Tryggt ligger dessa halmbjörnar
och ruvar på evigheten...
Invävda i beständighetens material
ruvar de stillsamt på den
behagliga tidslösheten
Tungt vilande granskar de
med sina skuggade ansikten
de förbiilande människorna
Alla dessa som ständigt jagar tid
i åkermaskiner och plåtlådor
med tvåhjulingar och fotspring
I sin ruvande tystnad säger
halmbjörnarna till människorna:
Ehuru ni också äro
vävda av
det tidlöshetens material
som genomsyra alla jordiska ting
så torde ni inte behöva göra eder bevär
med att jaga runt och samla strunt...
Och om nödvändigheten av arbete
säger de:
Den naturliga dygnsrytmen
kunna bereda alla människor
ett behagligt arbete
Mycket tid skulle därutöver
återstå för den rofyllda vilan
I den rofyllda vilan kunna då
människorna också granska
varandra, livet och evigheten
Om det nu vore så att
de lekfulla Kapperstadkorna
hjälpte halmbjörnarna till staden
Då skulle naturligtvis detta
viktiga budskap få större spridning
Tänk om de tungt vilande halmbjörnarna
plötsligt blockerade människornas
dataprogrammerade lönsam-hets-vägar
Mitt i den stora märkvärdiga staden
Säkert skulle det utlösa
mycken förvirring
Men säkert också mången
insiktsfull inre monolog
Halmbjörnarna har enligt
denna bildberättelse
utomordentligt fin känsla för
den komiska kreativiteten
Det får man när man
obekymrat och rofyllt
ständigt ligger och ruvar
på evigheten...
|
