leif.e.boman, Martin Boman

Utställning i Skäggetorps kyrka

3 maj till 8 augusti 2014

 

Skön estetik med global förankring präglar utställningen ”Återkomsten” av far och son i Skäggetorps kyrka. Platsen är väl vald eftersom denna stadsdel utanför Linköping har en stor representation av flyktingar från främst Somalia och Persien. Samtidigt som kyrkorna i dag, med sin ekumenik, står för en internationell solidaritet.

 

 

leif.e.boman (namnet med genomgående gemener) stod    för den bredaste globala satsning som jag upplevt, med    sin  utställning ”ande.dräkt” på Passagen i Linköping i maj

2000. Här redovisades i prydliga små montrar    jordutsnitt   som konstnären hade insamlat från 182 länder. Vid    vernissagen deltog 40 ambassadörer i samband med    en    särskild manifestation på Stora torget, där barn blandade    lite jord från alla dessa länder som en symbol  för fred och    samförstånd i världen.

Efter denna mäktiga manifestation, som också innehöll   vittnesmål från krigets Bosnien, har jag med intresse

följt leif.e.bomans uppföljning av sitt ”jordaprojekt”,det som utvecklat jordinsamlingen till transformerade färgspektran,   ljudöverföringar och personliga bildtolkningar. Under    processen gång har genomförts projekt som ”Biblioteket Sarajevo Wall” och ”Ground Zero i New York (11september), ”Earth symphony” och -  med ett komplement av   akustiska kompositioner; ”The Bosnian symphony”.

 

  Origin of life origin. 196
  jordar projektet startade
  1993. Här en tavla med
   ”präntad” jord från dessa
   länder

 

Vid vernissagen i Skäggetorps uppfördes några avsnitt av symfonierna, som bearbetats av konstnärens fru Aicha, och där sonen Martin och dottern Jonna också medverkade.

I utställningen visas delar av de objekt som ”växt fram” med Leifs många internationella projekt och utställningar. Det är t.ex. fotocollaget ”Where are You Bosniak”, ”Gen.os, med aska och betongdamm från World Trade Center och tavlan med nu insamlad jord från 196 länder.

 

 

             

                 Martin Boman ”Red Temple”. Möjligen har jag här vänt bilden fel.

                 Men så här fungerar för mig den meditativa balansen bäst i för-

                 hållandet mellan mellan vår högra och vänstra hjärnhalva.

                 (kritikerns frihet)

 

När vi sedan kommer vi in på målningarna, växer ett nytt perspektiv fram i förhållandet mellan far och son, och med den sistnämndes meditativa förhållningssätt till sina uttryck. Medan Leif har konverterat till den surfiskt livsbejakande rörelsen inom Islam, så har Martin Boman, efter många års vistelse i Thailand anslutit sig till Buddhismen. I slutändan upplever jag att deras olika religiösa inspirationskällor präglar deras måleriska uttryck, men samtidigt finns också likheter – och det gäller främst sökande efter en balans i konstruktionerna. Intressant är att jämföra Martins triptyk ”Ockra II”, som jag upplever som framristade kanaler i en frusen planet, medan Leifs diptyk ”Blå terräng”, med vattenspegeln bland svärtan påminner om ett begynnande liv på vårt jordklot.

 

 

            

        Martin Boman. Ockra II                                            Leif Boman. Blå terräng

 

Intressant är också en jämförelse mellan Leifs livsbejakande grönska i ”Morsans trädgård” och Martins ”Mörkrets skugga”, där grönskan undanträngts av den ”rofyllda” svärtan.

 

        

 

           

         leif.e.boman. Morsans trädgård                                  Martin Boman. Mörkrets skugga

 

 

Leifs bästa skapelse på den här utställningen är dock ”Lost positions”, såväl representativt som estetiskt. Jag upplever här att konstnären med sina välbalanserade linjer och fält kring ”livets farkost” söker finna en position som bemästrar de mänskliga lidande som han tidigare gestaltat i sina jordaprojekt. En nödvändighet för att hålla modet uppe och kunna gå vidare.

 

         

                                leif.b.boman. Lost Positions

            

Intressant är det sedan att tränga in i Martin Bomans meditativa värld. Utöver det suggestivt fokuserande motivet ”Red temple” och varierat djupskiktade målningen ”19 Times”, som är laddad med mättad röd och orange färg, så dominerar de svart-vita kulörerna. Men linjerna är välbalanserade och strukturerna är skönt skiktade som i ”Andaman Sea” och ”Soi III”.

 

          

      Martin Boman. Andaman Sea                          Martin Boman. Soi III

 

 

Något extra är därutöver de starkt svärtade motiven med skimrande nyanser bland svärtan i målningarna ”Black sunset” och ”Black temple”. Härv får man, liksom inför Mark Rotkos svarta svit, sätta sig ner och meditera sig in i ett tillstånd av vilsam befrielse från oro.

 

              

       Martin Boman. Black Sunset                                              Martin Boman. Black temple

 

Utställningen är fascinerande med sin kombination av internationellt engagemang och balanserad skönhet i konsten!

Lars-Ola Johansson

 

/Fotnot. Många av bilderna är svåra att avfotografera och måste också beskäras i förhållande till de perspektiv som man väljer för att undvika reflexer och blänk. Dock hoppas jag att de flesta kommer till sin rätt./

  

 

leif.e.boman är född 1946 i Linköping, där han - utöver vistelser i Marrakech, Marocko - alltjämt är verksam. Han är utbildad byggnadsingenjör och även verksam som arkitekt. Hans konstnärliga uttryck idag handlar om måleri, objekt- och audiovisuella installationer och ljudperformance – det som lett till utställningar på ett 20-tal platser runt om i världen. I en del projekt har han samarbetat med f.d. Linköpingskonstnärerna Leif Elggren och Michael von Hausswolff.

 

Martin Boman är född 1975 i Linköping, där han är verksam vid sidan om sina vistelser i Bangkok, Thailand. Han är uppväxt i sin fars och andra konstnärers arbetsmiljöer, vilket har lagt grunden för hans konstnärskap.