Måndagen den 22 april 1996 när detta skrivs kan vi i Östgöta Correspondenten läsa om ett antal nya våldsbrott bland ungdomarna i Linköping. Med delade känslor ser man fram mot skolavslutnings firandet. Ett firandet som de senaste åren blivit betydligt våldsammare - listan över negativa händelser kan göras mycket lång. Vi vet att våldet, alkohol-drickandet är mycket vanligt i ålder 12-15 år. Vi vet alla att skolavslutningen firas på många trivsamma sätt, men också att det uppstår många mörka och dystra konsekvenser av detta firande.

När Ostkusthajken skapas för många år sedan var ungdomsvåldet, grupptryck något annat än det är i dag - ändå kände ledarna / föräldrarna att någonting måste göras. Önskemålen om firande - ledighet - känslan av frihet blandades och resultatet blev, Ostkusthajken. Ett alternativ till det traditionella skolavslutnings firandet.

Av den anledningen åker Linghems patrullscouter till en ö på ostkusten - där vi under några dagar firar starten av sommarlovet. Vi badar och solar, äter god mat, kanske fiskar, täljer på en pinne just för täljandet skull, ligger i hängmattan läser en bok med andra ord har det bra.

Enligt traditionen är inga klockor tillåtna på ön, vi vaknar när vi sovit färdigt - äter när vi är hungriga och lägger oss när vi är trötta. Naturen styr vår rytm. Traditionellt inbjuds även ‘gamla’ patrullscouter till hajken för att återuppliva minnen. Scouterna föräldrar vet var vi är - Scouterna slipper tvingas in i något grupptrycksfirande - Linghems Scoutkår för traditionen vidare - För generationer framåt.