|
VIKINGEN
Solen värmer mitt slitna anlete,
nött av tid och tårar.
Havet är mitt hem
Svärdet är min vän.
Havet är mitt kall,
havet är mitt öde.
Många olyckliga män
har fallit för min hand,
när jag med min vän
format min värld.
Tusen och tusen människor ber
om skydd från de mina.
Rus är jag i själ och hjärta,
nordman till min död.
Som viking kommer jag att omtalas
i tusen och åter tusen år.
|
|