Mellan 1946 och 1947 hölls en fredskonferens i Paris. Denna konferens göljde ändast Italien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Finland. Ett slutligt undertäcknande på fredsavtalet länderna emellan skrevs på den 10/2 1947. I San Francicso undertäcknades den 8/9 1951 ett fredsfördrag av Japan och 49 allierade stater. Några direkta fredsfördrag mellan Tyskland och Österrike och de allierade skrevs aldrig. Inget datum kan sättas som slut för andra världskriget, endast vapenstillestånd och det faktum att relationerna fiendemakterna emellan normaliserades.

I andra världskriget var flertalet självständiga stater inblandade. I Europa stod endast Portugal, Schweiz, Spanien, Island, Eire och Sverige utanför striderna, de tre först nämnda förklarade sig dock 1940 som icke krigförande makt på axelmakternas sida. Av ickeeuropeiska lander som kunde betraktas som självständiga stod bara Afganistan helt utanför kriget.

Nationalsocialisterna propaganda för antisemitismen gav inget nämnvärt politiskt infly-tande under 1920-talets senare del. Vid riksdagsvalet 1928 van de endast 12 mandat. Trots det svaga politiska stödet hade propagandan indirekt stärkt antisemitismen. Den ekonomiska kri-sen 1930 blev en succé för dem. 1933 nådde Nationalsocialisterna med Hitler som ledare riks-dagsställning och snart var de allena herrar över tyskland.

Direkt efter det att Hitler gripit makten genomfördes en utrensning av judar ur statlig tjänst. Han förbjöd också all anställning av judar i statlig tjänst. Man stiftade lagar som skulle begränsa judarnas fria yrkesval. Den 1/4 1933 genomfördes en bojkott mot judiska affärer. Bojkotten avslutades samma dag men fortsatte i det tysta och ledde till att många judiska före-tag fick avvecklas. Judarna berövades på olika sätt på sina poster. En social deklassering genomfördes av judarna och de utsattes för hån och övergrepp av den tyska befolkningen. Fram tills denna tid hade alla judefientlighet aktioner letts av det nationalsocialistiska partiet, men i september 1935 gjorde staten sina första riktiga ingripanden. Nu antogs Nürnberglagarna. Igenom dessa lagar berövades judarna sitt tyska medborgarskap, judarna förbjöds att knyta äktenskapliga eller utomäktenskapliga förbindelser med tyskar och det förbjöds att anställa tyska hembiträden. 1938 gick Nationalsocialisterna över till allmänt och öppet våld. Systema-tiskt plundrades judiska hem över hela Tyskland. Hundratals synagogor brändes ned till grunden och i massor fördes judar till de första koncentrationslägren eller förmåddes att utfattiga lämna Tyskland. Vidare uteslöts judarna från affärsliv och hantverk, stängdes ute från den allmänna fattigvården och förbjöds att beträda allmänna bad, parker och lokaler. På våren 1939 tvingades de arbetslösa judarna till hårt arbeten. De hänvisades till bestämda kvarter som de inte fick lämna. År 1941 blev alla judar tvingade att bära den gula Davidsstjärnan som kännetecken. Målet för den politik som fördes var att skilja judarna från det tyska folket i överenskommelse med den raslära som Nationalsocialisterna gjort till sin. Den skulle också leda till att inom Tyskland pressa ned judarna till ett föraktat pariaskikt eller tvinga dem att utvandra. De metoder man tillgrep för att nå sitt mål hade många slående likheter med medel-tidens judeförföljelse och hade delvis direkt kopierade mönster från densamma. Den expansion tyskarna genomförde under andra världskriget ledde till att de antisemitiska åtgärderna över-fördes till bl.a Österrike, Polen och Nederländerna. I Italien infördes till följd av vänskapsför-bindelserna med Tyskland samma undantagslagar som i Tyskland fast något mildare.

Krigsutbrottet 1939 ledde till en ytterligare skärpning av de antisemitiska aggressionerna inom Tyskland. Hitler utpekade i sina tal judendomen som andra världskrigets egentliga anstiftare. De anklagades för att genom kriget förgöra Tyskland och det tyska folket. I Tyskland och de tyskockuperade områdena blev tvångsåtgärderna för judarna allt hårdare. Det planerades att man skulle koncentrera judarna till Lublin, 20 mil sydöst om Warsava. Dit deporterades sedan ca 50000 judar. Man koncentrerade sedan många judar i de polska stor-städernas välövervakade ghetton och i koncentrationsläger.vart de än kom var judarnas ranson alltid mindre de sammanfösta judarna levde i svält och kyla under sämsta tänkbara hygieniska förhållanden. De tvingades dock till hårt arbete. Hitler hade nu skapat förhållanden som såg ut att vara svåra att förvärra. Den 31/1 1942 förklarade Hitler i ett tal att andra världskriget skulle leda till judarnas förintelse och att den stund snart skulle komma då världens fiende nummer ett hade spelat ut sin roll. Därefter genomfördes fram till krigsslutet en utrotningskampanj vilken obestridligen kan betecknas som det största illdådet i historien. Judarna flyttades österut från sina boplatser. Under transporterna var förhållandena bedrövliga och många dog under dessa. De metoder som använts i de polska uppsamlingsställena skärptes nu och det gjorde att dödstalet steg ofantligt. På vissa håll byggdes "likfabriker", främst gaskamrar där judarna systematiskt mördades. Beräkningar om hur många judar som dog under tiden fram till 1945 är osäkra men talet uppskattas till ca 5-6 miljoner, av dessa skulle ca 1,5 miljoner ha dödats genom organiserade mord.

Svenska hjälpinsattser under kriget

En omfattande hjälpverksamhet för krigets offer bedrevs under världskriget. I detta hjälparbete deltog staten, städer och landskommuner, de stora svenska ekonomiska, politiska och sociala organisationerna samt hela svenska folket. Nya tillfälliga hjälporganisationer skapades vid sidan av de redan etablerade stora organisationerna som Röda korset. Den första stora aktionen startades omedelbart efter det tyska anfallet mot Norge. Olika svenska hjälporganisationer samlades i ett gemensamt organ, Norgehjälpen. Vid Norgehjälpens sida gjordes insatser av det svenska näringslivets organisationer och av Röda korset. Man organiserade bespisningar för hundratusentals barn och gamla, upprättade sjukhus och barnhem. Genom statliga bidrag, lån och andra bidrag kunde ett stort antal norska flyktingar omhändertas i Sverige. Även från andra länder mottogs flyktingar. Vid krigets slut fanns det 200,000 utlänningar i Sverige. Danska flyktingar kom främst efter septemberkrisen 1943 och finska vid brytningen med Tyskland 1944. Planering för svenska hjälpåtgärder utomlands vid krigets slut startades tidigt. !944 bildades "Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet" (SIH). Dess huvuduppgift var att leda den statliga hjälpverksamheten och att samordna den enskilda. Förberedelser inför krigsslutet gjordes genom att lägga upp lager över livsmedel och sjukvårdsmaterial. Man gav också order om ökad tillverkning av läkemedel. 1946 tillkom "Europahjälpen", ett samarbets-organ för de svenska riks- och hjälporganisationerna. De samlade in kläder och livsmedel för vidare frakt runt om i Europa. Röda korset organiserade krigsfångeutväxling via Göteborg och Trelleborg. Vid årsskiftet 1944/45 fick Röda korset tillåtelse av den tyska regeringen att sammanföra alla danska och norska fångar i de tyska koncentrationslägren till en plats. Detta tyska medgivande utvidgades och tillsammans med en del andra fångar fick 20000 norska och danska fångar föras till Sverige. Senare fick svenska staten motta 10000 svårt sjuka koncent-rationslägerfångar till för vård i Sverige. Vid det direkta krigsslutet kunde de planerade hjälp-aktionerna genomföras. Med hjälp av pengar från en frivillig insamling kunde barnsjukhus byggas i Oslo och andra större norska städer. Leveranser av Sjukvårdsmaterial och Läkemedel kom igång snabbt till ett stort antal krigsdrabbade länder. Under vinter 1945/46 startades bes-pisningar i Centraleuropa för flera hundra tusen barn. En världsomfattande antituberbulos-kampanj påbörjades av ett skandinaviska Röda korset. Totalt kostade hjälpen ca två miljarder kronor att genomföra.

Helt värdelöst vetande: Under kriget togs några franska barn omhand i franska skolan.

Några resultat av andra världskriget

Det huvudsakliga resultatet av kriget var krossandet av axelmakterna. De motsättningar som funnits mellan alliansen och axelmakterna löstes men ersattes av motsättningar mellan axelmakternas stater och Sovjetunionen uppkom. Stora områden i östra tyskland övertogs av Polen och Sovjetunionen. Sovjet övertog även stora landområden i östra Polen. Det ledde till att hela Polen försköts västerut och Sovjetunionen gjorde territoriella vinster. De självständiga sta-terna Österrike och Tjekoslovakien fick tillbaka sina tidigare av tyskland ockuperade områden. Det som nu fanns kvar av Tyskland delades upp i amerikanska, franska, brittiska och sovje-tiska ockupationszoner. Något fredsfördrag för Tyskland tecknades aldrig.

Den 10/2 1947 undertecknades ett fredsfördrag gällande Italien. I det var de tvugna att överlämna alla sina afrikanska kolonier. Italien erkände också Albanien och Etiopien som självständiga stater. Etiopien hade med brittisk hjälp frigjorts från Italien under kriget.

Svåra ekonomiska rubbningar drabbade västeuropa. Trots det uteblev den depression som brukar följa vid krigsslutet. Efterfrågan på uppbyggnadsmaterial för de sönderbombade städerna i Europa var så stor att sysselsättningen efter kriget inte hade försämrats gämfört med förkrigstiden. I USA höjdes produktionen med ca 50%. Det gav USA en ställning som den ekonomiskt starkaste stormakten utanför Sovjetblocket.

endast små uppgifter