Salomon August Andrée
Salomon August Andrée föddes i Gränna den 18 oktober 1854 som son till apotekaren Claes Andrée och hans fru Jakobina. Salomon var parets femte barn och han skulle sedan få ytterligare tre syskon. Efter de grundläggande studierna i Gränna och Jönköping började unge Andrée 1871 på Teknologiska institutet i Stockholm. 1874 tog Andrée sin ingenjössexamen med goda betyg. Han började jobba på en mekanisk verkstad efter sin examen, men slutade efter två år för att resa till världsutställningen i Amerika. Det var i Amerika som Andrée kom i kontakt med ballonguppstigningar. Efter ett halvår kommer Andrée tillbaka till Sverige och börjar jobba som underingenjör i Jönköping men trivdes inte särskilt bra. Efter ett misslyckat försök att driva en egen mekanisk verkstad så beslutar sig Andrée för att resa tillbaka till Stockholm, där han jobbar som assistent åt professor Dahlander på Kungliga Tekniska Högskolan. För att dryga ut sin inkomst skriver Andrée populärvetenskapliga artiklar i olika tekniska ämnen.
28 år gammal får Andrée följa med på en expedition till Spetsbergen där han jobbade med en del luftelektriska observationer. Efter expeditionen tar sig Andrée tillbaka till Stockholm och börjar arbeta på Patentbyrån senare Kungliga patentverket. Det är i och med tjänsten på Patentbyrån som Andrée får en socialt starkare ställning än vad han tidigare haft. Andrée tar initiativet till Svenska Uppfinnarföreningen och han debatterar även sociala och politiska ämnen i artiklar. Andrées politiska engagemang medverkar till att han sitter en period i Stockholms statsfullmäktige, på en liberal stol.
Efter sin politiska karriär börjar Andrée mer och mer att fundera på flygningar med luftballong. 1893 inköps, med hjälp av stiftelsen Lars Hiertas minne, ballongen Svea och med denna gör Andrée ett antal ensam uppstigningar och fler än 400 vetenskapliga observationer. En av dessa viktiga undersökningar var hur man skulle kunna styra en luftballong. Andrée kom fram till att detta borde gå med hjälp av linor som släpas i marken.
Under våren 1894 börjar idéerna till en resa mot Nordpolen att formas hos Andrée. Planerna presenterades för Vetenskapsakademin och Svenska sällskapet för antropologi och geografi under februari 1895. Den 7:e juni far Andrée och hans två medresande Knut Fraenkel och Nils Strindberg mot Spetsbergen, som de når den 21:a juni. Tyvärr tillät vädret ingen start denna sommaren och man fick skjuta upp expeditionen till nästa sommar. I maj 1897 så reser expeditionen en andra gång mot Spetsbergen och den 11 juni klockan 13.50 lyfte ballongen. Starten gick inte friktionsfritt då man fick problem med styrlinorna som drog ner gondolen i vattnet och man tvingades att kasta en del av lasten överbord samtidigt som man då förlorade flera av de viktiga styrlinorna. Efter tre hela dygn förliser ballongen på isen endast 48 mil fågelvägen från deras startpunkt. Vid denna tidpunkt hade man gett upp tanken att nå Nordpolen och beslutade att till fots försöka nå en av de reservdepåer som lagts ut antingen på Sjuöarna i Spetsbergen eller Kap Flora i Frans Josefs land. Efter en veckas förberedelser och reparatier på isen beger sig de tre av söderut. Vandringen över isen är mycket besvärlig och krävande. Efter deras otroliga strapatser över ismassorna når de Vitön den 5:e oktober 1897. Det kommer att dröja 33 år innan Andrée expeditionens sista läger på Vitön hittas. I efterhand har det visat sig att Andrée och hans resekamrater inte gick under av matbrist då det fanns oöppnade konserver och kött kvar i lägret när det hittades. Istället är det troliga att expeditionen gick under på grund av trikinförgiftning, dagböckerna beskriver också de symtomen som är karakteristiska för trikinförgiftning. (Lundstöm 1988)