Man tror att universum föddes i en enorm explosion för ungefär 16-20 miljarder år sedan. Astronomerna kallar den för "the big bang" och ingen explosion går att jämföra med en exploderande supernova. Astronomerna tror inte att något alls existerade före smällen, att det varken fanns någon rymd eller något universum. Det nyfödda universum var ett gigantiskt eldklot som utvidgade sig utan hinder. Under de första mikrosekunderna var temperaturen mer än 100 miljarder °C. När det utvidgades blev det svalare, och när universum var tre minuter gammalt hade temperaturen sjunkit till "bara" 1 miljard °C. Under de första miljoner åren började massiva vätemoln uppstå för att sedan falla ihop och bilda galaxer. Sedan bildades miljoner och åter miljoner galaxer i massiva anhopningar som formade det universum som finns idag.

Vårt solsystem bör vara omkring 4,6 miljarder år gammalt. Hur det bildades vet man givetvis inte med säkerhet men de flesta teorierna om dess födelse liknar varandra i stora drag. Solsystemet föddes ur ett moln av vätgas och helium. Även om dessa gaser utgjorde den övervägande delen av molnet så innehöll det också vissa andra ämnen som järn och kisel i form av stoft. Molnet hölls sig samman av ett svagt gravitationsfält, som efterhand fick molnet att förtätas och dra sig samman. Samtidigt steg temperaturen inne i molnet. Till en början roterade det långsamt sedan allt snabbare, ju mer molnet drog sig samman. Den ökade temperaturen ledde efterhand till att kärnreaktioner, som omvandlar väte till helium, kunde starta. Så var solen född. Av den del av materialet som blev kvar utanför den nyfödda solen slungades en del ut i rymden och fördes bort av solvinden för att för alltid försvinna, medan den del av materialet som hölls kvar av solens gravitation klumpades ihop genom ideliga kollisioner för att så småningom bli allt större. De ämnen som blev kvar närmast solen och som var tyngre och hade högre smältpunkt, t.ex. järn och kisel, kom att bilda de fyra innersta planeterna. Längre ut i det blivande solsystemet, där temperaturen var lägre, kunde vätgas förtätas till planeter av is och snö. De kratrar som kan ses på många av solsystemets planeter är märken efter de nedslag som de sista resterna från solens födelse skapat. Händelser som dessa med stjärnor som föds förekommer på flera ställen i vår vintergata. Kanske bildas där också planetsystem liknande vårt. Moln likt solsystemets "urmoln" finns det i varje fall många av i vår vintergata.