Ingrid Carlberg
Pillret
Norstedts 2008
”När jag långt senare
räknade efter kom jag fram till att det har sålts antidepressiva mediciner för
fjorton miljarder kronor i Sverige under de senaste femton åren. Jag noterade
att av de pengarna hade tio miljarder betalats med skattemedel. Åt 2006 räckte
förskrivningen av antidepressiva läkemedel till att behandla nästa 7 procent av
befolkningen. ”
Med denna reflektion inleder
Ingrid Carlberg sin innehållsrika bok om Läkemedelsindustrins segerrika entreprenörskap
under decennierna kring vårt sekelskifte. Samtidigt som bakgrunden till
framgången redan står att finna i kampen mellan två ”hälsobringande” skolor;
Sigmund Freuds med psykoterapi och Emil Kraeplin med kemiskt läkande metoder,
Det som också handlar om kampen mellan
Neurofysiologer och Farmakologer – kemiska eller elektriska transportörer,
eller populärare framställt: mellan soppor och gnistor.
Kemisterna segrade, men så
småningom fann man ett sorts
deal mellan läkemedel och den Kognitiva
beteendeterapin (KBT), något som dock inte särskilt påverkat läkemedelsindustrins
fortsatt framgångsrika entrepenörskap.
Framför de framgångar som
kemisterna åstadkommit med preparat som Hibernal (universal medicinen på våra mentalsjukhus
under vårt sena 1900-tal), så var det upptäckten av en selektiv
serotinåterupptagshämmare (SSRI) som kom att revolutionera behandlingen av de
flesta depressiva sjukdomstillstånd från 1980-talet och till idag.
Arvid Carlsson
Det var svensken Arvid
Carlsson som upptäckte signalsubstansen dopamin, det som även ledde fram till
förhållandet mellan noradrenalin och processen till serotin. (Det som senare renderade
honom Nobelpriset). Serotin bildas i hjärncellerna ur amonisyran Tryptofan.
Läkemedelsföretagens
upptagande av de nya upptäckterna för framställning av mediciner mot depression
i alla dess former är en hisnande läsning. Här tog Astra först upp serotinupptagningshämmaren
med sitt preparat Zelmid (1982), och efter tillbakadragande p.g.a. biverknngar, senare det likartade fluoexin
under varummärket Prozak.
Före årets slut hade Zelmid lagt under sig fyrtio procent av depressionsmarknaden.
Därefter kommer danska Lundbeck som med Cipramil, ordinerats för det mesta,
inte minst inom äldreomsorgen och håvade in mångmiljardbelopp.
DSM-katalogen
Depressionsmarknaden
hade vidgats med den amerikanska DSM-katalogiseringen på 900 sidor (Diagnostical and Statistical Manual of Mental Disorders). Ciba-Geigy tog initiativ till och finansierade den
omfattande föreläsnings- och försäljningsturné kring DSM-III, som nu utökat
psykiatriska sjukdomstillstånd från 180 till 292.).
Som en jämförelse kan vi ta
upp följande förhållande: När en amerikansk expertpanel 2003 ändrade
definitionen av högt blodtryck (hypertoni) sänkte gränsvärdet och införde något
som kallas prehypertoni, växte också marknaden för blodtrycksmediciner.
Den utvecklade
panikångesten
Idag dominerar DSM också i Sverige,
trots att Socialstyrelsen formellt kräver att sjukdomsdiagnoser följer WHO: s ICD.system.
Bland dessa diagnoser finns egentlig depression, panikångest, tvångssyndrom,
posttraumatiskt stessyndrom, social ångest och social
fobi.
Med massiv marknadsföring
för mediciner mot alla dessa syndrom finns: Uppjohn,
Lundbeck, Ciba-Geigy, Nova Nordisk,
Bristol Myeers Squibb,
Roche, Pfizer, Lilly, SmithKline Beecham,
Wyeth.
I början av 80-talet uppskattades
att bara sex tusen människor led av Panikångest. ”Men så småningom kom nya
siffror från USA, där antalet drabbade var nästan tio gånger fler. Det betydde
rimligen att den potentiella marknaden för Ciba-Geigy hade växt lika mycket”.
Motståndet mot
farmakologin
I denna process har det
funnits kritik mot alla de läkemedel som genererats av nya diagnoser, och där
professorn Stuart Montgomery säger: läkemedlen är förutsättningen för sjukdomarna,
inte tvärtom. En sjukdom som depression kan inte bli erkänd förrän det finns
läkemedel som hjälper mot den.
Redan 1969 startade
Riksorganisationen Mental hälsa med Mentalhäsokampanjen och 1975 publicerade Johan
Cullberg sin bok ”En psykodynamisk och socialpsykiatrisk studie”. Här har också
funnits Konsumentinstitutet Kilens antifarmakologiska agenda, men som efter
regeringsskiftet 2006 förlorade sina statliga bidrag och gick i konkurs.
”Om 70-talets
läkemedelsbevakning dominerades av bojkotter och larm hade åttitalets tidningar
flera rubriker av typen ´Ny medicin räddade Karins liv´ eller ´Superläkemedel
på gång i USA´.”
Patientföreningarna
Bland de mest aktiva
läkemedelsföretagen som propagerar gentemot läkare och allmänhet finns
Ciba-Geigy, Lundbeck och Pfizer. (Detta sistnämnda USA-företag som idag kämpar
för att köpa upp det nordisktengelskt förankrade Astra). Här har inte minst de
sponsrade patientföreningarna den största betydelsen. Det är tvångssyndromföreningen
Ananke, Ångestsyndromsällskapet (ÅSS)
och många fler. De liksom Balans på S: t
Görans sjukhus och Libra i Skåne har sponsrats av Lundbeck och Pfizer,
samtidigt som de och andra läkemedelsföretag har genomfört en avancerad utbildning
av psykiatriker och allmänläkare för att övertyga om sina diagnoser och
preparat.
Läkarutbildnngarna
I Pfizers depressionsskola
deltog 2000 svenska allmänläkare i programmet. Med fördjupning av Daisy Ångest
(från USA: s depressionsskola) kurs deltog övervägande delen av landets
psykiatriker. En sanslös framgång för ett läkemedelsföretag med åtminstone
delvis ”upphittade” syndrom/diagnoser för ekonomisk exploatering.
Marknadsanpassningen
har gått som en våg över myndighetsvärlden” och ”New Public Management”, som nu
har kopierats till våra offentliga sektorer, har sin grund i Läkemedelsföretagens
propagandamaskineri.
Läkmedelsföretagen har legat långt före Läkemedelsverkets krav på
etik i läkemedelslanseringen, trots våra begåvade företrädare som Arvid Carlsson,
Marie Åsberg och Georg Gottfries.
Utvidgade
depressionskriterier
Bland alla de framgångsrika
läkemedelsföretag, med miljardvinster och med stöd av DSM finns Lilly som
sätter upp nio kriterier på en egentlig depression:
”nedstämdhet, minskat
intresse och minskad glädje för dagliga aktiviteter, betydande viktnedgång eller
viktuppgång, sömnstörning, psykosomatisk agitation eller hämning, svaghetskänsla
eller brist på energi, känslor av värdelöshet och överdrivna eller obefogade
skuldkänslor, minskad ”tanke- eller koncentrationsförmåga eller obeslutsamhet”,
återkommande tankar på döden och ”återkom2mande självmordstankar, gjort
självmordsförsök eller har planerat att dö.
Visst kan vi alla på en
eller annan grund åtminstone tillfälligt vara deprimerade och vara i behov av
Lillys läkemedel.
Läkemedelindustrins
sjukdomsdiktat
Ingrid Carlberg lämnar inga
omdömen i sin spänstiga beskrivning av det spännande förloppet i
läkemedelföretagens entreprenörskap,
men samtidigt klargör hon tydligt dessa absurda förhållanden, där
läkemedelsindustrin dikterar allt från fastställande av diagnoser (främst via DSM- helt klart finns här ett samband) till behov av
medicinering. Och här har de utvecklat en marknadsföring som överträffar alla våra
vinstdrivande företag. Det som bygger på framgångsrik läkarutbildning, patientföreningarnass sympati och massmedias understöd.
Samtidigt är jag imponerad
av de kunskaper om farmakologi som journalisten Carlsberg har förvärvad i sin
studie av Läkemedelsindustrin utveckling under de fyra senaste decennierna
Vid en intervju med en
tjänsteman på WHO ges följande svar.:
På femtitalet var depression
något väldigt allvarligt. På den tiden förväntade sig människor att inte leva i
ett samhälle där allt serverades och där full tillfredsställelse var normen. Förväntningarna
har ökat oerhört och hela attityden till depression har vidgats enormt, inte
minst inom psykiatrin. Så vad har egentligen ökat här – är det själva
sjukdomen, förväntningarna, diagnostiseringen eller är det kanske antalet läkemedelsrecept.
Lars-Ola Johansson
Fotnot. På nätet finns en intressant artikel där hävdas att DSM, denna ”psykiatrins bibel” är kvacksalveri: http://whitetv.se/sv/mind-control-mk-ultra/767-psykiatrins-bibel-dsm-aer-kvacksalveri.html m.a