TOMORROW NEVER DIES

Betyg:

Eliot Carver är besatt av mediasamhället. Han vill vara först med de största nyheterna och kan bokstavligen gå över lik för att som han vill. Han tänker nu skaffa alla rättigheter för att få visa nyheterna först av alla. Detta genom att hota med att skicka iväg en missil och skapa stor förödelse. Den enda som kan stoppa Carver innan han får som han vill är James Bond.

När jag såg Tomorrow Never Dies satt jag och undrade när man ska börja se Bond-filmerna som ett avslutat kapitel. Placera fimerna på hyllan och betrakta de som den bästa kultserie som hållit i så många år genom så pass många generationer. Om man räknar bort de senare filmerna. Med Timothy Dalton försämrades plötsligt Bond en del, men när Pierce Brosnan tagit över har han flyttad Bond till en helt annan dimension. Då menar jag knappast nån bättre dimension utan en helt klart sämre.

Den här filmen är ingen Bondfilm med några bra actioninslag, utan den är en dålig actionfilm med några taskiga Bondinslag. Regissören har med stor säkerhet velat göra en actionfilm och för att lägga tyngd till filmen och locka biobesökare döpt filmen till Bond. Det är bland de simplaste och lägsta knep man kan göra som regissör enligt min åsikt.

Väldigt lite ger filmen Bondkarraktär. Dessutom är det väldigt dåligt skådespel. Den enda som lyckas rädda sin heder är Desmond Llewelyn som såklart spelar Q. De andra skådisarna gör ju rentav pinsamma roller, men den som är värst att se är Carvers huvudlivvakt. Han ska föreställa någon Dolph Lundgren-variant och ger oss norra européer ytterligare en förnedrande stämpel. Han är enormt kass som skådis. Vilken byggarbetare eller rörmokare som helst skulle kunna göra hans roll bättre.

Man försöker lägga till lite nya plan till Bonds personlighet, bl a genom att få honom att framstå som ett språkgeni och expert på alla moderna saker. För övrigt är manuset väldigt dåligt skrivet och Bonds annars läckra kommentarer efter han just övermannat en skurk blir i den här filmen bara patetiska. Hela filmen är förutsägbar och aldrig underhållande. Det är så mycket som saknas för att ens acceptera den här som en actionfilm. Roger Spotiswoode har dock verkligen försökt omvandla den här simpla actionfilmen till en Bondfilm och det helt efter handboken. Enda skillnaden är att man gjort det, rent utsagt, dåligt. En simpel inledning där Bond plötsligt dyker upp och räddar för tillfället världen. Han får ledigt och försvinner med nån vacker kvinna . Utan förvarning blir han kallad till uppdrag och han tvingas lämna den vackra kvinnan ensam. Det är så jävla pinsamt simpelt.

Jag är så jäkla rädd för att man vid Bond nr. 40 inser att Bond inte håller längre. Att de flesta har glömt bort de första filmerna och kommer bara ihåg de sämre. Det känns så meningslöst med tanke på hur bra de riktiga klassiska filmerna är. Varför förolämpa Ian Flemmings kultperson med att göra en massa dåliga filmer. Efter Bond 19 (The world is not enough) hoppas jag att det bara görs en film till för att man ska kunna fira ett 20-filmers jubiléum.

Nej, om du såg Goldeneye och inte tyckte den var något vidare ska du inte se den här. Man blir bara ledsen för att en klassisk filmfigur som Bond måste förstöras på det här sättet, och jag ser verkligen inte fram emot nästa film.


Viktor Sellgren





I rollerna: Pierce Brosnan, Jonathan Pryce, Michelle Yeoh, Judi Dench, m.fl

Regi: Roger Spotiswoode