Underrättelsetjänsters presentation av sig själva som informationsförmedlare

eller

Hur spioner ser på sig själva

En kort och översiktlig jämförelse mellan två underrättelsetjänsters hemsidor. Vad skiljer i presentationen av två olika underrättelsetjänster när de presenterar sig som informationsförmedlare för allmänheten?

Det finns flera olika typer av informationsförmedlare. De mest typiska spelar en passiv roll i dialogen mellan klient och förmedlare, förmedlaren väntar på en förfrågan av en klient och kan söka upp, bearbeta och förmedla informationen till klienten. Denna typ av informationsförmedlare finns bl.a. på bibliotek och vid olika typer av informationsdiskar i exempelvis varuhus.

Det finns emellertid även en annan typ av informationsförmedlare, den som aktivt letar upp information för att "på eget initiativ" bearbeta och leverera till sin klient. En informationsförmedlare av denna typen är underrättelsetjänster runt om i världen, som på uppdrag av sina respektive regeringar, inhämtar information om främmande makt, i folkmun kallade spioner. Ett viktigt konstaterande är dock att spioneri är en olaglig form av informationsinhämtning emedan den största delen av en underrättelsetjänst sker på laglig väg. De finns även de underrättelse tjänster som har en aktiv operativ del, som inte bara inhämtar information utan också kan fungera som en operativ styrka liknande en militär insats styrka. CIA har en sådan operativ avdelning. Jag tänkte emellertid koncentrera mig på underrättelsetjänsten som informations-förmedlare.

Till skillnad från en informationsförmedlare i traditionell mening behöver inte en förmedlare av denna typen marknadsföra sig, i själva verket är det i förmedlarens intresse att inte syns. Även om de inte vill synas så är de i allmänhet känt att dessa finns, allmänheten vet att deras land har någon typ av underrättelsetjänst som inhämtar information om främmande makt.

Eftersom deras existens är allmänt känd så finns det de som vill påverka den bild som omvärlden har av dem. Ett sätt att påverka denna bild är att lägga ut en informationssida om dem själva på World Wide Web. Dessa sidor varierar en hel del mellan olika länders underrättelsetjänster, man poängterar olika saker på respektive hemsida. I vissa fall har dessa underrättelsetjänster valt att hålla en väldigt låg profil. I Sveriges fall så har den militära underrättelsetjänsten valt att presentera sig endast som en organisations rubrik på Högkvarterets hemsida utan någon som helst information om organisationen i sig

Högkvarteret

http://www.mil.se/FM/hkv/hkv.htm

Varför de valt att inte ge någon närmare presentation kan man bara spekulera i, men en trolig anledning kan vara att det dels beror på att de inte tycker sig ha resurser att avvara för upprätthållandet av en Websida och dels så har underrättelsetjänsten i Sverige i allmänhet en lågt hållen profil och ser då inte någon naturlig anledning att publicera sig på det sättet. De ser sig inte vinna något på en publicering på nätet. En jämförelse kan göras med exempelvis den amerikanska militära underrättelsetjänsten (CIA) och den brittiska (DIS) som är betydligt mer välkända och etablerade och då också har ett större behov av att styra den uppfattning som allmänheten har om dem.

Vid en jämförelse mellan de underrättelsetjänsterna som har valt att lägga upp material på World Wide Web så är skillnaderna stora. Varje enskild underrättelsetjänst har ett eget behov av hur de skall uppfattas av omvärlden och vilka signaler som de vill förmedla till omvärlden. De skiljer sig också markant vad det gäller målgrupper.

Innan jag går in på skillnaderna mellan de olika underrättelsetjänsternas presentationer och vilken bild de vill förmedla, så tänkte jag ta lite bakgrund för den informationspresentation som underrättelsetjänsterna står för i och med sin rapportering till respektive regering och regeringschef.

Den snabba utvecklingen inom informationsinsamling de senaste tre årtiondena har gjort det möjligt att på ett fortlöpande sätt få tillgång till information som kan var av vikt vid beslutsfattande på hög nivå. I takt med ökningen av informationsflödet har det börjat ställas allt högre krav på informations-förmedlaren. För att tillgodose beslutsfattarnas behov måste informationen bearbetas på ett sådant sätt så att beslutsfattaren kan få en översiktlig bild av situationen och på så sätt kan göra de slutsatser som senare kommer att ligga till grund för eventuella beslut.

Hos en underrättelsetjänst kan det ofta vara så att de själva, i sin roll som informationsförmedlare, får dra egna slutsatser och direkt rekommendera åtgärder för sina uppdragsgivare. Detta ställer naturligtvis mycket större krav på eget initiativ hos en säkerhetsjänst i jämförelse med den traditionella synen på en informationsförmedlares arbete.

I sin roll som informationsförmedlare måste en underrättelsetjänst vara extra medveten om hur presentationen av informationen påverkar eventuellt beslutsfattande. En presentation av information kan medvetet styras av förmedlaren i hög grad och på så sätt ge klienten en vinklad bild av situationsläget. Detta kan få mycket stora och allvarliga konsekvenser när en underrättelsetjänst i sin rapportering, till exempel regeringen, inte eftersträvar objektivitet i sin informationspresentation utan ger en presentation som gynnar underrättelsetjänsten istället för att se till nationens bästa. Det är dock inte bara presentationen i sig som påverkar ett beslut utan även faktorer som hur stor mängd information och naturligtvis hur mycket tid som beslutsfattaren har på sig att bestämma vilka åtgärder som skall vidtas.

Det finns i de flesta länder ett flertal olika underrättelse tjänster. I USA räknar man med att det finns ett 50-tal underrättelsetjänster där de mest kända är de underrättelsertjänster som ligger under CIA och FBI. Underrättelsetjänsterna finns både som civila och militära organisationer. I denna presentation tänkte jag göra en jämförelse med en av Storbritanniens underrättelsetjänster, DIS, med en amerikansk motsvarighet , CIA. Jag har valt dessa för att, så som jag har uppfattat det, så är deras uppgifter relativt lika varandra. Jag har även tittat på en del andra sidor såsom en del franska, tyska och en palestinsk, men då mina språkkunskaper begränsar mig till engelskan så fick jag lämna dessa därhän.

En kort presentation av Storbritanniens underrättelsetjänsts hemsida

Storbritanniens underrättelsetjänster ligger under försvarsdepartementet och deras hemsidor ligger således under försvarsdepartementets och på deras server (MID, Ministry of Defence, http://www.mod.uk). På Försvarsdepartementets presentation av en av de olika underrättelsetjänsterna (DIS, The Defence Intelligence Staff, http://www.mod.uk/dis/dis.htm) ges först en introduktion till vilka arbetsuppgifter som underrättelsetjänsten har och lite hur de går tillväga för att kunna fullfölja dessa uppgifter.

De börjar med att berätta varför en underrättelsetjänst behövs och mot vilken bakgrund en underrättelsetjänst arbetar. Denna beskrivning ger en bakgrundsbild om hur en beslutsfattare behöver tillgång till korrekt information och tidiga varningar om eventuella oroshärar i världen för att kunna fatta snabba och försvarbara beslut. Som underlag för sin informationsrapportering till sina beslutsfattare så nämns att man arbetar med såväl öppen som hemlig information ("including both open literature and classified reports"). Denna mening är det enda som antyder något om att det skulle kunna finnas någon typ av olaglig informationsinhämtning (spioneri). I och för sig så betyder inte hemlig att det skulle röra sig om spioneri, det kan i stället vara uppgifter och slutsatser som underrättelsetjänsten valt klasifiera som hemliga av andra skäl.

Man antyder lite senare att ett visst intresse ligger också i att följa den vapen-utvecklingen som kan påverka Storbritannien på något sätt och som utvecklas av Storbritanniens motståndare ("opponents"). Dessa antydningar sker i förbigående och beskrivningen av organisationernas verksamhet fortsätter med att poängtera att de inte bara är militärer som arbetar inom DIS utan att organisationen även består av ett stort antal civilt anställd personal.

Från denna beskrivning av själva DIS så kan man fortsätta att läsa om de tre underrättelsetjänsterna som arbetar under DIS, The Security Service (MI5), The Secret Intelligence Service (MI6) och slutligen GCHQ som handhar signalspaning. Dessa beskrivs dock mer ur ett historiskt plan, hur de har vuxit fram och när. De har inte den organisationsbeskrivningen som DIS har angående tillvägagångssätt för informationsinhämtning.

Värt att nämna är att i Storbritannien så är ministern ytterst ansvarig för personalens handlade i sitt departement. Vilket innebär att en minister kan gå in och styra vissa speciella frågor på det sätt som han anser bäst. Detta kan jämföras med Sverige där regeringen är ytterst ansvarig och om en minister går in och försöker styra riskerar han åtal för ministerstyre. För underättelsetjänstens del så innebär detta att de rapporterar till regeringen via försvarsministern.

Amerikanska underrättelsetjänstens hemsida

http://odci.gov/cia/information/mission.html

Den amerikanska underrättelsetjänsten består av ett flertal olika organisationer vilken den mest kända torde vara CIA. CIA har en annan uppläggning på presentationen av sin organisation än deras brittiska kollegor. CIA har valt att ge information om sin organisation i uppstaplad punktform underrubriker:

* Our Vision

* Our Mission

* Our Core Beliefs and Values, What we stand for

* How we do our work

CIA förklarar inte så mycket bakgrund och varför de arbetar med det som de gör, de verkar ta sitt "uppdrag" mer som en självklarhet jämfört med britterna. Istället för att gå in på bakgrund, och frågor som orsakerna bakom varför man har en underrättelsetjänst, så börjar CIA med att formulera sin vision om deras arbete. Denna vision går ut på att CIA skall vara en av grundstenarna i amerikansk underrättelsetjänst och stå för hög kvalitet vad det gäller informations-förmedling.

I sin uppdragsformulering berättar de kort om att de skall hålla presidenten och regering uppdaterade om information som kan vara relaterad till rikets säkerhet. Detta kan innebära information som är inhämtad utanför landets gränser. De avslutar sin informationssida med att berätta kort om hur de arbetar. Detta sker väldigt övergripande men de nämner att det ingår i deras jobb att ta risker och även ansvar för de eventuella operationer som de utför. I USA är det presidenten som bär det yttersta ansvaret för departementens handlande.

En Översiktlig jämförelse

Det första som slår en när man jämför dessa sidor är att britterna har en mycket mer tillbakadragen hållning jämfört med sina amerikanska kollegor.

Båda är försiktiga i formuleringen av sitt arbete utomlands och vill inte av förklarliga skäl framstå som spioner på något sätt. Britterna nämner i förbigående att det kan röra sig om hemlig informationinsamling från utlandet och CIA antyder att en del av den information som de vidare befodrar kan komma från något annat land än USA. Samtidigt så påpekar CIA att det ingår i deras arbete att ta risker, men inte i vilka sammanhang.

De flesta skillnader som man stöter på mellan dessa två sidor kan förmodligen relateras till den målgrupp som sidorna är inriktade mot. Inom DIS sidor är verkar inriktningen vara att upplysa den egna befolkningen om vad för funktioner de har och vilken historia som ligger bakom. Till en viss del torde även dessa sidor vara inriktade på rekrytering av lämplig personal. Genom att hålla en striktare informativ inriktning kan den eventuella målgruppen för rekrytering nås. Man fösöker att blanda bilden av ren informationsförmedlare med en myndighets historia och ursprung.

CIAs målgrupp är något bredare, då CIA som organisation är mer välkända runt om i världen. Informationen är riktad till en världsomspännande publik och inte avsedd som rekrytering, detta görs förmodligen på andra sätt. CIA ser ut att leva mer på sitt namn och inrikta sig lite mer på att ge en bild inte alltför långt ifrån den "amerikandka modellen". Ett tryggt land med en fungerande underrättelses-tjänst som skyddar landet mot elaka terrorister. Bilden av CIA som informations-förmedlare kommer lite i skymundan av en bild som säkerhetstjänst.

På det hela taget så ger DIS sidor ett seriösare intryck och en mer informationsfylld presentation. Man får intrycket av att hela CIAs informationssida är formulerad som slagord för deras verksamhet och tankarna går osökt till hejarklacks sånger.