Björn Forsberg
Omställningens tid
Tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid
Karneval förlag
Efter den senaste globala finanskrisen 2008, som spreds från USA, har alltfler ekonomiska analytiker börjat ifrågasätta vårt kapitalistiska system.
En stor allmänhet ifrågasätter nu också alltmer tillväxtkravens absurda följdverkningar. Det som handlar om allt från tilltagande finansiella kriser och en stigande arbetslöshet (trots stora behov av nyttigheter som måste utföras) - till ökande global miljöförstöring och klimathot.
Men trots att många politiker, ekonomer nu har börjat tvivla på det tidigare ”heliga” tillväxtkravet i ekonomin, så är det få som förmår forma ett alternativ.
Bland undantagen finns Björn Forsberg, som med sin bok ”Omställningens tid” visar på att det finns möjligheter till att kasta av sig det kapitalistiska tillväxt-oket, om än det kräver en grundläggande förändring i våra värderingar av produktions- och konsumtionssamhället.
Utgångspunkten i Björn Forsbergs analys och vision är att vi med nödvändighet måste upphöra med tillväxtkravet, och ställa om oss till en hållbar framtid, eftersom vi har nu nått oljetoppen ”the Oil peak”. Även om det finns oljeoptimister, så är de flesta bedömare eniga om att vi nu, eller under närmaste åren, får förvänta oss att oljeproduktionen kraftigt kommer att minska - för att på sikt helt avstanna. Eftersom vi har byggt upp hela vårt produktions- och leveranssystem på 1900-talets flödande oljeleveranser, och inga reella ersättningsalternativ finns, så kommer denna ”resursvägg” att få drastiska följder.
Utöver tillverkningsindustrin, som måste börja prioritera i den flödande varuproduktionen, och storjordbruken som får dra ner på maskinpark och konstgödsel, så är det framför allt den energislukande transportnäringen som kraftigt måste begränsas. Eftersom de flesta av våra matdistributörer idag har få centrallager, som kräver långa tranporter, så kan en oljekris snabbt åstadkomma att det snabbt blir glest i varuhushyllorna.
På grund av våra ”skuldberg” så skulle de flesta länders ekonomi kollapsa om man godtog en 0-tillväxt, så det är inget alternativ. Därför kräver Björn Forsbergs framtidssamhälle en radikal omställning av ekonomin; där marknadssystemet, det dominerande ”lönearbetet” och vår nuvarande ”konsumism” omprövas i grunden. Men förändringarna kan inte ske ”uppifrån” via politiska instanser (även om dessa bör medverka) utan i lokalsamhället och i ett ”gemensamt ansvar”. Den naturliga utgångspunkten för omställningen är våra kommuner, som borde tillåtas alltmera självstyre.
Björn Forsberg ger flera exempel (praktikfall) från olika håll i världen, där lokalbefolkningen har börjat forma alternativ till ett centralstyre med utarmning av landsbygden, massbilism, supermarknader och naturskövling.
I Detroit levererar ”Eartworks” sina produkter från statsodlingar till soppkök och närboende.
I Portland, Orgeons huvudstad har man brutit upp femfiliga motorvägar, som ersatts med gågator och cykelvägar, och inrättat spåvagnstrafik. Omställningsrörelsen som uppstod i England runt 2006 är nu på frammarsch i USA med organisationer som Transition US och Post Carbon Institut.
Kuba uppvisar goda resultat på sin tilltagande ekologiska odling, efter en ökad dentralisering från statstyre till lokalsamhällen och kooperativ. En viss lokal vinststrävan, är inte oviktig i utvecklingen av framgångsrika odlingsprojekt.
I Danmark är det Samsø som har fått den största uppmärksamheten vad gäller bygdens förmåga att skapa sin självförsörjning av elenergi - och i Undersåker, Jämtland samlas invånarna i ”Fjällbetets ekonomiska förening” för att ta tillvara på bygdens gemenskap och naturresurser.
I boken ges också exempel på alla de negativa konsekvenser som följer av vårt bejakande av exploatering, stordrift, bilism, och en ohejdad konsumism i våra varuhusanläggningar. Det handlar bl.a om IKEA-projektet i Haparanda och om den flerfiliga ringleden i Umeå.
Utöver miljöförstöringen och klimathotet, påminns vi om hur vi som biologiska varelser förlorar stora delar av vår livskvalitet i vårt teknifierade tillväxtsamhälle. De kemiska bekämpningsmedlen har redan nu orsakat stor skada för vårt djur- och växtliv, och det finns anledning att oroa sig för de genmanipulerande organismer (GMO) som snabbt expanderar i våra grödor (Mosanto).
Inom ”förädlingsledet” där råvaror förvandlas till hel- och halvfabrikat försämras kvaliteten i våra matprodukter. Sodexos maträtter som levereras till sjukhusen ”innehåller ett 20-tal E-märkta tillsatser, exempelvis smakförstärkare som mononatriumglutamat, dinatriumminosinat, och dinatrionguanulat. Byggstenarna i måltiden är hoplimmade med polyfosfat och andra bindemedel.”
Som en följd av vår uppfattning att framsteg handlar främst om teknologisk utveckling och tillväxt har det senaste decennierna IT- och mobilbranschen fått de största utvecklings- och investeringsresurserna, ofta på bekostnad av satsningar som bättre skulle ha berikat vår tillvaro (t.ex. inom vård och omsorg). En stor del av denna teknologi handlar om att skapa ökad komplexitet och minskad nytta. För att inte tala om den distansering till vår natur som effekterna av digitaltekniken har fört med sig. (Sveriges lantbruksuniversitet rapporterade i sin forskning 2009 att barns vistelse i naturen har halverats på 20 år.)
I sin 350-sidiga bok ger Björn Forsberg än fler exempel på hur tillväxtsamhället lägger grunden för den stress och komplicering av tillvaron, som gör att vi inte hinner tänka efter om det är så här vi vill leva.
Även om man kan tycka att hans omställningsvision känns som en ogenomförbar utopi (framför allt i vår industrialiserade och varuifixerade del av världen), så visar han samtidigt på att det finns möjligheter att i våra lokalsamhällen utveckla nya samarbetsformer, och försörjningssätt som komplement till vår tillväxtkrävande ekonomi. För att därmed göra oss mindre beroende av de multinationella, oljekrävande storproducenterna/distributörerna.
Inom energiförsörjningen är det redan nu möjligt i mindre samhällen (se ex. Samsø), och inom den grundläggande matförsörjningen handlar det om att finna nya fria ytor för odling av grönsaker och proteinrika bönor och kanske också för djurhållning. I städerna finns säkert utöver nu anvisade kolonilotter flera ”allmänningar” som kan användas för ändamålet. I u-länderna handlar det mycket om att odla upp nu obrukbara områden genom ”agro forestry” (samverkan mellan träd, buskar och markväxande grödor).
I övrigt kan vi också i vårt lokala lågenergisamhälle berika vår lokala ekonomi, genom att satsa på kooperation, samägda resurser (gemensamma maskiner, odlingar, energiinstallationer) och genom inrättande av ”tidspooler”, där vi ställer vår tid och kunnande till förfogande i ett utbyte av tjänster.
Alla dessa besparingar och informella tjänster (som ger alla arbete) gör också att vi blir mindre beroende av inkomst från ett lönearbete. Ett lönearbete som med nödvändighet kommer att minska i och med att efterfrågan på de flesta ”onödiga” produkter som vi idag konsumerar kommer att avta liksom behovet inom handel och transport.
Här saknar jag en analys om vad som händer med tranfereringssystemet, och stödet tll vård, omsorg och kultursatningar med minskade skatteintäkter. Här förutsätter jag dock att även här krävs en omställning mot ett större ansvarstagande i lokalsamhällena (kommunerna), och att härifrån får man vid behov bygga upp större samarbetssystem ut över regionerna.
Det största problemet är inte bristen på möjligheter till en gradvis ”omvandling”, utan det är det stora behovet av initiativtagare och ”eldsjälar” - de som har visat sig vara helt nödvändiga för inspirera den ofta (av tidigare ekonomistrukturerr präglade) konservativa lokalbefolkningen, och för att efter tålmodigt arbete nå resultat.
.
Enligt Björn Forsberg är omställningen till en ny ekonomi helt nödvändig, främst som en beredskap inför den sinande oljetillförseln och den annalkande ”resursväggen”. Jag vill dessutom understryka att omställningen är minst lika nödvändig för att vi åter ska finna vår biologiska kärna i samspel med djur och natur, liksom våra grundläggande behov av gemenskap, samarbete, och att få utföra ett meningsfullt arbete. Ett arbete som förädlar i ställer för att förstöra vår redan nu alltför sargade Moder Jord.
Lars-Ola Johansson