Jag blev erbjuden att skriva en egen krönika i Anhörig, FMN:s tidskrift, i december 1995.
Slim Lidéns krönika i Anhörig 5/95:

...alla ungar får chansen att göra sina egna val...

"NEJ, INTE DEN SÅNGEN! Den är så jobbig, så hemsk att lyssna på."
Jag var mitt inne i mitt program om knark, ett slags föreställning med musikinslag, på stormöte hösten 1985 för Föräldraföreningen Mot Narkotika i Stockholm.
Försiktigt, försiktigt hade jag nämnt, att jag även hade skrivit en sång om hur det är att vara anhörig till en missbrukare: "Brev från en mor", sjungen av Ann-Kristin Hedmark.
- OK, jag förstår. Då hoppar vi över den, sa jag.
- Nää! sa flera föräldrar i kör. Det är klart att du ska spela upp den. Den är ju jättebra! Men den är jobbig för oss, eftersom den stämmer så bra med vår verklighet.

JAG HAR INGEN ANHÖRIG med missbruk och inget eget. När jag för femton år sedan valde att göra min insats för ungdomen genom att skriva sångtexter och producera en platta om knark, fick jag lära mig av andra, många andra.
Föräldrar i FMN intervjuade jag för att kunna skriva ovan nämnda realistiska sångtext. Efter plattan "Rysk roulett", och läromedlet "Ungdom, hasch och musik" har jag fortsatt att fråga, läsa, diskutera och lyssna mig fram för att kunna förstå verkligheten och omsätta kunskaperna pedagogiskt i en föreställning, som jag reser runt med i hela landet.

ARTISTERNA PÅ SKIVAN och i mina tre musikvideor ställde upp mot knarket och mitt program handlade i början nästan bara om hasch. Jag klädde ut min speciella bandspelare till en haschare, "Robban", som sjunger om sin kärlek till knarket och talar med mig i en faktadialog - med Tomas Bolmes röst.
Men skolledarna sa:
- Haschet är ju viktigt, men här hos oss är alkoholen det stora problemet.

ÖVERALLT sa skolledarna så!
Men det är mycket, mycket svårare att prata alkohol än knark. Tonåringar och vuxna i publiken stänger för det mesta öronlocken, de vill inte höra. Hur skulle jag nå fram? Det tog flera år innan jag tog ett rejält grepp på alkoholen (och tobaken).

NU FUNKAR DET. Inför tonåringar säger jag, att jag inte talar om ungdomars drickande utan om de vuxnas.
De kan garva rått åt vuxna som gör bort sig, till exempel att de kan bli "fulla" utan alkohol och skryta om att de tål mycket, det vill säga att de bokstavligt blivit "tjockskalliga". Men de känner igen de egna kompisarna - och kanske sig själva.
Jag tar också hjälp av komikern Uffe Larsson på storbildsvideo och min mekaniska assistent »Malte", som på scenen kläs på med kudde (ölmage) och innebandybollar (öltuttar). Nya fakta och rön harjag främst fått genom min samarbetspartner Olof Ulwan, barnöverläkare och författare till boken "Absolut alkohol".

MIN FÖRSTÅELSE för sambanden har ökat med tiden. Gemensamt för de allra flesta, som har hamnat i knarket, är att de har börjat röka tidigt och börjat dricka tidigt. De har också pysslat med andra osmarta saker som att vandalisera, mobba och stjäla. Har man tagit ett steg, ett normbrott, på "den osmarta trappan", blir det lättare att ta nästa. I programmet staplar jag en pelare av backar på ett bord. Högst upp sitter en skylt: KNARK. Jag utgår från tioåringarna, "de perfekta människorna", de som har fattat det väsentliga i livet.

DE SKA ALDRIG BÖRJA röka, det är ju helt korkat. De ska aldrig börja dricka, alkohol kopplar de med att göra bort sig, med att vara taskig mot andra, med olyckor och med våld. De ska förstås aldrig börja knarka, det är helt avlägset, högt uppe i skyn. Jag pekar på stapelns topp.
Tioåringarna står med fötterna på jorden = bordet. Men ändå kommer en del av dessa härliga tioåringar att så småningom hamna uppe på knarknivån.
Hur kan de komma dit upp?
- De måste klättra, ta ett steg i taget, säger ungarna.
Den osmarta trappan bygger jag upp med nya backar. Har man tagit många av dessa steg, är det inte mycket kvar till haschet /knarket. De flesta går inte hela vägen. Men - det positiva - har man inte rökt och inte druckit, då är det ett oöverstigligt steg upp till knarket.
Om det nu sitter ihop ungefär så här, vad kan vi lära oss av det?
Jag menar, att vi måste hjälpa våra ungdomar att skjuta på de osmarta debuterna. Men hur? Förbjuda? Jovisst. Positivt kamrattryck? Ja, tack! Och tänk om de själva medvetet kunde välja bort det osmarta...

GRATIS KÖRKORT om de inte röker och dricker? Bra! Men väldigt avlägset. Halv moped vid 15 år? Bra! Men det är lång tid dit för den 12-åring, som utsätts för tryck från äldre kamrater.
Några hockeyklubbar(!) kom med ett svar. Jag har lärt av dem. Modellen är ett komplement till annat arbete - inte konkurrens!
På hemmaplan drog jag igång "Tyresö Team Smart" och fick stöd av ungar, föräldrar, skolor, föreningar, företag, kommunen och Folkhälsoinstitutet.

HOS OSS FÅR ELEVER och föräldrar en gemensam kväll med mig, Robban och Malte. Obligatorisk närvaro gör att minst lika många vuxna som barn kommer.
De får en gemensam upplevelse, som ger diskussioner hemma. De får ett er bjudande att ta ställning till.
Alla ungar får chansen att göra sina viktiga, personliga val under gynnsamma omständigheter i stället för ute i busken med äldre kamrater.
För ett år i taget tar de ställning till att inte röka, dricka, snatta med mera. Ett år är överskådligt och de flesta väljer med kontrakt bort de osmarta sakerna. En juste attityd blir då en aktiv värdering, som håller bättre när det blåser. De träffar hundratals andra, som också har valt att inte göra det osmarta. De kan även skylla på att de inte vill mista det attraktiva medlemskortet.

DÄR FÖRSVANN ETT mörkt orosmoln för många! Nu kan de fortsätta att vara barn ett tag till. Jag upplever en lättnad hos många.
Livliga killar får hjälp att sortera bus från allvarliga saker. Blyga barn hittar en ny gemenskap, där man får vara som man vill. Ungarna är riktigt stolta över sina be slut och sina fina medlemskort.
För att ungarna ska göra sina medvetna val måste vi vuxna faktiskt erbjuda dem något.

VÅRA MORÖTTER har varit filmkvällar, kortbytarträffar, toktävling/trekamp, lotterier, disco, reflexorientering, artistträff med Kayo och riktig bio (334 kom), rabatter på sportutövande och allehanda varor. Senast kom 400 medlemmar till bion för att träffa Annika Ljungberg, sångerska i Rednex. Totalt har nu 1.000 ungar valt vår förening för 1995.

VI JOBBAR LÅNGSIKTIGT. Ännu är inflytandet på högstadiet relativt svagt, men nu satsar vi på att behålla sjuorna ett år till genom särskilda aktiviteter för högstadiemedlemmarna.
Det blir bergsklättring, besök på djurskötarplugget i Spånga, armbrytning, hudvård, minigolf- och bowlingtävlingar. De går in billigare på luciadiscot i simhallen och får spela tennis med världsnian Thomas Enqvist.

SÅ... TÄNK OCH AGERA förebyggande, gärna utifrån den osmarta trappan.
Sambanden bekräftas ständigt. Nyligen visade till exempel svensk forskning att tidig rökdebut ökar risk för alkoholism.
Vi fick mycket publicitet förra hösten, vilket gjorde att många ringde och ville ha hjälp med att starta något liknande.
I flera kommuner bildas nu lokala Team Smart eller Team 49 (årskurs 4-9 är målgruppen).

VI BJUDER GÄRNA på våra erfarenheter, råd, genomarbetade formuleringar, tips om fallgropar...


SLIM LIDÉN
DROGPEDAGOG

Till föreläsningssidan

Till Slims huvudsida

Till Kontraktnätets nätplats