Vårt tappra försök att ta oss upp på Kebnekaise juli 1998.

14 juli 1998
Så drog jag och min pojkvän från ett soligt och fint Västerås. Vi gick ner till tågstationen, på vägen ner så gick ett av fästena till höftbältet på ryggsäcken som jag hade sönder, som tur var så kunde man ställe in bältet i olika lägen så det var ju ingen katastrof, men vi fick byta ryggsäck. Tåget skulle gå 22:11 men det blev försenat, vi kom iväg 22:30 istället. När vi kom in i kupén så låg det redan en och sov, så vi fick vara tysta som möss, tråkigt. Dessutom så hade bion redan börjat, så inte kunde vi gå och kolla på film heller. Vi satt och läste en liten stund, bäddade, borstade tänderna och sedan var det dags att sova.

15 juli 1998
Har ej sovit så bra, mitten slafen var hård, på grund av armstöden som stack upp en liten bit. Dessutom så var det ryckigt, knyckigt och en massa oväsen från tåget. Men Mats intygar att en slaf trots allt är bättre att sova i än på ett golv i en korridor, eller under ett bord för att inte vara i vägen.

Trots sen avgång från Västerås så var vi 20 minuter tidigare inne i Boden, där vi skulle byta tåg för vidare färd till Kiruna. Tappade dock 12 minuter igen till Kiruna så vi och några till höll på att missa bussen till Nikkaluokta. Regn under buss turen, detta börjar inte bra.

Mycket vatten över allt vi åkte så gott som i sjön här och där. Skönt att sitta "inne". Stort pack utrymme på bussen, och så fanns det toalett något som uppskattades. Chauffören var ej bara chaufför utan också lite av traktens brevbärare. Kul! Väl framme i Nikkaluokta så kollade vi in stället lite grand, köpte korv och tog på oss ryggorna för att gå någonstans och fixa vår mat. Korv och mos.

Regnet tilltog så på med regnkläderna och regnskydd, kallt och vått att käka korv och mos + en massa mygg blää. Efter maten så gick vi vidare. Tog en paus vid Ladtjoluspekåtan, patetiskt våta särskilt jag som nu har upptäckt att mina regnkläder inte kommer att palla detta väder. Hutter! Gott med våffla, grädde och hjortronsylt. Regnet slutade medans vi satt och tejpade fötterna (detta borde ha gjorts före typ på tåget men blev skjutet på).

Skönt! Nog med vatten att ta sig fram igenom. Gick om och förbi ett par nybörjar vandrare med på tok för tunga packningar, i alla fall enligt vår mening. De hade bl.a. varsit kamerastativ. Mycket rinnande vatten men inte så djupt, inte ännu i alla fall. Forsade lite här och där fränt.

Djungelhatten fungerar inte så bra, den drar åt sig vatten och blir rejält våt efter en stund. Dessutom så blev den en aning sladdrig, glää. Slog läger 23:45 med utsikt över Tolpagorni, foto över "nattens ljus". Vi låg och försökte torka lite kläder i sovsäcken medans vi skrev detta. Borstade tänderna inne i tältet, Marres idé, varför skall man låta myggen bita på en alldeles i onödan. ZZZZZzzzzzzz sov gott alla myggor och andra krabater.

17 juli 1998
Orkade inte skriva igår kväll, så vi skriver nu istället. I går tog vi oss fram till Kebnekaisefjällstation, regnigt även denna dag från och till, hutter, hutter. Skönt att komma in i värmen och "torka" lite. Satt och käkade, såg ut på regnet då vi plötsligt fick se solen HÄRLIGT!

Klockan var ca 16:00 efter att vi ätit en lyxmiddag på stationen. Då bestämde vi oss för att ta oss närmare Kebnekaises topp. Vi hann dock ej så värst långt innan det började att regna igen, fy tusan. Tog oss i alla fall fram till Kitteldalen, vägen dit var lite läskig, nära stup och över strida strömmar. Jag (Marre) blev rejält våt om fötterna, därmed även skorna det var inte bara att hälla ut vattnet precis utan de sög åt sig vattnet istället fördelför mig Mats som har klassiska lundhagens kängor bara att hälla ur och byta sockor.

Var rejält trötta efter att ha burit med oss fullständig packning. Trötta, frusna och ledsna på vädret. Hittade en ganska bra plats att slå upp tältet på, dock så rann det en bäck näst intill runt hela tältet, fast inte så jätte nära, och den porlade så man var näst intill konstant kissnödig.

Burr, burr vad jag (Marre) fryser. Jag skulle väldigt gärna vilja komma upp på toppen men just nu känns det som om psyket och fysiken sviker mig helt. Men även vädret gör att man känner sig lite rädd och så, det är dimma från och till, mest till. Under vår färd till Kitteldalen så mötte vi personer som hade gett upp just på grund av vädret. Vår tält plats var en av mycket få, tre på sin höjd, möjliga platser att tälta på, stenigt och mycket vått i markerna, mest vått.

Vårt första vad vart inget vad, det var näst intill omöjligt att hitta en plats där man kunde ta sig över, utan att bli våt om fötterna. Vi valde istället attgå över en snöbro där folk hade gått förut. Man hade helt klart behövt skor att vada i, typ lätta tenniskor eller kanske stövlar eller också högre skaft på vandrarkängorna, så att man hade sluppit bli våt om fötterna. Svårt att få skorna (Marres) torra igen, tidningspapper och öppen brasa fixade dock detta. På Kebnekaise fjällstation.

Jag (Marre) frös så otroligt mycket att jag inte kunde torka de kläder som skulle komma att behövas dagen därpå, Mats ställde upp men det var inte så mycket lättare för honom heller (fukt, fukt och regn).

Idag den 17 juli 1998 så bestämde vi oss för att gå tillbaka till stationen först och främst. Det gick snabbt till dess vi kom fram till det stora vadet närmast stationen, svårt att ta sig över. Vid 13 tiden såg vi den guidade turen komma ner, de hade fått vända vid Björlings glaciär, vädret hade blivit dåligt för dem. De hade behövt "dubbar" på sina skor för det var så halt. Vi satt inne på stationen spelade kort, snackade skit och torkade kläder medans Marres skor och strumpor torkade framför den öppna brasan. När vi var på väg hit så såg vien fågel med sex små dunbollar till ungar mitt på leden, Mats tog kort på dem men korten blev inte så jätte bra. Honan lockade undan sina ungar från leden, sådant här ser man inte varje dag.

Tog oss utanför Kebnekaise fjällstations område och slog läger för natten på en kulle, fin utsikt, men kanske lite väl kallt och blåsigt vi får se under natten.

18 juli 1998
När vi slog upp ögonen så var klockan redan 9:30, dessutom var det varmt i tältet, så man kände sig konstig i huvudet. När vi kikade ut så sken solen. Då önskade man helt klart att man skulle haft mer tid så att man skulle ha kunnat göra ett nytt försök på toppen. Men nu är det för sent för den här gången. Vi skall vara tillbaka i Nikkaluokta senast 16:30 imorgon för då går bussen mot Kiruna.

En liten kommentar från Marre 14 aug. 98 jag vet ej om jag vill göra ett nytt försök. Tänk om vi (jag) misslyckas då också? Jag klarar inte det en gång till, särskilt inte när man får bära bördan om att det var mitt fel att vi inte kom upp på toppen. Mats sade det när jag frågade, jag tror ändå att vi vara två om, att ta beslutet om att inte gå upp på toppen, men skyll på mig bara. Det är väl lättast så, eller hur?