Han é dö nu!
Loppsäcken drog sin sista suck, sjuk och eländig hos vetrinären i Örbyhus under hösten 2003.
Han var en otrolig kisse, som var snällare än någon kunnat förstå. Familjen hade under våren en Kaja som dom tagit hand om sedan den alltför tidigt lämnat sitt bo, och skuttat runt på marken med en massa mindre välvilliga katter smygande runt sig. Denna kaja blev, som ju kajor gärna blir om dom får chansen, väldigt tam och sällskapssjuk. Det hände ibland att han landade på Loppsäckens rygg och fick rida runt där som det behagade honom utan att Loppsäcken gjorde någon som helst ansats att skada fågeln.
Jag har vid flera tillfällen även sett hur Loppsäcken på väg mot sin kattlucka paserat småfåglarna som suttit på marken under fågelbordet med bara någon halvmeter till godo utan att göra någon som helst ansats till att skada dessa. Och fåglarna har tydligen känt sig trygga medan Loppsäcken passerat för dom satt lugnt kvar och pickade sina frön.
Inget liv varar för evigt, men om någon haft rätt till evigt liv, så skulle det nog ha varit godhetens katt, Loppsäcken, han kunde inte göra någon något ont.
Han blev 16 år.
