Rapport från CMB-kursen av Lars-Ola Johansson. /Konst- och musikvetare. Folkhögskollärare. F.d. kultursekreterare och konstintendent. Numera verksam som frilansjournalist och musiklärare. Som information inför min ambition att i framtiden utföra omvärldsanalys för företag/institutioner, ger jag i slutet av utvärderingen en beskrivning av "Omvärldsanalys för ett museum".

Föreläsningar om personlig utveckling, hälsa och kulturell identitet har lagt grunden för mitt deltagande i 40-veckorskursen Creative Business Management. De redovisas därför i de tre första kapitlen. Därefter beskriver jag förläsare, med tillhörande böcker, som har berikat mig mest vad gäller framtida managementskap. Dessa avsnitt, med gemensamt grundtema, återges under rubrikerna: "Ledarskap i modern företagsamhet", "Den gode ledaren" och "Viljan, samarbetet, beslutsamheten" Mina förvärvade insikter om framgångsrik företagsamhet i Rättvik och kring Siljan redovisar jag med rubriken "Företagsamheten kring Siljan". Musiken har därefter fått ett eget kapitel som åtföljs av vittnesmålet om "Två kvinnor - två framgångsrika företag". Efter en kortfattad redovisning av alla de föreläsare som berikat mig med kunskaper inom områdena reklam/marknadsföring, företagsamhet och affärsjuridik, återger jag en särskilt intressant iakttagelse från våra museibesök.

Några reflektioner kring vår kursledning är också på plats innan jag avslutningsvis skissar mitt eget "framtidsscenario".
Det som bygger på de kunskaper, insikter och idéer som jag förvärvat under kursen.
Det är min förhoppning att min "utvärdering" både klargör det unika i CBM-kursen och ger läsaren nya infallsvinklar på vad som idag krävs för att bedriva framgångsrik företagsamhet. Och då, i enlighet med kursens huvudsyfte, främst med avseende på management inom kultur- och idrottsområdet.

Är jag påkopplad? Har jag ett barns öppna sinnen och nyfikna förutsättningar? Frågan väcks efter den utmärkta föreläsning som musikvetarprofessorn Jon Roar Bjorkvold höll i slutet av vår CBM-kurs. Han som i boken "Den musiska människan" beskrivit hur viktigt det är för kreativiteten att vi frigör vår estesiförmåga (jmf "estetik"); att vi ger alla de tekniska kunskaper som förmedlas i skolor och samanträdesrum känslomässigt liv; och att vi därmed skapar en öppning mot engagemanget, nyfikenheten och kreativiteten. Något som vi tagit till vår känsla kan handla om: glädje, värme, gemenskap, hopp, rytm, förväntan, trygghet och självtillit. Alltså i stället för "anestesi" (ofta i bemärkelsen ekonomisk realitetsbedövning) skapa estesi, dvs skärpta sinnen, påkoppling och nya lösningar.

 Ett motsvarande perspektiv fick vi möta vid vår meditationskurs på S:t Davidsgården i Rättvik med Per Mases som ledare. (Jovisst även Per G Gyllenhammar mediterade för att bli skärpt inför sina ekonomiska analyser). Här fick vi ännu ett lyft i vad gäller att bejaka oss själva, men här handlade det om det andliga kärleksbudskapet i såväl kristen som zen-buddistisk anda.

Kontraktsprosten Anders Åkerlund, som nu "sadlat om" till en inspirerande föredragshållare om vår historia och vårt mänskliga väsen, har också gjort ett starkt intryck på mig under kursen. Han presenterade oss också för den åldrande och originelle teckningsläraren Tomas Hällström, som alltjämt brinner av idéer.

Vad har nu detta att göra med en kurs som rubriceras: Creative Business Management. Jo det handlar bl.a. om personlig, kreativ utveckling och befrielse från prestationsångest och rädsla. Dessutom, vilket jag utvecklar mera i slutet av artikeln, så bygger helt klart den stabilaste affärsidén på ärlighet, välvilja och ömsesidigt förtroende. Alltså en etik som på humana grunder bevakas av såväl företagsledning, samarbetspartners som personal och kunder.

Inom ramen för denna etik har vi sedan det mest grundläggande för den personliga utvecklingen och ledarskapet - nämligen hälsan, det fysiska välbefinnandet och den kulturella identiteten.

Även här har vi berikats av flera skärpta föredrag kopplat till diverse litteratur.

Thore Person, med en bakgrund från medlem i 70-talsbandet "Grus i Dojan" till skådespelar- och läkarutbildning, gav oss insikter om hur vi fungerar som mänskliga varelser. Hur våra uråldriga kroppsfunktioner verkar i förhållanden som antingen befrämjar uppbyggnad-läkande-hälsa eller nedbrytning-ohälsa. Ett balanserat levnadsförhållande, med bejakande av en läkande sömncykel och medvetenhet om en god kosthållning, är förutsättningen för att vi ska uppfyllas av den energi och kraft som inte minst behövs i den positiva ledarrollen.

I våra västerländska välfärdsstater håller vi idag dessvärre på att "gräva våra gravar med tänderna". Och värst är det med den skadliga sockerkonsumtionen som vi på hundra år ökat från 1 till 41,6 kilo per capita. Som jämförelse kan nämnas att en liten coca cola innehåller 12 sockerbitar, barndrycken Oboy innehåller 90 % socker och en 14-åring stoppar per dag i sig motsvarande 128 sockerbitar! Idag får också många förskolebarn åldersdiabetes!

Detta skulle också kunna kopplas till ett väsentligt ämne i retoriken, det som vi också fick oss till livs med Thore Perssons föreläsning.

.Med näringsfysiologen Mats Peterssons föreläsning på temat "Orka vara ledig", titeln på den bok som han skrivit tillsammans med Janke Sörbrant, så fick vi fördjupade kunskaper om vikten av att lyhört samarbeta med sin kropp och alla de möjligheter till personligt och socialt självförverkligande som vi alla bär inom oss. I en sammanfattning fick vi ta del av hans kvalitetssäkringssystem, det som innehåller de förhållanden som vi måste ta hänsyn till och tillgodose för att vi ska utvecklas till friska, harmoniska och handlingskraftiga människor.

Det handlar om allt från kostens betydelse till utvecklandet av relationer och självförtroende enligt nedanstående cirkel:

 Här är det bara begreppet "Coping", som behöver en förklaring. Den beskriver "hanterbarheten": Finns det ett värde i det jag gör?

I övrigt fördjupade vi oss i alla dessa kvaliteter som beskrivs i cirkeln och laddade upp med kunskaper om hur vi ska "kvalitetssäkra" vår egen hälso- och personlighetsutveckling.

Jo här vill jag också nämna skrattets betydelse i den frigörande pedagogiken. Mitt i Mats Peterssons allvarliga information om hur vi misshandlar våra kroppar kunde vi vrida oss av skratt. Särskilt när han beskrev de missförstånd som uppstod när de hysteriska fettjägarna hängav sig åt kålsoppebantning och kroppen reagerade som om det var en svältkatastrof på gång. Resultatet blev naturligtvis att kroppen efter bantningen försökte kompensera detta hot med att i möjligaste mån lägga på ytterligare fettlager.

Humorn och skrattet har för övrigt också genomsyrat många av våra föreläsningar, gruppsamtal och diskussioner under kursens gång.

Det är befriande!

Men tillbaka till alla dessa inslag i kursen som handlat om hälsa, välbefinnande och personlighetsutveckling. Jag är övertygad om att de har haft den allra största betydelse för oss vad gäller förutsättningarna att verka som kreativa kulturarbetare, i ledarfunktionen och som möjliga framtida inspiratörer inom näringslivet.

Sedan har vi det här med vår "kulturella identitet", ett smått ångestladdat begrepp i vårt lilla Sverige. Vid vår genomgång av den nya nätverksekonomin, som jag återkommer till, så framkom bland annat att de framtida företag som finner en unik kvalitetsnisch, bland alla de massproducerade (likvärdiga) produkter som idag dominerar marknaden, kommer att ha de största förutsättningar för att lyckas.

När Kay Bond, med anknytning till ISART, gästade vår dalastuga med sin föreläsning om mode, trender och kvalitetshantverk, så fick jag en riktig aha-upplevelse. Hon uppenbarade sig strax efter Mats Petersons föreläsning, som ju bl.a. handlade om fetma och hälsoskadlig sockerproduktion. Det som till stor del utvecklats genom snabbmaten och den från USA exporterade Mac Donalds-kulturen. I samma anda och från samma land har vi också importerat 29.90-syndromet. Det vill säga att vi endast ser till priserna när vi handlar våra produkter och helt bortser från kvalitén, såväl vad gäller tillverkningsproceduren som våra egna upplevelser av produkten. Här i Sverige har denna amerikanisering gått mycket längre än andra länder i Europa.

Men samtidigt, vilket är särskilt intressant i Kay Bonds föreläsning, så utvecklas idag trender inom textilmodet som just bejakar exklusiva kulturer och konstuttryck. Det handlar om en experimentell attityd, ödmjukhet, starka karaktärer och kreativitet, Med sina rubriker "Air", "Serenity", "Totem" och "Bazar" inkluderar det med sina färger och former Asien, Afrika och den både nostalgiskt färgade och modernt experimentella konsten. Här finns inslag av sensualism, lätthet, ödmjukhet och samtidigt också passion och surrealism.

I dagens trender och modeskapande finns alltså starka inslag av det känslostarka, udda och spännande. Allt detta talar för att allt fler människor idag frågar efter kläder, och även produkter i övrigt, som värderas i högre grad efter det personliga (udda) tilltalet, än efter priset. Jag tror att den unga generationen tillhör dessa kräsna, därför förväntar jag mig att "29.90-syndromet" ska ersättas av ett genuint intresse för det grundläggande hantverket. För Kay Bond och många andra föreläsare accepterades inte begreppet "upplevelseindustrin" som vare sig önskvärd eller positivt värdeladdat.

Bland de föreläsare som gav mig fördjupade teorier om förhållandet till ledarskapet och nutida företagsamhet vill jag särskilt framhålla Kjell Grede, Jan Bergare och Per Frankelius. (Kärnan i deras föredrag och bokreferenser har jag återgett i recensioner i Länstidningen Östergötland.)

I filmregissören Kjell Gredes föreläsning tar jag i förstone fasta på betydelsen av att bryta sig loss från den "kontrollfunktion", som vi har präglats av alltsedan barndomen. Denna i grunden trygghetssökande funktion begränsar oss och gör oss oförmögna att frimodigt söka egna initiativ. Kontrollfunktionen slår också igenom när t.ex. ekonomerna stryper många goda förslag redan i inledningsskedet vid utformandet av nya idéer, inovationer. Ekonomernas "realism" kan verka hämmande på kreativiteten inom företaget.

Det andra i Kjell Gredes föreläsning handlade om jämförelsen mellan filmskapandet och företagen. Vikten av att skapa en "sfär", mening om vad vi i själva verket håller på med. Inom filmvärlden gäller det att alla medverkande strävar mot samma mål. Från regissör och skådespelare till fotografer och rekvisitörer. När alla i ett företag genomsyras av målet och meningen med verksamheten så åstadkoms det bästa resultat, i både kvantitativ och kvalitativ bemärkelse.

Jan Bergare introducerade oss i strukturen i moderna företag, som med en yngre generation av medarbetare, skiljer sig från äldre hierarkiska organisationsmodeller.

För den yngre generationen är lojaliteten till företaget, arbetsteamet, kreativa arbetsuppgifter och flexibla arbetstider lika viktigt som lönesättningen. Här kommer vi även in på det utbredda frilansandet, den arbetsform som vi kulturarbetare främst har ägnat oss åt. Hur värderas tryggheten i förhållande till fria och kreativa arbetsförhållanden? Det intressanta med de nya företagen, inte minst inom IT-, service- och upplevelsebranschen, är att de ofta är flexibelt uppbyggda med personligt ansvar från alla medarbetare, och att såväl fortbildningen som det trivselskapande åtgärderna har den största betydelse för resultatet.

Med Jan Bergares föreläsning introducerades vi också i Kevin Kellys bok "Den nya ekonomin - 10 strategier för en uppkopplad värld". Den handlar alltså om den nya nätverksekonomin, och budet från Kelly är (här citerar jag mig själv från min recension):

Koppla ihop, sätt fart! Koordinera nätverk som jobbar åt samma håll. Bli delaktig i de expontiella vinster som uppstår med ökat antal medlemmar i ett nätverk. Företag i samma bransch bör inte ses som konkurrenter, utan snarare som supportrar.

Däremot är det bra om man är först eller tio gånger bättre, liksom har en känsla för timing vid lanseringen av sin affärsidé.

Visst kan mycket av Kevin Kellys perspektiv på den "nya ekonomin" kännas lite science fiction-artat. Framför allt är det svårt att förstå hur matproducenterna ska kopplas in i denna nätverksekonomi, samtidigt som det också är svårt att fånga upp de konkreta inkomstkällorna i ett nätverk där man i själva verket strävar mot 0 för sina produkter.

Men samtidigt innehåller boken många tänkvärda perspektiv på den framtida företagsamheten. Det gäller värdet av samverkan framför konkurrens och synen på att när många anställda, i ett platt (framför ett traditionellt hierarkiskt) företag, släpps loss med all sin entusiasm och kreativitet, så skapas storverk. När vi strävar åt samma håll, genom fritt verkande nätverk, så uppnås enorma synnergieffekter. Och det gäller också perspektivet på att i framtiden kommer den mänskliga "mjukvaran", för relationer och kvalitetsupplevelser, att få allt större betydelse i företagsamheten. Det bådar gott för inte minst kultur- och turistnäringen.

Jan Bergare gav oss slutligen kunskap om betydelsen av "Score card" vid planeringen och genomförandet av våra egna projekt. Betecknande för de nya styrkorten, vid uppläggningen av strategier och mål för projekt och affärsidéer är att, utöver de tilltagande kundomsorgerna, även personalomsorgerna och stimulansen av nya kreativa inovationer, har den största betydelse för slutresultatet. Visst kan mycket av inslagen i beskrivningen av "Den nya ekonomin" kännas självklara idag. Men mig gav det många nya aha-upplevelser.

När sedan Per Frankelius med sin "högenergiföreläsning" introducerade oss i betydelsen av Omvärldsanalys (med x-faktorn) för företagandet ,så blev det alltmer intressant. Exemplen, med allt från Irlands lyft från ett fattigdomsland till Europas mest expansiva ekonomi till Pharmacia & Upjohns framväxt från studier av öljäst till avancerad genforskning, är fascinerande praktikfall.

Eftersom Per Frankelius "word mapping method", inte bara har gett mig en "kick" vad gäller förhållandet till företagsanalys, utan dessutom också lagt grunden till en affärsidé, så återkommer jag i slutet av artikeln till ämnet, och då med utgångspunkt från hans bok "Omvärldsanalys".

Här vill jag även nämna Annika Berglunds undervisning i engelska, som vi fick oss till del i slutet av kursen. Hennes pedagogiska förmåga att på ett humoristiskt och lekfullt sätt bibringa oss engelskspråkiga kunskaper, inom bl.a. "kommunikation i avtals- och förhandlingsteknik", var imponerande. Vid våra teater- och rollspel hade vi hjärtligt roligt, samtidigt som vi lärde oss en hel del.

Under kursen har vi haft mängder av kloka föredragshållare som gett tips om det goda ledarskapet. Bland alla dessa fick jag dock en särskilt insiktsfull och erfarenshetsbaserad kunskap med föredraget av förre vd:n för COOP - Sverige, Andreas Falkenmark. Här rör det sig om ett jättestort företag, men ändå är det säkert överförbart till mindre företag. De chefer som brister i sitt ledarskap är:

 - De auktoritära

- De som alltid vet bäst

- Den som gillar att leda på andras bekostnad

- Den som alltid håller med den han/hon sist talade med

- Den kravlöse

- Den som inte märks

 Den gode ledaren däremot är den som är engagerad. Den som ger fullödig information till alla sina anställda. Den som definierar mål och följer upp. Den som arbetar genom andra, har tydliga värderingar och alltid är sig själv.

För Andreas Falkenmark, som arbetat i ett företag med tusentals anställda, är det en självklarhet att tro på att alla medarbetare i grunden vill göra ett gott arbete. Det gäller bara att motivera och engagera och ge bekräftelse på medarbetarnas goda prestationer.

Andra goda egenskaper som man kan lägga till den gode ledaren är: engagemang för uppdraget, sunt förnuft, tydlighet, mod, självkännedom, kommunikationsförmåga och ödmjukhet. Inte minst det sistnämnda är ett exempel på hur de gamla hierarkiska (ge order-präglade) företagen håller på att förändras till mänskligt inkännande organisationer, där alla medarbetare är välmotiverade och känner sig betydelsefulla i sina uppdrag.

I detta sammanhang vill jag också nämna Rolf Christerson som i boken "Chefens ídebok - ledarskap inför 2000-talet", utvecklat en metodisk checkningslista till stöd för den gode ledaren. I övrigt får vi möta framgångsrika ledare som bakgrund i alla de praktikfall som jag redovisar nedan.

En engagerad undervisning om såväl personlighetsutveckling som ledaregenskaper har vi också fått av vår huvudlärare, under senare delen av kursen, Lis Petersen-Bell. Hon har också rekommenderat en omfattande litteratur i ämnena.

Det finns inga genvägar till framgång. Det är Gunde Svans slutvinjett i hans bok "Gunde, Var går gränsen?" I andra delar av omslaget fastslås att man måste ha en klar målsättning och hur viktig viljan är. Och strategin för att nå målen beskrivs i Gundes sexstegspyramid enligt följande: Viljan, Planering, Enkelhet, Tänka nytt, Detaljer och Mål.

Allt detta fick vi pröva på med hans intensiva 3-dagarskurs i Vansbro Lokstall.

Efter en drillning i vår samarbetsförmåga i indelade grupper, så var det dags med de slutgiltiga tävlingen ute i terrängen. Här skulle vi efter en gemensam planering utifrån en karta, bestämma oss för ansvarsfördelning och strategi för att "bäst" klara av uppgifterna inom en utsatt tid. Det gällde att lösa stationsuppgifter, söka olika kontroller och framför allt att hålla tiden!

 Nedan återger jag ett litet kåseri från detta äventyr:

Vi hade eftertänksamt prövat våra ledar- och gruppdynamikbrister i förberedande tävlingar. Vi hade tagit till oss alla dessa brister för att åstadkomma en sympatisk, organisatorisk och inlyssnande förmåga inför framtida övningar.

Men lika förbannat blir det mer eller mindre kaos när vi kommer ut på fältet. Ingenting fungerar som det var planerat. Trots den utvalda ledaren pratar vi alla i munnen på varann. Och ivern passiviserar ordningen, samtidigt som den förringar den ursprungliga planeringen.

När mina kära vänner i min grupp vandrar som estetiska skogsflanörer så intar jag rollen som en hysterisk jakthund Vad i helvete jagar jag : resultatet, tiden eller jag själv? Men jag tycker att de missat den grundläggande förutsättningen, att detta är en tävling! Det gäller att så snabbt som möjligt strukturera en metod för att inom tidsmarginalen klara av de sex stationerna. Det är det som ger det största poängresultat. Vid sidan av poängjakten fungerar alltså de mest märkliga beteenden. Samordnandet och inlyssnandet av våra gemensamma mål, vilket skämt! Vad var det egentligen som gick fel?

Varför flödar många av oss så till den milda grad av de egna idéerna, så att vi inte lyssnar på de andras? Och var finns den inlyssnadet "kvitteringen" om var alla befinner sig i gruppen.

Vilken balansgång finns mellan att "ge järnet" inför de uppgifter som man är mest lämpad för och att anpassa sig till grupphänsynen och "demokratin"..

Det var som sagt märkliga upplevelser som jag upplevde vid denna kurs. Man kan aldrig bli för gammal för att få nya insikter. Det som jag framför allt måste tänka igenom inför mitt eget ledarskap är:

Gundes kurs var fantastisk! Den fick verkligen mig verkligen att grunna över hur jag egentligen fungerar i en grupp. Samtidigt, vårt dåliga slutresultat i tävlingen kan också omvittna om att vi alla i denna första CBM-kurs är kulturarbetare, och därför kanske i högre grad värderar det kvalitativa upplevelseresultatet framför det kvantitativa tidsresultatet. Denna kvalitet, som jag har beskrivit ovan, kan få allt större betydelse för framtida företagsverksamhet.

 Med "Menton" Rolf Hedmans föreläsning i slutet på kursen fördjupade vi också vårt perspektiv kring frågor som: Vilka kvaliteter har jag? Vad vill jag? Vad ska jag göra för att nå mina mål? Det är frågor som vi måste besvara för att bejaka vår personlighetsutveckling och vid förverkligandet av våra livsprojekt.

En stor del av föredragen och besöken har handlat om de lokala näringslivet kring Siljan. Och här har jag imponerats över dalmasarnas företagsamhet och initiativkraft.

Vasaloppet

Först det här med Vasaloppet som är fullständigt unikt i världen och samtidigt ett organisatoriskt mästerverk. Hur får man kontroll över 40000 löpare som ska ta sig från Salen till Mora? Hur klarar man all service som samtidigt krävs för de hundratusentals anhöriga och besökare. Jo, det sker med ett imponerande samarbete med alla frivilliga entusiaster och lokala föreningar. Ett samarbete som också nu vid 80-årsjubileet utvecklat massor av framgångsrika kringaktiviteter.

Vid Mats Budhs genomgång fick vi uppspaltat de olika ingredienserna i den märkvärdiga organisationen.

Det handlar om 1/ sponsring, 2/ direktreklam (TV-Radio, Internet), 3/ Egen tidning ("Vasalöparen"), 4/ Ett tiotal kringarrangemang, 5/ Internetinfo (med nära 50 miljoner träffar under Vasaloppsveckan), 6/ Kontakten med mediavärlden och
7/ Vasaloppsfestivalen. Dessa arrangemang genererar sedan ca 100 miljoner i omsättning, inklusive alla de butiker som lägger grunden för sin årsomsättning under Vasaloppsveckan. Till allt detta kan man då också tillfoga de friskvårdskvaliteter som genereras av detta världens största skidarrangemang.

Här finner man exempel på gott ledarskap, entusiasm och god planeringsförmåga på alla nivåer i den mäktiga organisationen.

Sedan har vi framgången med Siljan Tursim AB. När kommunerna Leksand, Rättvik, Mora och Orsa bestämde sig för att gå samman i sina turistsatsningar så var succén ett faktum. Än en gång, samarbete framför konkurrens genererar ofta expontiella framgångar för alla inblandade. (Jmf texten om Kevin Kelly - ovan.)

När de fyra kommunerna kunde förena sig med 630 företag i området och fördelningen av kostnadsansvaret blev 32 respektive 68 procent, så vann alla i slutändan på lösningen. Marknadsföringen och finansieringen sker samtidigt via delägarna utan den traditionellt kommunala insatsen.

Vid Vd:n Anders Bjernulfs föredrag informerades vi om fördelarna med ett samarbete av denna art. Siljanområdet är idag Sveriges fjärde största turistdestination, med ca 2 miljoner besökare. Omsättningen i turistnäringen beräknas till 2 miljarder kronor. Det har skett en ökning från 2001-2002 med 18,6 procent. Intäkterna för näringslivet i området fördelas enligt följande:

Aktiviteter 8 %, Trasport/bensin 12 %, Livsmedel 15 %, Logi 13 % Restauranger 18 % och Shopping 34 % (Därtill tillkommer turistskatt.)

Men vad som här samtidigt är viktigt att notera är att medan "aktiviteterna" , med alla arrangemang från Vasaloppet till Musik vid Siljan, står för de mest turistdragande inslagen, så erhåller de endast 8 procent av intäkterna från turistbesöken. Kanske det ändå är dags att pröva om inte en procentuell andel från de övriga näringarna skulle överföras till arrangemangsdelen. Utan tillförseln av nya spännande arrangemang finns det en risk att turistströmmen avtar. En insikt som Anders Bjernulf nu försöker förankra hos delägarna i Siljan Turism AB.

I Rättvik har vi besökt institutioner och fördjupat oss i olika turistprojekt som var för sig är imponerande. Först har vi den märkvärdiga historien om hur Roland Petterson med sitt intresse för 50-talets dollarvagnar så småningom utvecklade festivalen "Classic Car Week". Idag besöks den av ca 20.000 människor. Men det mest imponerande är den fantastiska organisation, som man utvecklat, och till övervägande delen med stöd av frivilliga krafter från bygden. Här är ingenting omöjligt och alla problem och allt som behöver åtgärdas löses utan grubbleri och fördröjning. Det är på något sätt motsatsen till den traditionella kommunala byråkratin. Jag upplever det som en sorts "företagsamhetens oslagbara naturalism". Det finns också ett befrämjande samarbete mellan Classic Car Week och den också framgångsrika Rättviksparken.

På motsvarande sätt har också Rättvikstravet nått fram till sina framgångar. En sammansvetsad personalstyrka, nu under ledning av Anders Classon, och en medveten utveckling av affärsidén, har gjort travet till en av de viktigaste träffpunkterna i bygden. Det genuint hästintresserade tillhör alltså minoriteten, utan det viktigaste är att här finns atmosfär och "det är här man träffar folk". Hur många varuhuscentra strävar väl inte efter att nå upp till motsvarande "inne-status". I dag räknar travet på 50 000 besök på 22 travdagar och 20 miljoner omsätts innanför grindarna.

Men frågan är om ändå inte utvecklingen av Leksands IF, som bildades 1919, står för det mest imponerande inslaget, vad gäller att uppnå och bibehålla framgång genom åren. I dag är Jonas Bergqvist vd för klubben, han som en gång drömde om att få spela en ishockeymatch i LIF och "vid bokslutet" kunde räkna in 575 matcher (!) på elit- och landslagsnivå. Hur kan det nu komma sig att Leksands IF, även efter att man fallit ur elitserien, inte bara har bibehållit alla sina besökare, supporters och sponsorer, utan de har också blivit fler under de senaste två åren. I dag finns 11 man på kansliet omsättningen är 62 miljoner.

Jo först har vi detta grundmurade intresse för Leksandsishockeyn, som sköt fart efter de s.k. "Dalaupproret" 2002. Idag finns 1200 i supporterklubben, 2300 Leksands Superstars och 700 så kallade tokiga "Tokiga Masar Götaland". Man räknar på 145 000 besökare på hemmamatcherna och 190 000 besökare på bortaplanen varje år. Alla dessa entusiasmeras på olika sätt av klubben. Med allt från medlemstidning, "Star News", hemsideskontakter och till de nära kontakter som utvecklas mellan folk i restaurangen och baren (där f.ö. många ideella krafter medverkar). Lägg därtill den sociala funktionen som fördjupas med alla barn- och ungdomslag och de engagemang som de genererar bland anhöriga och vänner. Men det viktigaste som kom fram vid Jonas Bergqvists föredrag var betydelsen av en dynamisk klubbledning där all personal samarbetar mot samma mål .Och här kan andra affärsdrivande företag ta till sig samma policy som Leksand IF har lagt som grund för sina tävlingsframgångar. Det handlar i grunden om laganda som bygger på följande uppmaning:

Och det viktigaste av allt: Tänk positivt även vid motgångar!

Musik vid Siljan

"Bredden i Fokus" var temat på den 35:te Musik vid Siljan-festivalen. Vd:n Anders Hultqvist informerade oss om festivalens bakgrund och nuvarande innehåll. Från starten 1965, med entusiaster som Seth Karlsson och Agne Bäckström, har festivalen vidgats till att omfatta alla musikgenrer- och även inslag av seminarier och debatt. Arrangemanget har samtidigt stramats upp, så att det idag innehåller ett 60-tal programinslag. Utöver de traditionella folkmusikinslagen bjöd den 35:te festivalen på två mäktiga konserter i Dalhalla: Helen Sjöholm, Anders Wikmarks jazztrio, Akademiska kören - Stockholm och Rhapsody in

Rock med Robert Wells orkester. (Det mäktiga Dalhallaprojektet, som vore värd en egen artikel, tar jag dock inte upp i detta sammanhang.) Som en del i utbildningen producerade vi CBM:are ett eget program inom ramen för Musik vid Siljan. Det innehöll föreläsningar av Matti Bergström, Pia Ikonen och Rolf Jensen, som i tur och ordning talade om "Fantasins betydelse", "Kaos i företag" och The dream society". Vidare medverkade jojkarna Cecilia Persson, Biret Risten Sara & Ravni Anti Guttorm samt "våra egna" artister Miriam Patel och Helena Bruhn, med jazz- och visinslag.

Kanske planerade och genomförde vi inte vårt program helt friktionsfritt, kanske fick vi ett litet återfall i "Gunde-kurssyndromet", men det gav oss ytterligare erfarenhet av förutsättningarna i att planera och genomföra ett grupprojekt.

Vad gäller Musik vid Siljan så är det dock helt klart en festival som, med sina rika kvaliteter i den sköna, ursvenska naturmiljön - kommer att framgångsrikt fungera långt in i framtiden. Kanske i ytterligare 35 år.

I Rättvik finns som sig bör ett Folkmusikens hus. Det är inrymt i f.d. kyrkskolan som renoverades 1998 för sitt nya ändamål. Vid vårt besök berättade Per Gudmundson om den historiska bakgrunden, nuvarande verksamhet och om visioner för framtiden. Som en koncentrerad beskrivning hämtar jag följande från Folkmusikens hus´ hemsida: "Syftet med verksamheten är att sprida kunskap och intresse kring folkmusiken och -dansen, både som spännande historia och som nyskapande och kreativ del av nutida musikliv. Idag omfattar verksamheten utställningar, konserter & danser, arkivservice och IT-utveckling. Butiken har ett stort sortiment av folkmusik CD och folkmusiklitteratur och fungerar som ett informationsnav kring folkmusik och dans i Dalarna."

Idag bedrivs verksamheten delvis med stöd av EU-medel. Vid Per Gudmundssons entusiastiska berättelse om pågående projekt och om det rika nätverk, som alltjämt vidareutvecklas, så blir jag övertygad om att Folkmusikens hus kommer att få allt större betydelse i framtiden. Med en verksamhet som lockar allt flera intressenter, bidragsgivare och sponsorer.

Bland alla våra föreläsare har det helt klart varit en övervikt på män. Men de finns två kvinnor som i sin beskrivning av sina företag och projekt har gjort ett starkt intryck på mig. Det är Veronica Hedenmark och Katarina Björk.

Det finns många exempel på människor som med ett svårt funktionshinder har lyckats genomföra de mest framgångsrika projekt. Ja ibland verkar det som om just de kroppsliga begränsningarna har sporrat till extra utmaningar. Veronika Hedenmark tillhör dessa "fighters". Hennes bundenhet till rullstolen (p.g.a. benskörhet) har inte hindrat henne från att bygga upp sitt företag VH assistence service med 100 anställda. Veronikas engagemang kanske har fått en extra puff just genom att verksamhetens i hennes företag går ut på att hjälpa barn, ungdomar och vuxna med fysiska funktionshinder. (Jmf etikperspektivet i kapitel 1) Det handlar om 26 brukare i 13 städer och en årsomsättning på 24 miljoner. Veronikas budskap till oss som ledare och inför våra framtida projekt är att vi ska:

söka självständighet och styrka, våga tänka annorlunda, utmana och vara en förebild, lära oss att ta hjälp, lägga ner prestigen och söka samarbete, söka mångfalden bland alla möjligheter. Vidare är det viktigt med att värna om: likalönsprincipen mellan män och kvinnor, allas rätt till en ansvarsfull delaktighet i företaget, en ansvarsfull drogpolicy samt inte minst sin personals hälsa.

"The Story lab" är ett produktionsbolag och konceptbyrå inom berättande och kommunikativa möten. "Soul Business Innovation" är en oberoende strategi och managementkonsult som hjälper företag och organisationer att utveckla och förstärka sin konkurrensförmåga. Mot bakgrund av framgångsrika projekt och konsultuppdrag i dessa företag informerade Katarina Björk om strategier för projektplanering och team-work. Ett projekt genomförs i följande steg: research, koncept, projektering, produktion och genomförande/utvärdering. Det är viktigt att inte de ekonomiskt ansvariga redan på idéstadiet hämmar visionerna och skaparlusten. Enligt Katarina bör ett team med förutsättningar till en innovativ process bestå av 4 - 9 personer med olika bakgrund (ålder, kön, yrke, egenskaper) och ej ha en "gemensam historia". Ledarskapet är antingen polärt eller består av en projektledare. Projektet ska vara av visionär eller utforskande art. Vad gäller behovet och syftet med projektet kan man ställa sig följande frågor.

- Varför skall det genomföras

- Vad förväntar man att det ska ge för resultat?

- Är projektet en lösning på ett problem, utforskande av en attraktiv möjlighet, eller...

- Vad har projektet för idégrund?

- Vad finns det för krav till projektets produkt/resultat

- Vilka ramar har projektet? Tid, resurser, budget?

- Dokumentationen. Hur ska den skötas?

- Finns dokumentation från tidigare projekt?

- Hur ska man använda dokumentationen

Bland alla nyttiga tips som jag fick mig till livs av Katarina Björks föreläsning fanns också den "Gameplan" som illustrerade vägen från teambildningen och till det avslutade målet.

Som sig bör har CBM-kursen varit fylld av föreläsningar som handlar om marknadsföring, reklam, finansiering, aktiesparande, projektledning, affärsjuridik, skattefrågor och sponsring. Vad gäller den mera omfattande undervisningen i marknadsföring, varumärkes- och marknadsstrategi vill jag särskilt nämna Magnus Ribbeklint, som här har gjort en fin insats.

I övrigt nöjer jag mig med att nämna alla de föreläsare som gett oss viktiga kunskaper och insikter inom alla dessa för företagsamheten viktiga områden.

Rolf Andersson (Företagsspelet), Sören Svensson (Ekonomi. Juridik), Eric Hasselqvist (Musikindustrin. Historia och aktörer. Juridik och avtal) Åsa Westman (Projektledning i praktiken), Per Häggberg (Finansiering), Per Knihs (Finansiering), Lars Östlund (Skattefrågor - nyföretagare), Pia Berglund (Företagspresentationer), Leif Ernsjö (Sponsring), Bo Einarsson (Reklamens betydelse, Sponsring kommunikation), Per Mårthans (Marknadsföring. Sponsring), Kalle Moraeus och Carl Lindencrona (Musikbranschens verklighet), (Bo Holmberg (Aktiesparande).

Bland alla studiebesök har vi besökt fyra muséer: Framtidsmuseet, Zornmuseet, Jussi Björling-muséet. och Dalarnas museum. De två sistnämnda har gett mig kunskap och stimulans inte minst vad gäller insikter i lokal konst- och kulturhistoria. Men i detta sammanhang, när det gäller att utifrån knappa resurser åstadkomma en omfattande verksamhet, så är det Framtidsmuséet som jag är mest imponerad av. Med ett kommunalt bidrag på ca 800 000 kan de hålla sig med ett 20-tal anställda. Och det beror till stor del på museichefen Elisabeth Ronns utomordentliga förmåga att engagera sponsorer till olika projekt. Eftersom företagen kontaktas och knyts upp före de olika produktionerna så är de ofta finansierade i förväg. Samtidigt erbjuds företagen olika visningspaket för sin personal. Framtidsmuséet ligger också väl framme vad gäller att på ett flexibelt sätt nyttja sin personal. Ekonomichefen är t.ex. också datorspecialist och ansvarig för visningarna i det mäktiga Kosmorana Planetarium. Såväl vad gäller förmågan att engagera sponsorer som att vidga arbetsuppgifterna (och kompetensen) för sin personal, så har Framtidsmuséet mycket att lära andra muséer runt om i landet. De flesta bedriver idag sin verksamhet under knappa resurser.

Innan jag avslutar med mitt eget framtidsscenario vill jag ta upp kursledningens insatser. Först vill jag tacka utbildningsledaren Carin Andersson för det imponerande arbete som hon lagt ner för att ro det mäktiga CBM-projektet i hamn. Det här är ju en sorts pilotkurs, som kommer att åtföljas av ordinarie högskoleutbildning med anknytning till Örebro universitet.

Men trots alla de problem som naturligt uppstår vid starten av en ny utbildning till innehåll och form, så har Carin kämpat hårt för att fylla kursen med alla de intressanta föreläsningar som jag tagit upp i min redogörelse. Med smittande entusiasm har hon också försökt att hålla oss vid gott mod när allting inte har fungerat som det borde. Vid sin sida har Carin haft den lika pigga och entusiastiska Anette Back, som också att har lotsat oss genom datorernas alla nyckfullheter. Huvudläraren Lis Petersen Bell, vars undervisningsinsatser jag kortfattat nämnt i kapitel 5, har också under senare delen av kursen utgjort ett fint stöd för kursledningen.

Vad gäller CBM-kursens referensgrupp och styrelse skulle jag dock ha önskat ett mera nära och engagerat förhållande till oss deltagare under kursens gång. Kanske det är något som dock rättar till sig när de CBM-programmet tas upp i en ordinarie högskolekurs.

Det är alltså omfattande kunskap och insikter som vi har fått oss till livs på kursen Creative Business Management. Inom områdena: Hälsa och personlighetsutveckling, företagsamhet och ledarskap, självkännedom och handlingsberedskap inför framtiden.

Kunskap som vi kan använda oss av vid utvecklandet av egna projekt (på frilansbasis), som företagsledare eller som konsult på institutioner eller företag. Själv har jag främst tagit fasta på den sistnämnda möjligheten.

I kapitel "Ledarskap i modern företagsamhet" tog jag upp Per Frankelius betydelse för mig vad gäller formandet av nya metoder för att omvärdera eller förnya verksamheten i ett företag eller institution. Därför valde jag som en uppgift att göra en omvärldsanalys av ett av landets Länsmuséer. Ett museum som då för övrigt kämpade med stora ekonomiska problem.

Vid detta inledande moment i omvärldsanalysen ska man även diskutera: "traditionella ansatser och modeller", "praktikfall", "betydelsen av kreativt tänkande" samt hålla "en fri diskussion om företagets omvärld", betona vikten av att "bli konkret", aktualisera tesen om "att de man minst anar kan vara det viktigaste och "pröva nya synsätt".

 Vid genomförandet av Per Frankelius "world mapping method" är det tänkt att den ska genomföras av en utvald grupp inom företaget. (I små företag kan samtliga medarbetare delta). Jag utförde omvärldsanalysen på Länsmuseet på fiktiv grund, dvs jag tänkte mig en grupp som utöver chef, ekonomichef bestod av en representant från varje avdelning. Mot bakgrund av fakta från verksamhetsberättelser, stadgar, måldokument m.m. tänkte jag mig sedan vad dessa 12 personer (analysgruppen) skulle föreslå vid en genomgång av momenten i world mapping method.

Det första momentet består av "Omprövning av perspektiv". Här gäller det att i grunden rannsaka företagets affärsidé. Vad har vi för uppdrag? (Hämtas från stadgar, målsättning, avtal etc.) Vad levererar vi för varor och/eller tjänster? Vilka "kundtyper" riktar vi oss till? Vilken typ av värde kan vi erbjuda kunderna?? På vilket sätt kan vi skapa detta värde? Vari består vår kärnkompetens? Vilka är våra konkurrenter respektive samarbetspartners? Vilka är våra visioner för verksamheten?

Därefter följer momenten: 2/ Kreativ urladdning, 3/ Analys 1: Betydelse, 4/ Analys II: Kunskap, 5/ Sammansmältning, 6/ Informationssökning, 7/ Ny affärskarta, 8/ Handling.

När vi så kommit fram till momentet "Sammansmältning", så listade vi alla förslag på en karta; med ringar som angav betydelsegraden och med flaggor som angav informationsbehovet:

Röd rektangulär flagga = låg kunskap

Grön octaconflagga = hög kunskap

Orange pilflagga = medelmåttig kunskap

Efter det att vi sedan hade genomgått momenten 6 och 7 är det dags med konkret handling. Sedan tar jag upp de förslag till åtgärder som jag kan tänka mig att min fiktiva analysgrupp enar sig om mot bakgrund av sammansmältningskartan.

Som "x-faktorer" bör omvärldskartan kompletteras med att lista betydelsefaktorer av följande art:

Konjunkturläget, kontakter med politiker, kommunernas ekonomi, förhållande till stödföreningar och andra supporters, förhållande till lokal- och rikspressen, , trender inom upplevelsevärlden, förhållande till leverantörer etc. Det finns säkert massor med yttre processer och förhållanden som direkt eller indirekt påverkar museets verksamhet och ekonomiska utfall.

Nedanstående handlingar kräver naturligtvis därefter uppföljning, och nya registreringar på olika nivåer. (Det som också kan beskrivas som ett fortlöpande hänsynstagande till X-processen.):

 Tillsätt en arbetsgrupp under museichefen, och med deltagare från de olika avdelningar som, har till uppgift att se över Länsmuséets organisation. I uppgiften ingår samtidigt att i grunden ompröva museets nuvarande utställnings- och programpolicy, samt att utifrån en värdering av personalens kompetens (och behov av fortbildning) finna arbetsformer där alla befattningshavare kan utföra flera specialiserade uppgifter (över avdelningsgränserna.) Denna grupp bör även diskutera möjligheterna till en vitalisering av varumärket, t.ex. genom införande av "dottermärken" för vissa verksamhetsfunktioner.

Tillsätt en utställningsgrupp, med sakkunniga såväl inom konst- som det kulturhistoriska området, med uppgift att lämna förslag på satsningar som kan få uppmärksamhet utöver landet och internationellt.

Uppdra till en programgrupp att, utifrån bl.a. den insamlade informationen från andra muséer, sammanställa förslag till nya ungdomssatsningar. I form av lokaltillgänglighet, utställningar och program. För att testa och utveckla förslagen till nya ungdomssatsningar rekryteras till gruppen ett antal ungdomar.

Uppdra till en marknadsföringsgrupp att sammanställa en beskrivning av museets utåtriktade verksamheten, såväl traditionella som nya spännande satsningar. Denna (attraktiva) broschyr skickas ut till ett urval företag i kommuner runt om i länet med förfrågan om vilka verksamheter (utställningar, program, visningar)som företaget kan tänkas vara intresserad av att sponsra alternativt köpa som skräddarsydda programpaket för sin personal.

Uppdra till ekonomichefen (eller motsvarande) att göra en värdering av förhållandet arbetsprestationer (kostnader) och intäkter för utförda tjänster. Det gäller även uppdragsverksamheten inom arkeologin, byggnads- och kulturminnesområdet. Här bör samtidigt prövas om det inte är dags att även andra kommuner i länet ger ett visst anslag för museets service och tillgänglighet. I uppdraget ingår därutöver att pröva om entréavgifterna är anpassade till de ökande kostnaderna för utställningsproduktionerna, samt om nuvarande öppettider ger det största besöksutbytet.

Uppdra till museets dataansvarige att göra hemsidan mera spännande och attraktiv samt att samtidigt maximera den aktiva Webadressförankringen och uppkopplingen till så många nätverk som möjligt.

Under min praktikperiod på ett Länsmuseum utförde jag en undersökning om förutsättningarna för kultursponsring. Jag utformade då en enkät som skickades ut till 16 muséer, som enligt Föreningen Kultur och Näringsliv erhållit sponsorsbidrag 2003, samt till 20 företag i länet i olika storlekar och inom olika branscher.

Utöver all annan viktig information som jag fick av mitt insamlade enkätmaterial fångade jag upp följande tendenser vad gäller förutsättningarna för kultursponsring:

 Av det lilla urvalet av och begränsade svaren från företagen kan man inte dra några säkra tendenser av enkäterna. Men det är ändå tydligt att stora väletablerade företag, med behov av utvecklade kundkontakter, är mest positiva till kultursponsring. Och då även till muséer. Men här är det då viktigt att erbjudandet innehåller prestigefyllda eller starka positiva värden som förstärker företagets image och varumärke samt verkar befrämjande för personal, medlemmar och kundkontakter. Mindre och medelstora företag är på grund av de ekonomiskt kärva läget inte benägna att ägna sig åt kultursponsring. Här krävs i så fall utvecklandet av ett gemensamt koncept som mycket tydligt visar på den "vinst" som företagen erhåller genom satsningarna. Vinst i form av direkta PR- och reklameffekter t.ex. genom möjligheter till demonstration och exponering av företagets produkter. Möjligheterna till avdrag är också viktigt. Rabatterade produkter och tjänster inom teknikområdet är en vanlig form av sponsring för muséer, och säkert också för musik- och scenkonsten.

Det är också troligt att nya företag i moderna, expansiva branscher är mest benägna att satsa på kultursponsring. Men det är då viktigt att satsningarna vänder sig till en bred och gärna ungdomlig publik. I svaren på denna enkät ges många tips på hur institutioner och kulturarbetare bör förbereda sig och bygga upp sin strategi för att lyckas med att få sponsorstöd.

Grunden är: väl genomtänkta förslag som klart visar på den vinst och de värden som företagen erhåller genom satsningen. Vare sig det gäller

goodwill, image, varumärke, försäljning, produktutveckling, förbättrade kundrelationer eller personalbefrämjande insatser.

Vad gäller avdragsmöjligheter för kultursponsring har jag fångat upp följande text i yttrandet från Länsrätten 1996-06-19, i samband med skattetvisten efter Procoridas sponsring av Operan:

 Om sponsorbidraget utgör driftskostnad kan det vanligen hänföras till reklam-, eller PR-kostnader. personalkostnader, representationskostnader eller kostnader för forskning och utveckling. Det ankommer på den skatteskyldige att visa att det är fråga om avdragsgilla driftskostnader." (m.u.) Om alltså sponsorkostnaderna kan kopplas till driftsbudgeten så finns alltså goda förutsättningar att göra skatteavdrag och även då för personalbefrämjande insatser. Men det gäller då att kulturinstitutionerna är ute i god tid före det att företagen fastställer sin budget.

Mot bakgrund av min kompetens, mina förvärvade kunskaper från CBM-kursen och min praktikperiod på ett Länsmuseum planerar jag alltså att gå ut till Sveriges alla museer och erbjuda mig att genomföra en motsvarande omvärldsanalys. Det är något som också alla min kurskamrater med skärpa uppmanat mig att göra. Så det är bara att ladda upp med den förvärvade kunskapen, de befriade visionerna och det förstärkta självförtroendet - och därefter sätta igång!

index.html