INTRODUKTION
   Idag är det torsdagen den 23 november år 2000 och jag - din moster - har precis börjat med den här hemsidan. Tanken är att vi - din familj - ska dokumentera ditt första levnadsår och de som följer därpå. Kanske kommer du i framtiden att vilja veta något om dig själv, och då är det här en bra början. Det mesta kommer att vara skrivet i dåtid, fastän det är nutid för oss. Anledningen till det är att du inte kommer att kunna läsa än på några veckor, och när du väl gör det har det som står här redan hänt. Risken finns att du inte kommer att begripa ett jota, för jag har glömt hur stort ordförråd man hade när man var 8 dagar gammal. Men jag låter inte det hindra mig utan skriver i alla fall.
   Vi har ännu inte träffats eftersom jag bor i Göteborg och du i Storlien, men jag fick de första fotona med dig idag och jag konstaterade snabbt att du har din pappas mun.
.
I väntans tider
   Dagarna innan jag skulle flytta från Östersund till Göteborg, fick jag veta att du var på väg. Det var i början på maj och jag skulle börja min nya anställning den 15:e i samma månad. Flyttkartongerna var packade och lägenheten såg ut som om en tromb varit framme och till detta släpptes även denna bomb om att jag skulle bli moster inom en ganska snar framtid. Flytten gick bra och jag installerade mig på mitt nya jobb. Din blivande mamma - min syster - var ner en snabbsväng, men ännu syntes inga tecken på att du var på väg. Annat var det vid nästa beök i skiften juli-augusti.

   Carina och Ingvar - din mamma och pappa - dök alltså upp en söndag i slutet på juli. Carina hade blivit betydligt rundare om magen. Vi ägnade oss åt shopping på högsta nivå. Företrädelsevis var inköpen av karaktären "små bra att ha saker till blivande baby". Det handlades så mycket att vi blev tvugna att skicka hem en stor kartong med saker som inte fick plats i bagaget. Och då ska även tilläggas att även din farmor och faster var i krokarna, och vi stuvade in saker även i deras bil. Inte gjorde det saken bättre att Carina lyckades vinna en enorm nallebjör på Liseberg, som tog upp halva baksätet.
   När de kom hem igen var det dags att göra iordning den nya lägenheten de skaffat sig. Det visade sig bli ett jätteprojekt. Innan det var dags att lyfta in möblerna skulle väggar tapetseras, golvlister, dörrar och fönster skulle målas samt en ordentlig städning genomföras. Detta tog åtskilliga veckor i anspråk, och det är ännu inte riktigt färdigt i skrivandets stund.

   I mitten på september var det min tur att besöka Storlien. Jag tog mig med flyg från Göteborg till Frösön, där Carina kom och hämtade mig. Nu syntes det tydligt på magen vad som var på gång. Vi började med att göra Östersund för att köpa ännu mer saker till dig och var inte i Storlien förrän sent på kvällen. Större delen av veckan tillbringade vi med att ställa iordning övervåningen. Där ska släkt och vänner bo när de kommer och hälsar på. Vi ägnade oss även åt matlagning, fikapauser, småfniss och promenader med hunden. Dagen innan det var dags för mig att åka hem kom våran farmor Ulla och hennes kusin Rut på besök. Vi tillbringade kvällen med att äta maten de hade med sig, fika och prata. Även din farmor och faster dök upp en stund. Dagen därpå åkte jag med farmor Ulla och kusin Rut till flygplatsen för att återvända till Göteborg.

ATT KOMMA IHÅG:
Din mammas mage hade en omkrets på 124 cm ett par veckor innan du föddes.
.
Ankomsten 001115
   Första förvarningen om att du var på väg annonserades på ett markant sätt - vattnet gick både på din mor och i hela Storlien. Det var runt 8-tiden på morgonen den 15 november 2000. Bilen kördes fram och packades i ett nafs och den 17 mil långa färden mot Östersund tog sin början. 
   Kvar hemma i lägenheten lämnades din blivande mormor Birgitta. Han var på besök under några dagar och skulle flyga hem till Skanör dagen därpå. Du var beräknad att komma först den 18:e, så din tidigarelagda ankomst gav henne en möjlihet att träffa dig innan hemresan. Vilken lycka!
   Höstrusket var långt framskridet och vintern lurade bakom knuten. Dimma låg tätt runt vägen de sista milen och värkarna kom tätt och med jämna mellanrum. Jag inbillar mig att tankarna om att ni kanske inte skulle hinna till BB låg nära till hands. Så blev nu inte fallet utan du föddes med hjälp av expertis på Östersunds lasarett klockan 16:11.
   Du vägde 3315 gram, var 50 cm lång och begåvad med svart rakt hår som hade den imponerande längden av 1,5 cm. 

Vattnet i Storlien då? Jo, det kom tillbaka under kvällen.

ATT KOMMA IHÅG
   Det fanns inget rinnande vatten i hela Storlien under onsdagen. Många blev utan morgonkaffet och den personliga hygienen blev bitvis lidande. De besökande norrmännen hade mycket svårt att förstå att toalettbesök och kaffe var uteslutna. Trots stora lappar och låsta WC-utrymmen gjordes flera försök att dyrka upp låsen. Är man desperart så är man...
.
Första veckan 001115-001121
   Som jag nämde tidigare, lämnades din blivande mormor Birgitta kvar hemma i lägenheten i Storlien. I stället för att tvätta hängav hon sig åt att sy gardiner och baka. Det blev nu inte mycket bevänt med bullarna, då det visade sig att ugnen inte höll värmen som den borde. Telefonsamtalen från nyfikna släktingar duggade tätt, men ingen information hade hon att ge. Ingenting hörde vi från Carina och Ingvar. Det var bara att vänta och frågorna surrade i våra huvuden. Gick resan bra? Kom de fram i tid? Har vi fått ytterligare ett tillskott i familjen? Vilken sort blev det? Så äntligen kom beskedet: - Det blev en pojke!

   Dagen därpå var det dags för mormor att åka hem. Timmarna innan hon skulle ta flyget hem tillbringade hon tillsammans med dig och dina föräldrar. Jag däremot (din moster) hade inte en chans att träffa dig då jag var kvar i Göteborg. Istället fick jag snällt sätta mig ner och vänta på de första fotona på dig innan även jag hade möjligeheten att träffa dig öga mot öga.

   Ni tillbringade tre dygn på Östersunds lasarett och där togs de första stegen att lära känna dig. Det visade sig ganska snart att du sov som bäst när det var liv och rörelse runt omkring dig. Med andra ord så sov du på dagarna och höll igång på nätterna. Undrar om det kommer att hålla i sig.

ATT KOMMA IHÅG:
Det är översvämning i Arvika.
.
Andra veckan 001122-001128
   Du var på första kontrollen när du var en vecka gammal. Det visade sig att du hade blivit både längre och tyngre, 3375 gram och 51,5 cm. Barnmorskan tyckte det var alldeles utmärkt. Dina föräldrar tyckte att det var mindre utmärkt att du lyckades förorena din blöja precis i anslutning till besöket, och de hade ingenting att byta med. Barnmorskan däremot tyckte att även föroreningen var alldeles utmärkt, för det bevisade att även den funktionen hade kommit igång på tillfredsställande vis. Din mor och far kunde upplysa om att det fungerade upp till 3 gånger om dagen. men nu släpper vi detta ämne och vandrar raskt vidare till nästa.

   Du har varit ute på din första barnvagnspromenad i tisdags. Första anhalten var din farmor Maria, där din påklädnand kontrollerades. Du fick ju inte bli för varm eller för kall, det var viktigt. Sedan fortsatte ni till Konsum, där du blev mycket beundrad. Alla tyckte att du var ett synnerligen vacker barn, mindre skrynklig och ljuvare att se på än alla andra små de kommit i kontakt med. Jag kan tänka mig att mamma Carina myste. Du såg även solbränd ut eftersom du hade en lätt släng av gulsot.

   Enligt din mor har du redan framkallat ditt första leende med tillhörande skratt. Detta lär ha inträffat häromdagen och är därför värt att nämnas. Du har tydligen utrustats med ett gummifejs då du har tusen olika ansiktsuttryck, särskilt när du sover. Du var tydligen en syn för gudarna under tuppluren du tog efter första promenaden. Jag har hört från säkra källor att dina grimaser då lockade till skratt, dock i all välmening för att det var så sött. Undrar vad du drömde?

ATT KOMMA IHÅG:
Det är fortfarande översvämning i Arvika.
Du log och skrattade för första gången.
.