Vi stannade till vid Getterön och kollade på fåglar medan vi fikade. Vi såg 2 skräntärnor, ca 10 rödspovar, minst 10 skärfläckor, minst 10 bläsänder, ett årtpar ett snatterandpar, en småtärna, 4 mosnäppor, flera kärrsnäppor och några skedänder.
Vi fortsatte genom Småland mot Blekinge och nådde Karlskrona vid 15-tiden. Eftersom vi hade gott om tid, gick vi ut på stan och handlade lite och ställde oss sedan i färjekön där vi fick vänta länge. Slutligen kom vi ombord, åt middag och gick så småningom och lade oss, mycket spända på vad morgondagen kunde ha att bjuda på.
Vi åkte (österut och strax utanför Gdansk såg vi den första vita storken och storkboet (mitt bland trådarna i en elstolpe) men snart tappade vi räkningen för dom fanns nästan överallt. Vi stannade vid ett landsvägskafe och fikade och satte på fältmässig klädsel, inklusive långkalsonger eftersom det var kallt, mulet och blåsigt. En å rann strax intill. Vi såg 3 svarttärnor, en gök, en flock gulärlor och hörde och såg sävsångare, även den en art som vi snart tappade räkningen på.
Vi åkte vidare på väg 7 via Elblag, Ostroda och Olsztyn. På vägen såg vi mistlar i många träd, en brun kärrhök, minst 10 ormvråkar, en duvhök, en glada, en fiskgjuse, 5-6 steglitsar, 5 skäggdoppingar, 3 tranor och mycket annat. Gransångaren var mycket allmän och tycktes ha ersatt lövsångaren som vi endast lyckades höra vid något enstaka tillfälle på hela resan.
Mot kvällen kom vi till den lilla byn Myszyniec där vi frågade två gubbar efter hotell. Jodå, det fanns ett, men dom tyckte inte att vi skulle ta in där. Dom tänkte nog att vi västeuropeer krävde lyx och flärd som vi var vana vid. Efter lite letande hittade vi hotellet, det var spartanskt men trevligt. Värdarna tycktes leva upp när det kom en internationell fläkt till byn. Vi åt begos, Polens nationalrätt med surkål och kött (mycket gott) och drack en del piwo. Sedan tog vi en promenad i den stilla natten och hörde en kör av grodor, stinkpaddor och näktergalar.Vi gick och lade oss. Fram på natten var det ett himla väsen på gatan med mopeder och knattrande Drabanter.
Vi kom till Ostroleka och stannade för att tanka. Intill tappen var en våtmark med tät vegetation och höga trän. Vi hörde sommargylling fint och såg faktiskt en gul banan flyga iväg bland träden. Sydnäktergal sjöng liksom en rosenfink. Plötsligt kom en gulhämpling och satte sig på en tråd och sjöng. Den gnisslade och fnittrade, fnittret påminde om järnsparvens flyttläte. Den var gul och grann, kunde nästan förväxlas med gulsparv. Efter så många kryss var vi tvugna att fira med ett par huttar.
I Ostroleka tog vi av mot Ostrow maz. En bit utanför stan stannade vi och såg och hörde ortolansparv och såg lärkfalk och sparvhök. En svartmes flög ner i ett litet hål alldeles intill vägen. Efter ytterligare några kilometer stannade vi i en blandskog och såg våra första turturduvor och hörde sommargylling. Den fanns nästan överallt. Vi körde en bit igen och stannade i en lång alle´ med fält på båda sidor. Med den här takten skulle vi behöva ett halvår på oss! Här såg vi ett par ängshökar, hanen lämnade över byte till honan. En rapphönetupp satt fint på nära håll och lät sig beskådas. Långt borta och högt upp såg vi en skruv med minst 15 vita storkar. Dessutom en rödspov och en ormvråk.
Vi fortsatte till Treblinka där vi körde över floden Bug. Vilken lokal, det kändes som att här kunde vad som helst dyka upp. Vi såg en småtärna och minst 20 svartärnor som svärmade över floden när vi åkte över bron som var gemensam för både bilar och tåg (en upplevelse!). Vi stannade vid flodbrinken och gjorde lite käk. Folk som åkte på bron stirrade på oss. En ormvråk och en skrikörn av något slag sågs på håll, rosenfink och lärkfalk och i ett snår strax intill hörde vi vår första busksångare.
Vi åkte till koncentrationslägret som nu var museum och minnesplats. 800.000 judar dödades där på kort tid. Spillkråka hördes och stenknäck sågs. Vi åkte tillbaka, strax efter "dubbelbron" fanns en rödspov, gulärlor och sävsparvar vid en fin våtmark.
Vi fortsatte rakt österut och kom till Nur, där det gick en ny, stor bro över Bug. Småtärnor, svarttärnor och backsvalor sågs här. Vi hörde kärrsångare, busksångare och rosenfink. Bertil kom tillbaka och hade sett 2 höksångare, mindre strandpipare och ett pungmesbo, som också syntes från bron.
Vi körde inte över bron vid Nur, utan fortsatte norr om Bug mot Ciechanowiec. Strax efter Nur satt en kornsparv på en tråd, men den flög innan vi lyckades bröta oss ur bussen. Som plåster på såren hittade vi strax en dvärgörn som hela tiden flyttade sig utefter en kraftledningstråd på rätt långt håll. Den flög bakom en dunge, och när vi 8 vuxna gubbar med kikare och utfällda stativ rusade som en skock vilda noshörningar genom dungen, höll den Drabant som just passerade på att köra i diket. Dvärgörnen var nästan helt vit, vi såg den fint trots avståndet.
Efter Ciechanowiec fortsatte vi mot Bransk. I en lång alle´ hördes vaktel, lundsångare och ortolansparv, 15 vita storkar kom glidande förbi på avstånd. I Bransk tog vi av mot Bielsk Podlaski och därefter mot Bialowieca. Alldeles efter Bielsk Podlaski sågs en grann ängshökhane strax intill bilen.
Vi kom till Bialowieca i skymningen och tog in på hotell IWA. Här fanns en del utländska bilar, när vi såg dom insåg vi att vi åkt bil en hel dag utan att ha sett en enda annan utländsk bil. På väg dit gick vi förbi en damm med flera trastsångare och intill fanns grå flugsnappare, halsbandsflugsnappare och någon såg skogsduva och rödstjärt. I en trädklyka satt en ogenerad kattugla. I Bialowiecaskogen måste man ha gajd, och efter att ha beställt en till kl 8 morgonen efter, åt vi middag och gick trötta och lade oss.
Vi kom ut på fälten mellan hotellparken och skogen. Solen sken, sommargyllingarna sjöng för fullt. Rätt som det var, hade vi en stäppörn och en mindre skrikörn rakt över oss. Dom hängde där på lagom kikaravstånd ett bra tag.
Vi gick runt i skogen. Imponerande. Detta är ju den sista resten av mellaneuropas urskog. Den har bevarats för att tsaren och andra politiska ledare och militärer har jagat vicent i skogen och förbjudit avverkning och till och med beträdelse för vanligt folk. Det stod och låg döda träd överallt, precis som det skall vara, och därför sjöd skogen av liv. Ett träd hade stått dött i över 100 år. En levande ek vi gick förbi var ca 600 år gammal och en annan mycket grov fallen ek var minst 800 år gammal. Av fåglar märktes halsbandsflugsnappare som var karaktarsfågel och mindre flugsnappare. Anders, som gått ett stycke längre fram med gajden, sade att vi gått rakt under det träd där skrikörnen hade sitt bo. När vi gick tillbaka över fälten, såg vi den mindre skrikörnen och stäppörnen igen.
Vi gick tillbaka till hotellet, på tillbakavägen sjöng en lundsångare. Vi fixade mat ute i det gröna trots att åskan mullrade och en del småskurar kom. Sommargyllingar och näktergalar sjöng omkring oss. Bertil, Lennart, Roland, Staffan, Anders och Lasse beslöt sig för att åka ut på en rundtur med bilen medan Gunnar och Per skulle hyra cyklar.
Vi åkte iväg vid 15-tiden mot Teremiski. Men vi hade inte kommit längre än till baksidan av hotellet förrän vi såg två ängshökar, en flock steglitser, en rosenfink och hörde gräshoppsångare. Nere vid ån satt en flodsångare och sjöng för fullt, efter en stunds smygande såg vi den fint.
Vi fortsatte. Vi åkte genom byarna Pogorzelce, Teremiski och Budy. På vägen hördes minst 10 flodsångare och vi såg flera vita storkar, rosenfinkar, mindre skrikörn, brun kärrhök och spillkråka. Innan Teremiski gick vi efter vägen då vi hörde en turturduva inne i den täta bushen. Vi knäppte igen kläderna, gned in myggmedel och smög oss in på en liten stig. I leran såg vi klövavtryck. Vildssvin? Vi smög mot duvan då det plötsligt brakade till i buskarna strax intill oss och ett vildsvin rusade iväg, stor och svart. Snart fick vi se turturduvan uppe i ett träd. Vi gick tillbaka, tittade på vildsvinsklövarna i leran och fick då se en rad jättestora trampavtryck, varg. Uppspelta av denna vildmarksupplevelse åkte vi vidare.
Vid infarten till Budy åkte vi in på en liten skogsväg till vänster. Där fanns många magnifika jätteträd. Vi fick fina obsar på sommargyllingar som sjöng på flera håll. Vi hörde en vitryggig hackspett trumma på avstånd, vilket tyvärr visade sig bli resans enda verkliga hackspettupplevelse. Trots att vi trummade flitigt med fågelbandet i bilbandspelaren blev det inget mer.
Det började regna. Vi åkte runt lite, bl.a till vicentreservatet som var stängt. Vi åkte tillbaka till Bialowieca och tog in en bit på samma väg mot dom tre byarna igen och hörde en fin grodkör och kornknarr. Regnet höll i sig. Vi åkte tillbaka till hotellet och lade oss efter mat och lite planering.
Vi gick upp tidigt. Regnet höll i sig men gick över i dugg. I markerna ned mot ån bakom hotellen fanns några gräshoppsångare, flodsångare och en kornknarr. Vi åkte till vägen mot Teremiski igen och hörde två kornknarrar som "tävlade". Vi vände och åkte via Hajnowka till våtmarksområdet Gorniansikje Laki.
Detta område var vidsträckt och lättöverskådligt. Gott om vit stork, 7 tranor, 4 årthanar och 1 hona, många sävsångare, 4 rödspovar och en misstänkt vattensångare, men vi vågade inte bestämma den till det. Gulärlor, törnskator, enkelbeckasin, brun kärrhök, sävsparvar och ett ängshökpar sågs också. På väg tillbaka såg några av oss skymten av resans första härfågel.
Vi åkte tillbaka till hotellet, packade, käkade lite och åkte till Hajnowka där vi växlade pengar och handlade lite.
Vi fortsatte norrut, vid Nowosady tog vi av mot Narewka och strax efter Lesna stannade vi och fotograferade. Vägen var helt spikrak, lagd med riktig kullersten och mycket skakig, vi funderade på om den var byggd av krigsfångar. Vi var helt ensamma. På bägge sidor fanns gamla slåtterängar med hölador och häschor. Det kändes som om vi förflyttats 100 år tillbaka i tiden.
Vi kom till den stora Zbiornik-dammen. Vi stod pa järnvägsbanken som gick tvärs över dammen och såg ettsnatterandpar, 2 gråhakedoppingar, en årthane, 2 viggpar, storskrakar, en skrän-tärna och en gulhämpling. Vi åkte ett litet stycke på södra sidan för att se doppingarna bättre. En kille kom och pratade med oss. Han förklarade var man såg mest fåglar; i östra delen av dammen. Dumt nog tog vi honom inte på allvar, senare på resan mötte vi några holländare som berättade om allt de sett där i form av svarta storkar, salskrake, svarthalsad dopping mm. Den vänlige killen fick en T-shirt med "Vattenfall" på av Gunnar. Plötsligt kom en härfågel flygande förbi sa att vi äntligen såg den allihop. Den satte sig på ett hustak och fällde upp plymen.
En gammal man gick sakta förbi på vägen med en shopingvagn. När vi åkte igen, såg vi ert litet hjul på vägen och förstod att den gamle mannen hade tappat det från sin vagn. Vi plockade upp det och gav honom det. Då såg vi att det inte alls fattades något hjul på hans vagn, men han tackade artigt och tittade på oss med en blick så att vi förstod att han tyckte att vi var dumma i huvet.
Vi fortsatte utefter dammens södra sida och såg en varfågel, ett skedandpar, rödspovar, mycket skäggdopping och en misstänkt havsörn.
Vi drog vidare via den stora staden Bialystok till reservatet Narwianski-parken, SO om Stare Jersewo. Där slog vi läger vid bron på gamla landsvägen, strax intill västra brofästet till den sprängda bron. Äntligen skulle vi tälta.
På kvällen såg vi 2 bruna kärrhökar. Myggen fanns i miljarder, vi tältade ju mitt i en stor våtmark. Vi tog en promenad till den sprängda bron och såg en brun glada och några turturduvor. Vi hörde vassångare, gräshoppsångare och trastsångare. Under natten hördes vattenrall och flera rördrommar tutade.
På morgonen tog vi en promenad längs åstranden och hörde flera gräshoppsångare och sävsångare och såg bävergnag. Efter frukost åkte vi mot Biebrza-dalen.
Vi körde i riktning mot Lomza men tog av norrut vid Strekowa Gora där vi körde över floden Narew. Vi spanade från bron och såg svartärnor och mycket rödspov, vita storkar och rödbenor. Efter ett litet stycke flög en härfågel över ängarna, vi sprang ut men den var spårlöst borta.
Vi fortsatte till Laskowiec och spanade över dom fuktiga ängarna från vägkanten. Vilka marker (överallt blänkte det av vatten på ängarna, grodor i mängd kväkte överallt och fåglar var det gott om. Vilken skillnad mot våra utdikade, konstgödslade åkrar där hemma. Ett 30-tal vitvingade tärnor massor av svarttärnor och rödspovar, några dvärgmåsar och enkelbeckasiner surrade över ängarna. Och naturligtvis storkar, aldrig förr hade vi sett så många på en gång. Vart man såg gick det stork och plockade grodor och en del låg på reden på ladugårdstak och halmhögar. Långt borta såg vi ett pärlband av storkar, det dallrade av värme över ängarna. Vi beslöt oss för att ta en småväg ut på ängarna mot storkarna. Men innan vi gick in i bilen, blev det ett fasligt hallå på vägen och ett par diplomatbilar med franska eller holländska flaggor kom körande i full fart, omgivna av polisbilar med tjutande sirener.
Vi närmade oss sakta storkarna, som var mellan 40 och 50 stycken i täta flockar. Det var en imponerande syn. Efterhand lyfte de några meter framför bilen och flög iväg. Vi tog en promenad på den lilla vägen. Det var fullt med spillning och storkfjädrar på marken. Vi såg trollsländelarver som kröp mellan vattenpölarna i hjulspåren.
Vi fortsatte norrut och stannade vid stora myrmarker vid Stupova Droga som lika gärna kunde ha varit i Sverige. Här fikade vi och såg och hörde storspov och såg 2 bruna kärrhökar och en skrikörn. VI fortsatte norrut och tog av mot Trzcianne där det var en sådan där kullerstensväg igen. Kanske var det den enda vägbeläggning dom hade förr som bar i våtmarkerna. Vi åkte till Goniadz och handlade och därefter till Monki och tankade. Sedan styrde vi kosan mot ödebyn Budy på Biebrza-dalens östra sida.
Varför byn kallades ödeby vet vi inte, det tycktes bo människor i alla hus vi såg. Vi slog upp tälten på en campingplats och åt middag. Vi träffade ett holländskt gäng som beskrev vägen till ett dubbelbeckasinspel och som både hört och sett flera vattensångare.
Efter maten gick vi ner mot floden Biebrza. Vi såg en sandödla intill en tallplantering. Två stigar gick mot floden, en sydlig och en nordlig. Vi tog den sydliga. När vi kom ut på fukt-ängarna gick vi upp på ett fågeltorn av mjölkbordsmodell och såg ett utmärkt dubbelbeckasinspel med ett 10-tal spelande fåglar. Även flera kornknarrar hördes. Vi gick vidare mot floden, men kom inte längre. Från en höjd såg vi att det var en bra bit dit. Vilka enorma våtmarker.
Vi började gå tillbaka och lyssnade efter vattensångarna som holländarna hört. Vattensångarna sitter i buskarna och säv- sångarna i vassen, hade de sagt. Det var gott om sjungande fåglar, men alla tycktes vara sävsångare, vi såg dom också, och efterhand började vi tvivla på holländarnas uppgifter.
Det hade blivit ganska mörkt när vi gick förbi dubbelbeckasinernas spelplats, dom spelade fortfarande. Kornknarrar, sävsångare, gräshoppsångare och flodsångare sjöng runt om oss och från skogen ljöd nattskärrans spinnande. Detta var vad vi drömt om! Gräshopps- och flod-sångarna och nattskärran var väldigt lika i tonen. Först kunde man endast höra en av dem i taget. Hörseln slog liksom om. Sedan med lite övning kunde man höra två i taget. En egendomlig upplevelse!
Vi gick tillbaka till tälten och lade oss och somnade till ljudet av nattskärra, trädlärka och småfläckig sumphöna som spelade på ängen intill.
Vi gick upp kl 5. Bertil hade redan gett sig iväg för att i lugn och ro lyssna efter vattensångare. Några av oss gick den nordlig stigen ner mot floden. Rödstjärt sjöng fint och när det blev lite våtare pluppade en småfläckig sumphöna bara några meter från oss. Från ett murket fågeltorn kunde vi se ner mot floden där det flög en hel del dvärgmås och tärnor. Kornknarr och småfläckig sumphöna spelade på flera håll. Vi gick tillbaka till tälten. Vi mötte de andra, Bertil hade lyssnat på varenda fågel, men ingen vattensångare.
Vi åt frukost, packade ihop och åkte till Laskowiec där vi förutom de sedvanliga tärnorna och storkarna såg en brushona. På avstånd såg vi en ko som kalvade.
Vi åkte vidare till Wizna och bron över Narew, något vi inte ångrade. Vida våtmarker bredde ut sig framför oss på båda sidor. Nu var det soligt och varmt och man kunde passa på att gå i kortbyxor en stund. Nästan genast såg vi en svart stork som slog ner i träsket. Den blev attackerad av sina vit kusiner och lyfte strax med en orm eller ål hängande och slängande i näbben. Den synen hade vi längtat länge efter! Den steg högre och började termikflyga. Vi såg flera svarta storkar som steg uppåt och snart var dom fyra i samma skruv.
Storkarna drog iväg mot SO och tycktes gå ner bortigenom. Vi tog en väg som gick söderut strax öster om bron, men såg inte storkarna mer. Istället säg vi en koloni med 100-tals svart- tärnor, pungmesar, kornsparvar, ortolansparvar, brunänder och bruna kärrhökar. Vi hörde något konstigt en bit bort och gick en bit på vägen. I en liten damm fick vi höra den sällsamma musiken från klockgrodor. Det var en upplevelse, det lät verkligen som ett klockspel. När vi gick tillbaka till bilen hittade vi en stor överkörd hund i diket.
Vi åkte tillbaka till Wizna och tog vägen norrut mot Wierciszewo på västra sidan av Biebrzafloden. Nästan genast såg och hörde vi sjungande kornsparv och ortolansparv, den senare hörde vi en hel del. Vi åkte ner mot floden i Rus och såg backsvalor och en härfågel som möjligen häckade i ett träd. Vi försökte vänta ut den, men såg den inte mer. Därefter tog vi en promenad mellan Butkowskie och Mikolajewo, men såg inget särskilt. Dock väckte vi uppmärksamhet när vi kom gående mellan gårdarna och folk stod länge och såg efter oss. Trots dessa berömda områden, var dom mycket ovana vid utlänningar.
Vädret blev sämre och snart kom regnet. Vi åkte ner till en liten by jag glömt namnet på för att ta oss till ett fågeltorn som vi sett från vägen. När vi hade parkerat var vi snart omringade av nyfikna bönder och lagårdsfolk. Roland tog fram lappen med de översatta polska frågorna. Dom tittade på den, mumlade sinsemellan och gick och hämtade ytterligare en gubbe, han kunde nämligen läsa. Vi träffade några holländare som sade att det inte fanns något särskilt att se vid tornet, så vi åkte igen efter att ha blivit visade vägen av byborna. Dom stod kvar och rev sig i huvet och tyckte nog vi var bra konstiga.
Vi åkte runt lite och kom till Stawiski där vi åt korv med pommesfrittes och tog ett par stadiga snapsar. Killen sprang ut på stan och köpte en liter som hälldes i sju glas. Det mörknade, vi körde till Goniadz och frågade efter hotell och fick efter många om och men tips av en engelskkunnig dam i pyjamas (Hon sprang ned på gatan för att hjälpa oss!) att det fanns hotell i Monki. Vi åkte dit och lade oss.
Vaknade till ösregn. Vi åkte till dom fina våtmarkerna vid Budne. strax norr om Goniadz. Inga vattensångare som vi hoppats på, men en spetsbergsgås gick och betade och det var gott om tärnor och änder förstås. Det var ännu tidigt på morgonen och flera bönder var ute i ösregnet och stretade med sina kor som skulle ut på bete. Vi såg en stackars kossa som stod och hängde med förväxta klövar och med horn som höll på att växa in i pannan.
Vi åkte till en rastplats med tak över vid stora vägen och åt en rejäl frukost. Regnet tycktes aldrig sluta. Vi åkte till ett fågeltorn vid en gammal tysk bunker från kriget och såg storskrake, brun kärrhök, svarttärnor, rörhöna, sävsparvar, brunänder, kärrsångare mm.
Vi lämnade Biebrza-dalen för denna gång och åkte via Elk till den stora sjön Jez Sniardwy, där vi åkte på en liten väg norr om sjön. Vi stannade och fotograferade träd som var översållade med svaveltickor. När vi strax efter passerade en skola i en liten by, sprang alla barnen efter oss precis som man sett i tv från Afrika. Vi stannade vid en stor gård och blev snart kompisar med en hund och en skock ungar. I fågelväg såg vi flera ormvråkar, bruna kärrhökar och hörde några trastsångare.
Efter en fikapaus i skogen åkte vi till fågelsjön Luknajno strax intill, såg rådjur och en skymt av en mård på vägen. När vi kom till sjön träffade vi på några pojkar som stod och fiskade på bron över utloppet och som stolt visade upp en grann gädda de fått. En av dom, Pieter, cyklade före och visade vägen till ett fågeltorn och gick i gympaskor i 40 cm djupt träsk-vatten. Tornet låg på sjöns västra sida och vi hade fin överblick. Som tack fick killen 100.000 zloty (=30 spänn) och han blev så glad att han omfamnade oss.
Från tornet såg vi 2 havsörnar den ena hängde länge över sjön och spanade efter fisk. Dessutom sågs en fiskgjuse, en glada, ormvråk, brun kärrhök och pungmes med bo. På avstånd sågs också resans enda större skrikörn. Stärkta av detta åkte vi till Mikolajki där vi tog in på det mycket trevliga pensionatet Lech Inn.
Efter övernattning och frukost åkte vi mot Gdansk/Gdynia. Det var soligt och vackert väder men kallt. Flera ormvråkar utefter vägen. Efter Olsztyn tog vi av på en mindre väg mot Morag och stannade vid sjön Jez. Leguty som hade en fin hackspettlokal vid södra änden, men vi såg bara en större hackspett och några skäggdoppingar sjön. Ett snabbt stopp för fotografering av arbetshästar i plöjning mm, exklusiva bilder för oss digitalproppade satelitrobotar.
Vid infarten till Morag stannade vi och såg ut över en finfin våtmark på vänster sida. Sjön formligen "kokade" av skrattmåsar, säkert runt 3.000 stycken. De fångade svärmande bin. 20-30 svarttärnor, gott om brunander, skäggdoppingar och fisktärnor. Även två bruna kärrhökshanar och en hona, 3 grågäss, 2 krickor, ca 10 gråhakedoppingar (varav en med ungar), en storskrakhona och mycket annat.
Därefter åkte vi ut på stora vägen och tog raka spåret mot Gdansk, fler ormvråkar, bruna kärrhökar och en varfågel på vägen.
I Gdansk utbröt nästan panik när det gällde att bli av med alla zlotysedlar som vi hade kvar i drivor. Vi köpte bärnsten, öl, mat och gick på restaurang och åkte sedan till Gdynia och färjan. På kvällen tog vi det lugnt, pratade om hur resan varit och gick igenom fåglarna vi sett. Vi räknade 150 arter under resan.
Färjan kom fram i tid och allt var ordning och reda igen. Vi reste hem genom ett fagert försommarsverige, inte så dumt det heller.
Lars Arell
Tillbaka startsidan .
Till Rapporten för -97. .