 Den största delen av organismens kalklager finns upplagrat i benvävnaden och tänderna. En mindre del finns upplöst i kroppsvätskorna eller är bundet till proteiner. För att kalcium skall upptas normalt, förutsätter det att det finns magsyra, D- och C-vitamin i tillräckliga mängder. Upptagandet av kalcium hämmas av mat som innehåller fytin, t ex vetekli och spannmål, och mat som innehåller oxalsyra, t ex spenat, rabarber och tomat. Fytin kan elimineras genom att man långtidsbakar brödet och genom att man lägger kli och spannmålsprodukter i blöt 8 -10 timmar innan det skall användas. Funktion: Kalcium medverkar till att leda impulser i nervsystemet, reglerar musklernas, därigenom också hjärtats, kontraktion och medverkar vid blodkoaguleringen. Följder av brist: Rachitis (engelska sjukan). Porös och mjuk benstomme, tandskador, muskelkramper, blåa fingrar och tår. Kramper kan uppträda i tarmen med förstoppning och katarr som följd. Ofta kan man se skenbara mentala tillstånd som nervositet, sömnlöshet, depression och nedsatt smärttolerans. Nedsatt produktion av magsyra och menstruationssmärtor. Rekommenderad daglig dos: 800 mg. Under den andra hälften av graviditeten och under amningsperioden 1200-1500 mg. Behovet stiger med åldern. Symtom på överdosering: Vid långvarig överdosering speciellt i kombination med avsevärda mängder D-vitamin kan kalcium föras ut i njurarna, vilket medför att stenar bildas och att förkalkningar uppstår. Det kan emellertid motverkas med magnesium och B6-vitamin. Källor: Mjölk, ost och andra mejeriprodukter. Dessutom spannmål, frö och färska grönsaker. Sesamfrö och solrosfrö är speciellt bra.
Informationen är hämtad från boken Biologisk
regeneration
|