Art

Yasmina Reza - Författaren
"Art bygger faktiskt på något som hänt i mitt eget liv, avslöjar dramatikern Yasmina Reza. En av mina vänner hade köpt en tavla som bara var en vit fyrkant och visade den för mig. Jag frågade vad den kostade och han sa att det handlade om en stor summa pengar. Jag började skratta. Jag skrattade faktiskt väldigt mycket. Som tur var började han också skratta och vi kunde fortsätta att vara vänner. Men vad skulle hänt, tänkte jag, om han inte hade skrattat? Plötsligt insåg jag att jag hade en idé till en pjäs!"

Yasmina Reza är fransyska med en mycket brokig bakgrund. Hennes fars familj kom från Samarkand till Moskva och flydde till Frankrike efter ryska revolutionen. Hennes mor är ungerska.

Författaren Yasmina Reza

Yasmina började som skådespelerska hos Jaques Le coq, som blivit en guru inom delar av den moderna s k fysiska teatern. Hon var inte nöjd med sina insatser som aktris. Men hennes teaterträning kom naturligtvis till stor nytta, när hon istället började skriva pjäser.

Hon fick något av ett genombrott 1987 med Samtal efter en begravning. Hennes egen favoritförfattare är Marquerite Duras.

Art har blivit en stor internationell succé. Den har spelats i Japan, Norge, Tyskland och Israel. Pjäsen har fått mängder av belöningar, till exempel engelska Evening Standards pris för bästa komedi.

Filmstjärnan Sean Connery har betytt mycket för pjäsens internationella lansering. Hans Fru Micheline såg premiären i Paris 1994 och förmådde maken att köpa rättigheterna. Hon blev god vän med Yasmina och Sean Connory var med om att producera pjäsen i London. Trots stjärnskådespelarna Albert Finney och Tom Courtenay ansågs det vara ett vågstycke.

En fransk pjäs med bara tre personer och ingen spektakulär scenografi. Det blev en stor framgång.

Pjäsen orsakade faktiskt en viss debatt i London, därför att en kritiker tycket att den var ett reaktionärt angrepp på den moderna konsten.

"Som judinna tyckte jag att det var chockartat att bli kallad fascist, säger Yasmina. Min pjäs diskuterar ju egentligen inte konst. Utan vänskap. Kan man vara vän med någon, fast denna människa har en smak man inte förstår eller åsikt man föraktar. Kan man vara helt uppriktig mot en vän? Kräver vänskapen vita lögner? Vad händer när våra vänner och vi själva förändras?"
Yasmina Reza har blivit tillfrågad om inte tre kvinnor kunde spela pjäsen lika gärna. Men hon har sagt nej. Hon menar att hennes pjäs bygger på den manliga vänskapens villkor. Tre väninnor förhåller sig helt annorlunda till varann, är intima på ett annat vis.

Ulf Brunnberg

Vanheden i folkkära Jönssonligan har blivit teaterchefen, som inte räds nya och oväntade satsningar. Anrika teatern Folkan och Östermalmstorg är basen för verksamheten. Här sitter skratten i väggarna. Minnena från Kar de Mummas alla revyer. Farserna. Här har Ulf stått på scen många gånger. Ofta med ständiga parhästen Björn Gustavsson. När Ulf fyllde femtio våren 1997 vägrade han all uppvaktning. Men vännerna ställde till med överraskningsfest. På Folkan naturligtvis. Ulf trodde, intet ont anade, att han skulle visa scenen för Riksteaterns representanter, när ridån gick upp och 250 kolleger och brunnsbergsentusiaster satt i salongen och sjöng ja, må han leva. Och apropå Art - han fick en målning som inte var vit utan ett porträtt av honom själv. Med Riksteatern har han samarbetat i flera produktioner bl a musikalen A chorus line. Likaså är det en ny tanke att ibland ha premiär utanför Stockholm. Därför fick Art sin premiär på Storan i Göteborg.

Det är tid för okonventionella lösningar och överraskningar om teatern ska leva vidare."Jag är stolt och lycklig över att kunna visa Art för den svenska publiken, säger Ulf. Det är en finurlig komedi som talar både till hjärta och hjärna. Den underhåller, samtidigt som den formulerar spännande frågor om vänskap, sanning och lögn. Som skådespelare inser jag ju också att den har tre praktroller. Det är härligt att kunna presentera denna pjäs med den idealiska besättningen. Välkomna, alltså, att skåda tre av teaterns tungviktare tampas med tavlor och varann!

Kvartett om teater och vänskap

- Det viktigaste i livet är vänskapen, säger Sven-Bertil Taube. Vi sitter i teaterns pentry efter en repetition. Tre skådespelare med stark närvaro, utstrålning och med stora lass av erfarenhet arbetar för första gången tillsammans med en pjäs, som i högsta grad handlar om män och vänskap. Sven-Bertil började sin bana som skådespelare på Dramaten, där Johan Rabeus vanligtvis hör hemma. Rabeus har bl a spelat i Ingmar Bergmans uppsättning och i Lars Noréns, Tiden är vårt hem.

I rollerna:

Marc: Sven Wollter
Serge: Sven-Bertil Taube
Yvan: Johan Rabaeus
Regi: Thomas Ryberger
Producent: Ulf Brunnberg
Projektledare: Lotta Eldh-Bergquist
Presenteras: med tillåtelse av Colombine Teaterförlag: Manus Yasmina Reza
Svensk översättning: Calle Norlén
Regiassistenter: Amy Fee och Michael Schmitz
Scenografi och kostym: Gill Sandell
Scenografi och kostymassistent: Lotta Borgman
Mask: Sara Wallström
Musik: Björn Hallman
Ljusdesign: Ronny Andersson
Ljuddesign: Hans Andersson
Foto: Joakim Strömholm

Teaterchef Ulf Brunnberg

Sven-Bertil Taube, Sven Wolter
och Johan Rabeus

Sven-Bertil Taube

Tack till:

Tibbey & Co
Pelles Autolack
Heltäckande Mattor AB
Ulrika Brorssen Tapetserarverkstad
Colleseum Herrkonfektion