Flygande tefat, myt eller sanning. Eftermiddagen den 24 juni 1947 var solig och klar när privatflygaren Kenneth Arnold lyfte från Chehalis mot Yakima i staten Washington i nordvästra USA. Arnold hade bestämt sig för att söka efter ett militärt transportplan som försvunnit någonstans bland Kaskadbergen, en belöning på 5.000 dollar lockade.

Efter ca en timmes sökande i området söder om Seattle så såg han en "mycket stark ljusblixt" inte långt från Mount Rainiers. Knappt en minut senare så var där nio stycken ovanliga flygplan som såg ut att sakna stjärtroder och cockpit. Objekten flög i en rak formation några kilometer ifrån honom.Intresset för Kenneth Arnolds berättelse blev enormt. Reportrar från tidningar och radiostationer intervjuade honom och genom nyhetsbyråerna visste snart hela USA vad som hade hänt. Vid en av intervjuerna beskrev Arnold föremålens rörelser som "ett tefat som kastas över vatten" dom tycktes studsa upp och ner mot luftlagret.Och det var så uttrycket flygande tefat uppfanns.

Det är lätt att blanda ihop UFO med flygande tefat. I dag har uttrycket "flygande tefat" ersättas med UFO (Unidentified Flying Objects) när man pratar om okända föremål i himlen. Begreppet beskriver helt enkelt ett flygande föremål som trots en noggrann undersökning inte har identifierats. Under dom år som gått har termen flygande tefat istället kommit att betyda främmande rymdskepp från andra världar. Ett fenomen som i så fall är identifierat. Hur konstigt det än kan låta är alltså ett flygande tefat inte ett UFO. Ett UFO kan däremot vara ett flygande tefat...

Observationer av UFO i himen är ingen ny händelse utan har gjorts i alla tider. Egentligen är det bara namnen som har förändrats. Om man går tillbaka till dom skrivna källor som finns så kan man läsa om Julius Obsequens, en romersk författare och samlare av mystiska händelser som levde någon gång under det fjärde århundradet efter Kristus. I sin bok Prodigiorum Liber beskriver han "brinnande glober", "flygande sköldar" och "månar" som lyser mitt på dagen. En stor del av dessa fenomen går säkert att förklara med meteorer, kulblixtar, bisolar eller ovanliga elektriska fenomen vilket måste ha varit skräckinjagande för den tidens människor. Men Julius Obsequens beskriver också andra saker: 90 f. Kr. En brinnande glob med ett fruktansvärt ljud faller till marken där den ses rotera och växa i storlek innan den lyfter mot himlen där den överträffar solen med sitt ljus. 216 f Kr. Vid Arpi öster om Rom syns en rund sköld flyga i himlen. 103 f Kr. Månen och en stjärna syns i fullt dagsljus mellan klockan 9 till 13 över Italien. 42 f Kr. Ett slags vapen, eller missil, far med ett fruktansvärt ljud upp från marken mot skyn. Går man lite längre fram i tiden, till mellan 1000-1200-talet har fenomenen fått en något annan form och beskrivs som brinnande kors och brinnande facklor i himlen.

Ju närmare vår tid man kommer desto fler rapporter finns det. Den första stora vågen av UFO-iakttagelser kom 1897. Under vintern sågs från flera stater i västra och mellersta USA cigarrformade "luftskepp" som rörde sig i himlen. Tusentals människor såg dem och visste inte vad dom tittade på,man har fortfarande inte förklarat händelsen. Nästa våg av UFO hände över norra Sverige 1934. Mystiska "flygplan" sågs av en stor mängd människor. Förmålen kallades för "spökflygaren" eller "det flygande X:et". I dag tror man att dom flesta rapporterna från den tiden orsakades av tyska, hemliga flygningar över Skandinavien. Tolv år senare var det dags. Den här gången gick föremålen under namnen "spökraketerna" eller "reaktionsbomberna" och rapporterades från hela Sverige och Norge. Händelserna inträffade under hela 1946 och många trodde att föremålen var tyska V4-raketer som testades från en bas någonstans i Sovjet.Två år tidigare förföljdes dom allierade och tyska flygplanen av lysande klotformiga föremål över Europa. Båda sidor trodde att föremålen, som döptes till "foo-fighters", var ett nytt vapen påhittat av motståndaren. Jacques Vallue, astrofysiker och UFO-forskare, har teorin att föremålen anpassar sig till den tid som råder och där med förändrar sitt utseende under olika tidsåldrar. Det kan givetvis också vara så att beskrivningarna och tolkningarna av föremålen färgas av den tid vi själva lever i.

Här är några exempel: "Flygande sköldar". Det var lättast för en romersk soldat att jämföra ett diskusliknande föremål med något som han själv väl kände och visste att andra skulle tolka på samma sätt. "Flygande kors". Dom sågs särskilt ofta under dom kristna korstågen mellan år 1000 och 1300. "Luftskepp". 1897 års våg innehöll mängder av sådana. Dom sågs i en tid då luftskeppen förmodades bli framtidens transportmedel. "Spökraketer". Sverige 1946. Ett år efter kriget och V-bomberna. Vad skulle det vara om inte raketer eller bomber? "Flygande tefat". Besökare från rymden kommer mitt i vår egen rymdålders början. En slump?

Eftersom vi nu är i rymdåldern så kommer det fler och fler berättelser om astronauter som har sett UFO när dom har varit på sina uppdrag i rymden. Astronaut Frank Bormans ord har blivit klassiska. När han under sin färd ombord på Gemini 7 rapporterade ett UFO utanför kapseln blev det för många en bekräftelse på att vi faktiskt har besök från andra världar. Ända sedan USA och Sovjet började skicka upp raketer i slutet av 50-talet har rapporter om UFO-observationer cirkulerat. Redan den 30 april 1962 uttalade sig den amerikanske rekordflygaren Joe Walker om att det fanns okända föremål i rymden. Walker, som satt nytt höjdrekord, höll en hastighet av 3.200 kilometer i timmen när hans automatiska kamera registrerade flera okända föremål framför flygplanet.

Fram till i dag har några dussin rapporter om UFO i rymden publicerats. Men trots detta har dom flesta astronauter visat sig ointresserade i UFO-frågan och amerikanska rymdstyrelsen NASA har en kallsinnig attityd när man frågar vad dom tror om UFO:na. Det finns mängder av bilder på oidentifierade föremål i rymden som är fotograferade av framför allt amerikanska astronauter som har publicerats. Alla föreställer lysande, ofta överexponerade, föremål på obestämbara avstånd och utan detaljer. Det kanske mest kända kommer från en film tagen av astronauten James McDivitt ombord på Gemini 4 den 4 juni 1965.McDivitt var tillsammans med sin kollega Edward White, inne på sin andra dag och 20:e varv i omloppsbana när han fick se föremålet på långt avstånd från kapseln. "Jag såg ett vitt objekt som såg ut att vara cylindriskt", berättade han senare."Det såg ut som det hade en vit arm som stack ut från kroppen. Men det kunde också ha varit en reflex". Själv gissade McDivitt på att föremålet var en del av den startraket som skjutit upp av dom båda astronauterna från Cape Kennedy 32 timmar tidigare. Den slutsatsen drar också den amerikanske raketexperten James Oberg som får stöd av Ernest H Taves, psykoanalytiker och författare till boken "The UFO Enigma" som han skrev tillsammans med astronomen Donald Menzel. Taves påpekar att McDivitt hade stora svårigheter att se när observationen gjordes. Genom ett misstag hade nämligen urin kommit ut i kabinen vilket gjorde hans ögon irriterade. Men även om Taves har rätt förklarar det inte dom 72 rutor 16 millimeters film som McDivitt lyckades ta av objektet. På filmen syns ett lysande föremål med en svans. Kort efter McDivitts landning meddelade dock NASA att den film astronauten tagit var blank och omöjlig att analysera. Ett påstående som senare visat sig vara ren lögn. McDivitt hann också göra ytterligare en, mindre omskriven, observation innan färden avslutades. På Gemini 4:s 36:e varv upptäcktes föremålet igen och enligt nyhetsbyrån AFP lyckades McDivitt filma det UFO:t två varv senare när det passerade Stilla havet.

I mitten av december 1966 tog USA ett stort kliv förbi Sovjet i kapplöpningen till månen. Dom två systerfarkosterna Gemini 6 och Gemini 7 lyckades styra mindre än två meter från varandra i omloppsbana runt jorden och därmed låg möjligheterna öppna för nästa steg - en verklig dockning. För Gemini 7 kom färden runt jorden att bjuda på mer. Redan under andra varvet rapporterade Frank Borman att han såg en "bogey", ett oidentifierat föremål, utanför kapseln. Föremålet befann sig i en helt annan bana än Geminifarkosten och var omgivet av hundratals små partiklar. Borman: Vi kan också se vår booster. Houston: Vi har förstått att ni även ser boostern. Borman: Yea, vi har massor - det ser ut som hundratals - små partiklar samlade till vänster om oss, 5-10 kilometer bort. Houston: Vi har förstått att ni har många små partiklar till vänster. På vilket avstånd? Borman: Dom ser ut att följa en bana 90 grader mot vår.

En betydligt underligare händelse inträffade den 1 mars 1990 när en spionsatellit med kodnamnet USA 53 (troligen av typen KH-11 fotospaningssatellit) placerades i omloppsbana av besättningen på rymdfärjan Atlantis. Uppdraget var omgivet av stor sekretess. Enligt Ted Moiczan i föreningen Canadian Space Society rapporterade sovjetiska underrättelsekällor att satelliten sprängts sedan man observerat fyra stora föremål i USA 53:s bana. Men i oktober lyckades man spåra USA 53 och funnit den hel. Frågan är då: vad var det för fyra objekt som ryssarna såg? När besättningen på rymdfärjan Discovery började skicka ner bilder från uppsändandet av solsatelliten Ulysses till kontrollen i Houston kunde teknikern se ett bananformat föremål komma fram bakom rymdfärjans stjärtfena. Filmen var tagen den 6 oktober 1990 men länkades inte ner till jorden förrän två dagar senare. Ingen av astronauterna hade observerat det ljusa föremålet som sedan förklarades som en reflex från en av skyttelns lastrumsdörrar. I augusti 1991 var det dags för rymdfärjan Atlantis att komma i en UFO observation. Ett ljust föremål som långsamt rörde sig förbi rymdfärjan ställde till med problem för den amerikanska rymdstyrelsen NASA. Enligt nyhetsbyrån Reuter observerades föremålet av astronauter ombord den 3 augusti 1991 och besättningen lyckades också ta en videofilm av det okända objektet. Objektet beskrevs som en kofångare på en bil och hade rört sig mellan skytteln och jorden.Storleken var ungefär 1,5 meter. Efter en analys av videofilmen kom NASA:s tekniker fram till att det med 99,9 procents sannolikhet var ett stycke is som lossnat från skytteln och som sedan lysts upp av solen. Phil Engelauf, som ansvarade för den aktuella skyttelfärden, kunde bekräfta att liknande föremål observerats vid andra skyttelfärder.

Det finns också observationer som har gjorts av satelliter. I aprilnumret för 1994 ställer den amerikanska tidskriften Mufon UFO Journal frågan om USA:s satellitövervakningssystem, the Defense Support Program (DSP), har upptäckt oidentifierade objekt runt jorden.Enligt artikelförfattaren Ronald S Regehr, som jobbat i 25 år med utvecklingen av DSP, är det så. Det amerikanska flygvapnet som kontrollerar satelliterna, betecknar ser inte dom okända föremålen som UFO utan som "valid IR sources". Det tycks inte finnas någon skillnad mellan dessa båda begrepp, men kanske väljer man en annan beteckning för att avleda uppmärksamheten från det mytinfekterade ordet UFO. Nu är DSP inte till för att spåra UFO utan för att hålla koll på interkontinentala ballistiska missiler. Försvarssystemet visade sig till exempel vara mycket effektivt i Gulfkriget när man lyckades spåra dom irakiska Scud-missiler som avfyrades. Ufologen Lee Graham beslöt att ta reda på om just DSP eller någon annan federal avdelnings satelliter hade lyckats spåra ett UFO. Efter cirka 200 brev med hänvisning till offentlighetsprincipen hade han fått fram information som delvis var UFO-relaterad. Dom okända föremål som spårats hade fått beteckningar som "Slow Walker", "Fast Walker" och "Unidentified Object". Vad termerna egentligen står för är trots intensiva efterforskningar fortfarande oklart.

Varje år rapporterar omkring 400 svenskar att dom har sett föremål på himlen som dom inte har kunnat identifiera. Trianglar, lysande kulor, klassiska "tefat", cigarrer och fyrkanter som åker fram i skyn tillhör några av dom beskrivningar som berättas. I extrema fall beskrivs också möten med varelser. Ända sedan slutet på 1940-talet har svenska militär samlat in information om dessa föremåls kränkningar av den svenska gränsen. Men 1965 belutade sig försvarsstaben för att det inte rörde sig om några hemliga vapen från främmande makt som det hade misstänkts och därför inte utgjorde något hot mot riket. Från och med det året övertog Försvarets förskningsanstalt allt officiellt arbete med UFO-frågan.

Vid sidan av militärens UFO-intresse har en privat UFO-organisation, Riksorganisationen UFO-Sverige sedan 1970 engagerat sig i frågan. Från början var medlemmarna övertygade om att UFO var lika med flygande tafet, alltså besökare från andra planeter men i dag har organisationen en mera vetenskapsinriktad attityd. Under dom senaste åren har observationerna ökat och under 1994 rapporterades 470 iakttagelser in till UFO-Sveriges rapportcentral. 1993 var antalet 268. Så här låter några av dom UFO-rapporter. Den första inträffade på väg 303 mellan Råhällan och Hagsta norr om Gävle. Det var den 21 januari 1993 och klockan var 06.50 på morgonen då en medelålders kvinna var på väg till sitt arbete. På en normal sportplanshöjd fick hon syn på ett tydligt ljus som rörde sig västerut. Plötsligt lyste "planet" upp och "föll" mot jorden med snabb fart. Hon trodde att det exploderade och störtade. Föremålet sjönk mycket snabbt och hon kunde urskilja två starka ljussken, inte bara ett som hon hade trott från början. Objektet saktade ned farten ju närmare marken den kom för att till slut stå stilla, tyst och svävande cirka 30-50 meter från bilen och cirka 10 meter över marken. Hon blev nyfiken, men skrämdes av föremålets storlek och vågade inte stanna bilen. Föremålets utseende och form uppfattade hon då som diffust triangulärt med basen närmast bilen. Vid ett samtal med Söderhamns flygflottilj, F 15, uppgavs att ingen flygaktivitet förekom vid den aktuella tidpunkten.

Den 23 maj samma år inträffade en händelse vid Insjön i Nacka. Observatören var på väg hem från en fiskeutflykt vid 22-tiden och fick då se ett cigarrliknande föremål med lampor runt omkring som börjar suga vatten ur en sjö.Observatören kunde se att föremålets lampor blinkade rött, blått och grönt. Föremålet låg nästan på vattenytan och vattnet strömmade in i framdelen. Mannen blev ordentligt skrämd och gömde sig bakom ett träd där han kunde följa dramat under 45 minuter. Nästa observation inträffade den 19 juli 1997 i Västra Laneberg någon mil väster om Uddevalla. Klockan hade närmat sig halv tolv på natten. Tomas Krångemo från Långsele och Bengt Ahlquist från Trollhättan satt på en veranda till ett sommarhus i Västra Laneberg, kvällen var ljum och himlen klar. Fullmånen lyste upp träden och vattnet i Gullmarsfjorden en bit längre bort blänkte. Plötsligt får Bengt se ett ljus i ögonvrån. Han uppfattar det närmast som ett lysande streck. Strecket kommer åkande snett uppifrån och landar i rabatten någon meter framför dom två männen. Tomas uppfattar bara att det lyser till. Sekunden efter är allt som vanligt igen. Nyfikna och lite förbryllade går dom två männen fram till rabatten för att se vad det var som föll ner. Dom känner efter med händerna för att se om det ligger någonting bland växterna. Men det är för mörkt och letande ger inget resultat. Bengt Ahlquist går in och lägger sig för att sova. Tomas berättar nu för sin mor Yvonne, som befann sig inomhus, om händelsen och även hon går fram till rabatten för att se om hon kan hitta någonting,hon hittar till slut ett föremål. Föremålet är stavliknande, ungefär 10-15 centimeter långt och ett par tre centimeter tjockt. Ytan känns som metall, samtidigt som föremålet ändå är något mjukt. På grund av mörkret har Tomas och hans mamma svårt att se hur ytan ser ut men tycker att den verkar gråaktig. Nu börjar Tomas bli orolig och ber sin mamma att lägga ifrån sig föremålet eftersom det kanske kan vara något farligt. Yvonne lägger det stavliknande föremålet på en bricka som ligger på ett bord på verandan innan hon går in för att tvätta av händerna. Tomas blir stående på verandan och iakttar föremålet. Då händer något som nästan skrämmer vettet ur honom: - Plötsligt var det som om det blixtrade till runt föremålet och sedan var det borta, säger han. Det fanns inte det minsta spår efter det, det bara försvann i tomma intet. Tomas skriker till och rusar in i huset där han låser in sig på ett rum. Mamman som hört sonens skrik undrar vad som står på. Tomas berättar vad som hänt och båda kan bara konstatera att föremålet nu är försvunnet. Morgonen därpå letar dom båda i rabatten efter märken eller annat som kan knytas till föremålet, men hittar inget. När dom letat färdigt kontaktar dom UFO-Sveriges rapportcentral för att berätta om den fantastiska observationen.

Klockan var 09.04 fredagen den 19 september 1997 när 31-årige Tony befann sig utanför sin bostad nära Universitetssjukhuset i Linköping. Det var en klar och solig morgon och Tony och hans fyraåriga dotter var på väg från bilen över parkeringsplatsen när dottern ropade: "Titta en vasen", eller på vuxenspråk - "Titta en Jas". Tony som först inte förstod vad dottern menade såg inte upp mot himlen förrän flickan pekade mot ett flygande föremål som kom från nordnordost in mot Linköping. - Men det jag såg var inget Jas, säger Tony. Föremålet liknade mest en cigarr utan vingar. Skrovet var helt slätt och vitt eller något silveraktigt. Inga lanternor eller utstickande delar. Under nästan fyra minuter kunde Tony följa cigarrens färd mot sydväst. Banan var rak och hastigheten konstant. Men sedan inträffade något: - När föremålet befann sig ungefär i sydväst girade det i en omvänd S-kurva och gav sig av rakt mot söder. Jag fick uppfattningen att hastigheten ökade något innan jag till slut tappade det ur sikte. Tony kontaktade UFO-Sveriges rapportcentral inom en halvtimma efter händelsen. Peter Harju som jobbar på UFO-Sverige kontrollerade med dom två flygfälten i Linköping, Malmens flygplats,Linköpings flygplats och med militära och civila radarcentraler. Någon förklaring till observationen har inte gått att få fram så här långt. UFO-Sveriges fältundersökare Anders Warell har också besökt observatören och platsen för händelsen. - Föremålet liknade inget flygplan. Det gick fortare än en zeppelinare men långsammare än en Cessna, säger Tony. Det hela var mycket underligt.

Det är fredagkväll den 24 september 1982. Vid 22-tiden lämnar brandförsvarets sjöräddningsbåt "Flamman" hamnplatsen i Norrköping. Ombord finns brandmännen Christer Jonsson, Björn Lindh och Håkan Jonsson. Dom ser fram emot en rutinartad tur genom Bråviken mot Arkösund och sedan tillbaka igen. Syftet är att träna mörkernavigering med hjälp av radar, ekolod och kompass. Christer Jonsson sköter radar och ekolod medan Björn Lindh styr båten. När man passerar fyren Stora Juten mitt emot Djurö kvarn är farten 18 knop. Man vet att vattnet framför är fritt. Plötsligt ser Christer Jonsson en hel mängd ekon på radarskärmen. vilket betyder på att någonting finns rakt framför båten. Han ropar "full back" till sina kollegor. "Flamman" glider sakta fram i vattnet medan alla spanar. Dom ser hur vattnet framför båten skummar. Framför "Flamman" uppträder också en rak fåra som leder mot en svart cirkel på vattenytan. När "Flamman" glider in i den svarta cirkeln händer det underliga. Radarn slutar att fungera och båten lyder inte roder utan börjar snurra av sig själv. Först åt vänster, sedan åt höger. Klockan är nu cirka 23.00 och det är mycket mörkt ute. Dom tre brandmännen lyser runt omkring sig med båtens strålkastare och egna ficklampor. Någon ubåt ser man dock inte. När båten glider ur den svarta cirkeln börjar radarn ge utslag igen och rodret fungerar. Man ligger kvar i området under cirka en halvtimme men inget mer inträffar. Planerna för kvällen ändras och man styr hemåt och återvänder till hamnplatsen strax efter midnatt. Eftersom brandmännen känner stort obehag av det inträffade beslutar man att hålla tyst om saken. Men man berättar om händelsen för brandingenjören Anders Johansson på måndagen den 27 september. Han rapporterar då direkt det skedda till Sjöbevakningscentralen på Muskö. En man från Marinstaben kontaktar Christer Jonsson för att få en detaljerad redogörelse.Den 8 oktober skriver Norrköpings tidningar en stor artikel om fallet. Christer Jonsson, som skötte radarn ombord på "Flamman" säger till NT: "Hela radarskärmen blev plötsligt ljus och det gick inte att använda den. Jag har aldrig varit med om någonting liknande och vi som fanns ombord undrade förstås vad det var som hände." Björn Lindh, som styrde båten kommenterar: "Om det var en ubåt eller om det var någonting annat, det vet vi inte. Men en sak är säker. Någonting fanns där, under oss, i vattnet. Vare sig sjön, båten eller radarn kan bete sig på det sättet utan att någonting förorsakar det. Någonting var det."

Den 27 december 1991 fick UFO-Sverige in en UFO-rapport som gör att man åtminstone måste börja fundera över ett samband mellan UFO och USO (Unidentified Submarine Objects). Vittnet är en äldre man, bosatt i Norrköping. Den 24 september 1982, samma dag som "Flamman"-incidenten, befinner sig observatören i sin båt vid Korsö i Bråvikens yttre skärgård. l UFO-Sveriges rapportformulär skriver han: "Vi, min fru och jag, låg för ankar vid Korsö norra strand fredagen den 24 september 1982. Korsö ligger norr om Arkö i Bråvikens yttre skärgård... På kvällen när vi gick till kojs var det vindstilla och en stjärnklar himmel. Jag lade mig så att jag kunde se genom glasrutorna upp mot en strålande stjärnhimmel. Plötsligt fick jag se ett flygande föremål med ett flertal fast lysande ljus i en rund cirkel förflytta sig ljudlöst sakta ovanför båten och i 10 grader nordlig riktning försvinna mot Bråvikens norra strand och fyren ålbäckgrund. Då sikten är fri från Korsö och norr ut så kunde jag följa föremålet en lång stund tills det försvann ur min åsyn. Det var vid tillfället mörkt så jag kunde bara se ljusen. Uppskattad höjd, enligt anteckningar i loggboken,var 100-150 meter och farten mindre än ett litet sportflygplan. Storleken svår att uppskatta, två till fem meter, kanske mer om jag missade höjden. Min fru hittade inte sina glasögon i mörkret så hon kunde ej se föremålet." Avståndet mellan Korsö och platsen för "Flamman"-incidenten är cirka 40 kilometer. Båda händelserna hände tidsmässigt mycket nära vid 22-tiden på kvällen. Finns här ett samband eller är det en ren slump att en UFO- och en USO-observation görs nästan samtidigt ??