Nina Björk        Lyckliga i alla sina dagar        Wahlström & Widstrand

 Samma typ av alarmklocka som Rachel Carson utlöste för 50 år sedan med sin bok ”Tyst vår”, ringer för mig när jag läser Nina Björks bok ”Lyckliga i alla sina dagar”. Men nu handlar det inte om gifter, då främst DDT som fick fåglar att tystna, utan om manipulering av människor till prissatta arbetsmaskiner och konsumtionssubjekt. Även om det samtidigt får till följd en fortsattskövling av våra naturmiljöer.

På sidan 113 i boken fångar jag upp en bakgrund som likt ett manifest är värd att citeras:

”Vi står för något oerhört i mänsklighetens historia. Vi har frigjort mängder av tid. Vi har uppfunnit maskiner, datorer, kommunikationsmedel som alla har frigjort tid, frigjort mänskliga arbetskraft. Vi har blivit, skulle ha kunnat bli, friställda. Ställda i frihet. Och vi reagerar med fasa! För systemet – det enda, det realistiska, det som alla politiker måste förvalta för att räknas som seriösa – bygger ju på at vi arbetar, att vi får lön, att den som köper vår arbetskraft, vår tid, får vinst. Den fria tiden blir därför ett hot. Och det märkliga inträffar: vi måste skapa arbeten. Skapa sysselsättning.”

Men Nina Björk inleder sin bok med en beskrivning av vår barndoms inspirationskälla till de drömmar som visar på möjligheter för oss alla att nå framgång och berika våra liv. Det som kan vara en drivkraft till dagens energiska inriktning på ökad produktion, konsumtion och tillväxt.

Och var har väl inte våra västerländska drömmar om framgång och lycka gestaltats tydligare än hos Walt Disney. I hans filmer från Askungen till Mästerkatten och Lejonkungen, kan vi alla förverkliga våra drömmar. Problemet är bara att människorna (eller djuren) här bara kan behärska sitt öde som individer, aldrig som kollektiv. I Walt Disneys värld saknas utopier för en i grunden bättre och rättvisare värld för alla.

Dessa egocentrerade drömmar har sedan fångats upp i vår tids trender för självförverkligande inom reklamen. Tidskriften mama lanserade den nya ”mammarollen” som ett behov av ”förändring och nya drömmar”. Här sattes inte barnet utan mammans självförverkligande i centrum, samtidigt som det kopplades till en lyxulös konsumtion: ”Förutom sovmorgon, frukost på sängen och fina teckningar önskar vi på mama oss gärna dessa supercoola solglas-ögon, 1775 kronor från Versace/NK details.”

En vara har två kännetecken, Den är resultatet av mänskligt arbete och den är skapad i syfte att generera vinst. (Karl Marx, Kapitalet 1867)

När vi förväntas att konsumera alltmer från den ständigt utökade varuproduktionen, samtidigt som det förutsätter ett lönearbete som alltmer begränsas av ökad maskintillverkning, rationaliseringar och för låga vinster – ja då borde det uppstå problem.

Utöver detta ”att staten och kapitalet sätter sig i samma båt” och ror i samma riktning, ger Nina Björk exempel på hur näringslivet söker stimulera behovet och efterfrågan och öka omsättningen.

Företagens satsning på marknadsföring i Sverige uppgår varje år till 60 miljarder kronor. (Det förvånar mig hur de som inte satt upp ”Nej till reklam”-skyltar på sin brevlåda hittar sin post. Att vi ständigt trakasseras av reklam i radio- och TV-kanalerna liksom på nätet, har vi väl vant oss vid.)

Andra sätt för att få snurr på konsumtionen är planerad hållbarhet, föråldrad design och ”varufiering”, där man i systemet upptar olika tjänster som städning, barnpassning etc. (jmf. Rut-avdraget.)

Men det mest grundläggande för ett höjande av ”den effektiva efterfrågan” och hålla folkets köpkraft på en jämt nivå, är statens skatte-, penning- och bidragspolitik. (Roland Paulsen)

Samtidigt handlar det idag inte om att disciplinera kroppen som förr, utan ”att forma själen”.

”Vi måste köpa mer än det som våra rent kroppsliga behov kräver. Vi måste lära oss att begära det vi inte behöver. Det handlar om Christer Sannes ord, macromarketing som ‘strukturerar människors tillvaro till konsumtion’.”

Som en jämförelse till det individcentrerade tillstånd av konkurrens och självförverkligande, som är drivkraften för reklamens marknadsföring, tar Nina Björk upp upplevelsen av ”samhörighet, omsorg och ömsesidigt beroende” som kan erfaras genom moderskapet. Ett engagemang, som även pappor blir delaktiga i när relationer knyts till sin avkomma.

När Nina Björk diskuterar marknadens exploatering av ”mammarollen” anknyter hon till den feministdebatt som hon återger i sin bok ”Under rosa täcket” (1996). När hon sammanfattar dagens dominerande feminism så upplever jag att hennes kritik mot "livmodersfeminismen" har tonats ner i förhållande till den "rättighetsliberala":

”Den feminism som har segrat i Sverige är inte den utopiska utan den rättighetsliberala. Och det den är bäst på är att försvara kvinnors rätt att vara som män traditionellt har varit: att arbeta som dem, att få samma rättigheter, samma lön och att få makt på samma sätt som dem. I den kampen övertog feminismen ett språkbruk där ord om oberoende, frihet och ägande var centrala.”

I tredje kapitlet beskriver Nina Björk de konsekvenser som konkurrensen och ”prissättningen” av människor får inom arbetslivet. I Charlotte Hågårds vitt spridda CV-bok, handlar det om att ”marknadsföra sig själv” och att boken ska fungera ”som en reklambroschyr” för att snabbt ”skapa intresse för produkten – dig själv”.

Hur denna ”produkt” sedan manipuleras för att passa flygbolag, hamburgerföretag, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. – ges det många smått absurda exempel på. Här får den arbetssökande finna sig i att göra avkall på sin personliga integritet, sina naturliga egenskaper, ja t.o.m. sina känslor – för det viktigaste är ”att lära sig bli vad den andre vill att man ska vara”.

Ständigt matas vi med marknadsreklam, som talar om vad vi är, vad vi saknar och hur vi ska förverkliga våra drömmar, vår längtan. Den förflyttar våra mänskliga behov till en ”icke-mänsklig arena, marknadens alla varor, och där låta oss köpa det som egentligen inte kan köpas för pengar”.

Reklamvärlden är raffinerad, den har redan lagt beslag på alla de ord som vi behöver för att skydda oss mot ”kalkylen, mot instrumentaliteten och manipulationen”.

Om jag längtar efter ett annat sätt att strukturera tiden och livet, eller om en annan ekonomisk och politisk ordning, så betraktas det som ”en pekpinne”.

Men hur är det då med politiken, och dessa våra representanter som borde kunna förverkliga andra kvaliteter än ständiga krav på ökad produktion, konsumtion och tillväxt. 

Ja enligt Nina Björk är politiken helt ekonomistyrd och samhället har idag förvandlats till ett företag. Allt är kvantifierat och vi räknar och räknar…

Här ges exemplet från Mona Sahlins tal i samband med de rödgrönas valförlust 2010.

Här sa hon: ”Löntagarna har inte ställt sig upp som en man och en kvinna och avfärdat jobbskatteavdraget. Då bör inte vi göra det heller.” Vidare uttalade hon en tveksamhet till de rödgrönas föreslagna fastighets- och förmögenhetsskatt, eftersom den hade dömts ut av väljarna.

Här intar den socialdemokratiska partiledaren samma ståndpunkt som en entreprenör eller produktutvecklare. Om det inte finns köpare för denna produkt, så byt produkt!

Nina Björk jämför dagens politiska val med en Let´s dancetävling. ”Valet handlar då inte om vad som ska göras, det är redan bestämt – driva den för medelklassens individuella plånböcker bästa politiken eller dansa en i förväg bestämd dans. Den enda fråga som kvarstår är vilken person som utför den i förväg bestämda uppgiften bäst.”

Såväl inom näringslivet, politiken och massmediarapporteringen handlar alla framgångar om en flödande produktion/konsumtion, stabil ekonomi och god tillväxt.

Miljöpartiet blev trovärdigt först när det tonat ner sina profilfrågor som tillväxtkritik, medborgarlön, kortare arbetstid och ett räntefritt samhälle.

I slutet av boken får vi en påminnelse om vad vi alla vet och grunnar på:

”Så här är läget: luftföroreningarna ökar, dricksvatten förorenas, regnskogar förstörs, den biologiska mångfalden minskar, tusentals arter utrotas, jordens resurser utarmas, sopberg och kärnavfall ökar, de kemikaliska tillsatserna i maten ökar liksom gifterna vi lagrar i våra kroppar, grödor genmanipuleras, världen blir allt varmare och polarisarna smälter. Borde vi inte fråga oss: Vad fan ska vi göra? Borde vi inte förskräckas, inse att någonting är fundamentalt fel i vårt sätt att leva? Borde vi inte ställa oss väldigt öppna för grundläggande systemförändringar?”

Trots att en stor del av dagens makthavare och ekonomer är medvetna om dessa förhållanden och att det, till stor del upplånande, investerings- och produktionsflödet inte kan fortsätta i samma takt (därom talar bl.a. de senaste bankkriserna sitt tydliga språk) så är det få som finner alternativ till det ständigt ökande tillväxtkravet.

I en passus nämner Nina Björk några alternativ till det allenarådande lönearbetssystemet.

Det handlar om ”medborgarlön, arbetsbeting som ger betalning i form av livsmedel, tjänster eller ting, gemensamt ägande av det som krävs för att framställa det vi behöver, demokratiskt fattade beslut kring vilket arbete som är nödvändigt och sedan delande av dessa uppgifter och så vidare”. Allt detta, som kan påminna om en ekonomi i äldre stamsamhällen, låter naturligtvis över hövan utopiskt.

Men ändå måste vi söka alternativ till vårt nuvarande ekonomiska system, och här rekommenderar jag Björn Forsbergs bok ”Omställningens tid” som ett komplement.

I vår tid med en sinande oljetillförsel (the oil peak) och en tvingande nödvändighet av mindre energiförbrukning och kortare transporsträckor av livsmedel och varor, ger han här bl.a. ett perspektiv på en framtid med mera självbestämmande lokalsamhällen.

I övrigt håller jag fast vid att Nina Björks bok ”Lycklig i alla sina dagar” är en ”väckarklocka” i sin beskrivning och analys av våra levnadsförhållanden, och där den ständigt konsumtionskrävande marknadsreklamen bedriver ett framgångsrikt projekt för att behärska våra drömmar och manipulera oss själva till ständigt konkurrerande, prissatta varor.

Lars-Ola Johansson

Tillbaka