Torsdagen den 31/7 1997OLMA,s Loggbok Fjällrajd 1997
Onsdagen den 30/7 1997
Efter en lång resa upp till Fauske möttes vi vid sex- tiden på kvällen upp vid busstationen av Kjell, Gunnar, Marie och Ola. De hjälpte oss upp till vandrarhemmet där vi skulle bo. Innan middagen som bestod av Fisksoppa gjorde vi i ordning utrustningen som skulle med. Stegjärn ställdes in, tälten sattes upp och kontrollerades, siggflaskor fylldes på med bränsle, prosaksnören delades ut och en sista översyn av maten och utrustningen gjordes. Alla var mycket förväntansfulla inför det stora äventyret som skulle gå av stapeln.
De flesta av oss träffades redan i början på maj på en förträff, så vi hade redan bekantat oss med varandra men Ann och Anna hade vi inte träffat innan och Joakim och Göran hade tvingats att lämna återbud till rajden. Under förträffen hade vi gjort patrullindelningarna De fyra patrullerna var:
RAGO (ledarpatrullen). Kjell, Marie, Gunnar och Ola
VIRI Tina, Anna, Johan och Per
SULI Tobbe, Linda, Ylva och Nicke
OLMA Jonas, Malin, Tommy, Lisa, Trunken och Ann
De flesta var uppe till sent på kvällen och brottades med frågor som : Skall vi ta med oss allt det här brödet? Har vi tillräckligt med russin? Det kan väl aldrig gå åt så här mycket bränsle? Kan vi inte lämna ett stormkök hemma, våra packningar väger redan för mycket? .…….
Till slut kom vi till ro, men det var nog många som sov lite oroligt första natten tillsammans.
Fyllda av optimism gick vi mot bussen i Fauske för 40 minuters resa mot rajdens startplats. Bussen körde oss ända fram efter övertalning från Gunnar. Den traktor som skulle ta oss från busshållplatsen var inte där och alternativet hade varit att gå flera kilometer extra till Lakshola.
Väl framme började vandringen. Kjell följde med oss i dag för att hjälpa oss med vägval och andra saker som kan dyka upp under vandringen. Det första som mötte oss var en seg uppförsbacke som sedan gick över i en frodig grönska. Ormbunkarna var drygt meterhöga och vi fann fjällviol, nordisk stormhatt (Gunnar kallade det mordisk stormhatt eftersom den är så giftig), hönsbär, midsommarblomster och tätört bland mycket annat. Vi följde Laksåga fram till en hängbro där vi tog en välförtjänt lunchrast (Sparrissoppa och hårt bröd).
Under eftermiddagen hade vi vårt första kurspass på skoskavskullen. Platsen var väl vald efter en jobbig uppförsbacke längs en jåkk. På programmet stod sjukvård och Marie berättade vad som fanns i den gemensamma sjukvårdlådan. Nyttigt att få reda på då man normalt inte tänker på vad som måste finnas när man har långt till "civilisationen". Tommy upptäckte att han hade tappat sin karta i backen. Men det var inga problem då Jonas (ung som han är) behövde göra av med lite överskottsenergi. Han sprang ner och hämtade kartan och sedan upp igen.
Eftermiddagen var hård. Mycket uppför och en hel del "klättrande". Vi balanserade på trädrötter och stenar. Vi hjälptes åt att ta oss förbi allt för besvärliga hinder. Ju senare det blev desto segare och tröttare blev vi. Till slut gick man hellre sju extra steg runt en 30 centimeters sten än att försöka kliva över den. Axlarna värkte, musklerna stelnade och bromsarna bet. Det kändes som om man inte skulle orka fram till lägerplatsen.
Genomsvettiga och matta kom vi fram till vårt nattmål på en udde vid Storskogsvatnet. Väl framme kastade vi oss i det mycket kalla vattnet men efteråt kändes det väldigt skönt. Till middagen stod ärtsoppa och pannkaka på menyn (mycket beroende på att detta krävde mycket bränsle och matfett och vi var måna om att minska vikten så snabbt som möjligt). Alla tyckte att det smakade väldigt gott med undantag för Trunken som ansåg att ärtsoppan var för blaskig och smaklös. Sedan väntade disk, tältslagning och sänggång. Det var inga problem att somna denna första dag på Fjällrajden.
Det var strålande solsken och minst 40 grader i tältet när vi vaknade. Vi kände oss inte direkt utvilade men kom upp ändå. På allmän Tommys begäran stod havregrynsgröt på frukost menyn. "Det kunde inte ha smakat bättre" sade Tommy vilt grimaserande. Patrull Sule stod för väderprognos med reklaminslag under morgonsamlingen medan myggen fick sin frukost. Sedan var det dags att sätta på ryggsäckarna på en vilt protesterande kropp. Tommy hävdade dock att hans packning var mycket lättare än under gårdagen. Trunken kunde inte riktigt hålla med då Tommy under morgonen hade delegerat ansvaret (och där med också bärandet) för repen till Trunken. Redan efter 200 m (eller som Tommy skulle ha sagt knappt 300 m) var det dags för första pausen efter det att vi gått över hängbron vid Skogsvatthyttan. Nedanför bron finns ett vattenfall som skulle fotograferas.
Gunnar följde med oss denna andra vandringsdag. Hela förmiddagen fram till lunch var en enda stor uppförsbacke. Till lunch serverades gulaschsoppa. Ungrarna kan det där med mat. Efter lunchen var det dags för det andra kurspasset som handlade om vandringsteknik. Innan passet passade ledarna att visa reklam efter norsk förlaga. Jag vill inte gå in på vad det handlade om men varunamnet Ringnes förekom.
Sedan bar det av igen. Till vår stora glädje fortsatte uppförsbacken ytterligare några timmar men sedan blev terrängen riktigt angenäm (kalfjäll). Den första snön passerades efter cirka en ˝ timme. Tina i Patrull Viri halkade på en klipphäll och stukade foten, som tur var var det nära till lägerplatsen. Undrar hur det skall gå i morgon?
Efter tältuppslagning , tvagning och vattenlek (Trunken försökte simma i en 10 cm djup pöl), var det dags för nästa kurspass. Gunnar lärde oss hur man med hjälp av karta och kompass kunde bestämma var man var med hjälp av syftning. Kjell hade ett pass där han visade var vi kunde få hjälp, hitta övernattningsstugor eller finna en nödtelefon om någonting skulle hända.
Middagen skulle ha varit Sjömansbiff men det blev ölmarinerad "biff stroganoff" istället då vi glömt att lägga potatisen för svällning i våra svällburkar. Det var gott ändå. Det blev heller ingen efterrätt till någras förtret. Några började redan att fantisera om maträtter och drycker. Framförallt Ann som fick något drömmande i blicken när hon beskrev olika glassar.
Sedan var det dags för ytterligare ett kurspass denna gång visade ledarna oss hur vi skulle knyta in oss i replag inför den stundande glaciärvandringen. Lisa fick gå först och offras (lite svinn får man räkna med….). Myggorna verkade uppskatta vår samling och de anföll i svärmar, de blev nog mätta som det verkar.
Framåt kvällskvisten tog Lisa, Ann, Trunken och Jonas en "liten" kvällspromenad Lisa och Ann i luftiga sandaler. Ena toppen efter den andra bestegs, men så fort de kom upp för en topp dök det upp en högre bortanför. Under promenaden ägnade sig gruppen åt botaniska studier av kända och okända växter. Krypljung och Lappljung var några av de växter som hittades. Efter en språngmarsch hem då tiden blev knapp, knökade vi in oss i ledarnas 4 manna tält (18 stycken), för sångstund ur sångboken som Nicke hade satt samman och godnattsaga. Myggen surrade hemtrevligt utanför tältet och inne i tältet var det hemtrevligt varmt. Efter sagostunden var det dags att krypa till kojs och skriva i loggboken.
Vi väcktes klockan sju av en mycket trött Per från Patrull Viri. Solen strålade och det var mycket varmt i björkdungen. Frukosten bestod av Risgrynsgröt med drottningssylt och mjölk som alla åt med god aptit (även Tommy), detta tillsammans med de obligatoriska mackorna.
På morgonsamlingen läste Tina en samisk berättelse om hur man kan lura Björnar att dricka sprit. Intressant.
Vi kom iväg på utsatt tid klockan nio, idag följde Ola och Marie med vår patrull. Vi lämnade leden som vi följt och vek av upp mot Rágujiekna glaciären som vi skulle besegra under eftermiddagen. Uppförsbacken fortsatte även denna dag fast sju resor värre. Vi steg 460 meter före lunch. Det var en lång och svettig förmiddag med kraftig vind. Bitvis gick man som berusad då vindbyarna tog tag i oss. Vi träffade på den första jåkken som vi var tvungna att vada över. Det vill säga, alla vadade över utom Malin som halade upp ett par Mouseboots som hon drog över sina kängor. Till slut kom vi då äntligen fram till kratersjön på 903 meters höjd där vi stannade för lunch. Det båste kraftigt och vi råkade ut för vår första regnskur. Till Lunch serverades det nyponsoppa med biskvier. Vi tog lä bakom ett stort klippblock vilket var skönt då det blåste kallt.
Tina i Viri hade en jobbig dag med sin vrickade fot och in i det sista rådde det tveksamhet om vi skulle fortsätta efter lunch eller slå läger där vi var. Efter rådslag med ledarpatrullen Rago och dagens patrulledare (Jonas från oss) kom vi till slut fram till att fortsätta. Nu blev det etter värre.
Vi startade klockan tio minuter över fyra, Ledarna räknade med att det skulle ta 5 timmar innan vi var framme vid lägerplatsen. Enligt vår matematiska beräkning borde vi då ha varit framme vid niotiden. Så blev det dock inte. Vi trodde att vi skulle ut på fjällvandring men nu var det bergsklättring det handlade om. En bergsget hade inte klarat branterna. Tina hade det mycket jobbigt då hon förutom sin vrickade fot även var väldigt rädd för branter. Så gentlemännen Jonas och Trunken i vår patrull ropade att hon skulle lämna packningen. Då var hon halvvägs upp. Sedan sprang dessa charmanta gossar tillbaka och hämtade ryggsäcken på ett äkta Olmiskt maner. Är det inte Olma i ett nötskal så säg. Resten av patrullen stöttade beslutet enhälligt.
Väl framme vid glaciären var det dags för stegjärn, rep och knepiga knopar som t.ex. S:t Johan. Vi laddade med Digestivekex och russin och stegade iväg över glaciären. Det var mest snö och inte så mycket synlig is. Röda alger täckte det mesta som ett tunt puder. Väl uppe på krönet stoppade vi då Gunnar behövde justera sin ryggsäck. Solen lyckades leta sig fram mellan de grå tjocka molnen. Det var en härlig känsla att stå i solskenet, se ut över Sarek, Blåmansisen och Virihaure och käka praliner. Det är underbart att vara scout. Resten av glaciären var det nerför.
Alla var trötta och hungriga när vi nådde fast mark igen,. Jonas visade hur det skulle kunna gå om man gick över glaciären utan stegjärn. Han slängde sig raklång på rygg på glaciärkanten. Vi lagade middag som bestod av tortelini med garlacciosås (vitlök). En femrätters på Operakällaren kunde inte ha smakat bättre.
Nu var det nära till lägerplatsen sa ledarna, men ack nej. Vi fick gå i en jättebåge på led med långa mellanrum över ett snömassiv för säkerhets skull då vi inte visste vad som fanns under. Trots att alla var trötta och slitna efter en lång dag, var humöret på topp. Under en pustpaus, medan Gunnar och Ola letade efter ett lämpligt ställe att slå upp tälten på, stämde Anna och Tina upp en sång som vi alla föll in i. Det kändes nästan magiskt att sitta mitt i fjällvärlden mitt i natten och nynna på en stilla sång. Först vid ett tiden på natten kom vi fram till en plats som var lämplig att slå läger på. En fin plats med porlande vatten runtomkring. Medan de andra patrullerna slog upp tälten och lade sig, fixade vi till efterrätt, kaffe och te. Efterrätten bestod av chokladmousse som blev väldigt rinnande. Den stelnade aldrig. Vid tvåtiden på natten kom vi äntligen i säng. Trunken var så trött att han glömde sin kamera utanför tältet. När vi krupit ner i sovsäckarna hörde vi hur regnet började droppa mot tältduken.
Vi började dagen med att sova ända till klockan tio. En välbehövlig vila efter gårdagens strapatser. Efter råggröt till frukost och väderrapport levererad av oss, traskade vi iväg på nya äventyr (klockan var då cirka halv ett). Vandringen skulle enligt ledarna enbart ta någon timme. Men eftersom vandringen ständigt avbröts för botaniska studier tog det betydligt längre tid. Gunnar och Kjell lärde oss en och annan blomma. Vi hittade det första renspåret, en halv underkäke. Under förmiddagen hade vi en fjällrajdsinvigning (det har invigts cirka 180 scouter tidigare). Dock hann vi knappt få de obligatoriska märkena och skriva våra namn på en skinnbit innan regnet startade. Den tänkta gruppbilden fick vänta till ett senare tillfälle.
Den gemensamma vandringen fortsatte ner till en jåkk som visade sig vara lite bredare än planerat. Vi fick äta lunch (fruktsoppa) medan Kjell och Gunnar letade efter ett lämpligt vadställe. Efter ett kort kurspass och ett mycket kallt vad fortsatte vandringen patrullvis. Vi förstår numera att det stod i papperen inför rajden att vi skulle öva med fötterna i en hink med iskallt vatten. Det var så kallt att det gjorde ont (någon mätte upp temperaturen till 0.6 grader).
Det var sagt att vi skulle vara framme senast klockan nio på kvällen, det var ju inga problem trodde vi då vi såg lägerplatsen redan vid sjutiden. Vad vi inte visste var att vägen dit inte enbart bjöd på ett antal osorterade snöfält och vide snår, utan även ännu ett efterlängtat vad vid Raddujaure. Trunken hoppade "ganska" frivilligt i det "varma" 0-gradiga vattnet för att hitta en väg som var vadbar utan allt för stort svinn. Men innan Trunken vågade sig ut i vattnet hade Jonas hoppat runt i jåkken och försökt vada i kängor, dock utan att varken komma över eller att blöta ner kängorna (Till skillnad från Per i patrull Viri visade det sig senare). Efter diverse plaskande i jåkken hittades en väg där patrullen kom över utan att leka Jesus. Vi bytte nu glatt till kängor och skulle bara gå de sista metrarna till lägerplatsen, där måste det ju vara torrt. Tji, så vi bedrog oss, förutom videsnår och sankmark hittade vi ännu en jåkk som ville bli vadad. Vi hittade slutligen en väg där vi kunde ta oss fram ganska torrskodda. Vi kom fram till lägerplatsen vid Raddujaures strand klockan halv nio, så mycket för våra goda tidsmarginaler. En stund senare (efter nio) kom de två sista patrullerna fram, ingen nämnd ingen glömd men Rago fanns inte på lägerplatsen innan nio…. Ledarteamet ansåg att vi slagit upp tälten på fel plats och borde flytta dem, men vi slapp.
En utsökt middag avnjöts sedan på restaurang Raddujaure, köttfärsgrytan var den godaste maten hittills. Efter maten var det patrulledarsamling och sedan var det tältet som gällde. Väl i tältet utbröt en vild Reparil och massage- orgie. Nu skulle man kunna tro att dagen var över vilket även vi gjorde. Men Lisa hittade på morgonen en bula i huvudet, så något spännande hände tydligen under natten.
Vilodag. "Det är bäst att stanna till så att själen hinner i fatt" visa ord sagda av afrikanska bärare.
Tommy vaknade klockan sju, pigg som vanligt, vi andra ville inte gå upp. Vår patrull skulle ha hållit i morgonsamlingen men bytte bort den med Suli, det ångrar vi inte. Fullkornsvälling var ingen hit. Vilda protester från alla utom Malin. Tanken var att vi skulle ha välling en gång till men vi beslutade raskt att förpassa vällingen till nödprovianten där den hörde hemma.
Efter morgonsamling med sång, gymnastik, reklam och väderleksrapport. Körde vi i gång ett storbyk. Alla sex patrullmedlemmarna gnuggade flitigt sina skitiga plagg. Vi lyxade till oss och värmde lite vatten så att tvättvattnet var flera grader över noll. Sköljvattnet i jåkken var dock de normala noll graderna. Vi riggade upp en torkanläggning av isyxor, vandringsstav, prosaksnören och spännremmar. Där vi fick plats med det mesta av tvätten. Vi sköt på vårt eget badande så långt det gick. Vi smorde in kängorna men till slut fanns det ingen återvändo. Det var bara att häva sig i plurret, detta skedde med stor tvekan trots att badplatsen bjöd på sandstrand och allt. Alla i patrullen gav sig ut i det mycket, mycket kalla vattnet och gav oss hän åt nödvändigt skrubbande. Med tanke på hur fort det gick kan man undra hur mycket skit som försvann. Vid hårtvätten kändes det som hjärnorna krympte. För att få upp värmen kröp alla utom Tommy ner i sovsäckarna i tälten. Tommy satt på utsidan och skissade på ett mönster till en hornbit som han tänkt att fälla in i en kåsa. Vissa av patrullmedlemmarna somnade och två stycken snarkade visst. Vi som vilade och sov väcktes av att lunchen var klar. Trunken och Tommy hade lagat en ministronesoppa. Till det åt vi knäckebrödssmulor (ströbröd).
Klockan tre skulle vi samlas i en kåta i närheten för dagens kurspass. Men när vi kom dit fanns ingen där. Det visade sig att det i kåtan fanns ett getingbo och att Kjell, när han städade upp i kåtan hade blivit getingstucken på läppen, det såg ut som om han hade en prilla inne. Samlingen fick därför ske utomhus. Kjell berättade om Samerna medan vi smaskade på rökt renkött och ballerinakex, till det drack vi kaffe och te. Marie läste en sameberättelse om sommar/ höst och Tina läste en makaber historia om Stalo som slaktade barn.
På eftermiddagen lekte Tommy sopsorterare och brände därefter tillsammans med Jonas vårt papper och plast- skräp. Ann Läste, Malin vaxande kängor, de andra (Lisa och Trunken) var sociala med patrull Viri. Vår grannpatrull Suli gav sig iväg på sin patrullvandring på eftermiddagen men vi andra beslutade oss för att stanna kvar en natt till.
Middagen bestod av köttgryta och ris. Till efterrätt kostade vi på oss en ananasfromage, för det tyckte vi att vi var värda. Sedan var det dags att ta ner tvätten och riva torkanläggningen. Väl nere i sovsäckarna var det dags att skriva loggbok. Vi var så trötta att vi fnissade och skrattade så att tårarna sprutade. Tommy och Ann vred sig i kramper.
Dagens kommentar från Jonas:
Tommy: "Är det någon mer som vill ha vatten innan jag sätter mig?"
Jonas: "Jag bryr mig inte om ifall du ger mig vatten före eller efter du satt dig ner."
Tommy var som vanligt vaken före oss andra och väckte oss klockan sju. De andra patrullerna trynade glatt vidare till klockan åtta. Den vanligtvis inte så hett efterlängtade havregrynsgröten smakade riktigt bra i jämförelse med gårdagens välling.
Klockan nio kom vi iväg på vår egen hajk i rajden. Ledarpatrullen Rago hade startat strax innan oss. Vi gav oss iväg glada i hågen längst med stranden till Raddujaure, men videsnåren som växte manshöga besegrade oss snabbt och vi retirerade upp på fjällsluttningen bredvid. Vi gick sedan med förvånansvärd hög fart fram till lunch. Det enda problemet var att kartan inte riktigt ville stämma med verkligheten. Lunchen bestod i dag av blåbärssoppa Det lättade bra i ryggsäcken för Trunken som bar alla soppor. Under lunchen började dimman att synas uppe på fjälltopparna vilket vi tyckte var oroande, men till vår stora glädje drev den förbi oss.
Efter lunch tog vi oss upp på en höjd för att försöka läsa in oss. Vägen dit hindrades av en liten jåkk som vi var tvungna att bygga en stenbro över för att ta oss över torrskodda. Väl uppe visade det sig att Anns och Malins farhågor var riktiga. Vi var vid fel vik och hade troligen gått en 2 timmars omväg. Samtidigt som vi gjorde denna ganska nedslående upptäckt (humöret sjönk tillfälligt) visade sig solen i tjugo minuter som om den ville säga att vi inte skulle tappa sugen. Denna lilla solstund var den enda vi hade under hela dagen. Vi samlade nya krafter och gav oss uppför den på håll ganska avskräckande uppförsbacken.
Efter en stund kom vi fram till en jåkk och det visade sig att vi var tvungna att vada, jippi. Vi försökte desperat att hitta ett ställe där vi kunde komma över torrskodda men till slut tog Tommy av sig byxorna och drog på sig sandalerna varefter han hjältemodigt rekade en väg över. Vi andra följde efter en efter en. Malin i sina mouseboots Jonas i kängor och regnbyxor åtsnörda över kängorna, som han provade för första gången. Han lyckade att komma över utan att få in något vatten.
Efter vadet var det dags att leka bergsgetter, vi skuttade (egentligen segade vi oss) upp för fjällsluttningen. Backen kändes oändlig och tristessen bröts enbart av en mamma- ripa som försökte locka oss bort från sina baby- ripor. Nästan uppe stannade vi för en välförtjänt kexpaus. Väl uppe möttes vi av en fin utsikt över Kasajaure som kantades av snöfält. Vi vandrade vidare ner till sjön och följde Tukijåkkå mot Virihaure. Vi passerade ett antal snöfält och våtmarker. Eftersom vi hade gjort omvägen tidigare på dagen och till mans var ganska slitna efter att ha klättrat uppför fjällsluttningen beslutade vi oss att låta klockan bestämma var vi skulle slå läger för natten. Vi var alla överens att vandra vidare till klockan åtta vilket vi gjorde. Vi var då cirka 2 kilometer från den plats vi hade angivit i färdmeddelandet. Platsen låg vid ett av många fall utefter Tukijåkkå.
Till middag åt vi makaroner och köttfärssås som smakade utsökt efter en lång och slitsam dag. Jonas var så hungrig att han länsade kastrullerna med det räckte inte utan han sökte desperat efter mer mat. Alla somnade sött och vi var så trötta att den traditionella massageorgien uteblev till Trunkens stora förtret.
Tommy klev upp i ottan och väckte oss andra vid sju. Vi var alla mycket slitna efter gårdagen och hade svårt att komma upp. Det blev dock en väldig fart när Tommy efter en stund kom tillbaka och meddelade att frukosten var färdig. Risgrynsgröt. Vi konstaterade att brödet riskerar att ta slut så det beslutades om brödransonering. Två mjuka skivor bröd till frukost i stället för planerade tre, illa! Tommy hade planerat att få ut fyrtio skivor på en limpa men lyckades endas skära upp tjugoåtta, tolv kort gånger tre limpor, vi började ånyo fantisera om all mat vi skulle äta när rajden var över.
Vi kom iväg vid niotiden och pinnade på bra. Efter fyrtio minuters vandring hamnade vi rakt i Viris nattläger. I vanlig ordning var de sena i starten och hade just ätit frukost. Efter ytterligare en halvtimme kom vi fram till ett bergspass . Det var hyfsat väder och framför oss såg vi Virihaure med Sarek som bakgrund, magnifikt. Vi såg Sulis nattläger vid Tukijåkkås utlopp i Virihaure, ett fall som var otroligt vackert. Vi knatade ner till den plats där vi skulle båtas över till andra sidan Tukiluokta (en vik av Virihaure). Vägen ner bestod av fält av blommor som smörblommor, orchidéer, svarthö, fjällviol och purpurbräcka. En skarp kontrast till det karga kalfjäll vi hade vandrat på det senaste dygnet.
Vid mötesplatsen kokade vi fruktsoppa. Vi var där redan klockan tolv och hade därmed tre timmar på oss innan vi skulle båtas över. Molnen drev bort och himlen blev blå och solen värmde. Platsen vi hittat var en äng full med blåklockor (fjällblåklocka gissade vi).
Samen kom lite tidigare än avtalat så redan halv tre åkte vi över. Till Jonas stora besvikelse var han inte klädd som en same utan som en helt vanlig svensk, med fleecetröja, keps och fjällrävenbyxor. Han hade dock två sameknivar och ett samebälte. Det var en kort båttur och vi kom först över.
Efter en liten stunds vandring råkade vi ut för ännu ett vad. Antingen har vi blivit vana eller så hade det blivit varmare för det var riktigt behagligt. Malin använde sina Mouseboots och Jonas körde med regnbyxor så klart.
Sedan bar det iväg uppför igen. Det var varmt och svettigt. Vi följde Tukijåkkå tillbaka uppströms. Som vanligt var det jobbigt att ta sig uppför men strax innan nattlägret fick vi vår belöning. Tukijåkkå kastade sig nerför bergssidan i ett imponerande vattenfall. Vi stannade länge för att betrakta detta naturens skådespel. Medan vi var där hanns vi upp av Viri och Suli och gemensamt vandrade vi fram till nattlägret.
Väl framme ryckte vi upp våra badgrejor och gick för att bada i en tjärn med gyttjebotten. Vattnet var riktigt behagligt om man jämför med de vattentemperaturer som vi drabbats av så här långt. Sedan var det dags för tältuppslagning och mat. Svamprisotto med rökt renkött smakade härligt. Vi lyxade till oss med citronfromage till efterrätt. För första gången rensade inte Jonas grytorna utan vi blev tvungna att ge bort resterna. Dessa togs glatt emot av Johan och Per i Viri som blev mycket glada då de endast fått vegetarisk mat i sitt kök.
Tommy gick på patrulledarsamling och fick det bittra beskedet att det var väckning redan halv sju morgonen därpå. Vi knökade in oss i ledartältet igen för en sång och sagostund och sedan var det dags för sovsäcken. Vi somnade alla till jåkkens brus och en pipig fågel som inte trivdes med att vi var där.
Vi har inget dagens citat från Jonas men han hade en lustig stil när han sköljde munnen vid tandborstningen. Han gjorde armhävningar över en jåkk. Ann frågade vad han höll på med "Jag hade ingen kåsa och ville inte bli blöt om fingrarna" svarade han.
Till Jonas stora glädje var väckningen redan halv sju. Ledarna utlovade en lång och jobbig dag, vilket vi trodde på efter att ha sett alla höjdkurvor på kartan . Humöret var dock på topp eftersom en glaciärvandring över Ålmåjekna stod på programmet.
Efter morgonsamlingen var det dags för "bestigning" av den utlovade uppförsbacken. Alla gick tillsammans ledda av patrulledarna Tommy, Tobbe och Johan. Dessa visade på ett pedagogiskt sätt hur man inte skall göra, de gick snabbt rakt uppför berget, så att de mindre långbenta låg i flåsande drivor en bit ner. Trots en stigning på knappt 500 meter var de flesta hyfsat pigga när vi kom fram till lunchuppehållet.
Lunchen bestod av potatis och purjolökssoppa som åts bakom en skyddande klippa. Det hade blåst upp men Tobbe lovade att vinden skulle mojna, vilket vi andra hade svårt att tro på. Johan och Tommy gav sig iväg på en rekognoseringstur för att försöka att hitta ett lämpligt vadställe över jåkken som låg mellan oss och glaciären.
Efter lunchen bar det av mot glaciären. Vi lyckades med knapp marginal ta oss över jåkken utan att vada. Malins mouseboot kom väl till pass för de som inte hade långa skaft på sina kängor. På vägen upp sprack himmeln upp och väl framme vid glaciären var det strålande sol och tro det eller ej vindstilla. De flesta av oss gav oss efter inbindning i replagen ut på glaciären i kortbyxor men alla utom Tobbe gav upp efter en liten stund och drog på sig långbyxor eller regnbyxor. Det är kallare än man tror. Vägen uppför glaciären var jobbig men utsikten utöver Padjelanta ,Sarek och Sulitjelmamassiven var helt fantastisk. Väl uppe på krönet var det ryggaav paus. En renhjord passerade en liten bit ifrån oss och stannade för att nyfiket se efter vad det var för underliga figurer som var ute och gick på deras glaciär. Vi åt torkade bananer, ananas och kex innan vi gav oss av igen.
Väl av glaciären möttes vi av ett stenigt moränlandskap som vid första anblicken var helt sterilt. Man kan nästan tänka sig hur Sverige såg ut när inlandsisen hade passerat.
Vi hade en timmes vandring kvar till sjön där vi skulle slå läger, trodde vi. Denna tidsplanering grusades ganska snart då vi hindrades av ytterligare en jåkk som vi med stor möda passerade utan att behöva vada. Det var lite balanseringsakter som krävdes för att ta sig över. Vi beslutade att äta middag trots att vi inte var framme. Mycket berodde detta på att Gunnar kände av att han behövde mat med anledning av den sockersjuka som han lider av. Middagen bestod av tortellini så det var ganska snabbt avklarat.
Tobbe, Johan och Per sändes i förväg för att finna en lämplig plats att så läger på. Tro det eller ej men de hittade den enda plats som fanns på mils avstånd. Landskapet bestod enbart av stenar och stenblock. Runt omkring oss var utsikten helt otroligt vacker och storslagen. Innan vi kom till ro gjorde Ann, Lisa och Malin en kupp och flyttade in Tommy till Trunken och Jonas, så att de kunde ligga tillsammans och fnissa sig till sömns.
Vi var ansvariga för väckningen. Tommy var som vanligt upp först men Trunken var uppe strax efter och väckte de andra medan Tommy passade på att hämta vatten till frukosten. I dag var det vilodag. Vi ansvarade för morgonsamlingen. Lisa lekte en lek som heter knuten som går till så att alla blundande går in mot mitten av den ring som de står i för att fatta varandras händer. Detta skapar ett enda stort trassel som det sedan är meningen att man skall reda ut utan att släppa varandras händer. En bra uppvärmning för stela kroppar.
Efter morgonsamlingen så delade vi upp oss efter vad vi ville göra. Tommy, Trunken och Jonas följde med en liten grupp upp till en topp på 1550 meters höjd via glaciären Ålmåjekna. Ann, Lisa och Malin stannade hemma för att se på blommor och vara sociala.
Glaciärgänget
Glaciärvandringen var en behaglig upplevelse. Eftersom vi dagen innan hade gått över Glaciären och det då visade sig att det inte fanns några sprickor. Beslutade Gunnar som var med, att vi skippade infästning i replag. Det underlättade vandringen avsevärt. Väl över glaciären stannade vi bakom en klippa för att äta lunch. Det blev en mix av vad vi hade med oss, blåbärssoppa, nyponsoppa, hårt bröd, digestivekex med marmelad och rökt renkött stod på menyn. Efter Lunchen blev vi osäkra på om vi skulle hinna med att bestiga toppen då vi var tvungna att vara tillbaka till lägret till sex, då vi skulle vidare för en kvällsvandring till nästa lägerplats. Gunnar trodde att det var minst en timmas vandring innan vi skulle nå toppen, en tidsuppskattning som inte alls delades av Tobbe och Jonas. Vi beslutade att gå efter klockan och vi satte en tidslimit till trettio minuter. Var vi inte framme då skulle vi vända tillbaka. Efter tio minuter var vi framme vid toppen som vi sett bara för att konstatera att den egentliga toppen låg ytterligare en bit bort. En rask vandring startade och fem minuter innan tidsfristen var ute var vi all uppe på toppen. Vi tog gruppfoton för att bevisa att vi varit där och beundrade utsikten över Blåmansisen och Norge (helt fantastiskt)
Vi gav oss sedan iväg nerför. Tobbe och Jonas prövade att åka på kängorna nerför och Johan provade glidet på sina regnbyxor. Mot slutet av glaciären fick vi lära oss att glaciärer smälter och är blöta. Där det på förmiddagen var is var det nu blött och moddigt och flera av oss sjönk ner till knäna i blöt snömodd.
Botanikerna
Dagen var mycket behaglig på lägerplatsen. Vi vilade oss, var sociala, gick på blomstervandring och spelade kort. Kortspelandet gick väldigt bra, vi utklassade Per. Han kom sist fyra gånger i rad.
Vi samlades alla åter klockan hav sex då glaciärgänget kom tillbaka och vi åt en middag bestående av lövbiffgryta och potatis. Efter det att vi tömt våra egna kastruller tömde vi de andra patrullernas grytor, det blev en fyrarätters middag…… Efter maten packade vi ihop våra saker och tågade ner till VADET som skulle passeras nästa dags morgon (det är lägre vattenstånd på morgonen och vadet är så strömt att det inte går att ta sig över på eftermiddagen eller kvällen). Det var en tre timmars promenad som började med ett vad som var ovanligt långt. Tommy tyckte att det var det jobbigaste hittills då hans fötter blev så kalla att det gjorde ordentligt ont när de började tina upp igen. För en gångs skull kom grabbarna på efterkälken, trötta som dom var efter toppbestigningen under dagen. Väl framme kom vi snabbt i säng, trötta nöjda och glada.
Vi väcktes klockan åtta eller möjligtvis lite tidigare av att vinden ven i tältet och regnet trummade mot tältduken. Under morgonsamlingen lekte vi TV-kull för att bli lite varma innan VADET. Det var inte så farligt som vi från början trott men för de med lite korta ben gick vattnet en bra bit upp på låren samtidigt som det var väldigt strömt. Som tur var var botten ganska jämn. Regnet tilltog och fortsatte hela dagen. Vi blev bara blötare och blötare, detsamma gällde packningen. Efter vadet letade vi reda på Padjelantaleden som vi skulle följa resten av Rajden. Lunchen som i dag var nyponsoppa, åt vi i Sörsjöhytta där vi tog skydd för regnet. De flesta hade gärna stannat där en stund till då regnet nu var kraftigt och kallt. Kjell passade på att lära oss vad som gällde när man bodde i hytta.
Efter Lunchen var det stegjärn på, då vi skulle upp för en brant snölega. En lång och blöt vandring stundade och efter en stund kom dimman. Kjell och Gunnar tog över ansvaret för gruppen och beordrade "snöre" eftersom det fanns risk för att vi skulle skiljas från varandra eller till och med komma vilse.
Vad efter vad, brant efter brant, vi blev bara blötare och blötare, trodde aldrig att vi skulle komma fram. Humöret var dock på topp och vi passade på att äta upp våra krossade digestivekex. Till slut kom vi fram till nattlägret vid ett tillflöde till Storelvvatnan. Där mötte oss en trasig bro så vi tvingades till ett sista vad innan vi kunde slå upp tälten. Gunnar och Kjell rekade ett bra vadställe men det hade de ingenting för. Alla var nu så blöta även på fötterna att vi alla gick ner i jåkken med kängor och allt, vi kunde ju inte bli blötare. Väl över fick vi fort upp tälten och middagen tillagades ute i regnet. Vi samlades alla i tjejernas tält för att avnjuta maten och vi skrev samtidigt loggbok. Vi funderade på att lämna disken till morgondagen men Tommy erbjöd sig……. Trunken fantiserade om hur skönt det skulle vara att ta sig ett bad!! Då Lisa uppmanade honom att göra så grimaserade Trunken och satt kvar. I tältet fortsatte kvällen med massage av trötta axlar och sedan var det sömn som gällde.
Dagens citat från Jonas: "Jag ska nog stoppa sovsäcken i sovsäcken så att den blir torr"
I dag fick vi sova ända till nio men de flesta var vakna i omgångar redan tidigare. Regnet fortsatte friskt tillsammans med en kall blåst. Trunken lovade att koka gröten vid niotiden men när klockan var halv elva hade vi fortfarande inte sett till den. Det slutade med att grabbarna kom infarande till tjejtältet och vi festade på bröd, smör, salt och vatten. Vilket kalas. Fångarna på Långholmen hade det nog bättre. Vi kröp ner i sovsäckarna igen där vi åt godis, läste, spelade luffarschack och sov.
Mellan regnskurarna hann vi rusa ut och hänga upp våra blöta kläder men de blev inte torrare eftersom det ganska snart kom mer regn.
Eftermiddagen gick och det blev dags för ett utbildningspass om säkerhet i ledartältet. Vi diskuterade hur man går tillväga vid olika slags olyckstillbud i fjällvärlden. Det gjordes genom att vi diskuterade ett antal olika scenarier. Vi klarade oss med glans. För att bättra på poängbedömningen mutade vi ledarna med kex.
Så var det dags för tjejerna att vila igen medan Jonas sprang omkring och lagade middag (han frös så mycket att han inte kunde stå still), med benäget bistång från Trunken och Tommy som satt i tältöppningen och tittade på. Middagen bestod av Tortellini och ostsås. Det smakade väldigt gott då det var det första varma vi fått i oss denna dag (klockan var halv sju). Vi trängde ihop oss i tjejtältet igen för att äta. Efter maten kastade vi gris. Ann och Lisa Läste högt ur tramsiga kärleksromaner som Ann hade med sig och vi låg och fnissade ikapp. Vädret hade under dagen varit mycket omväxlande med snö, hagel, regn och blåst. En och annan solstråle tittade fram under korta stunder.
Vi vaknade av att Tobbe ropade "det har snöat". Det var en fantastisk syn som mötte oss. De låga molnen från gårdagen hade skingrats och topparna som kom fram var täckta av snöpuder. Regnet hade upphört och solen försökte bryta igenom. Trots att klockan bara var sex var de flesta av oss utvilade efter att ha slöat hela dagen innan. Klockan åtta bar det av mot Sulitjelma, allihop på en gång. Det började med en kort uppförsbacke som vi tog oss över utan problem. Sedan var det bara nerför. Efter en stund kom vi fram till en väg (första tecknet på civilisation på 12 dagar). Tommy störtade efter att ha halkat på en sten i en bäck och slog upp ett sår på handen. Vägen slingrade sig som den värsta orm och vi passade på att gena vid ett par ställen. Några renar sprang över vägen framför oss.
Vi kom fram till lägerplatsen i god tid, slängde upp våra blöta tält och vi riggade upp rajdens längsta tvättlina (15-20 meter). Till vår stora förvåning så började det inte regna när vi hade hängt upp tvätten utan det fortsatte att vara varmt och soligt. Vilken kontrast till gårdagens slask.
Vi lagade mat som dagen till ära bestod av minestronesoppa. Vi tiggde till oss lite hårt bröd från Rago då vårt i stort sett var slut. Lisa kletade ihop smarriga negerbollar som vi hade till kaffet efter maten. Ovanför oss kretsade något som vi bestämde var en havsörn (alla höll inte med om det). Efter middagen gick vi ner till Sulitjelma för att besöka koppargruvan. På vägen passerade vi en affär där i stort sett alla köpte glass och godis, flera passade dessutom på att snappa åt sig ett gratisprov av tvättmedel, mycket passande till vårt sällskap där vi till mans var ganska skitiga.
Framme vid gruvan fick vi dressa om till overall, stövlar och hjälmar. Sedan bar det av i ett litet skrangligt "spöktåg" en och en halv kilometer in i urberget. Det var en stor gruva. Cirka en kilometer mellan högsta och lägsta punkten. Tommy och Lisa provade på att slå loss var sin bit kopparmalm. Vi andra plockade för oss av det som guiden slog loss. Gruvan lades ner 1991 efter 104 års brytande. Det utvanns mest koppar ur malmen men även zink, svavel, guld och silver.
På vägen tillbaka fylldes gruvgången av doften av nygräddade våfflor. Gunnar och Kjell hade passat på att grädda medan vi var inne i gruvan och vi åt med förtjusning dessa läckra bakverk tillsammans med kaffe, te och saft. Tillbaka tog vi en genväg uppför berget. Det var jobbigt trots att vi var utan packning. På vägen hittade vi blåbär och hallon, smarrigt.
Det var sedan dags att laga middag som bestod av lövbiffgryta, potatis och alfa-alfa groddar. Till efterrätt åt vi citronfromage och färska blåbär. Gott!.
Ett utbildningspass följde på detta. Vi diskuterade våra färdledarerfarenheter (var och en hade varit ansvarig för patrullen någon dag under rajden), och vad man bör tänka på när man arrangerar en tur på fjället. Vi fick en halvtimme på oss att röja på lägerplatsen innan det var dags för en ny samling. Vi samlades en bit bort där det var en fin utsikt över Langvatnet och Sulitjelma. Vi berättade var sitt minne från Rajden. Gunnar läste ett stycke och sedan fick vi en timme för oss själva för meditation och egna tankar ute på fjället. Vi spred ut oss och hade en skön stund för oss själva. Ganska skönt efter att ha levt så nära inpå varandra i tolv dagar. Timmen ägnades åt promenad, att tänka igenom rajden dag för dag eller att skriva ner tankar. Vi var alla trötta och lite frusna och med tanke på att vi skulle upp tidigt nästa dag kröp vi raskt ner i våra sovsäckar.
Vi väcktes okristligt tidigt (halv fem) av Kjell som sjöng en samisk visa för oss. Till frukost åt vi risgrynsgröt med jordgubbar. Klockan kvart över sex gav vi oss iväg ner mot Sulitjelma för att ta en buss tillbaka till Fauske. Vi gick samma väg som under gårdagen men den var mycket jobbigare nu när vi hade packningen på ryggarna. Nere vid busshållplatsen skrev vi i loggboken samt hade en morgonsamling som Suli höll i. Vi hurrade och sjöng för Johan i patrull Viri som fyllde år i dag. Rago gav honom godis och en tandborste, godiset försvann men tandborsten såg vi aldrig i aktion... Bussen kom klockan tio i åtta och efter ett intensivt ryggsäckspackande satte vi oss, efter fem minuter var det lugnt i bussen eftersom nästan alla somnade. Efter en halv timme i bussen tumlade vi rödögda av bussen och gick upp till det välkända vandrarhemmet i Fauske. Här utbröt ett frenetiskt arbete med att få rent stormkök, tält, stegjärn och isyxor. Det måste ju vara rent till nästa fjällrajd. Efter det var det dags för den stund som vi så intensivt längtat efter den senaste veckan eller så, DUCH och RENA KLÄDER. Vi duchade länge och omsorgsfullt och troligen får väl avloppet rensas efteråt… När de flesta av oss hade fått löga oss (dock inte stackars Malin som tillhörde matlaget), var det dags för lunch, som bestod av blandade Norska specialiteter: glommegröt (som t.o.m. Tommy åt), mesost, gamleost, fårkorv, rökt makrill mm. Efter lunch gav sig patrullerna ut i det myllrande affärslivet i världsmetropolen Fauske. Det vill säga efter två affärer tröttnade den manliga delen av Olma på det hela och fortsatte på egen hand. Tjejerna åt glass och gick på kondis, resten av oss gick hem och sov. Gunnar väckte oss och meddelade att det börjat regna och att vi var tvungna att ta in tälten.
Till middag åt vi gemensamt en korvgryta. Kvällen avlutades med en samling där vi diskuterade vad som varit bra och dåligt med fjällrajden. Sedan drog vi oss tillbaka till rummen där vi gjorde upp det ekonomiska runt matinköpen och delade upp den lilla mat som blev över.
Med detta var 1997 års Fjällrajd till ända. Det som var kvar var en lång hemresa med buss och tåg dagen därpå.