Nu och Framtiden
Kockums upphörde med civil fartygsproduktion 1986. Kranar , traverser och annan begagnad varvsutrustning övertogs av Kockums Marine (ubåtstillverkning) eller såldes. Den stora bockkranen förblev dock kvar. Kranen som är anpassad för att bygga supertankers är för stor för annan industri. De gigantiska måtten gör även att en nedplockning och flyttning blir mycket kostsam och svår. Uppgifter på vad det årliga underhållet kostar varierar mellan en halv och fyra (!) miljoner.
Kranen har idag ingen praktisk uppgift. Genom årens lopp har olika förslag framförts på kranens användning. Att bygga en krog på toppen var ett. Ett annat förslag gick ut på att bygga en jättestor idrottsanläggning under kranen och hänga ett tak i själva kranen. Meningen var att taket skulle flyttas över t e x fotbollsplanen vid regn och tas bort vid vackert väder. Utsiktsplats, nattklubb, bostäder är ytterligare några förslag som varit på tal. Ett kommunalråd föreslog att kranen skulle fällas som en attraktion under en Malmöfestival. Röster som vill behålla kranen som ett kulturhistoriskt monument har också hörts. Bland de inblandade aktörerna verkar den allmänna uppfattningen vara att kranen ska bort.
Ägare till kranen är idag konkursboet efter Köpenhamnsvarvet Burmeister & Wain (B & W). Marken som kranen står på ägs av fastighetsbolaget Wihlborgs i Malmö. Enligt ett avtal mellan parterna skall kranen vara borta från området senast nyårsafton i år. Om konkursförvaltaren inte lyckas sälja kranen före denna tid tillfaller den markägaren d v s Wihlborgs. Dessa har för avsikt att förvandla industrimarken till en ny stadsdel med arbetsplatser, bostäder, samlingsplatser, restauranger, butiker och grönområden. På kranenområdet - Wihlborgs exploateringsområde - finns det inte något utrymme för en pensionerad bockkran. Inte ens världens största.
Enligt uppgift skulle kostnaden för att flytta kranen inom området bli 40 miljoner kronor. Medan en rivning kostar 50 miljoner kronor. Är det vettigt att betala för att bli av med denna Världsmästare. Borde man inte istället utgå ifrån att kranen är en tillgång. En resurs att taga tillvara och integrera i framtida exploateringsplaner. Istället för att som nu se den som ett problem som måste bort.