Tänk
dig att du en helt vanlig dag plötsligt känner hur hela huset
skakar till för att sedan se hur ett rymdskepp landar
mitt i vardagsrummet. En märklig robot stiger ut ur skeppet och ber
dig följa med honom för att rädda Titania på något
konstigt sätt. Han ger dig nästan ingen information och verkar
egentligen inte ens bry sig om att fråga om du har lust att följa
med eller inte. Hade du följt med? Med Douglas Adams "Starship Titanic"
får du reda på vad som skulle kunna hända om du någonsin
hamnar i denna situation. Naturligtvis följer du med. Du verkar för
övrigt inte ha något val. Med tanke på att du är
skeppets sista räddning och därför borde tas emot med en
hjältes status kan det ju trots allt bli en ganska bekväm resa.
Hyllad av alla och sedd som en symbol för hopp. Du kunde inte ha mer
fel...
Skeppets personal
består av robotar som alla har sin egen personlighet. Det behöver
ju inte tvunget betyda att de alla är trevliga. Receptionisten Marsinta
som bokar in dig på lyxkryssaren har ett väldigt ojämnt
temperament. Hon kan vara väldigt gästvänlig den ena sekunden
för att i nästa förolämpa dig som bara en mästare
i elakhet kan göra. Det gäller att få henne lugn igen om
man vill ha ett bättre rum.
Vad är då ditt uppdrag? Robotarna ombord ger inte många
ledtrådar men om man frågar rätt frågor kan man
få en viss ledning. "Starship Titanic" kräver en viss kunskap
i engelska. Spelet är nämligen en kombination av äventyrsspel
och äldre textbaserade spel. Man får inga givna alternativ över
vad man kan fråga om utan får själv skriva in sina frågor
och svar på monitorn. Detta kan ju tyckas vara ganska svårt
men man har faktiskt lyckats att göra ett spel där man kan variera
sina frågor rätt bra. Man måste inte skriva in en på
förvald vald ordagrann mening. Dessutom är robotornas svar också
ganska varierande vilket ger en angenäm spelkänsla. Man irriteras
inte av att ideligen få samma svar så att det blir tjatigt.
Du kommer i
alla fall förr eller senare fram till att skeppet inte fungerar somdet
ska. Du hittar en konstig människoliknande figur i källaren.
Men det verkar som om det fattas delar till den. Kanske ligger lösningen
i att hitta de delar som saknas? Men skeppet är stort och det är
inte alltid så lätt att hitta det man söker. Ibland kan
det nästan verka omöjligt.
Spelets grafik är oerhört bra. Bilderna är vackra och
rörelserna mjuka och fina. Det enda som kan verka störande är
att det ibland är svårt att röra sig dit man vill. Man
stoppas av att det finns vissa förinställda lägen för
rörelserna. Det kan vara lite irriterande när man vill in genom
en dörr eller hiss. Men i stort sett flyter spelet rätt bra.
Det finns också
ganska bra transportsystem ombord. Det kan vara praktiskt för snabba
leveranser. Men se upp robotarna som levererar dina saker är rätt
känsliga för vissa ting och är extremt förtjusta i
kyckling.
Douglas Adams har verkligen lyckats med att göra ett roligt äventyrsspel.
De som har läst "Liftarens guide till galaxen" kommer att känna
igen den vansinnigt sjuka humorn. Det är inte alla gåtor som
har logiska lösningar och ibland bör man vara försiktig
med det alternativ som verkar mest självklart. Även den mest
erfarne äventyrsspelare kan råka ut för problem som tycks
olösliga. Men tack och lov har Douglas Adams tänkt på det
också. Med spelet får man en länk till "Starship
Titanics" hemsida där man kan chatta med andra spelare som kanske
har svaret. På så sätt slipper man ju leta efter en walkthrough,
ute på nätet, som avslöjar mer än vad man egentligen
vill veta.
Betyg: 9 pizzor av 10 möjliga






