4 Teoretisk referensram

Den teoretiska referensramen består av fyra delar. I den första delen ger vi en mycket förenklad bild av hur den kognitiva psykologin ser på det mänskliga informationsprocessystemet. Den kognitiva psykologin är en mycket komplex vetenskap och det vi kan ta upp i detta arbete är ett mycket litet utsnitt ur denna sammansatta helhet. I del två gör vi en definition av begreppet hypertext och i del tre redovisas olika typer av hypermediaorganisation. Vi har valt att hålla oss till vad en författare anser om hypermediaorganistion. Att hålla sig till en författare kan ses som en begränsning, å andra sidan har författaren studerat ett stort antal arbeten inom området hypermediaorganisation. I den fjärde delen gör vi en analys och försöker hitta beröringspunkter mellan kognitiv psykologi och hypermediaorganisation.

4.1 Kognitiv psykologi

Ashcraft menar att kognitiv psykologi handlar om studiet av mentala processer och den kunskap vi använder när vi känner igen ett objekt, kommer ihåg ett namn, har en idé, förstår en mening eller löser ett problem. Han definierar kognition som den:

"samling av mentala processer och aktiviteter som används för att förnimma, komma ihåg, tänka och förstå och de handlingar som görs för att för att använda dessa processer" (Ashcraft, 1994, sidan 11)

Han menar vidare att inom disciplinen försöker man ge svar på frågor som: hur läser vi för att förstå mening? Hur memorerar vi fakta? Vad menas med att glömma något ? Hur vet vi att vi inte vet något ? Sammanfattningvis, den kognitiva psykologin handlar om hur vi människor tänker.

Ashcraft (1994) beskriver den kognitiva psykologin som en förhållandevis ung vetenskap. Det var i slutet av femtiotalet och i början av sextiotalet som den kognitiva psykologin fick sitt genombrott och sitt nuvarande utseende. Vad som främst påverkar utvecklingen mot en kognitiv psykologi är reaktionen mot den behavioristiska psykologin som varit den dominerande riktning inom psykologin sedan tidigt 1900-tal. Inom den behavioristiska skolan var intresset främst riktat mot stimuli och respons, alltså vad som gick in i människans sinnesorgan respektive vad som kom ut ur dessa. Den behavioristiska psykologin ansågs inte av de kognitiva förespråkarna ta tillräcklig hänsyn till mänskligt språk, planering, problemlösning och mänskliga föreställningar.

Den kognitiva psykologin är intresserad av vad som händer mellan stimuli och respons. Detta kom att kallas för den mänskliga informationsprocessen.

Under tidigt 60-tal var utvecklingen av datorer inne i ett expansivt skede vilket också har påverkat den kognitiva psykologin. Lingvistik, etnologi, antropologi, neurovetenskap och dator- och informationvetenskap har tillsammans med den kognitiva psykologin bildat kognitionsvetenskapen. Det finns teorier inom kognitionsvetenskapen som talar om en analogi mellan hur vårt tänkande fungerar och hur datorer fungerar.

De två mest grundläggande antagandena inom kognitiv psykologi är:

1. Att mentala processer existerar och att de kan studeras vetenskapligt.

2. Att människor är aktiva informations processorer.

4.1.1 Det mänskliga informationsprocessystemet

Sensoriska registret - intryckens första bearbetning

Vi kan ta emot intryck från yttervärlden genom våra sinnesorgan; öga, öra, näsa, tunga och hud. Därefter är det i det sensoriska registret som den första kognitiva bearbetningen av sinnesintrycken sker. Bearbetningen i det sensoriska registret kännetecknas av att den sker automatiskt, det är en omedveten process och att den är ögonblicklig. Att den är ögonblicklig innebär att informationen finns kvar under en mycket kort tid i det sensoriska registret. Det sensoriska registeret har också en mycket stor kapacitet att registrera intryck vi varseblir. Relationen mellan informationen från yttervärlden och lagringen i det sensoriska registret kallas veridikal, det innebär att informationen från yttervärlden råkopieras in i det sensoriska registret. (Ellis, Hunt, 1993)

Mönsterigenkänning

För att kunna göra en avläsning och skapa mening i de intryck som når våra sinnen, sker en mönsterigenkänning av intrycken. Mönsterigenkänningens funktion är att tolka intryck och jämföra dessa med tidigare intryck som finns lagrade i minnet. Mönsterigenkänningen kännetecknas av tre olika saker. För det första sker den tidsmässigt efter den första bearbetningen av intrycken, den bearbetning som sker i det sensoriska registret. För det andra, mönsterigenkänningen uppstår som en konsekvens av den information som finns i det sensoriska registret och de kunskapsstrukturer som finns lagrade i långtidsminnet. Som en tredje punk kännetecknas mönsterigenkänningen av en mycket stor kapacitet. (Ellis, Hunt, 1993)

Uppmärksamhet och medvetande

Beroende på hur vi riktar vår uppmärksamhet kommer ett urval att ske av de intryck som når det sensoriska registret . Det är inte alla de intryck som når det sensoriska registret som vi blir medvetna om. Inom den kognitiva psykologin arbetar man med två huvudtyper av modeller kring den selektion som sker i informationprocessen. Den första av modellerna kallas den tidiga urvalsmodellen och här görs ett medvetet urval genom att vi riktar uppmärksamheten mot det intryck som vi är intresserade av. På så sätt stängs andra intryck som når det sensoriska registret ut från att komma till vårt medvetnade.

Den andra teori om hur selektion av intryck sker kallas den sena urvalsmodellen. Till skillnad från den tidiga urvalsmodellen, som är medveten, är den sena urvalsmodellen omedveten. I den sena urvalsmodellen påverkas uppmärksamheten av en omedveten föraktivering av minnen som finns lagrade i långtidsminnet. (Ellis, Hunt, 1993)

4.1.2 Minne

Först vill vi ge en definition av vad minne är. Ashcraft defenierar minne som:

"de mentala processer för förvärvande och kvarhållande av information för senare återvinning och de mentala lagringssystem som möjliggör dessa processer." (Aschcraft, 1993, sidan 11)

Inom den kognitiva psykologin arbetar man traditionellt efter en modell med två minnestyper, korttidsminne respektive långtidsminne. Dessa båda minnestyper skiljer sig markant åt på ett flertal punkter, vi tar här upp tre av dessa punkter. Minnestyperna skiljer sig åt genom sin stora skillnad i lagringskapacitet, sin varaktighet och på vilket sätt information lagras in i minnet.

Korttidsminne

Korttidsminnet kännetecknas av sin begränsade lagringskapacitet. Det antal meningsfulla enheter som kan hållas i korttidsminnet samtidigt är mycket begränsat. Antalet semantiskt meningsfulla enheter som samtidigt kan hållas i minnet har mäts till sju plus minus två enheter.

Korttidsminnet har också kort varaktighet och information som inte repeteras eller bearbetas kvarhålls i korttidsminnet endast en kort period, cirka 10-20 sekunder. Korttidsminnet kännetecknas också av att inkodning i minnet sker fonetiskt, det vill säga grundat på ljudintryck. Korttidsminnet lagrar nu inte endast information, utan fungerar även som arbetsplats för repetition, kodning och beslutsfattande. (Ellis, Hunt, 1993)

Långtidsminne

Långtidsminnets funktion skiljer sig markant från korttidsminnet och kännetecknas av en stor lagringskapacitet, lång varaktighet och att informationen kodas semantiskt in i minnet. (Ellis, Hunt, 1993)

Inkodning i långtidsminnet

Det är tydligt att intryck som har ett semantiskt innehåll, som bär på en mening, lättare inkodas in i långtidsminnet än intryck som saknar semantisk innehåll. Vi tänker redovisa två olika teorier kring hur minnen inkodas i långtidsminnet, dels den eleborativa hypotesen, dels den distinktiva hypotesen.

Den eloborativa hypotesen går ut på att den semantiska inkodningen av intryck i långtidsminnet går bättre om den relateras till kända fakta som redan finns lagrade i långtidsminnet. Den distinktiva hypotesen går ut på att hur väl vi minns en viss händelse eller ett visst objekt beror på hur väl den information vi kodat in motsvarar den händelse vi ombeds rekonstruera. För att minnas gäller att hitta det mest utmärkande draget hos ett objekt eller en händelse för att kunna göra en rekonstruktion av den. Relationen mellan dess båda hypoteser kan beskrivas som att eloboration kräver distinktivitet av något slag därför att ju mer vi vet om något ju mer olikt är det något annat. (Ellis, Hunt, 1993)

Organisation av intryck i långtidsminnet

Ellis, Hunt (1993) menar att organisation av intryck i långtidsminnet är en av de viktigaste kognitiva processerna. Vi vill visa två olika typer av teorier kring hur vi organiserar intryck i långtidsminnet. Den ena teorin går ut på att det är den yttre organisationen av de ting som är grunden till det sätt ett material organiseras på i minnet. Som exempel på detta organiserar vi hund, katt, tiger, kamel under kategorin djur. Den andra teorin är en subjektiv organisation av materialet som tar sin utgångspunkt i de egna subjektiva referenser som vi redan har lagrat i vårt långtidsminne. En annan fråga av vikt är hur organistionen av materialet påverkar minnet och återerinringen. En hypotes är att god organisation vid inlärningstillfället leder till positiva effekter på vår förmåga att återge och återerinra. En teori om skälet till detta är att minnet stävar efter en så god lagringskonomi som möjligt.

Det finns fler teorier om hur olika typer av intryck eller information kan få kraftfulla effekter på minnet. En av dessa teorier om vad som påverkar vår förmåga att minnas är graden av hur relevant informationen är för en person. En annan teori om minnet är att om man själv gör något leder detta till att man minns bättre än om man ser någon annan göra samma sak. Vidare är det bättre för vår förmåga att minnas att göra något än att se eller att höra något.

Förställningar och scheman

Teorierna kring scheman bygger på antagandet att det som kodas in i minnet starkt påverkas av vad som tidigare finns inlagrat i långtidsminnet. Genom scheman så väljs och lagras ny information på ett sätt så att det verkar rimligt med tidigare erfarenheter. Ett schema är en föreställning av en händelse eller en plats som är gjord på tidigare erfarenheter. Dessa scheman visar sig i de föreställningar som man har inför olika händelser, exempelvis när man sitter på en restaurant så har man en föreställning i vilken ordning vissa saker skall inträffa. De kan också visa sig i de föreställningar vi har om rumsliga saker. Det har i försök klargjors att människor lättare kommer ihåg möbleringen i ett rum som är karakteristisk för rummets användning. I ett kontor kommer försökspersonen lättare ihåg att det fanns ett skrivbord än om det fanns en stereo i rummet. Enligt schemateorier så finns det alltid en tidigare kunskap som är lagrad i långtidsminnet och som aktiveras när liknande händelser eller platser upplevs. (Ellis, Hunt, 1993)

Allmänna informationsprocessen

Inledningvis konstaterade vi att indelning av minnesfunktionen i två skilda minnessystem är ett traditionellt sätt att betrakta minnet på. Detta synsätt kallas den allmänna informationsprocessen. Denna process kan kortfattat beskrivas som att intryck först når korttidsminnet för att därefter föras vidare och lagras i långtidsminnet. På senare tid har det dock riktats kritik mot denna minnesmodell och en modell av ett mera flexibelt minnessystem har lanserats. Detta flexibla minnessystem kallas arbetsminne. (Ellis, Hunt, 1993)

Arbetsminne

Enligt Ellis, Hunt (1993) har det i viss kognitiv forskning framkommit att modellen med två typer av minne inte kan vara helt riktig. En modell med benämningen arbetsminne har då lanserats och kan ses som ett alternativ till korttidsminnet. Arbetsminnet har liksom korttidsminnet en begränsad kapacitet för att kvarhålla information. Arbetsminnet är olikt korttidsminnet på så sätt att det inte är en tillfällig lagringsplats för information på vägen till långtidsminnet. Antagande om arbetsminnets funktion är att det är en livsviktig del för aktiviteter som fattningsförmåga, resonerande och problemlösning. Det finns en klar koppling mellan uppmärksamhet, som vi har presenterat tidigare, och arbetsminnet.

Arbetsminnet består dels av en utförandecentral som har en kontrollerande och beslutsfattande funktion, dels har arbetsminnet subsystem till hjälp för att lösa olika typer av uppgifter. Utförandecentralens uppgift är att lösa problem genom att rekrytera och lösa operationer och att tilldela kapacitet till arbetsminnets subsystem. Achcraft (1993) menar att arbetsminnet är den dynamiska plats i minnesystemet där intermedierat resultat från minnesprocesser är nedtecknat så att de ska kunna bli tillgängliga för senare bearbetning.

Återvinningsprocessen

Hur kommer man effektivt åt de minnen som finns lagrade i långtidsminnet? Hur återvinner man ett lagrat minne? Vi tänker presentera två olika teorier. Teorin om den starka associationen och inkodning i minnet genom en speciell händelse. (Ellis, Hunt ,1993)

Teorin om den starka associationen (Associative Strength Theory) har sin grund i att vi genom ledtrådar som skapats vid inkodningen kan minnas ett begrepp och att detta begrepp leder vidare till andra begrepp.Vi kan på så sätt komma åt ett associativt nätverk, ett nodsystem av begrepp i minnets struktur. Genom att aktivera dessa noder kan vi komma åt just det som vi är intresserade av. Vi kan transformera ett latent minne som finns lagrat i långtidsminnet till att bli ett medvetet tillstånd som är lagrat i korttidsminnet. Dessa aktiveringar behöver inte var medvetna, spridningsaktiveringen (spreading activation) kan var en omedveten föraktivering av noder. Teorin om den starka associationen är kopplat till det semantiska minnet.

Inkodning i minnet genom en speciell händelse (Encoding Specificity Theory) är kopplat till det episodiska minnet. Förmågan att minnas har då påverkats av en speciell händelse eller av att speciella omständigheter rått under inkodningen och dessa händelser fungerar nu som ledtrådar vid återvinningsprocessen. Som exempel kan ges att man endast kan få sin första cykel en gång.

Semantiskt och episodiskt minne

I föregående stycke där vi behandlar återvinningsprocessen förekommer två olika typer av minnessystem, semantiskt minne och episodiskt minne. Det semantiska minnet är ett faktaminne byggt på generell kunskap vars inkodning inte kan spåras till något speciellt tillfälle. Det är ett opersonligt minne och det saknar personlig referens i tid och rum. Det episodiska minnet är ett personligt minne och kommer ur livets erfarenheter, det är ett autobiografiskt minne. De båda minnena ingår i ett beroendeförhållande till varandra så tillvida att det semantiska minnet har sitt upphov i det episodiska minnet och det semantiska minnet påverkar det vi tar in i det episodiska minnet. (Ellis, Hunt, 1993)

Det semantiska minnet och representationen av kunskap.

Långtidsminnet omfattas nu inte endast av specifika händelser i det förflutna utan omfattar också en generell kunskap om världen. Vilken funktion har då representationen av kunskap för långtidsminnet? Ellis, Hunt (1993) pekar på tre saker om hur kunskap kan påverka inkodningen i det semantiska minnet.

Den första, ju mer insatt man är i ett ämnesområde ju bättre kommer man ihåg ny information som tillhör samma ämnesområde. Här skapas ett ramverk av den kunskap man redan har och mot denna kunskap tolkas och organiseras den nya informationen man möter. För det andra finns det ett antagande om att kunskap är en hjälp vid organisationen av nya intryck. För det tredje, erfarenheter är tolkade genom den existerande kunskapsbasen. Detta innebär att meningen i händelse härrör från hur händelsen kan aktivera det semantiska minnet.

Kunskapsstrukturer i det semantiska minnet

Kunskapsstrukturer i det semantiska minnet kan bli bestämda på två olika nivåer. Den ena nivån är en typ av generell kunskapstruktur. Här har vi två varianter av kunskapsstrukturer, nätverksmodeller och känneteckensmodeller. Den andra nivån är vad kunskapen representerar. Här finns det en grundläggande skillnad mellan strukturer skapade för att representera en enskild idé, som att beskriva ord som hatt, hund eller hud och till mera komplexa strukturer som att beskriva en fras eller en mening.

Vi väljer att beskriva två typer av generella kunskapsstrukturer, dessa är associativa nätverksmodeller. Den första kallas Teachable Language Comprehender (TLC) och är en hierarkiskt ordnad struktur av begrepp som är länkade till varandra genom att de ger upphov till associationer på grund av deras semantiska innehåll. Nedan en bild av en hierarkiskt ordnad bild på ett Teachable Language Comprehender (TLC) (Ellis,Hunt,1993)

Bild 2. Teachable Language Comprehender (TLC).

Den andra associativa nätverksmodellen är Spreading-Activation Modell, denna modell påminner om TLC men saknar en hierarkisk struktur mellan begreppen. (Ellis, Hunt, 1993)

Bild 3. Spreading-Activation Modell

4.1.3 Sammanfattning

Vi har gett en förenklad beskrivning av några teorier inom kognitiv psykologi som vi tror kan ha en koppling till organisationen av hypertext. Detta material kommer vi senare att knyta samman med teorier om hypermediaorganisation, vilka beskrivs i följande avsnitt.

4.2 Hypertext

Henriksson definierar begreppet hypertext på följande sätt:

"Med hypertext menas icke-linjär text, en text mängd som består av mindre textelement som är länkade till varandra på så sätt att läsaren själv kan välja läsvägar mellan dem". (Henriksson,1993,s.262)

Begreppet hypertext har sitt ursprung från Ted Nelson som i början av 1960-talet för första gången myntade uttrycket. Han hade en vision om att bygga en biblioteksdatabas för att ge tillgång till en stor mängd skilda dokument. Databasens struktur var tänkt att byggas upp av länkar mellan olika dokument och sammankoppla dessa.

Det vanligaste fallet av hypertextläsning kan beskrivas som att under pågående läsning av en text kan en del av texten eller dokumentet vara länkat vidare till andra texter och dokument. Denna länkning markeras oftast i texten med en understrykning av texten samt att texten är skriven i en annan färg. Vid länken får läsaren själv välja om han vill fortsätta läsa , eller klicka på länken och på så sätt komma vidare till en annan del av dokumentet eller till ett helt nytt dokument.

En hypertext består alltid av två delar -en hänvisning och det hänvisade. Dessa två kan vara av olika karaktärer. Hänvisningen kan antingen bestå av ett ord, ett helt textavsnitt eller en bild av något slag. Det hänvisade, alltså det dokument som finns på "andra sidan länken" kan både vara en del av samma dokument eller ett helt nytt dokument. Inom ett dokument kan hypertexten göra det lättare att komma åt fotnoter med direkta länkar. Det går även att lägga in kompletterande anteckningar och kommentarer i hypertextdokumentet för att göra texten mera utförlig. En annan fördel med hypertext är att författaren kan ha direkta hänvisningar till källmaterial.

En av tankarna med hypertexten är att den skall fungera likt hjärnan och att man med hjälp av accosiationer skall kunna komma åt den information som är av intresse.

Enligt Rowley (1992) finns det ett par olika koncept som gjorts hanterbara med hjälp av hypertext:

- Möjligheten att lägga upp materialet antingen hierarkiskt eller icke- hierarkiskt.

- Det går att göra dokumenten plattformsoberoende.

- Hypertext gör det onödigt att duplicera ett dokument, det räcker med en länk.

- Det går också att använda sig av ett länksystem som bygger på att läsaren lägger in sina egna länkar och då skapar sitt eget nätverk.

- Det går naturligtvis att lägga upp dokumenten på samma principer som läsandet av en bok. De enda länkar som då används är för att antingen komma vidare till nästa sida eller för att gå tillbaka till föregående.

De nackdelar som finns med hypertexten är att det finns stor risk att läsaren känner sig disorienterad, att han helt enkelt tappar bort sig bland länkar och dokument. Det finns även en risk för kognitiv överstimulering när läsaren hoppar mellan ett antal spår och ämnen samtidigt. Ytterligare en sak som kan ses som negativt med hypertext är att det tar längre tid att göra en framställning med hjälp av hypertext till skillnad mot traditionella media.

I denna uppsats kommer vi att behandla alla typer av hyperdokument som hypermedia, dvs vi gör inte skillnad mellan hypertext och hypermedia. Hypermedia är en utvidgning av hypertexten som omfattar även bilder, ljud, animationer och grafik.

4.3 Hypermediaorganistion

Shirk (1992) anser att man generellt kan säga att en författare av hypermedia samtidigt både är frånvarande och närvarande i texten. Frånvarande därför att läsaren styr tolkningen av innehållet och närvarande därför att läsaren konfronteras ständigt med de strukturer i hypertexten som författaren gjort. Hon ser också en lång rad problem kopplat till skapandet av hypermedia för lärande. Shirk menar bland annat att ett medium som tillåter den lärande att navigera så fritt, har gjort många professionella skapare av hypermedia lite förbryllade. Det är en rad frågor om lärandets natur som står i fokus för denna problematik. Först, hur ska den lärande veta det han inte vet? Hur vill den lärande möta och upptäcka det han inte vet och ska dessa upptäckter tillåtas hända av en ren slump? Slutligen, hur mycket struktur eller hur många strukturer ska bli inkluderade i ett hypertextdokument och ska innehållet i dokumentet karaktäriseras av dessa strukturer? Det finns inga lätta svar på dessa frågor. Det är en utmaning för författare att designa strukturer för hypertextdokument som passar användarnas sätt att tänka inom ett ämnesområde, menar Shirk.

Shirk visar några lösningar till problematiken med skapandet av hypermedia för lärande. Inledningsvis gör hon en indelning av hypermediaorganisation i två grundläggande kategorier, produktorienterade och processorienterade. Shirk har i sitt material ett lärandeperspektiv som vi också valt, då vi utgår från att de som publicerar en text vill förmedla ett budskap. Vi börjar med den produktorienterade hypermediaorganisation.

4.3.1 Produktorienterade hypermediaorganisationer.

Den produktorienterade hypermediaorganisationen delar Shirk in i tre skilda kategorier. Den första är grundad på idéer från studier av läsande och retorik. Med utgångspunkt i dess studier av talekonst och läsande kan man skönja en rad möjliga strukturer som utgångspunkt i skapandet av hypermedia. Dessa strukturer för kommunikation kan betraktas som traditionella synsätt på hur vi läser och talar.

Dessa strukturer är: en som är grundat på problemlösning, en grundad i kronologiskt eller sekvensiellt läsande,en från del till helhet,en i orsak-verkan och slutligen en som är grundad i det föregående till det efterföljande. Skälet till att det finns en tillit till dessa traditionella synsätt på kommunikation är att hypermedia är ett relativt nytt undervisningmedium. Det anses då svårt av överge kommunikationsstrukturer som vi känner och är familjära med för att skapa nya strukturer i ett nytt medium. Denna typ av hypermediastruktur ska bygga på vad vi traditionellt vet om litterär och oral kommunikation.

En andra typ av produktorienterad hypermediaorganisation bygger på idén att utnyttja kända metaforer från redan existerande pappersbaserade och datorbaserade produkter. Författaren till ett hypermediadokument ska använda noder och länkar på ett sådant sätt att dessa associerar till välkända pappers-och datorbaserade kommunikationsstrukturer. De pappersbaserade kommunikationstrukturer som hypermediet skall associera till omfattar bibliotekskataloger, fotnoter, korsreferenser, kommentarer, komihåglappar, indexeringar, citeringar, antologier och utsträckta diskussioner av en text till andra texter. De datorbaserade kommunikationstrukturer som hypermediet ska associera till är anteckningar, popup menyer, länkade fönster, semantiska nät grundade i kunskapsrepresentation, relationsdatabaser och simulationer.

Den tredje typen av produktorienterad hypermediaorganisation bygger på idén att utnyttja kända metaforer som generellt används för att presentera information på. Här framförs en tanke att i alla discipliner, i alla kulturer och i alla tider har vissa sätt att presentera information blivit populära. De är populära av den enkla anledning att de är idéemässigt enkla, de lätta att lära sig och de är enkla att komma ihåg. Dessa fyra modeller är: sekvensuell presentation, rutnäts presentation, hierarkisk presentation och nätpresentation.

Den sekvensiella presentationen är en linjär organisation där användaren endast har möjlighet att röra sig framåt respektive bakåt. Denna typ av presentation är bra att använda vid steg för steg instruktioner.

I en rutnätspresentation presenteras materialet i form av en tabell. Användaren kan hitta det han är intresserad av genom att välja rad respektive kolumn och sedan ta sikte på den undersektion av vald rad och kolumnsektion. Detta sätt att presentera på är lämpligt när materialet har två logiska dimensioner.

Hierarkisk presentation utgår från ett ämnesområde eller en underavdelning till ett ämnesområde. Denna modell strukturerar generellt innehållet i en top-downmodell där användaren ges en direkt överblick över hela ämnesinnehållet. Denna modell är användbar i hjälpsystem där användare snabbt behöver kunna komma tillbaka till en central lista över ämnesområden.

Nätpresentationen är en nätverksstruktur i vilken ett ämnesområde är kopplat till andra ämnesområden. Denna typ av struktur är att likna vid ett associativt tänkande och är lämplig för att främja förklaringar som förekommer till exempel vid utveckling av nya idéer.

Vi har visat tre olika typer av produktorienterad hypermediaorganisation. Gemensamt för alla tre typerna är att de utgår från en arkitektur som redan är känd genom existerande pappers- eller datorbaserade kognitiva strukturer. Skaparna av hypermediet väljer endast en struktur som de sen tidigare känner. Denna struktur är en statisk modell passande för ett redan existerande pappersburet eller datorburet dokument som ska överföras till hypermedia. Enligt Shirk tar man inte fasta på att utnyttja de dynamiska strukturer och den multidimensionalitet som tekniken ger möjligheter till. Man placerar information från ett gammalt medium in i ett nytt medium. Enligt McLuhan (1964) är detta ett mönster som upprepas ett flertal gånger när ett nytt tekniskt medium utvecklas. Innehållet i det nya mediet blir alltid strukturerat på samma sätt som innehållet i ett tidigare medium. I detta perspektiv är kanske denna utveckling med produktbaserad hypermediekonstruktion inte så konstig, menar Shirk. Det är kanske är ett naturligt steg i utvecklingen som måste tas.

4.3.2 Processorienterade hypermediaorganisationer.

Till skillnad från produktorienterade hypermediaorganisationer bygger processorienterade organisationer inte på färdiga modeller att placera ett innehåll i. Organisationen av ett hypermediadokument ska uppstå som ett resultat av konstruktionsprocesser där användaren via försök deltar i utvecklingen av dokumentet. Inom processorienterade hypermediaorganisationer finns fyra olika modeller som vi tänkte ta upp. Först presenteras två modeller med stora inbördes skillnader, den deduktiva utvecklingsmodellen och den induktiva utvecklingsmodellen. Därefter en modell grundad på studier av hur lärande interagerar med pappersdokument. Denna modell följs av en modell där länkstrukturen får vara vägvisare i organisationen av hypermedia. Slutligen en sammanfattning där fyra olika diskursstrukturer presenteras.

Deduktiv utvecklingsmodell av hypermedia

Detta synsätt på design av en informationsmodell erfodrar en start med en innehållsstruktur eller med en struktur av expertkunskap. Det är en top- down modell för skapande av hypermedia. Denna modell kräver ett antal förutsättningar. Vi måste ha en uppfattning om att lärande är en process där en experts kunskapsstruktur kopieras in i den lärandes kunskapsstruktur. Det blir ett främjande av lärandet om hypermediats struktur kopierar och uttryckligen befordrar en struktur av expertkunskap. I det fortsatta utvecklandet av denna typ av informationsmodell arbetar man med kvantitativa metoder för att göra statistiska bearbetningar av vilka noder som ska sammanlänkas och bilda semantiska nätverk.

Här används också olika typer av datormjukvara som kan skapa semantiska nätverk av innehållet i expertkunskapen. Dessa resultat ligger sedan till grund för de kognitiva eller semantiska kartor som i sin tur ligger till grund för hypermediaorganisationen.

Induktiv utvecklingsmodell av hypermedia

Den induktiva utvecklingsmodellen är en botten-up modell i design av hypermedia. Den är baserad på observationer av hur användare navigerar genom ostrukurerade hypermedia och hur de tar till sig den informationen som finns i hypermediet.

Man börjar med att ge den lärande tillgång till ostrukturerade hypermedia. Sedan granskas de stigar som användaren tar i sin navigation genom texten. Stigarna som användaren valt analyseras och klassificeras så att det går att utveckla guidade turer i hypermediadokumentet. Nästa steg blir att utveckla en av användaren föredragen lärande stil. Och slutligen visas en guidad tur i hypertexten som överensstämmer med användarens val av navigation.

Observera lärande

En annan metod att utveckla hypermediaorganisation är genom studier av hur en grupp lärande interagerar med ett pappersdokument som senare ska transformeras till ett hypermediadokumet. En förutsättning för detta är ju att pappersdokumentet är en exakt förlaga av det som ska transformeras till ett hypermediadokument. Shirk (1993) menar, att detta är en extrem ståndpunkt i utvecklandet av hypermedia. Hon säger vidare att företrädare för denna skola har uppfattningen att man inte ska överföra några dokument till elektronisk form och vidare till Internet innan man har ett hållbart pappersdokument.

Grundad på innehållsstruktur

En processorienterad lösning till problemet att skapa hypermedia för lärande är att utgå från de förståelsestrukturer som uppstår hos den lärande och som finns inbyggda i innehållet i hypermediet. Dessa förståelsestrukturer kan sedan inspirera till nya designmöjligheter i termer av att själv kunna välja innehåll. Strukturerna kan också bli en utgångspunkt för att skapa länkar och definiera de färdvägar som läsaren kan ta genom texten. Användare kan också erbjudas vägvisare och hjälp med navigationsteknik i förflyttningen genom materialet.

Användaren kan även få assistans i att hantera information och utföra de uppgifter som var skälet till att han uppsökte hypermediamaterialet. Detta material är sedan användbart för att analysera länkval och länkstilar, detta för att åstadkomma en mer dynamisk struktur på hypermediamaterial.

Sammanfatting

Shirk sammanfattar den processorienterade organisationsmodellen med att presentera fyra olika diskursstrukturer som är användbara för skapandet av hypermediamaterial för lärande.

1. Textstrukturer som i hög grad sammanhänger

En linjär struktur av hypermediet där den lärande startar i början av texten och sedan följer den till slutet. Den är på detta sätt en boklik hypermediaorganisation där en länks enda funktion är att göra en "loop" till relaterat material för att där hitta ytterligare material. Sedan tar hypermediet användaren tillbaka till den exakta utgångspunkten. Denna typ av hypermedia har automatiska fotnots- och referensmekanismer som liknar de pappersbaserade produkterna. Hypermediastrukturer av denna typ står för en linjär syn på mänsklig kognition.

2. Textstrukturer byggda på moduler

Denna hypermediastruktur är skapad av många var för sig oberoende moduler av information. Den är vanlig i olika slag av uppslagsverk och i referensinformation. Länkarna förbinder oftast moduler med skilda typer av information. Länkarna är antingen användarinitierade eller textinitierade. Användarinitierade länkar är öppna och kräver inte att användaren återvänder tillbaka till utgångspunkten utan kan fortsätta navigerandet via andra länkar. Textinitierade länkar är inte öppna på samma sätt utan kräver att användaren återvänder till utgångspunkten. Moduluppbyggda hypertextstrukturer är vanligt i hypermedia för olika typer av instruktioner. Dessa hypermediastrukturer står för en syn på mänsklig kognition, att den arbetar med "chunks" av information.

3. Hierarkiska textstrukturer

I hierarkiska hypermediastrukturer är informationen hierarkiskt organiserad och ger ingen möjlighet till korsreferenser mellan olika stigar i hierarkin. Mycket av teknisk text där olika ämnen har sina egna strukturer och sin egna inre logik att ta hänsyn till är presenterad på detta sätt. Här följer man förutbestämda stigar för att komma fram till det avsedda målet. Länkningar är antingen nedåtgående eller uppåtgående inom en och samma stig eller till en närliggande stig. Dessa strukturer av hierarkier kan ibland liknas vid matriser. Denna kognitiva struktur uppmuntrar etablerandet av relationer mellan skilda delar av informationen i en vävliknande konfiguration.

4. Flertematiska textstrukturer

Denna typ av hypermediastruktur presenterar en stor variation i valet att navigera och söka information. Strukturen ger möjlighet till att söka mellan verbal och visuell information genom korsreferenser. Denna typ av hypermedia är tänkt att ge multidimentionella navigationsmöjligheter. Länkningarna är skapade av den lärande för att hos denne möta specifika behov och intressen. Dessa länkningar ska även ge möjlighet för den lärande att själv skapa strukturer för att möjliggöra återvinning av information. I denna typ av flertematiska hypermediastrukturer ska det också vara möjligt att leda den lärande till att ställa frågor och på så sätt ge honom en hjälp till ett antal fortsatta navigationsmöjligheter. Denna struktur uppmuntrar en mångfald av kognitiva vyer över material.

4.3.3 Förslag till hur hypermedia skapas

Shirk menar att både produktorienterade och processorienterade hypermediaorganisationer har sina begränsningar. Det är fortfarande lärandet och olika personers lärstilar som står i fokus för diskussionen. Vad som också diskuteras är om detta nya mediums möjligheter utnyttjas på det sätt som det finns förutsättning till. Shirk gör en sammanfattning av det som tidigare presenterats och gör en rekommendation av hur kognitiv arkitektur av hypermedia bör kunna se ut.

1. En kognitiv arkitektur som är grundad i hur ett ämnesområde i sig är organiserat. I detta fall är det expertkunskapen i ämnesområdet som ska vara grunden för hur hypermediadokumentet ska se ut. Även om ett hypertextsystem har en dominant metaforik bör den kunna ge möjlighet till andra metaforer i skapandet av hypertexten. Viktigt är att skaparen av hypertexten uppmärksammar de möjligheter som finns i verktyget för att skapa en rik länkstruktur som bygger på ämnets struktur. Att identifiera alla möjliga strukturer inom ett ämnesområde kan ha sina svårigheter. Det är även kopplat till hur mycket av expertkunskap som finns att tillgå inom ett givet projekt.

2. En kognitiv arkitektur av hypermediadokumentet som är grundad i designerns antagande om ämnet, de lärande och mediet själv. I denna typ av kognitiv arkitektur är det författarens uppfattning om ämnet och lärandet som är i fokus. Det krävs en försiktighet hos skaparen av hypertexten när skapandet sker från dessa utgångspunkter. Mediet ger möjligheter till en mer komplex struktur av ämnesområdet än vad som är nödvändigt för lärandet. Detta kan ställa till problem för oförsiktiga användare och resultatet av lärandet kan i många fall bli sämre i förhållande till konventionella metoder.

3. En kognitiv arkitektur av hypermediadokumentet som är grundad på de lärandes olika sätt att ta till sig kunskap i olika ämnesområden. Denna typ av arkitektur är grundad i forskning om olika typer av lärstilar. Om det i forskning visar sig att den lärande bättre tar till sig information på ett ämnesområde som är kraftigt strukturerat bör man skapa hypertextdokumenten efter dessa principer.

4. En kognitiv arkitektur som är möjlig med utgångspunkt från hypermediet själv. Det finns idag tekniska möjligheter att kombinera text, grafik, ljud , animationer och video i hypermedia. Shirk menar att skapare av mediet hittills inte tagit tillvara de möjligheter som finns att utveckla mediet för lärandet. Det har funnits en tendens i utvecklingen av hypermediet att det blivit ett medium som består av dess olika beståndsdelar av andra media istället för att bli ett medium som är grundat i sig själv. Äldre typer av media har tagit plats i detta nyare medium utan att det nya mediets möjligheter fullt ut tagits till vara.

4.4 Kognitiva aspekter på skapandet av hypermedia

Vi har visat att det finns beröringspunkter mellan organisation av information i långtidsminnet och hur en hypermedia kan vara uppbyggd. Nedan redovisar vi de kopplingar och samband som vi har sett mellan den kognitiva psykologin och hypermediakonstruktion.

Ett av dessa samband kan ses mellan Teachable Language Comprehender teorin (TLC) och hur hierarkiska hypertexter är uppbyggda. I organisationen av begrepp förordar TLC en stuktur av begrepp som har hierarkisk uppbyggnad med associationer till begreppets semantiska innehåll. Det finns även ett samband mellan Spreading-Activation Modell och de hypertexter som är flertematiskt uppbyggda. Dessa två modeller bygger båda på ett stort urval av associations möjligheter, inlärningen och lärandet sker på nätverks basis.

Vi kan också se ett samband mellan mönsterigenkänning och tankarna bakom produktorienterad hypermediaorganisation där hypertexten ska likna traditionella medias utformning. Man vill här knyta an till de traditionella uppfattningar om media för att läsaren skall "känna igen sig".

I de processorienterade hypermediaorganisationerna försöker man kartlägga människors informationsbeteende för att komma åt de scheman som finns i minnesorganisationen.

Till skillnad från andra media går det i hypermedia att erbjuda läsaren en interaktivitet, läsaren kan själv välja vilken tid varje moment i navigeringen får ta. Denna interaktivitet kopplar vi till de kognitiva teorier om minnet som säger att göra något själv är bättre än att se, höra eller se någon annan göra något.

Teorin om korttidsminnet säger att de endast går att hålla sju plus minus två lagrade enheter samtidigt där. En slutsats man kan dra därav är att antalet meningsfullheter i form av bilder, länkar och ny information inte bör överstiga sju plus minus två enheter.

David Jönsson