pekande i menyer och annat bjäbb kom hon
slutligen in med drickbart kaffe.
I restaurangen hade dom ALDRIG växel. Kunde inte ens spräcka
ett 5-dajmsmynt. Därför betalade vi detta kaffe med alla små
jävla grozny vi kunde hitta, he he.
Hemresa
Då de sistaskiddagarna helt blåste bort beslöt vi att åka till Krakow och ta en natt och heldag där. Det var ett klokt beslut. Krakows gamla stad är vacker och bjuder på mycket historia. Anrika katedraler och slottet där Sigismund Vasa ligger begravd. Kan absolut rekommenderas.
Allmäna intryck
Zakopane är en skidort att åka till om man:
1. absolut vill hålla nere kostnaderna.
2. inte ställer höga krav på skidmöjligheterna.
3. är säker på att det finns gott om snö i alla
pisterna. Är kabinbanan stängd för blåst måste
man döda tiden på annat sätt.
4. vill slippa svenska turister.
5. gärna står ut med ständigt sura människor helt
utan servicetänkande och smidighet.