Andra världskriget

Kort om krigets förlopp

Första världskriget hade lett till att den politiska makten koncentrerats till västmak-terna. Bland dessa främst Frankrike, Storbritannien och USA. Före kriget hade makten fördelats jämt över hela Europa. S:t Petersburg, Wien, Berlin, Paris och London hade varit betydande städer inom den europeiska politiken, men kriget hade krossat Tyskland, Österrike, Ungern och Sovjetunionen, och USA, Frankrike och Storbritannien dominerade nu totalt. Segrarmakterna hade även de försvagats av kriget. De ingripanden som gjordes i östra Europa ledde sällan till några synbara positiva resultat. Deras aktioner under det Ryska inbördeskriget bidrog till att randstaterna frigjordes. Detta gjorde dock främst att relationen mellan Sovjetregeringen och alliansen försämrades. Till randstaterna hörde Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien.

Försök att skapa en försvarsallians med USA, Storbritannien och Frankrike som medlemmar misslyckades p.g.a. att den amerikanska senaten röstade emot. Meningen med alliansen var att skydda Frankrike mot ett eventuellt tyska anfall. Frankrike försökte då i öster skapa ett pålitligt säkerhetssystem. 1921 slöt de förbund med Polen och 1924 med Tjeko-slovakien. Den direkta betydelsen med avtalen var att Polen och Tjeckoslovakien lovade att stödja Frankrike om det angreps av Tyskland. På samma sätt lovade Frankrike att göra motsvarande ingripanden till stöd för de två öststaterna vid ett eventuellt tyskt anfall. Polen riskerade dock att vid krig mot Tyskland bli anfallna i ryggen av Sovjetunionen. På samma sätt riskerade Tjeckoslovakien att bli anfallna av Ungern. Vid en sådan situation skulle då enligt överenskommelsen Rumänien stödja Polen österut mot Sovjet, och Tjeckoslovakien skulle få stöd mot Ungern av Rumänien och Jugoslavien. Mellan Polen och Tjeckoslovakien skrivs dock aldrig något avtal p.g.a. en rådande missämja de båda rikena emellan. Frankrike tyckte dock inte att dessa östallianser var tillräckliga. Man ville förbättra dem med västliga allianser. Frankrikes enda västliga bundsförvant var vid detta tillfälle Belgien. 1921 framlade britten Lloyd George ett program för den franska konseljpresidenten Briand. Innehållet gick ut på att ge Tyskland vissa skadeståndslättnader, att en engelsk-fransk försvarsallians skulle bildas och att en ekonomisk världskonferens skulle hållas, där även Tyskland och Sovjetunionen skulle inbjudas. Briand var för att Frankrike skulle gå med på programmet men han störtades av deputeradekammaren och fick Poincaré till efterträdare. Poincaré företrädde en hård utrikespolitik och vägrade att gå med på några skadeståndslättnader för Tyskland. >>>