Yvonne Hirdman

Det tänkande hjärtat          

Boken om Alva Myrdal

Ordfront

Det är ett sant bildningsäventyr att läsa Yvonne Hirdmans bok om Alva Myrdal.

Först, vilket ju utgör den grundläggande analysen för denna framstående genusforskare, så dras man in i ett kärleksdrama -  som ger nya, fördjupade perspektiv åt spänningsförhållande mellan könen, i strävandet efter självförverkligande och karriär. Och detta från det tidiga 20-talet, när kvinnor nyligen fått rösträtt, och till 80-talet, när Alva uppnått de största framgångar inom den, i övrigt manligt dominerande, politiska världen. (Som 80-åring mottog hon 1982 Nobels fredspris - något som symtomatisk följde åtta år efter att hennes Gunnar fått Nobelpriset i Ekonomi.)

Men det mest fascinerande i Yvonne Hirdmans beskrivning av paret  Myrdal, som bygger på deras ständigt flödande brevväxling, är hur Alva utifrån sin traditionella kvinnoroll, rationaliserar eller sublimerar sin strävan av att förverkliga sina egna ambitioner, genom att helhjärtat stödja Gunnars karriär.

Hon understryker i flera brev att hon vill vara hans "sköldmö", "den lilla kamraten som bär krigarens vapen och sköld, som hjälper och bistår i striden".

Men samtidigt, vilket kanske är än mer anmärkningsvärt, framgår hur Gunnar genom alla framgångar blir allt mera beroende av Alva. Hur hon långsamt växer alltmer i sin självständiga roll, i deras gemensamma strävanden att med vetenskap och intelligens förbättra världen. Ja i  breven från Gunnar, när han i USA arbetar med en av sina största projekt om negerfrågan "An American Dilemma" på 40-talet, handlar hela tiden "om samma omkväde - kom innan jag går under, jag behöver din hjälp". Det är som en liten pojkes rop efter sin mamma och kärlek, men samtidigt också ett rop på bekräftelse på sin forskning.

Denna förändrade inställning från en ung Gunnar som på 20-talet talade för "intelligensen i politikens tjänst" och att "kvinnans uppenbarelse på det politiska fältet gör massan än mera till massa", är i sig självt en intressant iakttagelse i genusforskningen.

Det andra förhållandet som jag imponeras av är de otroliga prestationer som paret Myrdal, tillsammans och var för sig, åstadkommer i sin strävan att på ett rationellt sätt planera vårt "folkhem", i efterdyningarna av industrialismen. Utifrån Yvonne Hirdmans initierade kunskaper får vi här en viktig orientering om de stora inflytande de hade på inte minst socialdemokraternas efterkrigsprogram. Det som ligger till grund för den samhällsstruktur och  sociala välfärd som präglar vårt land intill idag. Här finns intressanta beskrivningar av Stockholmsutställningen 1930 och den framväxande Funktionalismen ("socialingengörsskapet") i bostads-programmet, med viktiga medaktörer som Ernst Wigfors och Uno Åhrén.

Men här framkommer samtidigt, utöver vad gäller deras gemensamma pionjärverk: "Kris i befolkningsfrågan" - skillnader i prioriteringar av projekt, som kan kopplas till genusperspektivet. Medan Gunnar främst inriktade sig de på de stora planeringsfrågorna, som vid sidan av "negerfrågan" i USA, främst handlade om handel och ekonomi - så valde Alva främst att ägna sig åt verksamheter och utredningar som berörde utbildning, social rättvisa och fredsarbete. Men här får vi samtidigt en intressant inblick om hur de ömsesidigt påverkade varandra i sina respektive projekt. Helt klart utövade Alva, utifrån sitt tilltagande engagemang i kvinnofrågan, en stor påverkan på Gunnars arbeten. Det gäller inte minst i "An American dilemma", där det finns avsnitt som jämför de färgades utanförskap med kvinnornas i det patriarkala samhället.

Men samtidigt var Alva i sin grundläggande syn på planeringen av det "nya samhället" starkt påverkad av sin makes vetenskapligt, rationella förhållningssätt. Det som bland annat kommer till uttryck i hennes deltagande i debatten om "rashygien", i kravet på en stark samhällsstyrning (planhushållning) och

hennes önskan av en "barnavårdsinstitution, där förnuft och vetenskap och kontroll härskar".

Här, där det också läggs en grund för kvinnans frigörelse genom att rationalisera hushållen och att inta männens  positioner i arbetslivet, är det intressant att jämföra med en annan kvinnlig pionjär, nämligen Ellen Key. Hon som hävdade att kvinnorna i stället för att imitera männen ska kämpa för att utveckla sina genuina kvaliteter av intuition, empati och omsorg. I dagens samhälle, där alltfler kvinnor stressar sig sjuka av kombinerat arbete och omsorg bör kanske det perspektivet återigen aktualiseras. Men för Alvas del blev det pinsamt aktuellt när sonen Jan i sin bok "Barndom" 1982 utdömde sina båda föräldrar.

Men ändå blir mitt slutliga omdöme, efter att ha läst Yvonne Hirdmans nära, inkännande skildring, positivt till den fantastiska kvinnan Alva.

Hon som föddes i en tid när det var opassande att kvinnor bar studentmössa, och därefter i sin välvilliga kamp med sin mångstyrige Gunnar, "bröt igenom" de många hindrande "burarna", och utförde de mest storslagna gärningarna internationellt och i vårt samhälle. Inom familjeplaneringen, pedagogiken, nedrustningen och hjälparbetet runt om i världen. Och dessutom också banade väg för en radikalisering av kvinnorörelsen.

Att hon samtidigt, genom sin rika brevväxling med Gunnar, har gett fördjupade perspektiv på den intelligenta kvinnans roll och kamp under 1900-talet,  det utgör en särskild kvalitet.

Lars-Ola Johansson

/Recension i Länstidningen Östergötland 070119/