ENSAMHETEN

Återigen på väg hem mot tomheten
Sitter ensam på tåget och ser världen passera.
Jag inser att denna tid är mitt liv som sakta rinner bort
Sitter här istället för att få vara med dig 

Konduktören kommer och tittar på min biljett
Tackar och ler sitt glädjelösa leende
Vandrar sakta vidare ut ur min värld,
Pysslar med sitt och bryr sig knappast om min ensamhet.

 Är hemma i mina tomma rum om en halvtimme
Där tystnaden och ensamheten är regenter
Och där dammråttorna springer sina ärenden över golvet
Pysslar med sitt och bryr sig knappast om min ensamhet

Den enda närhet jag har är min katt
Jag talar med honom, men han pratar aldrig tillbaka
Han vaktar sitt 65 kvadratmeter stora revir
Pysslar med sitt och bryr sig knappast om min ensamhet 

Ringer och pratar med min mamma
Hon har ont nu igen, och har fått järnbrist
Hon lever sitt liv i sin lilla lägenhet
Pysslar med sitt och bryr sig knappast om min ensamhet 

Helgen kommer sakta vandrande emot mig utan att väja
När fredagen kommer så frontalkrockar jag med den
Ligger sårad och hjälplös över lördag-söndag
Men helgen släpar sig sakta vidare och bryr sig knappast om min ensamhet.

Ringer till dig igen, saknar dig så
Pratar i timmar, tröstar varandra, säger att det måste gå.
Du lever ditt liv där, och jag lever mitt liv här
Pysslar med våra egna saker men varandras ensamhet vi bär.